Surdeg som funkar
Eftersom jag gillar att baka så åkte jag till Historiska Museet idag på deras brödfestival, för att se om man kunde lära sig något användbart och kanske shoppa lite gott bröd.
Manfred Enoksson från Saltå Kvarn skulle hålla workshops om surdeg hela dagen, så jag köpte en biljett dit. Det skulle börja kl 13. Jag kollade på min klocka. 12.45. Ok, jag skulle hinna slänga in väskan i ett skåp och sedan leta mig bort till lokalen. Efter ett tag hittar jag rätt skylt vid en stängd dörr. Jag öppnar, och där sitter massa människor, och Manfred står och pratar. Uppenbarligen har han pratat en stund redan. Mycket förvirrande. Hade han inte kunnat vänta till utsatt tid? Ju längre tiden går, desto mer inser jag att han redan har sagt. WTF? När började han egentligen?
Jag tar upp min mobil för att se till att den faktiskt kommer hålla tyst, och upptäcker att klockan visst bara är 12. Det skulle vara en workshop mellan 11.30 och 12.30 också, som jag tydligen hade kommit in i mitten på. Oops.
Det brukar vara mer störande med folk som springer in och ut, så jag sitter glatt kvar, men undviker att ställa några frågor eftersom han förmodligen hade svarat på dem i början av passet, och dessutom skulle jag ju få höra det ett varv till sedan.
Man fick några recept med diverse tips, men det som nog kommer göra mest nytta är att jag nu förstår hur viktigt det är att surdegenen får växa ihop sig i mellan 28 och 30 graders värme. Dessutom förklarade han varför surdegsbröd inte ska vara speciellt surt, vad man gör när den har fått stå lite för länge, varför man inte ska använda jäst, och att surdegsburken måste få följa med på semestern. Han hade tydligen varit med någon grupp för att forska lite mer seriöst om surdeg, och till och med upptäckt att det blir skillnad på surdegen beroende på vilka blommor bina hade varit på för att göra honungen som man har i precis i början, liksom att balansera upp skillnader i proteininnehåll i mjöl från olika delar av landet genom att låta det jäsa i någon grad kallare eller varmare. Killen hade helt kirurgisk precision för att få fram den surhet och jäsning han ville ha.
Ute i entrén fanns en handfull utställare, och innanför caféet fanns något dussin utställare till med bröd från diverse olika länder. Förvånansvärt stora skillnader, men det kanske säger mer om min egen brist på reseerfarenhet.
Innan jag åkte hem kunde jag inte låta bli att köpa en liten “surdegsstart” och en träform för jäsning. Nu jäklar ska det bakas surdegsbröd. Dessutom måste jag testa konceptet “fördeg” med jästdegar.
Andra bloggar intressant om: bröd, bakning, surdeg, brödfestival, historiska museet.
Pingback: ZMM: Kvalitet kontra rationalitet | Basic personligt
Pingback: Tvådagarsbröd | Basic personligt