Frihet att bada naken
Rent spontant kan jag inte bli annat än glad av att läsa att Isabelle Halling låter sin 15 månader gamla dotter bada naken nu när det är sommar och varmt, även om det fanns viss risk att någon skulle fotografera henne.
Självklart finns det massor av barn som far illa i denna äckliga industri, men jag tror inte jag hjälper dessa barn genom att skyla mitt.
Precis. Genom att gömma sig från allt som verkar farligt får man bara ett fattigare och tråkigare liv själv. På vilket sätt har man förbättrat sin situation då?
Dessutom undrar jag lite grand var det farliga i det här fallet ligger någonstans. Jag förstår inte.
Ok, någon tar en bild på ett 15-månaders barn. Påverkas barnet av detta? Nej, inte ett dugg. Vissa infödingsstammar hävdade för 100 år sedan att en del av själen försvinner när man blir fotograferad, men det vetenskapliga bekräftandet av detta är inte helt säkerställd. Vissa bimbos som har varit med på bild lite för ofta gör förvisso att man börjar undra om inte en del av intelligensen försvinner, men det är en annan sak. Det är tillåtet att för privat bruk fotografera i stort sett vad som helst och vem som helst utan att be om lov först. Det kanske kan vara snällt att säga till efteråt, men det är inget krav. Även om det är småbarn man fotograferar.
Vad personen sedan gör med bilden påverkar inte objektet heller. Oavsett om fotografen väljer att onanera till bilden, skriva ut den och använda som piltavla till dartträningarna eller lägga som bottenplatta i spyhinken när man har sköljt ner mögliga kräftor med för mycket sprit, påverkas inte den som blev fotograferad. Ska man praktisera voodoo behövs mer komplicerade ritualer än att bara ta ett kort på någon. Det kanske finns många pedofiler, men antalet kompetenta voodooutövare är i Sverige klart färre.
Jaha, men bilderna kan ju spridas över internet till alla miljarder pedofiler som äter små djur och utför terroristdåd? Jo, men logiken håller inte där heller. Det är inte en överdrivet stor del av befolkningen som tänder på barn som är 15 månader gamla. Hade hon varit 15 år gammal hade det varit en klart större del. Alltså är sannolikheten att betraktaren och objektet känner varandra ganska minimal. I så fall sker återigen ingen påverkan på barnet. Om man inbillar sig att man mår dåligt av att någon som man inte känner och aldrig kommer träffa i verkligheten sitter och onanerar till (eller kastar pil på) en bild av sig tycker jag snarast att man har psykiska problem och bör söka hjälp. Om någon (oavsett kön) t.ex. skulle vilja onanera till bilden på mig i den fina skinnmössan, så är det ju upp till dem. Jag kanske kan tycka att det inte verkar helt friskt, men jag lider inte av det.
Alternativ två när det gäller pedofilerna är att de är så ofantligt många att dottern kommer stöta på dem varenda dag under resten av sitt liv, bli sexuellt trakasserad, och lida av det. Om det nu är så pass många att den här sannolikheten är påtaglig, så betyder det att det finns ganska många personer med den läggningen. Att stigmatisera och straffa en stor del av befolkningen är ju inte helt lyckat, allra minst för en läggning som inte skadar någon. I så fall är det pedofili någonting som samhället måste lära sig hantera.
Så var, mer exakt, ligger problemet? Det värsta som barnen blir utsatta för när det gäller fotografering är snarare mammor som helt i onödan skrämmer upp barnet för hot som inte existerar. Som när politiker tjatar om terrorister. Eller ryssar. Eller ryska terrorister, eller vad nu “veckans hot” är. De som försöker skydda gör mer skada än det som de försöker skydda från.
Isabelle skriver också:
Det är ju även skrämmande hur internet har gjort så att barnpornografi kan spridas över hela världen på några få sekunder
Ja, kanske det. Men det är också glädjande hur internet har gjort så att även information, texter, alla andra sorters bilder, ljud och film kan spridas över hela världen på några få sekunder. Glöm inte det.
Andra bloggar intressant om: politik, censur, säkerhet, sex, pedofili, isabelle halling.
Pingback: Att inte låta sig skrämmas | Johanna Sjödin