Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Fler riksdagssvar

Senaste tiden har det kommit några fler svar på mitt mail om IPRED1 (här är de första). (Långt inlägg… summering på slutet.)

Anders Wallner svarade åt Miljöpartiet, och skrev att de kommer rösta nej, bland annat för att “Att upphovsrättsinnehavare (eller deras företrädare) får möjlighet att kräva internetoperatörerna på personuppgifter om användare som misstänks ha begått upphovsrättsbrott anser vi vara ett för stort ingrepp i den personliga integriteten”. Bra!

Dessutom fick jag liknande svar från Gunvor Ericsson, plus det här fullständiga guldkornet:

[politik handlar om att] göra en bedömning utifrån vad som är bra för samhället som helhet utifrån den ideologi vi har som parti.

Inte bra för Per Gessle. Inte bra för Colin Nutley. Bra för samhället som helhet. Det är inte ofta man ser sådana uttalanden från politiker.

Från Socialdemokraterna fick jag ett gemensamt svar från deras “(S)var Direkt”. Det enda negativa de kunde säga var att “regeringen har slarvat med beskrivningen av hur den nya lagen kan komma att påverka den personliga integriteten”. På slutet fanns en klassisk dumhet:

Balansen mellan en lagstiftning som faktiskt skyddar upphovsrätten men inte kränker enskilda människors integritet måste därför finnas även i den nya lagen.

Det där kan betyda precis vad som helst. Av erfarenhet blir jag väldigt skeptisk när det sägs att lagar ska “skydda” upphovsrätten, för det betyder alltid total avlyssning, loggning och analys av alla svenskars internettrafik. Antingen har vi privat kommunikation, eller också finns det ett skydd som är mer effektivt än ingenting alls. Det finns inga mellanlägen. Det finns ingen balans. Det är det enda eller det andra. Internet bygger på det första. Social samvaro kräver det första. Mänsklig livskvalitet kräver det första. Det andra ger en fasciststat som får samtliga historiska exempel (undvek jag Godwins lag där?) att se ut som Disneyfierade hallonbåtar. Hur kan det på något som helst sätt vara svårt att välja rätt?

Börje Vestlund (s) svarade själv, med huvudpunkterna att det inte var ok att ladda ned vad som helst på nätet och att det var ok att strunta i integriteten för att lösa och förebygga brott. Han verkar tro att Ipred1 handlar om att “jaga och kriminalisera en hel ungdomsgeneration” å ena sidan och “tillåta att konstnärer, författare, filmmakare, låtskrivare etc att svälta ihjäl” å den andra. Så eftersom de stora mediabolagen har försökt låtsas om att internet inte finns i nu snart 15 år, ska vi låta dem slumpmässigt ruinera vanligt folks liv. Att han slutar med “upphovsrätthavarna måste också hitta nya former” betyder ju ingenting, när alla politiker så glatt visar att de gärna stiftar lagar som gör att de här nya formerna inte behövs.

Christina Axelsson svarade från Socialdemokraterna i Stockholm. Hon hänvisade bland annat till regeringsformen, kapitel 2, § 19, som säger “Författare, konstnärer och fotografer äger rätt till sina verk enligt bestämmelser som meddelas i lag. Lag (1976:871).” Någon som har texten i 1976:871 tillhands? Frågan är ju vad “rätt till sina verk” innebär. Enligt mediebolagen är det tydligen något helt annat än vad deras kunder tycker. Enligt Christina innebar det dessutom “indirekt ersättningsrätten”, vilket känns otroligt förvirrat.

Jill-Marie Linder svarade åt Vänsterpartiet, med några uttalanden från Alice Åström. Jag blev lite kär i Alice i FRA-debatten i våras, men nu måste jag backa lite. De vill inte ha den här lagen, men jag blir lite tveksam till deras motivationer.

Lagen är ett slag i luften och löser lika lite som den gamla lagstiftningen.

Vad, mer exakt, är det som ska “lösas”? Egentligen? Folk spenderar fortfarande pengar på film och musik. Att enstaka småbolag går under är ju inget att hetsa upp sig över, för det händer ju i alla branscher. Per Agerman citerade Lars-Johan Jarnheimer i en strålande artikel i Affärsvärlden igår: “I den här debatten glömmer man bort att 60 procent av Sveriges befolkning inte har några pengar kvar när månaden är slut.” För att nya företag och branschen ska kunna uppstå måste de gamla dö.

Det här drabbar framför allt en hel ungdomsgeneration. Hundratals ungdomar riskerar att stå inför domstol varje år med regeringens förslag, säger Alice Åström.

Om man med “ungdomar” menar personer mellan 5 och 50 år, och med “hundratals” menar 2,2 miljoner, så stämmer den där meningen med verkligheten.

Istället borde regeringen lägga sitt krut på att ta fram alternativa lösningar för att satsa på film- och musikbranschen. Till exempel kan man tillåta fildelning för icke-kommersiellt bruk och bygga upp digitala bibliotek för film och musik med ersättningssystem till upphovsmännen.

