Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Blåsigt

Igår åkte vi till Knivsta, för att hälsa på Dr.Hex. Att åka E4 är inte så kul, så vi åkte via Sigtuna. Någonstans mellan Bro och Sigtuna började det bli rejält blåsigt, eftersom det inte fanns en massa träd och hus utmed vägen. Det blev 90-väg, varvid jag plötsligt kände hur hela hojen flyttade sig en bit till höger. Det kändes som om det var hjulen som flyttade på sig. Inte så lockande att ha en hoj som försvinner under sig i den farten. En adrenalinchock senare fick däcken grepp igen, och rätade upp sig. Resten av trippen körde jag lite långsammare. Läskigt, även om jag undrar lite vad som skulle krävas för att hojen faktiskt skulle välta. Om hjulen skulle råka flytta sig en bit åt sidan så borde ju deras konstruktion göra att de omedelbart skulle vridas in under hojen igen, liksom. Åtminstone så länge som det är torrt väglag utan rullgrus.

Lagom innan Sigtuna så tyckte min Scala Rider Q2 att den inte längre ville prata med min nallefon, vilket gjorde att jag inte längre fick några GPS-instruktioner. Med ett icke existerande lokalsinne och ett minne för bynamn och annat motsvarande en åldrig guldfisk, toppat med en mc-karta som visar samhällen med en stor gul blobb blev det hela inte så bra. Många felaktiga vägval senare kom vi till slut fram.

Den tvååriga dottern hjälpte till att göra slut på kladdkakan. Kul också att se ett program för att hålla ordning på bilder, som faktiskt var lite coolt. Nu behöver jag bara ett likadant program för MP3-filer och möjligen också filmer/tv-serier (nej, iTunes duger inte).

Vägen hem blev lite rakare, men då hade Scalan ballat ur helt och hållet. Den tog emot några GPS-instruktioner från nallen, men plötsligt så blev den helt tyst. Dessutom ansåg den då att båda enheterna var “upptagna”, så att det inte gick att kommunicera med varandra. Eftersom min första Scala är på väg tillbaka eftersom dess bluetoothkommunikation var helt trasig, känns det måttligt bra att även det andra paret är helt uppfuckat. Med en avbruten kommunikation med telefonen så gick det i alla fall att prata med varandra igen. Tillverkaren har fått en felrapport, så får vi se vad som händer. De ÄR helt underbara när de fungerar, men med så här dålig stabilitet så är de på gränsen till oanvändbara.

Läs även andra bloggares åsikter om mc, motorcykel, nokia sports tracker, gps, nokia E66, scala rider, knivsta, sigtuna.

July 21st, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

MC-tur via Rimbo

Igår blev jag medbjuden på en hojtur via Rimbo, tillsammans med två andra. Den ena killen hade en BMW med ganska många hästar, och den andra en sportig Ducati. När de låg före mig så kom de snabbt ganska långt bort, men det var kanske inte så oväntat. De var i alla fall snälla och väntade in mig emellanåt. Tack och lov hade jag gps’en i telefonen påslagen, så jag nu efteråt kan se var vi var. Det behövs när man har ett obefintligt lokalsinne, och är fullt upptagen med att köra hoj istället för att vara uppmärksam på vägskyltar.

Många kurviga vägar blev det, och mycket övning på att slappna av och bara motstyra. Det krävdes mycket koncentration för att göra rätt, så efteråt var jag ganska slut. Det kändes däremot mycket bättre i armarna och axlarna på slutet, så när jag väl får lite mer rutin på det hela så antar jag att även huvudet får det lite lättare.

Längst upp till vänster på turen, precis innan vi vände söder om väg 77 (efter ungefär 1h 35 min), låg ett litet fik mitt ute i ingenstans. Både kaffe, läsk och de flesta bakverk kostade en tia. Inte riktigt som här i stan. Bidde en bra kärleksmums för min del. Choklad är bra.

