Basic personligt

Acceleration och broms

Sisådär, då var (den första) bromslektionen avklarad.

Läraren muckade lite med oss och tyckte att vi skulle få det att faktiskt låta som om vi körde motorcykel, vilket betydde att man stressade upp motorn till lite högre varvtal. Mellan 8000 och 10000 “börjar det bli roligt”, men jag tror jag fegade ut vid 7000 eller nåt. Det gjorde inte läraren när han skjutsade mig tillbaka. Det dröjer nog ganska många dagar innan hans blåmärken försvinner efter mina knän och händer som jag borrade in i sidan och magen på honom för att hålla mig kvar. 750 kubik ger en väldig massa hästkrafter, den saken är säker. Om Piratpartiets intåg på Sergels Torg var som när Rohans riddare kom till Minas Tirith, så var alla de hästarna i motorn på min hoj idag.

När man accelererar hårt måste man klämma åt med benen runt bensintanken. När man bromsar hårt måste man klämma åt med benen runt bensintanken. Insidan av mina lår värker duktigt nu. Jag vet i alla fall att jag åtminstone i en lite kontrollerad miljö kan bromsa maximalt även från 90 km/h.

Dessutom gick svängarna bättre nu, när jag försökte praktisera serien bromsa – tryck fram styret på den sida man vill svänga – gasa för att förhindra motorbroms (och några andra smådetaljer). Cykeln lutade klart mer än tidigare idag, men det kändes ändå både mycket stabilare och roligare än förut. Det gäller verkligen att låta cykeln göra sitt jobb, och inte sitta och försöka göra motstånd.

Tydligen så är det också skillnad på “värm upp på grusplanen” och “följ efter den andra läraren ut på vägen”, trots att de två meningarna låter nästan likadant. Lärarna blir inte heller helt fullständigt lyckliga om man försöker lyfta ner motorcykeln från centralstödet genom att att försöka trycka den bakåt istället för framåt. Tur att de ändå är så pass snälla och trevliga, trots att de bevisligen är enormt petiga med irrelevanta detaljer.

Nöjd nu, Emma?

Andra bloggar om: mc.

September 17th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | one comment