Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Schizofrent om bilar

Men för i helvete. Tiden kan räknas i timmar från när alla var så lyckliga över att SAAB ska få fortsätta tillverka bilar en stund till. Sådana där som ger massor av utsläpp när de tillverkas, och ännu mer när de körs. För att inte företaget ska gå i konkurs bör alla svenskar därför stödköpa varsin bil. Inte för att de behöver en, utan för att rädda ett företag som tillverkar produkter som inte tillräckligt många vill ha. Idioti.

Så vad händer idag? Jo, då är det några fina politiker som har kommit fram till att trängelskatten i Stockholm, och förmodligen även i Göteborg när de stackarna har fått de här dumheterna också, måste höjas till absurda nivåer för att folk ska sluta köra bil. I alla fall DÄR. Det är helt ok att köra bil på andra ställen.

Konsekvensen av att göra sig av med biltrafiken i innerstan blir ju knappast att folk åker mer kollektivt. Till viss del, kanske. Men det lär också göra att både bostäder, arbeten och affärer flyttar ut till förorterna, vilket gör att folk kommer köra bil längre sträckor. Vilket kräver mer olja. Ni vet, den där som håller på att minska i mängd? Så om några decennier när innerstan är död och oljan inte längre går att få tag på, vad exakt hade de tänkt sig att man skulle göra då?

Att koldioxiden förmodligen inte har något med temperaturen att göra, och att samma temperatur faktiskt har varit ganska stabil senaste decenniet (nej Svensson, det är inte för att du har köpt en E85-bil som du fortfarande tankar med bensin för att det är billigare, ditt normalbegåvade pucko), gör det hela fullständigt absurt. Tänk konsekvens en enda gång, snälla politiker.

Det behövs nya politiker i Sverige. Inte för att de nödvändigtvis är så mycket bättre, men de kan i alla fall inte vara sämre.

Tillägg: Blev tipsad om att de höjda trängselskatterna egentligen kanske är till för att kompensera för de miljarder som staten har lånat ut för Saabköpet. Känns rimligt.

Länk: SvD.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vetenskap, miljö, trängselskatt.

January 29th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 6 comments

LCHF enligt Skaldeman

Jag blev nyligen rekommenderad en kokbok av Sten Sture Skaldeman, och köpte “Ät dig ner i vikt“. Vissa kläder verkar nämligen ha krympt under 2009, så det var dags för mig att krympa lite också. Jag provade LCHF för två år sedan, varpå jag gick ner tio kg på ungefär två månader. Att det fungerar på mig är jag därför tämligen säker på, men jag ville ha lite mer fakta om vad som egentligen händer. Så enkelt som att man går ner i vikt om man äter mycket fett och lite kolhydrater är det inte riktigt. Tyvärr var det inte en kokbok, men den var mycket läsvärd ändå.

Grunden i Skaldemans koncept är att människor som bor i vårt klimat har fått en ämnesomsättning som tar hänsyn till att det är sommar ibland och vinter ibland. På sommaren äter man bär, frukt, och andra saker med mycket kolhydrater och socker. Av detta bygger man upp fettreserver i kroppen, precis som björnen. På vintern finns bara kött, varvid kroppen använder de där reserverna och man blir mer slimmad igen så man orkar jaga.

Med den mat som finns numera tror kroppen att det alltid är sommar, och man blir fetare och fetare, speciellt de som har anlag för det. För att få kroppen att börja bränna kroppsfett, behöver den därför få tro att det är vinter igen. Den övergången görs genom att man slutar äta kolhydrater. Efter ett tag blir kroppen lite defensiv och undrar hur lång den där vintern är egentligen, och vikten stabiliseras. Då äter man lite kolhydrater i några veckor för att simulera sommar, kroppen blir lugn, och sedan kan en ny “vinter” plocka bort några kg till.