Vägen utmed sjön Sparren precis söder om Rimbo var hur fin som helst. Där lyckades jag också med dagens fotpinneskrap, vilket alltid är trevligt (om än fortfarande lite läskigt). Den ena killen föreslog att man skulle åka till en stor parkeringsplats och lägga sig i en stor cirkel för att öva nedläggning, även om det för hans del var på nivån att skaffa sig bra skrapmärken på knäpuckarna. Knäpuckar och en customhoj är inte riktigt kompatibla koncept, men att lära sig att lägga ner hojen så mycket att man precis tar i fotpinnarna är nog bra. Speciellt som jag bara har skrapat högra pinnen hittills. Varför är det svårare att lägga ner mer i vänstersvängar?

Jag insåg också att när jag motstyr så trycker jag ofta ner hojen under mig, vilket inte är så lyckat. Då blir det nämligen lite för konstigt tryck på däcken, så att man riskerar att den tappar greppet och försvinner ner under en. Obra. Att motstyra samtidigt som man håller sig på insidan av hojen är mycket bättre, men var inte alls så lätt som jag trodde. Däremot fick jag mycket snyggare och trevligare svängar de gånger jag faktiskt lyckades.

Sedan blev det lunch i Norrtälje, där jag och en av de två andra lyckades beställa barnportioner. Gott, men servitrisen hade ju kunnat säga någonting innan hon kom ut med två små köttbitar som var marginellt större än en köttbulle. På vägen ner till stan åkte vi via Åkersberga, så fick jag lite övning på motorväg igen. Äntligen tror jag att jag börjar klara av det utan att sitta så spänd.

Fler turer väntar, var jag nu kommer hamna någonstans.

Läs även andra bloggares åsikter om mc, motorcykel, nokia sports tracker, gps, rimbo, norrtälje.

July 19th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 5 comments

Radiotjänst är korkade

För ett tag sedan så ringde jag Radiotjänst för att meddela dem att jag inte längre ville ge dem några mer pengar. Efter en massa frågor om varför, vilket de inte har med att göra, blev jag i alla fall borttagen ur registret. Trodde jag.

Idag kom två brev från samma Radiotjänst. När jag såg det första tänkte jag “ah, en bekräftelse på min uppsägning, najs”. När jag såg andra brevet var det mer “WTF?”.

Breven visade sig innehålla varsin faktura, med tv-avgift för juli respektive augusti. Anledningen till att jag fick fakturor? Jo, “Du har tidigare haft betalsätt autogiro vilket har upphört“. Ja, för att jag inte längre är deras kund, kanske.

Deras telefonsupport hade stängt, men det fanns ett lösenord som kunde användas för att logga in på “Mina Sidor”. Det gick hyfsat bra, men första sidan man kom till krävde att man skrev in sin mailadress, för att kontot skulle aktiveras. När jag går vidare därifrån, säger servern bara att något fel har uppstått.

På baksidan av fakturan står förresten att man vid uppsägning ska ange personnummer och namn, “samt gärna orsak till avanmälan”. Yeah, right. Det är snarast så att om de inte får namn och telefonnummer till personen som har köpt ens TV, eller namn, telefonnummer och personnummer på den nya sambon, blir de skogstokiga och låter en ligga kvar i systemet.

Det andra företag jag hade kontakt med idag var Folksam, där jag har min MC-försäkring. Efter helgens gocartkörning ringde jag dem, eftersom de har ett avtal med SMC. Hopp och hej, så efter att ha spenderat 200 kronor på att ha skitkul en förmiddag, sänktes min årspremie med 500 spänn. Så kan man också behandla sina kunder. Tips, liksom.

Uppdatering dagen efter: Utskicken av fakturorna från Radiotjänst gjordes automatiskt när autogirot stängdes av. Att det är dumt att göra det för en kund som inte ska få några fler räkningar alls, verkar de ha missat. Nu ligger räknarna i runda arkivet istället, vilket känns mycket bättre.

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, mc, tv, radiotjänst, folksam, smc.

July 6th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 5 comments

Kurvträning på gocartbana

Tuvängen i Södertälje håller SMC kurser ungefär varannan helg. Några gånger per år så är det specialhelg för customhojar, så eftersom jag inte hade något bättre för mig idag så åkte jag dit. Lagom kul att få bensinstopp på motorvägen ner, men det fanns lite soppa kvar i reservtanken, så det gick bra. Min hoj får gärna bestämma sig för om den ska dra 0.5 liter per mil, eller närmare 0.8.

