Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Södertörn runt

Åtminstone ena dagen den här helgen var jag ju tvungen att köra lite hoj, när det var så soligt och trevligt. För ett tag sedan köpte jag en mc-karta, där de har märkt ut de vägar som är extra trevliga att köra med hoj. Det verkade finnas gott om sådana runt Södertörn, så jag markerade ut några punkter i gps’en, och irrade mig söderut.

Tyvärr så strular bluetoothen på komsystemet något fruktansvärt, så emellanåt kom inga instruktioner alls, och eftersom jag har för dåligt minne för att komma ihåg stora kartbilder körde jag lite konstigt ett par gånger. Till slut hamnade jag nere i Nynäshamn. Där hade hela hamnområdet fått strömavbrott, vilket glassförsäljarna inte var helt glada åt. När jag hjäpte dem att se till att en del av glassen inte skulle förfaras satt jag så att jag hade uppsikt över hojen, men ändå en liten bit bort. Det var en lustig känsla att se folk gå förbi, och stanna och spana in min lilla hoj. Inte direkt någonting som folk gjorde när jag hade min Skoda Felicia, liksom.

De flesta vägar var faktiskt riktigt skoj. Upp och ned för backar, och vägskyltar med varning för kurvig väg nästan överallt. Åtminstone 10 av de 20 mil jag körde idag var på vägar lika raka som Norges kust. Snacka om att man fick mängdträning på motstyrning.

Idag vågade jag i alla fall dra på fullt på gasen. Det hände verkligen saker även på den här hojen när man drog på fullt på tvåan för att komma upp i 70.  Skolhojarna är bra mycket värre, men det var ju ändå inte så att man behövde skämmas.

Riktigt kul var det också att se hur många som sträckte ut vänsterhanden för att hälsa när man mötte dem på vägen. Det är kanske lite larvigt, men jag tyckte det var jättemysigt. Som att jag fick vara med i klubben, trots att jag bara har haft körkort i två dagar. Fast det är det ju ingen på vägen som vet.

Vid något av vätskestoppen så kom det något dussin hojar förbi precis när jag skulle köra iväg igen, så jag hängde på dem och åkte lite kortege några kilometer. Tyvärr var jag tvungen att stanna till ganska snart igen, och därefter var de spårlöst försvunna. Undrar vilka de var. Jag ska absolut vara med på Mälaren Runt, den saken är klar.

Dessutom var det här ett litet test för min del, för att se hur länge jag orkar köra själv. I en bil behöver jag en paus efter en timme, då jag fyller på med massor med koffein och socker. Då klarar jag en timme till, sedan är det obönhörligen slut. Som passagerare överlever jag också max en timme. Nu körde jag 3 timmar innan jag tog lunchpaus, och sedan ungefär 1.5 timme efter det. Inga som helst problem. Bara skoj. Det enda är att jag fick lite ont i rumpan, men det finns ju botemedel mot sådant. Det är bra, för det betyder att jag kan rulla ner till brorsan i Linköping eller nedåt Skåne eller nåt. Strålande.

Jag lärde mig också att när man markerar punkter i gps’en via den inbyggda kartan, så måste man zooma in maximalt för att inte få en punkt en bit ut i skogen. Då kommer man nämligen få köra runt, runt den där punkten i skogen till bensinen är slut, eftersom gps’en aldrig blir nöjd. Struligt. En riktig mc-gps finns också på önskelistan, men de är ju inte direkt gratis. Jag vet att det finns personer som inte gillar gps’er, men att kunna säga “jag vill HIT, men jag vill inte åka motorväg” är faktiskt väldigt praktiskt.

Läs även andra bloggares åsikter om mc, motorcykel, nokia sports tracker, gps, södertörn, nynäshamn.

June 27th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Jag har mc-kort!

Jag klarade det!

Efter massor med slit och utgifter har jag nu äntligen ett “A” i mitt körkort!

Igår bestämde jag med Ulrika (Chefen Över Tidsbokningar) att jag skulle få åka runt på gården en stund innan det var dags att åka iväg till uppkörningsplatsen. Men se så blev det inte, utan vid 12-tiden åkte vi istället dit direkt. De hade dubbla banor av alla sorter, så vi tre som skulle köra upp nu kl 13 turades om på de två hojarna vi hade tagit med oss. Högfartsbanan gick bra, bromsningen gick bra, men jag fick aldrig ordning på krypkörningen. Antingen körde jag över spärrlinjen längst bort, eller så sparkade jag ner en kon. Kändes måttligt kul.