En praktisk regel är “Skaldemans index”, som går ut på att dividera mängden fett med mängden protein plus kolhydrater. Detta index ska vara 1 eller högre, för en effektiv viktminskning. För en kycklingfilé på 200 gram med proteinhalt 20% behövs alltså ungefär 40 gram fett, t.ex. 1 dl sås på vispgrädde och någon god ädelost.

En annan sak som jag inte har läst någon annanstans är “Skaldemans effekt”, och handlar om ordningen man äter maten på. Om man äter proteiner och fett först, t.ex. sill, mozarella och parmaskinka eller vad man nu gillar, så minskas effekten av kolhydraterna som kommer efteråt. Tvärtom så får kolhydrater i början kroppen att koppla på fettlagringen, så det fett man äter efteråt ger en direkt viktökning.

Kalorierna då? De är totalt irrelevanta. Alla som har provat LCHF-kost börjar rasa i vikt oavsett antalet kalorier, vilket gör att Aftonbladets “ett kilo kroppsvikt motsvarar ungefär 7 000 kcal” mer känns som religion (dvs meningslöst trams utan verklighetsförankring). När de sedan fortsätter med “fett ger nio kalorier per gram, protein och kolhydrater bara fyra” blir det bara konstigt. Vem som helst kan att äta ett par hundra gram kolhydrater. Lycka till med att äta samma mängd fett.

Att det är väldigt olika processer för att omvandla fett, protein respektive kolhydrater till energi i kroppen gör också att kaloriteorin faller på sin egen orimlighet. Förutom de tusentals människor som har gått ner i vikt genom att byta ut kolhydrater mot protein och fett, alltsedan William Banting på 1800-talet.

Referenslistan i slutet av boken med folk som på egen hand har upptäckt fördelarna med att strypa kolhydraterna ur kosten, i alla fall periodvis, är imponerande. Det är inte direkt någonting som Annika Dahlqvist hittade på, om någon nu trodde det. Det har gjorts studier i 150 år, alla med ungefär samma resultat.

Man kan säkert gå ner i vikt genom att strypa matintaget rejält också, men jag håller helt och hållet med Skaldeman där: att gå omkring och vara hungrig är inte kul. Dessutom gör det att när man börjar äta tills man blir mätt igen, kommer vikten tillbaka. Ofta plus moms.

Jag och flickvännen har inte hunnit äta så här mer än en dryg vecka, men för min del har vågen redan reagerat kraftigt. Häftigt. Det är kul att kunna styra sin kroppsvikt, både uppåt och nedåt. Speciellt när det är så pass enkelt.

Läs även andra bloggares åsikter om mat, lchf, sten sture skaldeman.

January 28th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 7 comments

Matte handlar om att kunna tänka

Richard Gatarski skrev nyligen ett blogginlägg där han argumenterar för att man ska ta bort “Matematik” som kärnämne, minska antalet lektionstimmar, och ersätta det med något mer “användbart”. I en intervju med Skolvärlden sa han:

… dom flesta behöver bara 3 % av den matte dom fått lära sig (iofs en siffra huggen ur luften). Alltså, om man typ tvingats lära sig 100 mattesaker i skolan, så är det bara tre man har nytta av efteråt. Visst slöseri liksom. Då är det nog bättre att ta bort 96 saker och få tid att kunskapa om något vettigare i stället.

Att 96 + 3 inte blir 100 blir lite extra humor i sammanhanget, men ändå.

Jag blir bara ledsen när jag läser sådant här, för jag tycker det är direkt tragiskt med personer som tror att allting man lär sig i skolan är fakta som ska vara direkt användbara, helst i kassan på Ica. Egentligen behöver man ju då inte lära sig något annat än alfabetet, så man kan söka på wikipedia. Så är det självklart inte. Man går inte i skolan för att lära sig “kunskaper”.

