Jordgubbssylt anno 2008
Precis som förra året blev det hemkokt jordgubbssylt i år. Den här gången på självplockade bär, eftersom priserna inte var tillräckligt roliga på de andra. Efter att ha ringt runt bland de ställen som fanns i närheten av Stockholm så föll valet på ett ställe i Botkyrka. Jag, Tom och Sabina åkte dit, och efter ett oändligt antal kilometer ute i ingenstans så fanns plötsligt några skyltar om jordgubbar. Ytterligare en bit bort stod en hel åker full med bilar, och bredvid den en åker med folk med rumpan i vädret. Det regnade lite grand, men det gick över tills vi var framme.
Det var inte alls så strukturerat som jag är van vid, utan man fick plocka mer eller mindre var man ville där ingen annan var. Det var väldigt glest bland bären, så det kanske inte var någon katastrof om några enstaka bär inte blev plockade. Vi hade varsin hink, vilket gav en skörd på 12 kg.
Sabina gjorde ett hästjobb och snoppade nästan allt.
Jag följde Jamie Olivers tips att krossa bären med händerna, så man slipper stora bollar. Det gick massvis gånger fortare än att skära dem, och dessutom blev resultatet mycket krämigare.
I med socker, så fick det koka upp ordentligt. När den väl har exploderat en gång brukar jag sänka så att inte allting kokar bort, men det där första uppkoket vill jag alltid ha. Det heter bergis någonting på kockspråk (”amatördumhet”, kanske). Jag har fått för mig att sockret blir lite kletigare när man tar upp den till minst 100 grader, vilket ger mysigare sylt.
För att den bättre ska behålla färgen så pressade jag även i en citron. Jag vet inte om det räcker med bara en, men det är nog bättre än ingenting. Efter att sedan ha skummat det hela ganska länge tills det blev helt klart, var det dags att hälla upp det på varma burkar, sköljda med Atamon. Observera den läckra blå tratten, som till skillnad från saft-trattar har en 3cm bred öppning längst ned. Det gör att den fungerar för sylt och marmelad, och gör fyllandet supersmidigt. Present från mamma från Pajala Marknad, tror jag.
Jag har velat prova hur länge som helst, men i år skärpte jag till mig och provade ett marmeladkok med choklad i. Det blev lite brunare då, kan man ju lugnt påstå. Till 2.5 kg bär hade jag 250 gram choklad. Någon typ 65% från Chocovic, vilket är helt ok för sådana här saker. Efter upprepade smaktester så kändes proportionerna helt ok. Till hallon rekommenderade tydligen recept.nu att man skulle ha 150 gram choklad per kilo bär, men så mycket behövdes absolut inte här.
Fast här gjorde jag ett misstag, för jag hade i chokladen när jag precis hade börjat skumma. Jag tänkte att chokladen kanske gav lite skum också, så då var det onödigt att skumma för mycket.
FEL FEL FEL.
Det som hände var att chokladen band ihop sig med äggviteämnena i skummet, så att allt skum försvann. Eller snarare, inte gick ett plocka bort. Alltså har jag nu marmelad full med äggviteämnen som inte ska vara där. Fan också. Som tur var har jag fler personer i hushållet som kan assistera mig i den tunga uppgiften att säkerställa att burkar inte får stå tills de möglar. Självuppoffrande lagspelare, helt klart.
Efter tre kok hade vi fått ihop det här. 3 burkar sylt, 6 burkar marmelad, och 8 burkar marmelad med choklad.
Fem liter bär står krossade och gifter ihop sig med socker under natten, och den allra sista litern eller så ska få ätas upp som den är. Möjligen med lite glass och chokladmarmelad på.
Så här ska sylt se ut. Inga hela bär, utan bara vackert knallröd och mosig, fast utan att vara puré.
Marmeladen med choklad i blev en aning brunare, minst sagt.
Någonting måste man ju hitta på att göra när det är lördag, eller hur?
Tillägg: Måste bara påpeka att chokladmarmeladen fungerade ovanpå vaniljglass.
Andra bloggar intressant om: jordgubbar, bär, sylt.
min franska jordgubbssylt har lika delar jordgubbar och socker,kokas upp och vid första bubblet mitt i röran stängs värmen genast av och härligheten får stå 24 timmar sen kokas upp igen och åter vila 24 timmar, man gör minst tre uppkok, tillsätter ingenting och häller sen upp på burk som OBS OBS ställs upp och ner tills de öppnas.
Resultatet en underbar sylt med hela fina gubbar och otrolig arom.
Comment by manon | July 5, 2008
[...] Efter att ha bläddrat lite i de inlägg som fanns så hittade jag också en liten utredning av hur man gör en bra sockerlag. Det viktiga där var att plocka upp blandningen av socker och vatten till en bit över 100 grader en stund, för då slogs molekylerna sönder till glukos och fruktos, vilket ger mjukare konsistens, tydligare fruktsmak, bättre hållbarhet och en massa annat. Återigen kändes det bekant. [...]
Pingback by Kemi och fysik | Basic personligt | November 25, 2008
Man blir lite hungrig av allt det där..
Comment by Tommie | April 2, 2009