Sedan var det skarpt läge. Jag fick göra en säkerhetskontroll på elsystemet (de andra fick drivpaketet respektive bromsar och däck), vilket gick smärtfritt. Kom på efter några sekunder att jag nog skulle testa Stora Röda Stoppknappen och att motorn stängs av när man fäller ner stödet, och sedan var han nöjd.

Dags för lågfartsbanan. Det gick bra i början, men i vändningen kom jag både alldeles för långt ut, satte ner fötterna, och tappade spåret helt och hållet. Avslutat med årets sämsta tvärbroms. För att lätta upp det hela fick jag då köra högfartsbanan.  Där börjar jag med att sparka ner en kon, plus att jag inte hann växla upp på vägen tillbaka, så att jag fick motorbroms lagom till när jag tänkte ta bromsberedskap. Jag kände mig inte helt nöjd just då.

Man får göra två försök, och nästa försök på högfartsbanan gick bra. Bromsningen var inte speciellt snygg, men uppenbarligen tillräckligt bra. Man får dessutom välja håll på krypkörningsbanan, även om kontrollanten väljer startpunkt. Självklart valde jag då andra hållet än på mitt första försök, och då gick det mycket bättre.

Därefter broms i 70 och 90. Man fick ta sats från nästa riktnummer område om man ville, så det var skönt att kunna glida 100-200 meter i rätt fart innan det ens var dags att förbereda sig för bromsningen. Kontrollanten blev nöjd, och sedan fick jag vänta medan en annan kille gjorde samma sak.

Jag fick börja med trafikdelen, som gick på motorväg ut till Kungsängen. Det var lagom med bilar, så jag fick göra några filbyten för att hålla uppe farten. Sedan runt i ett bostadsområde, en liten vändning på en minimal vändplan (tack och lov för de fanimej hundratals vändplaner jag har snurrat på med Seb och Magnus i vår!), och en liten landsväg mitt ute i ingenstans. Sedan var min del slut. Den andra killen får radion, och jag hoppar upp på kontrollantens hoj. Precis innan vi ska åka, säger han lite diskret “din körning är godkänd”. Jag hade klarat det!

Det var måttligt underhållande att sitta och inte kunna göra någonting medan den andra killen körde tillbaka till Barkarby, men å andra sidan var jag så glad och nöjd att jag bara satt och myste och sken i kapp med solen. Efter nästan ett års slit, massor med frustration, och ett bankkonto som tittar mycket ondskefullt på mig nu, var det hela över. För fyra månader sedan kom jag inte ens ihåg var startknappen satt. För ett år sedan tyckte jag att motorcyklar enbart var ondskefulla.

Jag fick köra en av hojarna tillbaka till skolan. Det var lite pirrigt, och frånvaron av övningskörningsväst var påtaglig. I början låg jag bakom bilen med de andra, men efter ett tag körde jag om. Lite som principsak, för att känna oberoendet.

Tack till, i någorlunda kronologisk ordning:

  • Ulrika som tog mig till Ava MC, för att visa att motorcyklar inte bits.
  • Perra som övningskörde med mig i höstas.
  • Ulrika, Rolf, Ola, Janne, Johan, Atir och Sussi på Jarla Trafikskola, för att de har hittat bra tider åt mig, och inte avfärdat mig som hopplöst fall.
  • Chefen som har godkänt lite lätt oregelbunden arbetstid.
  • Gert Fylking, som i en artikel i någon MC-tidning i vintras sa att det verkade som att det var färre unga som tog MC-kort nu, eftersom de gav upp när det började bli svårt. Aldrig att jag ska hamna i det facket, tänkte jag.
  • Mia* för uppmuntran och support.
  • Magnus och Sebastian för massor med timmar med övningskörning under våren.
  • Daniella för uppmuntran till att fortsätta med lektionsinläggen
  • Samt, förstås, alla mina underbara bloggläsare och vänner av olika slag på Facebook som har bidragit med allehanda tips under året som gått. Eller, som i något fall (hej Josh), har börjat fundera på att lägga in “MC-lektion” i en kill-fil till sin rss-läsare. :)

Vårens pass, samt övriga mc-relaterade inlägg under processens gång, inklusive de första stegen i höstas:

Det är svårt att vara mer glad och stolt än vad jag är just nu.