Till att börja med så finns det ingen onödig kunskap. Alla fakta vi lär oss bidrar till att bygga upp en större och mer stabil mental bild av verkligheten. På det sättet blir det dels lättare att lära sig nya fakta, men det blir också lättare att förstå nya saker. Anledningen är att mer av det nya redan finns i skallen. Ta till exempel “koka vatten”. Att förstå vad som händer när vatten kokar är en ganska avancerad historia, som inkluderar både fysik och kemi (och lite annat, beroende på hur noga man vill vara). Om man sedan ska lära sig vad som händer när någon annan vätska kokar, är 99% av kunskapen redan där. Ju mer man kan, desto enklare blir det att lära sig mer.

Har man lärt sig tio huvudstäder så hjälper inte det för att lära sig namnet på den elfte, men man har förmodligen en lite större förståelse av konceptet “huvudstad” än innan.

När jag gick på universitetet i Umeå så var det någon som undrade varför Datavetenskapliga linjen började med så mycket matte (50%). Svaret från en av lärarna var ungefär “för att ni ska lära er att tänka”. Det låter knäppt, men är i grunden ganska enkelt. Matematik rör sig i en abstrakt värld, liksom programmering. För att bli en bra programmerare är det därför nödvändigt att utan problem kunna röra sig i den här abstrakta världen, och ett av de enklaste sätten att få folk att göra det mentala hoppet är att lära dem massor med matte. Inte för att man har användning av matten i sig, utan för att lära sig byta ut allt man vet om den fysiska världen (gravitation, massors tröghet osv), och föra resonemang och röra sig runt i en abstrakt värld, definierad av helt egna regler. Om man lär sig abstrakt tänkande enbart med hjälp av programmering, är risken stor att man fastnar i ett visst programmeringsspråks syntax. Jag har flera vänner som hamnade i den fällan.

Att kunna tänka abstrakt är naturligtvis ingenting som bara programmerare behöver, det har alla nytta av. De som tror att de bara “behöver” 3% (dvs 3 saker av 100, för er som skolkade på mattelektionerna) av den matte de lärde sig i grundskolan, har bara inte förstått hur den ska användas.

Det är inte konstigare än att det är bra för barn att lära sig krypa när de är små, något som bara vissa typer av soldater har någon faktisk nytta av. Det finns inga normala vuxna som har “nytta” av att kunna krypa, men det betyder inte att det är ett slöseri med tid att göra det som liten.

Med tanke på hur konstigt folk hanterar sin ekonomi så skulle å andra sidan många både behövt ha lärt sig mer matte, och dessutom behövt få lära sig hur den ska appliceras i det dagliga livet. Ett av mina favoritexempel är en sak jag har fått från Cornucopia, nämligen folk som skaffar amorteringsfria bostadslån. Visserligen kan det vara lite klurigt att räkna ut exakt hur mycket högre totalkostnaden blir, men det borde vara uppenbart för alla att den blir det.

Så, dels har man nytta av bra mycket mer matematik i vardagen än vad många tror, och dels så gör resten att vår mentala mappning av världen blir bättre.

Däremot behöver matematikundervisningen i Sverige bli mycket bättre, där har Richard helt rätt. Man behöver i början få se en tydligare koppling till verkligheten, så att det blir lättare att göra det här hoppet till den abstrakta världen. Studenter kommer ju till KTH utan att kunna mer än de fyra räknesätten, enligt flera artiklar i Ny Teknik förra året. Personligen tror jag att det beror till stor del just på det här “vad ska jag med just det HÄR till”-tänket. Antingen så visar det sig senare, eller så har du blivit bättre på att tänka abstrakt. Det är en win-win-situation, så länge som man får tillräckligt många exempel på det förra, för att sluta oroa sig.

Att “matte” inte anses coolt och därför ska tas bort, är helt fel lösning på problemet. Matte behövs, och behöver därför få en bättre image. Som den marknadsförare Richard är borde det vara en trevlig utmaning. När Festis ansågs o-coolt, paketerades drycken om och fick lite ball marknadsföring. Drycken i sig är densamma. Det är snarare något sådant som behövs. Matten behövs, men behöver lite ny paketering och reklam. Innehållet behöver inte förändras för det.