Eftersom det var första gången jag var där så var det lite förvirrat angående vart man skulle ta vägen, vilka papper som skrivas på i vilken ordning, när man skulle åka vart med hojen, och vad det nu var. Efter ett litet intro angående hur man skulle köra på banan, var det kl 9 dags att rulla iväg. Det var några jäkligt tajta svängar på banan, så det gick inte så fort.

På runt tio personer var det fyra instruktörer, och en av dem punktmarkerade mig och en person till. Dels så körde han då bakom mig för att se hur jag körde, och sedan framför för att visa när det var dags att bromsa, flytta ut rumpan lite grand, visa bra spårval, och en massa annat. Jag fick också lite personlig feedback i pauserna, där han redan efter andra passet sa att jag gott kunde gasa på lite mer. De la in ett bromspass i mitten, men det blev ändå fyra normala pass på en kvart vardera. På en bana på en knapp kilometer så hinner man ganska många varv på den tiden, så man hann testa alla möjliga spårval och svängpunkter på samma kurva. Man blir ju ingen expert på en förmiddag, men jag känner mig mycket tryggare nu. Vissa delar av banan gick enormt mycket snabbare på slutet.

Förutom våran grupp så var det två grupper till, en med lite normala typer, och en med “huliganer”. Där var det tajta sporthojar som gällde, förutom en snubbe som hade en gigantisk BMW-variant på Honda Goldwing. När han stannade i depån så tryckte han på en knapp, varvid centralstödet fälldes ned med hjälp av motorkraft, som glatt lyfte upp hojen. Sedan klev föraren av. Helt löjligt. Trots denna buss-wannabe så höll han jämn takt med sporthojarna. Jäklar vad det gick undan, och jäklar vad det skrapades knäpuckar.  Imponerande. Själv skrapade jag inga knän mot marken, men fotpinnarna tog i alla fall i några gånger.

Allt detta för bara 200 spänn.

Läs även andra bloggares åsikter om mc, motorcykel, tuvängen, södertälje.

July 4th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Måste gälla på nätet

Jag råkade hamna på Sanna Raymans artikel om Göran Hägglunds tal i Almedalen.

Sanna visade tydligt var hon stod redan i början:

Hägglund gick ut hårt genom att göra det som snart sagt ingen annan i svensk politik vågar göra just nu, det vill säga att försvara upphovsrätten och hårt kritisera dem som förespråkar legalisering av olaglig fildelning.

Som ingen vågar? Vågar? Det är inte möjligen så att de flesta andra har insett att det inte fungerar att låta “försvaret av upphovsrätten” gälla som alibi för att avskaffa rätten till privat kommunkation?

Det “vilket äntligen ger en signal om att man kan inte gå hur långt som helst från budskapet i Bibeln” som någon skriver i kommentarerna under, är mest bara tragiskt. Religion är konstigt.

I en annan kommentar står “Samma lagar måste gälla på internet som annars”, och där någonstans blir jag förvirrad. Den meningen används nämligen av båda sidor. Till viss del så har ju piraterna rätt. Oavsett om mitt telefonsamtal går över vanlig tråd eller internet, ska staten ge blanka fan i vad jag säger. Det blir väldigt otrevligt annars. Men så kommer man till det där med att äganderätten också ska gälla på nätet, och då blir jag bara trött. Nätet är inte en fysisk värld. Det finns ingen skillnad på små och stora saker. Allting finns i potentiellt oändligt antal kopior. Att försöka skohorna in koncept från en annan miljö, är bara meningslöst.

Alla fildelningsmotståndare vet hur många saker som är helt annorlunda på nätet. Det kostar inte mer pengar att skicka ett stort mail än ett kort. Man kan sudda ut och skriva om en text hur många gånger som helst, utan att det blir kladdigt. Allting ligger bara ett enstaka klick bort, det är inte svårare att gå till en japansk tidning än en svensk. Till och med Göran Hägglund vet det här, vågar jag påstå. Ändå är det vissa regler som ska gälla på nätet, trots att de är baserade på en fysisk verklighet. Som t.ex. äganderätten som är baserade på fördelning av knappa resurser. På nätet finns ingen knapphet, så äganderätten är irrelevant. Det är ingen som påstår att en viss del av luften är “hans”, för det finns hur mycket som helst. Däremot går det att ta betalt för en bra paketering av luften, det är bara att fråga vilken dykare som helst. Satan i gatan vad det inte är gratis.