Nej, regeringen ska inte alls “ta fram alternativa lösningar”. Det var det mest korkade sörja jag har sett. Om film- och musikbranschen vill tjäna pengar så får de banne mig se till att hitta på sina egna affärsmodeller, som är anpassade efter dagens verklighet. Visserligen ska icke-kommersiell fildelning självklart tillåtas, men allt det där med ersättningssystem har så många egna problem att de kan skrotas med en gång.

Från Moderaterna svarade sedan Mats Gerdau. Han förstod problemen med att en IP-adress inte kan knytas till en viss person, och var tveksam till varför just vissa branscher skulle ha större befogenheter än andra. Som så många andra blandar han tyvärr ihop upphovsrätt med äganderätt:

Ingen ska olovligen kunna ta det jag skapat eller det jag äger.

Med tanke på “vi ska inte (använda polisen) för att jag en hel ungdomsgeneration” så är det svårt att inte misstolka en annan mening:

Ett grundkrav för en lagstiftning är att den är robust och träffsäker och också i verkligheten omfattar hela befolkningen.

Trevligt hur som helst att se att han förstår att det inte är så lyckat med en lag “som de kunniga kan kringgå och de okunniga fastnar i”.

Även Betty Malmberg (m) tyckte att det fanns oklarheter i lagförslaget och att det inte var rimligt att den gick så långt.

Precis när statistiken alltså såg bra ut för moderaterna, kommer ett svar från Ulrika Karlsson. Redan i början såg man att de inte vet vad de pratar om.

Musiker, författare, filmskapare och alla andra rättighetsinnehavare ska ha rätt att förfoga över sitt eget material; det vill säga att de själva ska få avgöra var, när och hur deras verk ska mångfaldigas och/eller spridas.

Sedan gick det bara utför, både med den tekniska kunskapen och minnet av vilka “bevis” som domstolarna hittills har accepterat.

Det förslag som nu diskuteras reglerar inte frågan om personen bakom denna IP-adress faktiskt har begått ett upphovsrättsligt intrång eller inte. För att någon person juridiskt sett ska kunna bli skadeståndsskyldig måste frågan avgöras vid en ny domstolsprövning. Om en sådan skadeståndsprocess blir aktuell måste rättighetsinnehavaren visa att det faktiskt var just abonnenten och ingen annan som gjorde intrånget.

Regeringen tycker att klippta linor för fildelare inte är rimligt, men det måste finnas möjlighet att “skydda sin immateriella äganderätt”. Immateriella ÄGANDERÄTT? Som sagt, vi är långt bortom upphovsrätten här. Att det inte handlar om att kunna få cred för den musik eller film man har skapat är tydligt. Det är inte ens frågan om att de ska kunna få pengar vid varje enskilt tillfälle som någon lyssnar på en låt, tittar på en film, eller kopierar den från ett lagringsmedium till ett annat. De vill ha full kontroll. Man får bara ha det här operativsystemet, det här programmet för att spela upp filerna, på så här många datorer per hushåll, jidder, jidder. Är det ok om jag sitter i underkläderna när jag lyssnar på musiken hemma, eller känner sig låtskrivaren kränkt då? Vi kanske ska lagstifta om att upphovsmän får fjärrstyra datorernas webcams, som alltså måste bli obligatoriska, för att säkerställa att man har rätt sorts kläder på sig? Slipstvång för klassisk musik, och säckiga byxor om man lyssnar på hiphop? Snacka jobbigt om man har en stor och varierad playlist.

Hans Wallmark (m) betonar proportionaliteten. Tyvärr verkar inte han heller ha observerat hur mediebolagen har hanterat möjligheten “att på olika sätt göra sin sak tydlig” i andra länder, och har också fallit i fällan att tro att det är regeringens uppgift att hitta på affärsmodeller åt just olika typer av upphovsmän.

Staffan Danielsson (c) svarade att han också tycker att avstängt internet är orimligt, och kommer jobba för mildare åtgärder.

Lennart Petterson (c) skrev ett långt svar. Han börjar med att lista tre parter:

  1. De som har upphovsrätten.
  2. De som delar ut verket.
  3. De som laddar ner verket.

Till att börja med är ju nummer 2 och 3 numera samma sak, och det är mest tragiskt att det är skillnad på 1 och 2.

Han jämför sedan med att spela in från radion, då upphovsmännen fick betalt från Sveriges Radio, medan de nu inte fick någonting. Jo, de har möjligheten att sälja vad tusan som helst på egen hand, vilket många artister har börjat göra.

Jag undrar hur han tror att det egentligen ser ut på nätet, när han skriver:

Det andra är att få hem musiken på ett legalt sätt. Jag utgår ifrån att det finns legala sidor. Man väljer alltså själv om man vill riskera att bli granskad. [...] Jag köper alltså inga argument om att det är ett hot mot den personliga integriteten.