Läs även andra bloggares åsikter om datorer, programmering, ekonomi, vetenskap, pedagogik, richard gatarski, festis, reklam, matematik.

January 24th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 18 comments

Bildt svamlar

Jag brukar tycka att Carl Bildt är ganska bra, men hans senaste artikel i SvD är inget annat än totalt svammel.

Han börjar visserligen bra:

Men det sätter också strålkastarljuset på ett annat problem, nämligen hur bristande säkerhet på nätet kan utnyttjas av auktoritära krafter för att hota användarnas frihet.

Jaha, han tycker att människor ska få kommunicera fritt med varandra? Det var ju lite udda för att komma från moderaterna, som har varit så pigga på att införa Ipred, datalagring och annat otrevligt.

Men till detta kommer försöken att i hemlighet spåra regimkritiker och spionera på dem för att uppnå det som auktoritära och totalitära regimer har strävat efter i alla tider, nämligen att kontrollera undersåtarnas utbyte av tankar, åsikter och idéer.

Det här stycken handlade faktiskt inte om FRA, utan om Kina. Det är lätt att blanda ihop dem, jag vet.

På samma sätt som vi har rätt att kräva att vi kan röra oss tryggt på gator och torg måste vi kunna lita till att det allmänna erbjuder ett grundläggande skydd när vi använder telekommunikationerna för vår mobil- eller datatrafik.

Nu börjar det bli förvirrande. Det är faktiskt ganska stor skillnad på det stöd jag förväntar mig från samhället angående att el och fiberkablar skyddas från angrepp, och att som i Kinas fall spärra “farliga ord” i SMS. Vad “cybersäkerheten” skulle vara annars vet jag faktiskt inte. Kanske att slippa få sina datorer beslagtagna av polisen bara för att de har varit uppkopplade till internet? Sorry Carl, jag känner mig faktiskt inte tryggare av att veta att staten avlyssnar och analyserar allt data som går mellan min dator och någon annans. De personer som tycker det är en bra idé utan att själva vara den som avlyssnar, är välkomna att läsa en liten artikel på Wikipedia.

Vår profil i MR-frågorna ger oss också trovärdighet på ett område som innehåller många viktiga intresseavvägningar mellan å sena sidan användarnas frihet och skyddet för den personliga integriteten och kravet på säkerhet och kontroll för att bekämpa missbruket å den andra.

Här någonstans börjar jag bli lite irriterad. Så Sverige är ovanligt bra på den där intresseavvägningen, när den mest har resulterat i Ipred och Beatrice Ask som pratar om våldtagna spädbarn som motivation att förbjuda tonåringar att ha nakenbilder på sig själva? Nej tack, den där säkerheten och kontrollen har moderaterna bevisligen missförstått helt och hållet. Mary Jensen och Karl Sigfrid har förstått, men tyvärr finns det fler personer i det där partiet.

Det omedelbara målet för detta möte blir att, till rapporteringen inför FN:s råd för mänskliga rättigheter 2011, föda in idéer om hur yttrandefriheten i elektroniska medier ska kunna få ett starkare internationellt skydd.

Så yttrandefriheten i elektroniska medier ska få ett starkare skydd? Hur då? Genom att hemlighetshålla innehållet i Acta? Genom att lagra trafikdata i databaser som kommer att läcka?

Som väntat så är nästan samtliga kommentatorer till artikeln väldigt kritiska, och undrar vad han pratar om. Riv Sönder Och Börja Om, Carl.

Piratpartiet behövs i riksdagen för att reda ut sådan här förvirring, den saken är uppenbar.

Uppdatering: Andra som skriver: Blogge, Mikael Elmlund, Sugbloggen, Svensson, Henrik Alexandersson.

