Dopbilder
I november var jag ju på dop av min systerson Filip, där jag fick leka med brorsans kamera. Jag fick nyss veta att de bilderna nu finns på nätet på hans sajt. De blev någorlunda ok, tycker jag. Bilden på Håkan blev förvånansvärt bra.
Däremot insåg jag snabbt två saker. Jag gillar att lära mig saker, så det är enbart positivt.
Till att börja med tar Anders och jag väldigt annorlunda bilder. De flesta bilder behöver jag inte titta på många sekunder innan jag vet vem som har varit fotograf, även om jag inte kommer ihåg varje enskild bild. Lite lustigt ändå, hur olika stil på bilder man kan ha, även som amatörer. Anders bilder är mer “levande”, på något sätt.
Dessutom blev det smärtsamt tydligt att högt ISO inte hjälper när man har ljusa fönster i bild. Kontrasten blir alldeles för dålig, och det är för lätt att allting bara blir halvgrått och trist. En redig blixt med en omnibounce är ett krav om man ska ta vettiga inomhusbilder. Som budgetalternativ fungerar som bekant en rejäl bit smörgåspapper i en rund båge framför blixten, men det viktiga är mest att man har någonting alls.
Om man nu inte har så bra koll att man kan ta bra bilder ändå, med hjälp av byte av vinklar, beskärning och annat. Men det var ju där min talang brast lite, som sagt.
Kul kamera, hur som helst. Det var en häftig känsla att ha ett verktyg som både gör precis det man vill, och på ett diskret sett visar att det finns massor med ytterligare resurser om man skulle vilja göra något mer avancerat.
Läs även andra bloggares åsikter om barn, föräldrar, teknik, religion, dop, fotografi.
