Mycket politik i politiken
Efter demonstrationerna igår, där jag fick tillfälle att hälsa en av riksdagsledamöterna personligt välkommen (ok, vi känner varandra sedan vi var två år och gick hos samma dagmamma, så det kanske inte riktigt räknas), hamnade jag på samma eftersnack som Emma. Det som slog mig mest, var hur mycket fokus nu har flyttat från sakfrågan till hur den bäst och säkrast dras i mål.
Det finns liksom inga argument för FRA-avlyssningen kvar längre som inte har mosats sönder och samman hur många gånger som helst. Vare sig det handlar om tekniska argument, politiska, ekonomiska, humanistiska, eller vad det nu är. Nej-sidan har vunnit.
Problemet nu är en massa förhandlingar och tjafs för att faktiskt åstadkomma det som alla vet måste göras. Oavsett vem som säger vad, så verkar det alltid dyka upp någon ny regel, någon ny instans, någon ny omständighet som invaliderar motståndarsidans argument, och gör att förespråkarna ändå “vinner”. Det höll på att bli samma sak med mjukvarupatent som jag var lite involverad i förut. Förespråkarna hade bara idiotargument, men slaget är fortfarande inte slutgiltigt vunnet. Rätt vad det är så kommer en liten fotnot från något fiskeutskott, och sedan är europas mjukvaruindustri död.
Nu härnäst kommer datalagring, telekompaket och en massa andra dumheter. Att bemöta dem med tekniska och rationella argument är så lätt att vem som helst kan krossa dem i sömnen, så där är jag inte det minsta orolig. Finns det några luckor i någons argumentation så lär resten av bloggosfären omedelbart vara där och fylla i och hjälpa till att bygga ett lika kompakt motstånd som mot FRA-avlyssningen. Det kommer kräva tid och jobb, men risken att vi skulle förlora en sådan diskussion är obefintlig. Efter all träning innan förra riksdagsvalet och nu senast FRA-frågan, känns det som att vi är oövervinnliga. Vi är informationsninjor. Att Reinfeldt nu tycker att allianspolitikerna ska fokusera på att diskutera teknikaliteter känns inte riktigt som det allra smartaste han kan göra. Å andra sidan är det inga andra sätt att diskutera FRA-frågan som skulle gå bättre.
Den knepigare sidan är ju hur det ska hanteras politiskt för att få någon laglig giltighet, och där känner jag mig på så tunn is att jag inte ens kommer gå i närheten. Jag får nöja mig med att ge ett “Heja” till Rick, Hax, Mark Klamberg och de andra, som faktiskt vet hur man rör sig i de här cirklarna. De kan få ett chokladogram eller nåt som moraliskt stöd, men utöver det är jag helt lost.
Andra bloggar intressant om: Politik, fra, övervakning, bloggosfären, alliansen, fildelning.