Läs även andra bloggares åsikter om datorer, internet, bodströmsamhället, säkerhet, fra, carl bildt, kina.

January 21st, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Berkeley DB är inte helt trådsäker

På jobbet började vi för ett tag sedan använda den gamla hederliga Berkeley-databasen i en av våra produkter. Den har ju många år på nacken och används i alla möjliga Unixverktyg, så det kändes tryggt.

Den första strategin gick ut på att använda flera olika index för att kunna traversera posterna på olika sätt. Framför allt skulle det göra att ingenting behövde läsas in vid uppstart, och i praktiken göra oss helt oberoende av köstorlekar. Sådant är bra.

Att använda olika index från olika trådar samtidigt var dock inte så populärt. Med intensiv trafik så kraschade nämligen alltid programmet ganska snart någonstans inne i Berkeley-koden. Trots support från flera av Berkeleyutvecklarna lyckades vi aldrig hitta anledningen.

Istället bytte vi strategi, och gick tillbaka till minnesbaserade köer istället. Databasen blev därmed reducerad till operationerna “lagra post X”, “läs in alla poster”, och “ta bort post X”. Det blev lite enklare kod och lite bättre prestanda, så det var ok.

När jag sedan började göra en del tyngre stresstester med massor med trådar, började databasen krascha igen. Det verkar inte som att jag har glömt något fundamentalt, som att skicka med DB_THREAD till db->open, vilket innebär att Berkeley DB i den aktuella versionen 4.8 än så länge inte är helt trådsäker. Den är ganska trådsäker, men med några dussin trådar som inte gör något annat än att skapa och ta bort poster, hittar man uppenbarligen något som är trasigt. Förmodligen är det vad som brukar kallas för ett “race condition”, dvs programmet förutsätter att två operationer sker i en viss ordning, men har glömt att säkerställa det.

Det kan som exempel se ut så här. Först finns tråd 1:

  1. Gör operation A.
  2. Vänta på att tråd 2 släpper lås Z.
  3. Gör någonting som tar lång tid.
  4. Gör operation B.

Sedan tråd 2:

  1. Gör operation C.
  2. Släpp lås Z.
  3. Gör någonting som tar kort tid.
  4. Gör operation D.

Av det här så vet vi att A sker före B, C sker före D, och att A sker före D.

Däremot så vet vi inte vad som händer först av A och C.

Rimligtvis borde D ske före B, eftersom båda trådarna passerar punkt 2 samtidigt. Här finns då ett race condition, för plötsligt kanske tråd 2 inte får köra på länge, vilket gör att tråd 1 hinner göra operation B innan tråd 2 hinner fram till operation D.

I verkligheten har man sedan kanske något hundratal trådar, en handfull lås, och några hundra operationer som parvis lite slumpmässigt måste göras i rätt ordning. Om det nu var någon som tyckte att det där exemplet lät alldeles för trivialt.

Nu återstår att se vad Oracle säger om det hela. Kanske har jag trots allt glömt någonting, kanske finns det en bugg.

Uppdatering: Oracle har nu bekräftat att de kan reproducera problemet, och har skickat det vidare till utvecklarna. Kul!

Läs även andra bloggares åsikter om datorer, programmering, teknik, berkeley, oracle, race condition.

January 20th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Bankbolaget

Jag fick en länk till Bankbolaget.se, med uppdrag att skriva om mina intryck av sajten. Det är ett ställe där man kan ansöka om banklån, varvid de “hjälper dig hitta det bästa lånet”.

Den spontana tanken är då att de fungerar ungefär som den där tjänsten där man kan fråga om försäkringar på bil och hus och annat, som i sin tur hittar det bolag där man får de bästa villkoren. Tyvärr så grusas den tanken ganska snabbt, eftersom de redan på förstasidan skriver att man får från 4,59% ränta.