Nu är det dags att ta ut hojen en stund. Alldeles själv. Utan någon som kör bakom. Utan väst.

Läs även andra bloggares åsikter om mc, övningskörning, körkort, uppkörning.

June 25th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 12 comments

MC-lektion 42: lite för offensiv

Idag blev det lite motorväg, samt lite småvägar ute i Stäket.

På första påfarten var det ganska tjockt med bilar, så jag råkade ligga lite för nära bilen framför, vilket i sin tur gjorde det svårt att komma upp i rätt fart. Jag måste bli bättre på att ge dem lite avstånd. Att lämna avstånd för att sedan gå upp till 110 direkt, och sedan glida direkt ut i vänsterfilen i en flygande omkörning var tydligen det bästa, under förutsättning att man hade bra sikt. På nästa påfart var det helt tomt med bilar, så den gick klockrent. Det var kul att accelerera upp till 110 i en kurva. Tur att jag inte är rädd att lägga ner cykeln längre.

Vid en avfart från en 50-väg och vid en påfart på en dito, fick jag årets skummaste kommentar. Jag hade varit för offensiv, och haft lite för små marginaler till fordonen runt omkring. Detta efter att ha fått höra i flera månader att jag kör för defensivt, och utstrålar osäkerhet eftersom jag alltid lät alla andra köra först.

Resten var ok, så läraren trodde att uppkörningen i morgon skulle gå bra.

Läraren igår tyckte ju att det vore bra med en gårdslektion till, för att bli säker på att högfartsbanan skulle sitta ordentligt. Det fanns några tider då, men ingen jag skulle ha hunnit till utan att helt skippa lunchen. Idag fanns inga tider alls. Däremot ska jag få vara med på gården och köra på egen hand en stund i morgon, innan det är dags att åka iväg. Det blir bra uppvärmning, för båda banorna fungerar lite bättre när jag har fått köra dem ett par gånger.

Inte ens ett dygn kvar nu. Nervös? Ja, en aning.

Läs även andra bloggares åsikter om mc, motorcykel, övningskörning.

June 24th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Uppfuckat databasschema i Rails

I Ruby on Rails använder man “migrations” för att uppgradera sitt databasschema vartefter applikationen utvecklas. De består av två delar, en som körs för att uppgradera databasen, och en annan som körs när man vill återställa databasen till hur den såg ut innan. På det sättet kan man gå fram och tillbaka bland ändringarna ganska smärtfritt. Data i databasen försvinner så klart, men det är ju lätt att göra backup på.

Mitt gamla “projekt S” ligger numera hos Heroku. Det är alltid bra att ha en remotesite att skicka sin kod till, som backup om inte annat. Det har funkat bra, och jag skickar ändringar fram och tillbaka med Linus excellenta versionshanteringssystem Git. Så långt är allting bra.

För ett tag sedan började jag lägga till tags, som ju finns på varenda webapplikation med självaktning. Först använde jag “acts_as_taggable_on_steroids“, som verkade lovande. Efter några tips från Berinder och Anders Andersson hittade jag sedan acts_as_taggable_redux, som hade support för personliga taggar. Det lät ju jättebra, bortsett från att den använde precis samma tabellnamn som den förra.

Dum som jag är så gjorde jag helt enkelt en db:migrate:down för att plocka bort de tabellerna, tog bort den gamla migration-filen, skapade en ny för den nya pluginen, och körde db:migrate:up igen. Det fungerade jättefint på min lokala databas.

Sedan skickade jag upp allting till Heroku, varvid den blev totalt förvirrad. Att backa en migration gick inte, för den filen fanns ju inte längre. Att köra den nya gick inte heller, eftersom tabellerna redan fanns. På något sätt lyckades jag ändå komma vidare, men plötsligt saknades en kolumn, och allting var allmänt kaotiskt.

Databasen är gömd, så någon direkt SQL-access har man inte. Dags att maila support. För en plattform som officiellt inte har någon support. Heja mig.

Rätt svar, vilket Heroku-killen hjälpte mig med, är självklart att kommentera bort det som ska köras för “db:migrate:down”, tills man är på rätt nivå. Sedan kan man glatt köra “up” igen. Och simsalabim så var min databas hos Heroku korrekt igen.

Läs även andra bloggares åsikter om datorer, programmering, ruby on rails, heroku.

