Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

ZMM: Kvalitet kontra rationalitet

Jag fick en kommentar på bilden med alla korvar, med en fråga om jag någonsin gjorde någonting måttligt. Den gjorde mig ärligt talat lite orolig, och fick mig att fundera. Var det “missbrukargenen” som hade slagit till hos mig? Tendenserna finns i släkten, så det gäller att vara lite uppmärksam.

Samtidigt låg frågan om färgen på tisdag och gnagde lite. Varför kunde jag direkt svara att tisdag var gul, när det bara är “kreativa” människor som författare och konstnärer som gör den kopplingen? (Och alltså inte bara svarar “va? är du full?”) De där typerna av människor som jag faktiskt tycker att programmerare ligger närmast. Riktiga programmerare alltså, inte folk som tror att man kan bli bra programmerare utan att kunna någon matte, och som sitter i Wizards i Visual Basic och tror att de tillhör samma yrkeskategori som David Heinemeier Hansson.

Svaret på “är jag en missbrukare?” och “varför tycker jag att jag är en konstnär?” visade sig vara samma sak. Och jag var inte ens i närheten av ett badrum.

På flyget idag läste jag lite mer ur Zen and the Art of Motorcycle Maintenance. Dagens del handlade om varför huvudpersonen är så besatt av konceptet “kvalitet”.

Han gör ett tankeexperiment, för att se hur världen skulle se ut om man tog bort kvalitet som koncept. All rolig mat skulle försvinna, eftersom det skulle räcka med basföda och eventuellt några vitamintabletter. Konst skulle försvinna, eftersom det inte skulle gå att skilja bra saker från dåliga. Bilmärken, bye bye. Däremot skulle vetenskapen stå ganska orörd. Antingen går saker att bevisa, eller så går det inte. Antingen är förutsägelserna korrekta, eller så är de fel. Man har ju inte längre skalan “trasig – fungerar dåligt – fungerar bra”, utan bara “trasig – fungerar”.

Alltså, är hans slutsats, så finns det någonting i mat, konst osv som är den här kvaliteten, även om den inte är fysikaliskt mätbar. Eftersom det ändras när man tar bort kvaliteten, måste den ju finnas där innan. Av samma skäl finns ingen kvalitet i vetenskap och rationellt tänkande (vad det får för konsekvenser kommer han till senare i boken).

Min egen vinkling på det här blir att eftersom kvalitet är precis det “livsnödvändiga” som jag skrev som svar i morse, och så mycket av min tid på jobbet går åt till att vara rationell, behöver jag ha diverse saker där kvalitet är i fokus för att få balans. När jag skriver ny kod så går det alltid att få in kvalitet i resultatet, men när man sitter i flera veckor och lusläser logfiler och försöker förstå dokumentation som är direkt felaktig, så är det lite svårare. Samtidigt så kräver min hjärna att få “bottna ur” i rationalitet då och då. Om “straffet” för det är att skåpen fylls med chokladkryddad sylt och frysen med smakrikt surdegsbröd, så är det nog någonting jag kan leva med.

Världen envisas förresten med att reta med mig. Det var en kille som satt med sin laptop bredvid mig på planet och skulle göra en powerpointpresentation till mötet han skulle till. Rubriken? “Bla bla quality in någonting”.

Andra bloggar om: datorer, vetenskap, choklad, mat, programmering, kreativitet, kvalitet.

pixelstats trackingpixel

October 27th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | no comments