Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Choklad, choklad, choklad

Sisådär, då är jag och brorsan tillbaka från årets besök på Linköpings chokladfestival. Den här gången kom jag faktiskt ihåg att ta med mig min biljett, så att jag slapp få den skickad via MMS, vilket har hänt lite för många gånger hittills. Att ha en färdig biljett gjorde också att man kunde gå in genom dörren där det var noll personer i kö, istället för de två andra, där det var ungefär en miljard människor i kö.

I går morse hade jag en liten fundering på att ta min laptop i väskan där jag hade packat kläder och sånt, men eftersom den blev knökfull så fick ryggsäcken följa med ändå. Det kändes lite meningslöst, men jag hade en liten misstanke om att det inte var så dumt.

I år var festivalen i Cloetta Center, vilket var mindre än jag hade väntat. Det var lite trångt, men det var trots allt lättare att röra sig mellan utställarna nu. De hade också rensat lite, så i år slapp man Bang & Olufsen och andra irrelevanta företag. Lite bröd, ost och vin fanns också, men det var inte så att det störde.

Vi började med ett varv runt utställarna, hälsade på en del utställare som brukar vara där, shoppade lite, och sedan var det dags för lunch. Tidigare år så har chokladfaktorn på maten varit högst marginell, med på sin höjd lite vit choklad i såsen. Totalt värdelöst. I år var det klart bättre. Det var en buffé där man fick ta lite vad man ville, och där fanns lax rullad i kakao, kycklingfilé rullad i kakao, båda med rödvinssås, samt Beef Bourguignon kryddad med en icke försumbar andel Valrhonachoklad. Det fanns också en potatisgratäng smaksatt med vit choklad, men den var slut just då. Riktigt gott var det i alla fall.

Efteråt tog vi lite Clynelish-whisky med en bit apelsinkryddad mörk choklad till, och fyllde på pralinförrådet. På vägen hem var väskan lite tung, och efter att ha packat upp den visade det sig att jag hade råkat få med mig åtta normala kakor, en burk kakao, 1 kg kakor tänkta för matlagning och bakning i stora 40 gram-bitar, 1 kg pellets för att kunna slänga ner en grabbnäve i chili con carne, ovanpå pannkakor, i kanelbullar, på panerad kyckling osv, 22 stycken praliner, samt en liten påse pulver till drickchoklad. Totalt 4 kg. Jag var inte så missnöjd med att ha tagit med min ryggsäck, kan man väl uttrycka det som.

Kvällens middag blir klassikern panerad kyckling med massa chokladpellets ovanpå, med basilikakryddad creme fraiche. Äta mat utan choklad idag känns liksom fel.

Läs även andra bloggares åsikter om choklad, kärlek, mat.

February 28th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 4 comments

Verkligheten imiterar dikten

Igår var jag på Piratpartiets veckomöte på Café Gråmunken i Gamla Stan, där jag satt och tjattrade med Josh en stund angående det där med betalning, “gratis”, “förluster” och sånt. Han ansåg att om det nu är så att det till största delen är yngre personer, typ tonåringar, som fildelar, så gör inte det så himla mycket, eftersom de ändå inte har så mycket pengar. Istället kan de använde de här åren till att bygga upp och utveckla sin musiksmak, och få ett större och mer aktivt musikintresse. När de sedan börjar jobba och tjäna pengar, är sannolikheten mycket högre att de ska börja gå på konserter och på andra sätt stödja sina favoritartister.

Självklart är en sådan här insikt alldeles för komplicerad och radikal för de stora skivbolagen, även om det blir alltmer tydligt att det är den enda vägen framåt.

Lika självklart var att det just idag skulle komma en artikel i Computer Sweden om att Google och Microsoft gör exakt så. De ger de unga tillgång till verktygen gratis, så kan de få betalt av dem när de börjar jobba några år senare. Ricks favoritordspråk “när förändringens vindar blåser, så bygger vissa vindskydd och andra väderkvarnar” känns smärtsamt aktuellt.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, musik, fildelning, ekonomi, internet.