I övrigt känns sajten som om den vore designad av någon överambitiös och förvirrad SEO-konsult. Mängden text är inte speciellt hög, och det mesta står i nästan identisk form på flera sidor. T.ex. så skiljer sig flikarna “Blancolån” och “Lån utan säkerhet” ytterst marginellt, liksom flikarna “Banklån” och “Låna pengar”. Misstag som “Detta innebär för dig som låntagare att det är en tillräckligt att titta runt…” är lite i pinsammaste laget. I högerspalten på förstasidan finns beskrivningar av “Banklån” och “Lån”, även här med nästan identiska beskrivningar.

Något de har gjort mycket bra däremot är placeringen av telefonnumret, som är omöjlig att missa. Ungefär en miljard gånger bättre än nästan alla andra företag, där man får leta runt bland 18 undersidor till “Kundtjänst” innan man till slut kommer till ett mailformulär. Å andra sidan är det ett 0770-nummer, som jag inte vet om det är gratis eller kostar 20 kronor per minut.

Skulle jag själv låna pengar via dem? Nej, helt enkelt för att det framgår för dåligt vilka banker eller kreditinstitut som de samarbetar med. Likväl som banker vill veta att jag är kreditvärdig, vill jag veta att banken jag lånar från och därmed betalar ränta till, är ett företag som jag litar på och uppfattar som seriöst. Det står att de samarbetar med “Freedom Finance”, men eftersom det inte är någon länk går det inte att veta vad det är för något ställe.

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, internet, bankbolaget, banklån.

January 16th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | one comment

Olika varianter på risgrynsgröt

Eftersom jag är för lat för att koka egen risgrynsgröt kollade jag i den lokala affären efter färdig sådan, i sådana där praktiska plastkorvar. De brukar vara helt ok.

Först såg jag Icas egen, för 7:90. Innehållslistan såg ut så här:

  • mjölk
  • vatten
  • risgryn
  • socker
  • margarin
    • palm-, raps- och kokosolja
    • sojalecitin
    • vatten
    • salt
    • vegetabiliskt emulgeringsmedel (E471)
    • aromer
    • färgämne (E160a)
    • surhetsreglerande medel (E330)
  • salt

Sedan såg jag den från Felix:

  • mjölk
  • ris
  • socker
  • salt

Jag valde den senare, trots att den kostade en hel krona mer.

Lustigt nog innehåller båda precis 14% risgryn.

Läs även andra bloggares åsikter om mat, risgrynsgröt, ica, felix.

January 15th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Landet Brunsås

Liksom Receptomaten och Maria fick jag se en förhandsvisning av “Landet Brunsås” häromdagen.

Henrik Schyffert var underbar som alltid. Lagom oseriös, som när han visar sitt recept på ostmacka med Oboy. Eller när han misslyckas duktigt med att lyfta upp en pizza på brödspaden. Ljuvligt.

Lotta Lundgren verkar väldigt ovan vid kameran, för hon kunde inte bestämma sig för om hon skulle titta på den hon pratade med, eller in i kameran. Enormt förvirrande. Väldigt kunnig, däremot.

Eric Haag ville jag mest gå fram till och ge ett kok stryk. Han frågar någonting, personen svarar, och blir efter ungefär 1 sekund avbruten av Eric som antingen svarar på sin egen fråga, eller börjar prata om något annat. Håll Käft För I Helvete.

Det är nog inte ett program jag kommer rusa hem från jobbet för att inte missa, men skulle jag råka se det så kommer jag nog inte byta kanal.

Massor med cred till SVT för att de har raggat upp folk i bloggosfären för att få se previews av programmet långt innan sändningsdatum. Det finns hopp.

Läs även andra bloggares åsikter om tv, mat, henrik schyffert, lotta lundgren, eric haag, landet brunsås, svt.

January 12th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

En förlåtande och kärleksfull Gud

I en kommentar på ett inlägg om evolutionen skrev Göran:

Till slut så handlar kristendomen om att ta bort ångest inte att ge ångest. Budskapet är att bibelns Gud är en förlåtande och kärleksfull Gud.