Nej, det finns ofta inga legala “sidor” för mycket av den musik som folk lyssnar på. Dessutom är priserna där så absurt fel att det bara är löjligt. Jag undrar också hur man ska kunna välja att bli granskad. Ska operatörerna bara avlyssna och logga trafiken till de trafikstråk som går till de olagliga sajterna? De där som ligger under toppdomänen .illegal alltså?

Han påpekar också proportionaliteten, och att “Självklart ska ett skadestånd stå i relation till den verkliga skadan man har åsamkat”. Bra, eftersom det ännu inte har gått att bevisa någon verklig skada överhuvudtaget. Varsågod, här är de noll kronor som min fildelning har orsakat. Slit dem med hälsan. Synd bara att det inte står så. Han slutar bra:

Det är förmodligen inte värt att riskera böter, när det kanske bara kostar någon tia att följa lagstiftningen.

Nej, absolut. En tia för ett album, en film eller två för en säsong av en TV-serie låter helt rimligt. Synd bara att det inte är dit bolagen vill gå. På tunnelbanan fanns en annons för en film som på DVD kostade 199:-, och på BluRay 319:-. Över trehundra spänn, för en liten film? På en skiva som man inte kan rippa för att kunna se den på sin laptop, ta backup i händelse av stöld, kladdiga fingrar eller barn som leker frisbee. Man blir inte så förvånad över att BluRay-försäljningen står helt still, och att folk vänder sig till alternativa distributionssätt.

Sammanlagt 15 svar hittills, de flesta både långa och utförliga, även om några var standardsvar till alla som hade mailat om det här. Riktigt bra, faktiskt.

Summering:

  • Piratpartiet fattar, och hade röstat rätt om de satt i riksdagen. Ingen är direkt förvånad.
  • Miljöpartiet fattar, och kommer rösta rätt. De röstar även rätt om mjukvarupatent och annat. Om de inte var så besatta av etanol och koldioxid hade jag gillat dem. :)
  • Vänsterpartiet röstar rätt, men jag är inte övertygad om att de gör det av rätt skäl. De verkar vilja ha en lösning som inte kan existera.
  • Resten fattar inte. Antingen är de naiva eller bara tekniskt okunniga, och tror att det enda man kan använda internet till är att läsa Aftonbladet och se på barnporr.

Andra bloggar om: politik, övervakning, bodströmsamhället, censur, musik, film, fildelning, ekonomi, teknik, internet, IPRED, IPRED1.

pixelstats trackingpixel

November 4th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 7 comments

  • Nilsson

    Balansen mellan en lagstiftning som faktiskt skyddar upphovsrätten men inte kränker enskilda människors integritet måste därför finnas även i den nya lagen.

    Upphovsrätten är en lag, så i klartext skriver de:

    Balansen mellan en lag som faktiskt skyddar lagen men inte kränker enskilda människors integritet måste därför finnas även i den nya lagen.

    Finns liksom bara två saker att välja på här, antingen är de bakom flötet, eller så vilseleder de medvetet. Jag är inte så godtrogen att jag kallar dem dumma i huvudet..

  • Bo

    @Nilsson
    Jag är inte så godtrogen att jag kallar dem dumma i huvudet.

    Men de spelar väldigt bra (dumma alltså), både här och i FRA-frågan.

  • Pingback: opassande » Blog Archive » Kom ihåg den femte november

  • Pingback: Att förstå eller inte förstå | Basic personligt

  • Pingback: Det där med att förstå internet | Basic personligt

  • http://vfugruppen.wordpress.com/2009/09/17/digitala-bibliotek/ Micke vK

    Hej! Råkade på den här bloggposten när jag sökte efter respons på det förslag vi släppte idag från Vänsterpartiet. Nu har vi ett konkret förslag på digitalabibliotek.se – det vore kul att höra om du fortfarande tycker det är problematiskt.
    .-= Micke vK´s last blog ..Digitala bibliotek =-.

  • Daniel Brahneborg

    Micke: Självklart är det helt rätt att fokusera på nya affärsmodeller och de nya möjligheter som internet ger. Där är ni på helt rätt spår.

    Ett digitalt bibliotek vore bra, speciellt för att ta hand om saker som annars riskerar att bli föräldrarlösa när det är oklart vem som äger upphovsrätten. Att då ha tillgång till det via ett bibliotek vore strålande. Vi ska ju kulturmaximera samhället, inte inkomstmaximera åt Per Gessle.

    Däremot är jag fortfarande skeptisk till vad det får för bieffekt, t.ex. om detta bibliotek vore de enda som hade rätt att sprida ett visst verk. Det vore … öh … dumt. Speciellt när fildelningen ju blir mer och mer decentraliserad.

    Jag är också skeptisk till varför staten ska hitta på affärsmodeller just för underhållningsbranschen, som ju som helhet mår alldeles strålande. Kolla siffrorna från SF, de verkar inte direkt lida av någon lågkonjunktur. Även Stim verkar dra in bra med pengar, det är konserter överallt, osv.

    Dvs digitala bibliotek kan nog bli bra, men privat fildelning måste fortfarande göras laglig. Men det har ni ju redan förstått. :)