June 23rd, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

MC-lektion 40+41: välte och blev skadad

Idag var det ett dubbelpass. Först ett trafikpass, och sedan ett gårdspass. Att få dem i omvänd ordning skulle inte rekommenderas. Efter gårdspassen i den här värmen är man nämligen sjöblöt, så trafikpasset skulle då inte bli speciellt skoj.

När jag kom till trafikskolan så var det en kille som frågade om jag hade gått på Norra Real. Med mitt inte direkt fantastiska personminne så hade jag tyvärr igen aning om vem han var, men det visade sig vara en kille som hade gått i samma klass som mig under de första två åren på gymnasiet. Nu i efterhand känner jag igen en del av stilen på rösten, så minnesbilderna kommer sakta tillbaka. Det är lite irriterande att ha ett minne som en guldfisk ibland.

Första delen av trafikpasset gick måttligt bra. Jag missade en 30-skylt, råkade köra över en heldragen linje när jag såg en avfart för sent, missade en körfältsplacering och allt vad det nu var. Under andra delen fick jag kommentaren “ingen anmärkning”, och han la inte in ett veto mot en uppkörning om två dagar. Alltid något.

På gården gick krypkörningen ganska bra, även om det tog några försök innan det kändes stabilt.

För högfartsbanan hade jag en teori om att jag helt enkelt svänger för sent, och att det är därför som jag kommer in fel och börjar sparka omkull koner som om jag höll på med någon form av motorcykelpolo. Nu provade jag därför att svänga lite tidigare, eftersom det faktiskt tar någon meter innan hojen reagerar och börjar byta riktning. Det resulterade i en “det ser bra ut” från läraren. Strålande. Däremot accelererar jag fortfarande lite för dåligt på vägen tillbaka, vilket gör att jag får för kort tid på mig innan bromsningen, som därmed inte alltid blir så bra. Förhoppningsvis så ska jag få öva lite i morgon igen, så hinner det lösa sig också.

Skadan då? Jo, på slutet när jag körde högfartsbanan så välte jag en kon, så jag åkte tillbaka för att ställa upp den igen. När jag då böjer mig ned för att ställa upp konen, råkar jag luta ned hojen så pass mycket att jag inte längre orkar hålla den uppe. På vägen ner är det någon pinne på sidan som slår till mitt ben, så nu har jag en millimetertjock bula där, någon kvadratcentimeter stor. Tyvärr är den inte blå, så det är inte ens värt att ta kort på.

Läs även andra bloggares åsikter om mc, motorcykel, övningskörning.

June 23rd, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

MC-lektion 39: stadstrafik

Gårdagen innehöll ännu ett pass med stadstrafik. Det är lustigt hur många fler skyltar jag ser numera. Det märks att hjärnan inte behöver ägna 100% av sin verksamhet åt manövrering, utan kan ägna sig åt skyltar och medtrafikanter istället. Känns ju som ett fall i rätt riktning.

En gång blev det lite läskigt. Inne i stan, på någon enkelriktad gata. Det står bilar på båda sidor. Jag glider förbi, med ganska mycket marginal. Då plötsligt tar en taxi som står på vänstersidan och åker ut, utan någon större förvarning. Jag hann undan, men nog med lite mer tur än skicklighet. Lärarnas varningar om att taxibilar är det farligaste som finns, blev plötsligt lite mer verkligt.

Tre lektioner på körskolan innan uppkörningen, förutsatt att jag inte får ett veto på onsdag. Då kommer jag ha kört sammanlagt 42 pass nu under våren. Det är väl ett gott tecken?

Läs även andra bloggares åsikter om mc, motorcykel, övningskörning.

June 22nd, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

MC-lektion 38: i stan och på gården

Det blev ett privat övningskörningspass i går, med mestadels stadstrafik. Vi åkte också bort till Solvalla, där det redan var två andra elever som körde runt. Visserligen blev det lite svettigt, men krypkörningsbanan gick nu riktigt bra igen. Man måste vara beredd på att den välter ganska mycket när man vrider styret, bara. Lite lustigt att det går bättre med en hoj som inte är gjord för den typen av körning.

Jag körde några vändor i högfartsbanan. På uppkörningen ska man ju upp i 50, men med min hoj var det svårt att komma över 40 utan att fotpinnarna började skrapa i marken. Då är det inte direkt så att man börjar öka farten ännu mer. Jag kommer nog åka tillbaka och prova den själv igen senare i sommar, när jag har fått lite mer körvana. Jag misstänker att det kommer gå bättre då.