Men visst, vill han säga att det ska vara fängelsestraff på att genom trolleri dela ut fiskar och bröd till sina medmänniskor, trots det enorma bakslag det måste ha gett de lokala fiskarna och bagerierna, så fine. Fler och fler inser det absurda i det, även om de är religiösa och vill rösta kristet. Med lite tur så åker de då under 4%, så vi kan få tillbaka lite separation mellan kyrka och stat igen. Det vore bra.

Läs även andra bloggares åsikter om kristdemokraterna, göran hägglund, fildelning, upphovsrätt, sanna rayman, svd, religion, kristendom.

July 3rd, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Klinisk prövning för bantning

Det är konstigt att det ska vara så svårt att få ihop en vettig klinisk prövning för olika metoder att gå ner i vikt. När det gäller vanliga läkemedel så är det ganska lätt, även om det kostar en del pengar. Det ger tydliga bevis för vad som fungerar och vad som är enbart placebo. Att vissa läkemedel inte fungerar för en viss person, eller dumheter som att “men min mammas kompis brorsas granne blev faktiskt fri från sin förkylning efter att ha druckit ett homeopatiskt preparat i två veckor” har ju ingenting med saken att göra. Anekdoter är kul, men irrelevanta.

När det gäller frågan om hur ämnesomsättningen fungerar, och vad som faktiskt gör att man går upp eller ner i vikt, verkar det mest bara råda förvirring kring. Det gamla “fett är farligt” har ett skrämmande grepp om folks medvetande, trots att sumobrottare bara äter kolhydrater, och den kost man ger grisar för att de ska få minimalt med fett, består av fettrik kost. Att det skulle råda något 1-1-förhållande mellan kalorier och kg tror jag inte på för fem öre. Kopplingen mellan energi och massa gjordes visserligen av Einstein, men dels är omvandlingsfaktorn lite för hög för att vara relevant, och dessutom har inte kroppen någon sådan kärnreaktor. Nog för att “personlig klentroghet” inte heller är ett argument, men ändå.

I den högt aktade vetenskapliga tidskriften Aftonbladet stod det för något halvår sedan om att “alla metoder är lika dåliga”, där någon faktiskt hade jämfört ett par olika bantningsmetoder. Tyvärr, vilket framgick när man kollade hos Kostdoktorn och Annika Dahlqvist, så bestod “LCHF”-dieten av närmare 30% kolhydrater. Inte så mycket LC där inte.

Så, det finns dåligt med forskning, och alldeles för många sätt att tolka resultaten. LCHF-gänget, Paulún och Rössner ligger i skyttegravskrig på en nivå som får Monique Wadsted och Rick Falkvinge, eller Richard Stallman och Bill Gates, att framstå som bästisar som tycker exakt lika om allt. Vet vi så lite om vad som händer när man äter?

Jag trodde, i min enfald, att folk trots allt kunde hålla sig ifrån piller, men icke sa nicke. Plötsligt läser jag hos Tonårsmorsan att hon har börjat äta Alli. Jag googlade lite, och det verkar ju inte vara någon höjdare. Det blir lite humor när de tydligen bara fungerar om man lägger om sin kost och rör på sig mer, men det är ju inget nytt. Spiksoppa är gott. När hon efter en helg med ganska mycket fet mat och grädde “ändå” går ner i vikt (utan piller), är det som att sitta och titta på en gammal skräckfilm. Man ser boven, och vill bara ropa “men vänd dig om!”.

Varför råder så mycket förvirring? Varför är det så svårt att få reda på hur magen fungerar?

Läs även andra bloggares åsikter om mat, bantning, kost, ämnesomsättning, lchf, alli, fett.

July 2nd, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 4 comments

|