February 27th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | one comment

Näthat

Ja, det är verkligen jobbigt med allt det här näthatet överallt. Det är uppenbarligen en hård och ondskefull värld där ute på the interwebz. Tur att Beatrice Ask och “andra vuxna” nu fick igenom Ipred, så att det kan bli lite ordning igen bland oss snåljåpar som vägrar öppna plånboken.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, Politik, bloggosfären, moral, statistik, fildelning, vetenskap, choklad, ekonomi, internet, the pirate bay, pirate bay.

February 27th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 2 comments

Tillbaka i kaffeträsket

Jaha, då är man tillbaka i kaffeträsket. Jag har knappt druckit något kaffe alls på flera år, sedan jag började dricka grönt te smaksatt med frukt och bär. Sedan åker man till Barcelona, chefen provar espresso från en Nespresso-maskin, och nu idag dök det upp en miniversion här på kontoret.

Nu gäller det bara att hitta en bra pulversort som man trivs med. Dags att springa iväg och köpa ett testkit med några av varje sort. Så här spontant lutar det åt “Livanto” med styrka 6 av 10. Det raketbränsle som skulle finnas i skåpet känns lite överkurs för min del.

Nej, de går inte att säga nej till, de är för goda. Dessutom måste jag anpassa min chokladshopping för att passa till kaffe också, men det är ett mindre problem.

Läs även andra bloggares åsikter om mat, kärlek, choklad, nespresso, kaffe, espresso.

February 26th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | one comment

Logik

Men herre min get, för att citera en klok kvinna. Är det ingen i skivbranschen som kan minsta lilla logik?

Om A (ökad fildelning) och B (minskad försäljning av miljöskadliga plastbitar) inträffar samtidigt, så betyder det inte att A orsakar B.

Det är helt makalöst så ovilliga dagens förhörsvittnen är att lyfta blicken en enda millimeter från sin föreställning att Fildelning Är Ond. Samtidigt som de sitter och bränner en hel jävla miljard på att jaga hjärnspöken. Det är tragiskt.

Hur kan man sitta som VD med ansvar för försäljning, och så envetet vägra acceptera hur världen ser ut?

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, fildelning, musik, statistik, ekonomi, internet, the pirate bay, vetenskap, pirate bay, spectrial.

February 25th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | one comment

Analoga CD-skivor

Det är inte bara artikeln i DN som är osmaklig idag. Lars Nylins insändare i dagens Computer Sweden gör mig också både illamående och irriterad.

Han börjar fint:

Cd-försäljningen står fortfarande för 95 procent av omsättningen i svensk skivindustri. Det såldes 15 miljoner cd 2008, två per vuxen svensk.

Rutinmässigt upprepade floskler som ”cd-skivan är död” kan som jag ser det läggas på jäsning ytterligare ett antal år.

Det där lät ju ganska positivt. Så varför allt detta gnäll om hur synd det är om skivindustrin, från just skivindustrin själva?

Han avslutar med:

Det finns fortfarande enorma brister i möjligheten att köpa legal digital musik. Det är därtill mycket möjligt att skivindustrin som vi känt den sakta håller på att somna in.

Nyss så mådde skivindustrin bra. Nu erkänner han själv att den håller på att dö, fast enligt Lars Nylin beror det på att de fokuserar för mycket på musik via internet, till skillnad från de där CD-skivorna som ju säljer jättebra. Tydligen så är CD-skivor analoga, eftersom de ställs i kontrast till “digital” musik. Spännande.

Men inget av det beror på att Sandströms yviga teorier om digital konservatism hos skivbolagen har någon som helst bärighet, tro mig.

Som förespråkare för någon del av musikbranschen har tyvärr Lars ingen som helst trovärdighet överhuvudtaget. Ni vill montera ner allt vad demokrati och yttrandefrihet heter, eftersom det är så himla synd om er, samtidigt som ni skryter om hur bra branschen som helhet mår.

