Nästan en ny installation av Ubuntu 8.04
I vintras någon gång bytte jag ut moderkort och lite annat för att få en lite modernare AMD64-plattform än den gamla Athlon jag hade innan. På grund av diverse strul bestämde jag mig samtidigt för att göra en ny Linuxinstallation. Valet blev Ubuntu, och eftersom den fanns i en 64-bitarsversion valde jag den. Det var version 7.04, och uppgraderingen till 7.10 gick helt smärtfritt.
Ubuntu i sig är trevlig, framför allt på grund av apt-get. Att få flash i Firefox att fungera i en 64-bitarsmiljö var däremot inte speciellt lätt. Med Firefox 2 under Ubuntu 7.10 fungerade det hyfsat, åtminstone så att jag kunde se lite fina staplar i min wordpress-blogg.
Sedan uppgraderade jag till 8.04, vilket drog in Firefox 3. Big mistake. Massor av mina addons slutade fungera, även om jag efter mycket googlande lyckades få liv i de flesta igen. Den automatiska synkningen av mina del.icio.us-bokmärken fungerar däremot fortfarande inte. Flash slutade fungera helt och hållet. Ytterligare en massa googlande senare fick jag den att köra en flash-sak efter en total omstart av Firefox. Bytte jag flik så ersattes det med en grå ruta. Flashen på Aftonbladets Väder var inte att tänka på.
Lärdom: 64 bit Ubuntu + Firefox 3 + Flash = unhappy.
I brist på bättre sysselsättning idag brände jag en ny 32-bits Ubuntu 8.04, för att installera den på min andra root-partition. Klok som jag är så har jag nämligen reserverat två partitioner att ha root på, så att jag lätt kan backa till den gamla. Dessutom blir det då lätt att kopiera över de config-filer jag har, t.ex. för automountern.
Alla filer kopierades in snabbt och effektivt, men den tvärdog när den skulle uppdatera grub. Jag råkade nämligen ha xfs på alla partitioner, och grub och xfs gillade inte varandra. Jag förstår grub, för jag är inte helt förtjust i xfs själv längre, men ändå. Min nya root kör jfs istället, vilket ger bättre respons även vid hög last. Nåväl. Installationsprogrammet tyckte bara “this is fatal”, och bootade om. Tack så jävla mycket. Jag hatar verkligen felmeddelanden som säger “om du försöker göra exakt samma sak en gång till, så kommer det inte fungera då heller”. Tala om vad jag ska göra åt det istället, korkade datorelände.
Ubuntus CD kan ju användas som live-cd, så jag tänkte att det bara var att kopiera över allting från grubs partition till en annan disk, formattera med ext3, och sedan kopiera tillbaka det. Ja, den biten gick ju bra, men grub gnällde fortfarande på att den inte gillade xfs. Trots att det inte fanns några referenser till xfs i någon config-fil, och trots att det inte var xfs på någon av de partitioner jag bad den att arbeta på. Huh? Jag provade alla möjliga varianter, men den bara vägrade. Till slut började jag om från början, körde installationsprogrammet på nytt, och bad den helt enkelt att formattera om hela grubs partition. Då, en timme senare, höll den äntligen käften och var snäll och lät mig boota min nya installation.
Jag hade installerat ganska många utvecklarpaket som den programmerare jag är, så för att göra livet enkelt för mig gjorde jag allra först en lista på alla paket som var installerade. Sedan lät jag datorn gå igenom den listan, och installera dem på nytt på den nya rootpartitionen. Det gick tämligen smidigt, även om det tog satans lång tid. Med “apt-get install -y $paketnamn” blev det några enstaka tryckningar på enter, så det var ok. Det blev ett litet missöde när jag skulle byta userid på min användare eftersom Ubuntu inte är så villig att låta root logga in, men med live-cd’n var det snabbt fixat.
Hela den här tiden hade datorn gått snällt och fint i 1280×1024. Helt plötsligt får den då för sig att det inte är kul längre, och efter en utloggning skickar den ut mig i 800×600. WTF? Lego var kul när jag var liten, men hallå nu. Jag försöker hitta några config-program och byter drivrutiner till X massa gånger, och provar både “nv”, “nvidia”, “vesa” och alla “nvidia binary only”-paket jag kan hitta. Jo då, det går att välja bättre upplösning, ända tills jag bootar om, då den ramlar tillbaka på 800×600. Precis samma fel som brorsan har haft ett tag för övrigt, med samma distribution, men med helt andra prylar. Skoj. Jag har full respekt för familjetraditioner, men uppfuckad grafikupplösning räknas inte dit. De kallar det för “bulletproof X”, eftersom den aldrig fastar i något ickefungerande läge, men periodvis hade jag stor längtan att omplacera någon av de där kulorna i stor hastighet i riktning mot vissa föremål.
Bara för att retas får den för sig att köra 2048×1200 i 60 Hz (på en CRT-monitor, heja) eller något lika meningslöst en stund. Intressant med en dator som försöker skoja med en.
Till slut handjagar jag det som behövs i config-filen till X11, en väldig massa många googlesökningar senare. Då slutar den äntligen att bråka, och återvänder till rätt upplösning. Flash har börjat fungera klockrent igen. NFS-diskarna funkar som de ska, med rätt userid. Men usch så lång tid det tog.
För att gilla datorer så tycker jag just nu väldigt illa om dem.
(Ok, jag skäms. Det här var det första blogginlägget sedan serverflytten som handlade om datorer. Snacka om att FRA och Kempo har snott uppmärksamheten senaste veckorna.)
Andra bloggar intressant om: linux, ubuntu, datorer, firefox.
