Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Platt surdegsbröd

Efter att ha fått en bok om surdegsbröd (“Surdegsbröd” av Martin Johansson) av Världens Bästa Älskling (TM) och en ny och fin träform att jäsa det i, gjorde jag idag mitt livs första surdegsbröd. Helt utan jäst, så klart. Jag har förstått att jäst dör i sur miljö, så det skulle vara ganska meningslöst.

För några dagar sedan hällde jag ut allt utom 50 gram av min surdegsgrund, och matade den med 1 dl vatten och 1 dl grovt rågmjöl. Den fick stå i rumstemperatur över dagen, och ställdes sedan in i kylen.

Igår tog jag 1 dl av den här rågsurdegsgrunden, blandade med 1,5 dl vatten och 250 gram fint rågmjöl. Det fick stå över natten, nära ett element.

DPP-600-0081

I morse blandade jag det hela med 1,5 dl vatten och 400 gram manitoba cream. Lite honung och olja fick också åka med, liksom lite (för lite) salt efter en stund.

DPP-600-0073

Det fick gå i assistenten i 30 minuter, då degen hade blivit riktigt trådig och fått långa glutentrådar.

DPP-600-0074

Det hela fick jäsa i tre timmar. Ungefär en gång i timmen skrapade jag ner degen från kanterna, och tryckte ihop det lite grand mot mitten.

DPP-600-0075

DPP-600-0076

Jag hade velat rundriva degen lite grand, men den var lite för kletig för det. Med massor med mjöl på bakbordet och på händerna, lyckades jag vika ihop den lite grand i alla fall.

DPP-600-0077

Sedan fick den jäsa i en avlång brödkorg i 1,5 timme.

DPP-600-0078

Överförd till plåten så tappade den formen… lite, lite grand.

DPP-600-0082

Ugnen sattes på 275 grader, brödet åkte in, och strax därefter sänkte jag till 250. Efter 15 minuter sänkte jag till 200, och lät det stå där i 30 minuter.

DPP-600-0079

Brödet reste sig lite grand, men jättevackert blev det ju inte.

DPP-600-0080

Desto bättre blev det inuti. Lagom stora hål, väldigt saftig insida, och en skorpa som till och med globalkniven fick problem med.

DPP-600-0083

Nästa gång använder jag lite mindre vatten, lite mer mjöl, och provar att krydda lite grand.

Läs även andra bloggares åsikter om bröd, surdeg, manitoba cream.

December 28th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 6 comments

Fotoblogg för 2010

Nu har jag lagt upp en separat fotoblogg, för 2010 års “Projekt 365″:

http://blogg.ricercar.se/basic365/

Titta gärna in, och skicka en länk om ni också har ett sådant projekt.

Läs även andra bloggares åsikter om foto, fotoblogg, projekt365.

December 27th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Trial and horror med mintkyssar

Sedan jag lärde mig att choklad ska tempereras så har jag velat göra egna mintkyssar. Det har aldrig riktigt blivit av, men i år var det äntligen dags.

Första steget är minten. Jag har sett lite olika recept på det, men den vanligaste versionen var ungefär så här:

Koka upp florsocker och vatten till 115 grader, och/eller tills det blev trådigt när man häller en droppe i lite kallt vatten, och sedan drar isär den. Häll över det i en oljad skål, rör om, och när det svalnat lite rörs pepparmintsoljan i. Klicka ut på en plåt.

Yeah, right.

Att koka upp det till 115 grader var inget problem. Någon minut senare blev det rejält trådigt, så det kändes riktigt bra. Jag hällde över smeten i en oljad skål, rörde om lite grand…. hoppsan. Det började direkt fräsa och ryka, och 10-20 sekunder senare hade allting stelnat fullständigt. Jag droppade i lite vatten, vilket inte gjorde någon som helst nytta. Allting var stenhårt. Det krävdes diskmedel och varmt vatten under natten för att lösa upp det stelnade sockret. Idiotrecept.

Jag googlade lite till, och hittade en lite annan version på vegomums.com. Där fanns nyckelmeningen “Skulle smeten hinna stelna innan man är klar, så sätt skålen i vattenbad och rör massan smidig på nytt”. Aha.

Alltså gjorde jag så här: Jag kokade florsocker, vatten och lite ättikssprit, till 115-118 grader någonstans. Sedan fick det svalna lite grand. Därefter hällde jag över det i en oljad skål, som omedelbart fick stå på ett vattenbad. På det sättet hölls temperaturen uppe medan pepparmintsoljan blandades i. Man fick ha lite bråttom när man klickade ut smeten. Tyvärr började jag för sent, så den hade redan hunnit bli lite för tjock. Resultatet blev ganska skrovliga prylar som blev alldeles för tjocka, men med väldigt bra konsistens. Hårda, men inte det minsta ömtåliga, så som jag minns dem från när jag var liten.