Det är skönt att äntligen känna sig tillräckligt säker för att våga dra på ordentligt med gas efter rödljus och sånt, så att man snabbt kommer upp i rätt fart. Det blir lite mer livfullt då, och Magnus som jag körde med idag sa också att det gav ett säkrare intryck. Den kan ju aldrig vara fel.

Nu är det slutspurt, med övningskörning 4 dagar av 5 innan uppkörningen på torsdag. Jag har inte hunnit bli nervös än, men det kommer nog.

Läs även andra bloggares åsikter om mc, motorcykel, övningskörning.

June 21st, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Söder Pizza Express – nej tack

Det dök upp ett reklamblad från Söder Pizza Express idag, och med begränsad matlagningslust så blev det ett snabbt samtal dit. Två pizzor beställdes, klockan 18.15. Det skulle ta en timme.

Under tiden roade jag mig med att leta stavfel och annat i reklambladet.

  • “står för kvalitet” – jo men tjena
  • “De nya och erfarna personalen på Ny Söder Pizza Express” *host*
  • “hög kvalitete”
  • “Mozzerella pizzor” – ok, jag har också stavat fel på mozzarella, men inte i ett reklamblad
  • “mazarelaost” – några rader under rubriken ovan
  • “jlapno”
  • “Speciala pizzor”
  • “paparika”
  • “sadeller”
  • “Inbakadapizzor” – mellanslag is your friend
  • “Avocdo”

Nåja. De kan ju be någon om hjälp till nästa version. Det finns säkert någon lågstadieelev som skulle uppskatta ett extraknäck en kväll.

19.30 ringer jag och undrar vad som har hänt. Då har chauffören blivit stoppad av polisen för fortkörning, men någon annan skulle ta över, och vara här inom 15-20 minuter.

30 minuter senare kommer killen som hade kört för fort, och gnällde lite över att polisen hade snott honom på 2000 spänn. Sedan när är det mitt problem?

Efter nästan två timmar var alltså pizzorna här, tämligen kalla. Mums. Nej, kanske inte. Efter en liten stund i ugnen blev de lite bättre. Hur bra nu uppvärmd pizza kan vara, ens i teorin.

Att betala med kort gick inte, trots en fin Visa-logga på reklambladet. Dessutom var det de snålaste pizzor jag någonsin har sett.

Någon mer mat därifrån kommer det inte bli.

Jag ligger en schysst middag back, om någon undrar varför jag låter lite grinig.

Läs även andra bloggares åsikter om mat, pizza, söder pizza express.

June 18th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 9 comments

Whopper-reklam

Som rabiat reklamhatare, som installerar Firefox med Adblock som absolut första åtgärd, måste jag ändå sprida videon från Burger King som Hanna Dunér på SvD nyss skrev om.

Det här är coolt på hur många sätt som helst. Möten är mycket mer intressanta än megafoner.

Läs även andra bloggares åsikter om burger king, reklam, whopper, hanna dunér.

June 18th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Sjukvård och trams

Jag har börjat läsa Simon Singhs bok “Salvekvick och kvacksalveri“. Den börjar med att förklara vad en medicinsk prövning är, varför de behövs, vad en dubbelblind studie är, och lite sånt. I slutet av boken kommer en lite längre redogörelse om det negativa med metoder som bara fungerar på grund av placeboeffekten. Dit hör, till att börja med akupunktur, men framför allt tramset homeopati.

Varför homeopati ibland kan vara direkt farligt, har nu visat sig med ett medel som innehåller zink. Zink gör tydligen att man kan förlora luktsinnet. Eftersom det kallades för homeopatiskt, behövde det inte utsättas för alla normala tester som krävs för ett nytt läkemedel.

I normala fall när det gäller homeopati så det här inget problem. De “aktiva” ämnena är ju utspädda i så hög grad att det inte längre finns en enda molekyl kvar av dem, och rent vatten är ju tämligen ofarligt. Det är förvisso lurendrejeri och kan göra att de som är sjuka inte får riktig sjukvård som faktiskt botar dem, men det är en annan sak.

Den här gången blev det däremot lite värre, eftersom zinket bara var utspätt till 1 del av 100, vilket är tillräckligt mycket för att, som sagt, orsaka skador på luktsinnet. Charmigt.

Läs även andra bloggares åsikter om simon singh, Salvekvick och kvacksalveri, homeopati, zink.

June 18th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

« Äldre |