MC-lektion 32: landsvägskörning
Efter sammanlagt 1,5 timmes väntan kom vi äntligen iväg. Jag roade mig på uppvärmningen att snurra runt i en minimal cirkel, för att öva på krypkörning med fullt rattutslag. Det tog något varv, men ganska snart snurrade jag tämligen problemfritt. Åt båda håll. Jag börjar lära mig var dragläget sitter nu.
Turen gick mot Täby och runt bland diverse småvägar fjärran från civilisationen. Poängen var att lära sig att bromsa in i god tid, växla ned, och sedan skära igenom kurvan med lite gas. Möjligen accelerera lite. Rätt över vänsterfilen om vägen var smal och det var god sikt. Ett par av dem blev faktiskt nästan bra.
Tyvärr blev de flesta ganska dåliga. Jag gick ner för mycket i fart alldeles för ofta (framför allt på grusvägen som mest bara var läskig), skar både för tidigt och för sent i en massa svängar, plus en massa annat. Trots påpekanden så blev det dessutom aldrig speciellt mycket bättre. Att jag kompenserade den låga farten på grusvägen med att köra lite för fort på den fint asfalterade 70-vägen efteråt, verkade inte hjälpa. Stoppskylten som jag missade och höll på att köra förbi blev kronan på verket.
Utbildningskontrollen, för att inte tala om uppkörningen och ett giltigt A-körkort, känns plötsligt väldigt avlägsen. Varför är det så svårt att höja blicken och titta längre fram?
Det hela skulle vara sammanlagt 16 mil, men min GPS fick det till 9 (42.6 + 44.8 km), plus en sträcka på kanske 1-2 mil där den var avstängd. Hmm.
Läs även andra bloggares åsikter om mc, motorcykel, övningskörning.