PS. Musikindustrin mår bättre än någonsin. Troligen hade Sandström tänkt sig ordet skivindustrin i rubriken. DS.

Så bra. Då kan alltså IFPI dra tillbaka sina krav på The Pirate Bay, efteersom de tydligen inte verkar lida någon skada.

Mitt förakt för den schizofrena musikbranschen som helt i onödan har en separat “skivbransch” och använder den som alibi för att införa drakoniska lagar, når nu helt nya höjder.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, övervakning, musik, fildelning, ekonomi, internet, the pirate bay, pirate bay, lars nylin, IFPI.

February 24th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | no comments

Lyxproblem

Förra veckan var det någon som tyckte att ungdomen tydligen hade det bra, eftersom det värsta de kunde tänka sig var att inte få gratis musik. Jag får lite samma nedlåtande känsla, antingen mot U2 eller IDG’s Michael Jenselius, som tycker att det “värsta som kunde hända” U2 var att deras nya skiva hade kommit ut på fildelningsnäten.

Ja, det är verkligen synd om dem. Massor med folk kan provlyssna skivan för att se om den är bra. Usch, hemskt. Eftersom den nu dessutom verkar vara hyfsat bra, kommer den med största sannolikhet sälja bra, de får bra intäkter, och det ökar publikintresset för nästa turné. Arma stackare.

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, musik, u2.

February 23rd, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | one comment

Ender, remixed

Mia introducerade mig lite diskret till Orson Scott Card, och boken Ender’s Game. Redan i förordet insåg att det skulle bli intressant.

I learned to separate the story from the writing, probably the most important thing that any storyteller has to learn–that there are a thousand right ways to tell a story, and ten million wrong ones, and you’re a lot more likely to find one of the latter than the former your first time through the tale.

Det finns en och annan amerikan som skulle behöva lära sig det där.

Sedan berättar han om begåvade tonåringar som använde boken som en sorts spegel på dem själva, och som beskrev deras egen verklighet. Soldater använde boken i sin stridsträning. En student använde boken som bas för att diskutera politiska idéer. Det fanns inte minsta antydan till den hållning som svenska regissörer brukar ha, att “film ska ses på bio, för det är finare, och så som vi vill att den ska ses” och liknande nedlåtande trams.

Han avslutar med att helt och hållet riva muren mellan sig och läsarna.

This is the essence of the transaction between storyteller and audience. The “true” story is not the one that exists in my mind; it is certainly not the written words on the bound paper that you hold in your hands. The story in my mind is nothing but a hope; the text of the story is the tool I created in order to try to make that hope a reality. The story itself, the true story, is the one that the audience members create in their minds, guided and shaped by my text, but then transformed, elucidated, expanded, edited, and clarified by their own experience, their own desires, their own hopes and fears.

The story of Ender’s Game is not this book, though it has that title emblazoned on it. The story is the one that you and I will construct together in your memory. If the story means anything to you at all, then when you remember it afterward, think of it, not as something I created, but rather as something that we made together.

Vi som såg pressträffen i söndags och hörde Rasmus förklara poängen med Spectrial, “Vi vill förvandla detta från dålig teater till bra teater, genom att intensifiera, multiplicera och kopiera vad som sker. Vi vill skapa situationer där råder oklarhet om vem som är skådespelare och vem som är åskådare.” har inte så svårt att känna igen sig.

Eller för den delen Bambuser-filmen häromdagen från S23-bussen när en journalist från SVT var på besök, och det efter en stund blev lite otydligt vem som egentligen intervjuade vem. Har dock inte kvar länken, och hittar den inte nu. Hjälp?

Vi lever i en ny tid. Det är konstigt att det är så svårt att förstå för vissa.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, fildelning, Politik, internet, spectrial, pirate bay, the pirate bay, orson scott card, ender’s game.