Jag blev lite för upprörd av den kommentaren, så den får här ett eget inlägg.

Punkt 1, ångest. Så kristendomen skulle ta bort ångest, mer än den ger? Nej, knappast.

  • Homosexuella har alltid tvingats under jorden, med bibeln som referens till att de ska förföljas och dödas. Nu de senaste åren har en del präster, i alla fall i Sverige, lugnat ner sig lite. Det har dock ingenting med kristendomen att göra, utan en allmänt ökad acceptans i samhället.
  • I USA är det total hysteri angående att ha sex innan man är gift, något som kommer direkt från kristendomens sexualfixering.
  • I bland annat Bohuslän har folk haft enorm ångest av något så fånigt som att arbeta på söndagar.
  • Allt prat om tämligen normala saker som betraktas som “synd” gör inget annat än ge folk ångest, eftersom de då riskerar att hamna i helvetet.
  • Kristendomen påstår sig sedan lindra ångest över när folk dör, eftersom de som är “snälla” då skulle komma till himlen där de får det bättre. Ändå är det just kristna som är starkast emot abort. Fostret kan inte ha gjort något ont, och därför bör ha en direktlinje till himlen. Det kan omöjligen vara något negativt, ändå är det de krista som är mest rabiata. De tror uppenbarligen inte på sin egen himmel.
  • Samma sak gäller folk som är på väg att dö i någon sjukdom som ger enorma smärtor sista tiden innan döden. Vettiga människor tycker då att dödshjälp är något bra eftersom det minskar deras lidande, men återigen skapar de krista mer ångest både hos den sjuka och dennes familj, genom att tycka att det är bättre att personen ligger i smärtor som kanske inte ens går att lindra, än att stillsamt få somna in och komma till himlen några veckor tidigare.

Punkt 2, förlåtande. Nej, inte direkt.

  • Exemplen från gamla testamentet är hur många som helst. När Noa byggde sin båt så fixade Gud ett massmord på hela världens befolkning för att de inte var tillräckligt gudfruktiga. Sedan har Gud dödat hela familjer, släkter, städer och länder, oftast för att de hade varit “syndiga”.
  • Lots hustru dödades för att hon tittade åt fel håll.
  • Alla former av synder, oavsett antal och storlek, bestraffas med att personen ska få lida i helvetet i evighet.
  • Att alla får förlåtelse för vad som helst om de säger “oh, sorry” efteråt, gör hela konceptet meningslöst.

Punkt 3, kärleksfull. Nej, knappast.

  • De enda som får ta del av den här kärleken är de som avsäger sig allt eget tänkande samt svär evig trohet. De flesta människor jag känner är mer kärleksfulla än så, och kräver inte den sortens motprestation. Få mammor slutar älska sina barn och tycker att de ska få brinna i evighet om de låter bli att städa sitt rum en dag, men den typen av villkorlig och lättflyktig kärlek är den som kristendomens gud ägnar sig åt.
  • Påven tycker fortfarande att kondomer ska förbjudas, vilket har lett till miljontals sjuka och döda i aids i Afrika.
  • På Irland tycker de inte att våldtagna 12-åriga flickor ska få göra abort, trots alla problem, risker och minskade möjligheter beträffande utbildning och annat som det ger den blivande mamman. Återigen baserat på kristendomen.

Det enda positiva kristendomen kan tänkas göra är att säga åt folk som ska dö att de får det bättre sedan, eller trösta överlevande offer med frasen “Gud har en mening med det som hände”. Inte i något fall finns något konkret. I andra vågskålen står miljontals döda i sjukdomar och religiöst baserade krig, samt förmodligen miljontals förstörda liv på andra sätt.

Tack, men jag är fortfarande ateist.

Läs även andra bloggares åsikter om religion, kristendom.

January 6th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 34 comments

|