DPP-600-0071

Det jag vill veta nu, är framför allt några temperaturer:

  1. Hur hög temperatur ska blandningen ha? 115? 120? Varför?
  2. Gör det skillnad i temperatur ovan om man använder florsocker/glykos/glykol/något annat?
  3. Hur mycket måste det svalna innan man häller i mintoljan? Varför? Förstörs den vid höga temperaturer?
  4. Ska man röra om före och/eller efter mintoljan? Mycket? Lite? Varför?
  5. Måste man vänta tills smeten har svalnat ytterligare innan man börjar klicka ut den? Varför?

Dagen efter var det dags för chokladen. Eftersom jag inte har köpt någon marmorskiva (än), så använde jag imp-metoden enligt beskrivningen på ungakockar.se. Jag hade några hekto Tarakan från Chocovic som behövde göras åt. Tempereringen var självklart inte heller problemfri.

Att få upp det till 50 grader i ett vattenbad var inget problem. Den hann nog lite högre än så innan allting hade smält, men det verkade inte göra någon större skada. Mjölkchoklad verkade mycket känsligare. Därefter skulle man låta det svalna till 27-28°, medan man rörde, men det gick sämre.

Första problemet var att jag hade hackat den andra delen av chokladen i för stora bitar, så ett par av dem hann aldrig smälta innan det hade blivit för kallt. Fan också.

Det andra problemet var att den verkade stanna på 30°. Jag sköljde av termometern utifall att det hade fastnat varm choklad på den, men det hjälpte inte så mycket. Det tog ganska lång tid innan den gick från 28 till 29°, så jag gav upp och började värma den igen. Upp lite långsamt till 32° under lite omrörning, och sedan droppades den ut på mintkyssarna.

Det blev en del över, som jag hällde i en pralinform jag köpte för några år sedan. Man fick vara ganska snabb, men så länge som skålen stod kvar på vattenbadet på en avstängd platta, hölls värmen uppe tillräckligt bra för att ge lite tidsmarginal.

När jag sedan kände på dem dagen efter, var pralinerna helt lösa, och var bara att plocka ut. Excellent! Nog för att jag aldrig jämnade till dem, så de är ganska fula på undersidan, men nu fokuserar vi på framgång, mkay?

DPP-600-0072

När chokladen höll på att svalna, började den att tjockna oroväckande mycket. Först efteråt såg jag under “Felsökning” att det här kan bero på att man har rört om för mycket. Man ska alltså röra tills den blir sval, men inte så intensivt, och inte hela tiden.

Jag har några hekto choklad kvar, och en pralinform med ganska djupa gropar så att man kan göra fyllda praliner, så det finns utrymme för mer experimenterande här. Skoj som satan var det i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om choklad, vetenskap, mat, mintkyssar, temperering.

December 26th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 9 comments

Vörtbröd med Manitoba Cream

Förra året gjorde jag vörtbröd, vilket blev ganska bra. I år var det så dags igen. Jag gjorde inte riktigt likadant, så resultatet blev fascinerande annorlunda.

Först, ett halv paket jäst, en flaska Carnegie Porter 3,5%, och 5 hg rågsikt.

DPP-600-0066

Det fick stå i kylen under natten, varvid det blev rejält kletigt, trådigt och fint.

IMG_0662

Sedan skulle man ha i 4 hg mjöl till, ½ msk salt, 75 gram smält smör, 1 dl (150 g) sirap, 1 msk stött fänkål, ½-1 dl russin och 1 msk rivet pomeransskal. Russinen hoppade jag över eftersom jag inte gillar dem, och pomeransskalen glömde jag ärligt talat bort. Där ser man.

Självklart skulle resten av mjölet också varit rågsikt, men jag tänkte lite fel och trodde att det skulle vara vanligt vetemjöl. Därför, precis lika självklart, blev det Manitoba Cream. Det mjölet, för de som inte känner till det, är ungefär som Vetemjöl Special Special Plus Moms. Den kräver rejält med knådning, så dels fick min Assistent jobba i säkert 20 minuter, och dels knådade jag den en stund för hand efteråt. Den blev lite seg till slut.

IMG_0669

En och en halv timme senare var det dags att göra limpor. Jag rundrev dem så mycket jag kunde, vilket var ganska lätt med en så bra deg. Det blev fyra limpor sammanlagt, eftersom jag dubblerade satsen.

IMG_0718

Brödet jäste en del, och fick sedan stå i ugnen i 45 minuter i 175°. Nu visade sig nästa effekt av Manitoban. Limporna blev ungefär dubbelt så höga som förra året, då de ändå blev ganska bra.

IMG_0803

Dessutom fick den fantastiska hål.

IMG_0815

Tyvärr blev det ju dessutom för lite råg, så brödet har inte den råg-stuns som det ska ha. Men, det borde gå att fixa genom att helt enkelt använda vanligt fint rågmjöl till fördegen.