February 19th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | no comments

Ferrari till lokala snabbköpet

Som jag skrev nyligen så var det företaget jag jobbar på, Infoflex Connect, som fick implementera räkningen av SMS-rösterna i den grekiska finalen i Melodifestivalen. Som bas användes vår SMS gateway EMG, samt lite ny kod för att göra själva räknandet, och ett webinterface för administration och realtidsbevakning av statistiken.

De hade satt en relativt hög ribba för hur mycket trafik vi skulle kunna hantera, vilket gjorde att de enklaste lösningarna, som t.ex. ett PHP-script bakom Apache, raskt föll bort. Istället blev det en lite tajtare inkopplad modul i C, vilket lyfte prestanda till en helt annan nivå. Vi hamnade ganska snabbt på en nivå en bra bit över vad kunden krävde, vilket gjorde att vi kunde strunta i de sista optimeringarna. Istället kunde vi ha ett minimalt databasschema och väldigt enkel och ren programkod, som var lätt att flytta runt saker i vartefter kraven förtydligades. De exakta nivåerna på prestandan tror jag inte att jag kan nämna, men den version som kördes igår kväll klarade i alla fall fyra-fem gånger de krav som kunden hade ställt. Då kan man vara ganska avslappnad.

Samtidigt som programmet pågick så satt både jag och chefen och kollade hur mycket trafik som kom in. Långt innan röstningen hade börjat så hade det redan börjat komma in några röster, men som inte räknades in till den officiella siffran. Tendensen var tydlig, så innan de ens hade hunnit spela upp de tre finalistlåtarna visste vi vilken låt som skulle vinna. Det kändes lite busigt, minst sagt. Man kanske borde ha kollat med någon vadslagningsbyrå, men oddsen hade nog inte varit så bra.

Röstningen började, varvid trafiken raskt gick upp. När det gick som snabbast var det som högst en fjärdedel av det kunden hade krävt. Med tanke på den marginal vi hade, fanns alltså en säkerhetsmarginal med ungefär en faktor tjugo. Plus att det fanns utrymme för ytterligare förbättringar om det hade behövts. Kunden uttryckte det så här:

This is a personal message you guys, we built a Ferrari to run an urban ride to the local mall, really sad.

Men, han var nöjd ändå. Trafiken fungerade ju helt smärtfritt, vilket var det som var poängen.

Läs även andra bloggares åsikter om datorer, internet, musik, programmering, teknik.

February 19th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 2 comments

Förslag till dom

Nu när Håkan Roswall håller på att dra ner åtalspunkterna (Aftonbladet, SvD, Expressen, Rick Falkvinge) och det allmänt känns som att piratsidan kommer vinna på någon kombination av walkover och knockout, har jag ett förslag till påföljd.

  1. Alla fyra åtalade frias på alla punkter. Peter, Fredrik och Gottfrid får dessutom livstids skattefrihet som tack för sin kulturgärning.
  2. Sverige säger åt EU att sluta ge order om domslut i pågående rättegångar, och lägger samtidigt ner Ipred etc.
  3. Monique Wadsted förbjuds att kalla 30-åriga män för “grabbar”. Härskartekniker i form av nedvärderande tilltalsnamn är inte ok bara för att man är kvinna.
  4. Varje gång någon företrädare för de “kreativa” branscherna (de där som inte har kommit med någon ny och kreativ affärsidé på flera decennier) säger att “teknik X leder till vår död”, ska de betala en helsidesannons i minst en stor dagstidning där de ber om ursäkt, och förklarar att de nu förstår bättre. Dessutom ska de sponsra The Pirate Bay med ett motsvarande belopp.
  5. En ny IT-domstol skapas, där de involverade inte behöver undervisas i hur man har svarat på mail i 20 års tid.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, datorer, musik, film, fildelning, ekonomi, teknik, internet, the pirate bay, pirate bay.

February 17th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 4 comments

« Äldre |