Brödet är inte provsmakat än, men det luktar gott i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om jul, bröd, bakning, vörtbröd, manitoba cream.

December 24th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Diskussion om fria viljan

Mitt inlägg “Allt är evolutionens fel” råkade bli startpunkten för en diskussion om den fria viljan, kompatibiliteten mellan Big Bang och skapelseberättelsen, och lite annat.

Det är underligt hur stark tron är hos vissa på är att det måste finnas en “andlig dimension” eller något liknande.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, religionevolution, kristendom.

December 22nd, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Allt är evolutionens fel

Det är ju faktiskt inte så konstigt att det finns så stort motstånd mot evolutionen, även om det inte är på långa vägar så tragiskt här i Sverige som i USA. Det är ju evolutionen, eller snarare bieffekter av den, som är orsaken till allt hemskt i världen.

Jag läste nyligen i “Illusionen om Gud” av Richard Dawkins att människor ser ut som “unga apor”. Något i evolutionstrycket hos människor gör tydligen att vi dras till de som ser unga ut, troligen för att det ökar sannolikheten att hinna få många barn innan partnern dör. Som alltid när det gäller biologiska system så finns även här en viss variation. Några dras till de som är äldre (hej Anna Nicole), och andra dras till de som är alldeles för unga (ur ett reproduktionshänseende).

Det som gör att vi kan leva länge tillsammans med våra föräldrar och av dem lära oss mer än vad andra arter hinner, har därför som bieffekt att några personer längst ut på bell-skalan hamnar under rubriken “pedofiler”. Så synd då. Penicillin och Twitter är roligare än att bo i ett träd.

Som barn behöver vi sedan till att börja med lyda våra föräldrar, eftersom vi inte kan göra en tillräckligt bra riskbedömning av vad det skulle leda till om vi sprang ut på egen hand. Vi har också nytta av att öva oss på att föra dialog med oss själva och ha låtsaskamrater, för att bygga upp vår identitet. Att lära sig skillnaden på vad man själv vill, gör och tycker, och vad andra människor vill, gör och tycker, är viktigt för att vi ska fungera tillsammans. Det är väl bra?

Nackdelen med det här är en tvåstegsraket. Ganska många kommer aldrig riktigt ur det här stadiet, vilket ger en bra grogrund för religioner. Både kristendom och islam har i nästa sten en väldigt irriterande tendens att få dess anhängare att tycka att de själva har rätt, i varje enskilt ämne. Med bibeltexter som upprepade gånger säger att icketroende ska dödas, har man därmed lagt upp fältet för terrorism.

Oavsett om man tycker att någon viss religion kan ha vissa positiva sidor, så kan man ju lugnt konstatera att antalet ateistiska terrorister är klart begränsat. Framför allt är antalet organiserade ateistiska terrorister väldigt få.

Den nedlåtande och allmänt osmakliga “vi måste övervaka allt och alla” passar även den fint in på religionernas domäner. Kan Gud övervaka alla 24/7, så kan ju staten också få göra det. Det är ju för allas eget bästa, så att alla kommer till himlen. Det är precis samma “håll dig på mattan”-tänk.

Så. Evolutionen leder både till pedofili och via religionen till både terrorism och övervakning. Samtidigt som USA använder samma sorts religion som gav upphov till terrorismen, för att försöka motarbeta den.

Man kan ju bli evolutionsmotståndare för mindre.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vetenskap, religion, föräldrar, sex, evolution, terrorism, kristendom, islam, övervakning.

December 10th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 58 comments

Facebook censurerar PZ Myers

För i helvete Facebook, har ni fel i hela huvudet nu? Jag försökte precis lägga in en länk till PZ Myers senaste blogginlägg när Rachel Maddow totalt massakerar Richard Cohen, en idiot som skriver böcker och annat om att “bota” folk från homosexualitet. Den statustext jag skrev först var så här:

Någon homosexuell här som vill “komma ut som straight”?
Jag är lite kär i Rachel Maddow nu.
Seriöst, världen behöver fler sådana här journalister.

När jag försökte posta det så blev det blockerat, med en kommentar om att innehållet var rapporterat som “olämpligt”. Jag försökte ändra till “h0m0″, ta bort ordet “straight” och lite annat, allt utan framgång. Till slut gick det bra när jag tog bort länken.

PZ Myers blogg, för de som inte har hittat den än, handlar om evolutionen, religion, sågning av värdelösa saker som homeopati, och diverse annat skoj. Sådant är tydligen för farligt för de stackars amerikanerna.

Uppdatering: Genom att ta bort slutet av url’en så att den bara blir “http://scienceblogs.com/pharyngula/2009/12/maddow_vs_cohen.php”, gick det bra att posta den. Fint jobbat. Tack @folin för tipset.

Läs även andra bloggares åsikter om internet, politik, sex, censur, pz myers, rachel maddow, richard cohen, homosexualitet, facebook.

December 10th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

|