Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

LCHF enligt Skaldeman

Jag blev nyligen rekommenderad en kokbok av Sten Sture Skaldeman, och köpte “Ät dig ner i vikt“. Vissa kläder verkar nämligen ha krympt under 2009, så det var dags för mig att krympa lite också. Jag provade LCHF för två år sedan, varpå jag gick ner tio kg på ungefär två månader. Att det fungerar på mig är jag därför tämligen säker på, men jag ville ha lite mer fakta om vad som egentligen händer. Så enkelt som att man går ner i vikt om man äter mycket fett och lite kolhydrater är det inte riktigt. Tyvärr var det inte en kokbok, men den var mycket läsvärd ändå.

Grunden i Skaldemans koncept är att människor som bor i vårt klimat har fått en ämnesomsättning som tar hänsyn till att det är sommar ibland och vinter ibland. På sommaren äter man bär, frukt, och andra saker med mycket kolhydrater och socker. Av detta bygger man upp fettreserver i kroppen, precis som björnen. På vintern finns bara kött, varvid kroppen använder de där reserverna och man blir mer slimmad igen så man orkar jaga.

Med den mat som finns numera tror kroppen att det alltid är sommar, och man blir fetare och fetare, speciellt de som har anlag för det. För att få kroppen att börja bränna kroppsfett, behöver den därför få tro att det är vinter igen. Den övergången görs genom att man slutar äta kolhydrater. Efter ett tag blir kroppen lite defensiv och undrar hur lång den där vintern är egentligen, och vikten stabiliseras. Då äter man lite kolhydrater i några veckor för att simulera sommar, kroppen blir lugn, och sedan kan en ny “vinter” plocka bort några kg till.

En praktisk regel är “Skaldemans index”, som går ut på att dividera mängden fett med mängden protein plus kolhydrater. Detta index ska vara 1 eller högre, för en effektiv viktminskning. För en kycklingfilé på 200 gram med proteinhalt 20% behövs alltså ungefär 40 gram fett, t.ex. 1 dl sås på vispgrädde och någon god ädelost.

En annan sak som jag inte har läst någon annanstans är “Skaldemans effekt”, och handlar om ordningen man äter maten på. Om man äter proteiner och fett först, t.ex. sill, mozarella och parmaskinka eller vad man nu gillar, så minskas effekten av kolhydraterna som kommer efteråt. Tvärtom så får kolhydrater i början kroppen att koppla på fettlagringen, så det fett man äter efteråt ger en direkt viktökning.

Kalorierna då? De är totalt irrelevanta. Alla som har provat LCHF-kost börjar rasa i vikt oavsett antalet kalorier, vilket gör att Aftonbladets “ett kilo kroppsvikt motsvarar ungefär 7 000 kcal” mer känns som religion (dvs meningslöst trams utan verklighetsförankring). När de sedan fortsätter med “fett ger nio kalorier per gram, protein och kolhydrater bara fyra” blir det bara konstigt. Vem som helst kan att äta ett par hundra gram kolhydrater. Lycka till med att äta samma mängd fett.

Att det är väldigt olika processer för att omvandla fett, protein respektive kolhydrater till energi i kroppen gör också att kaloriteorin faller på sin egen orimlighet. Förutom de tusentals människor som har gått ner i vikt genom att byta ut kolhydrater mot protein och fett, alltsedan William Banting på 1800-talet.

Referenslistan i slutet av boken med folk som på egen hand har upptäckt fördelarna med att strypa kolhydraterna ur kosten, i alla fall periodvis, är imponerande. Det är inte direkt någonting som Annika Dahlqvist hittade på, om någon nu trodde det. Det har gjorts studier i 150 år, alla med ungefär samma resultat.

Man kan säkert gå ner i vikt genom att strypa matintaget rejält också, men jag håller helt och hållet med Skaldeman där: att gå omkring och vara hungrig är inte kul. Dessutom gör det att när man börjar äta tills man blir mätt igen, kommer vikten tillbaka. Ofta plus moms.

Jag och flickvännen har inte hunnit äta så här mer än en dryg vecka, men för min del har vågen redan reagerat kraftigt. Häftigt. Det är kul att kunna styra sin kroppsvikt, både uppåt och nedåt. Speciellt när det är så pass enkelt.

Läs även andra bloggares åsikter om mat, lchf, sten sture skaldeman.

pixelstats trackingpixel

January 28th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 7 comments

  • http://www.thomastvivlaren.se Thomas Tvivlaren

    “Med den mat som finns numera tror kroppen att det alltid är sommar, och man blir fetare och fetare, speciellt de som har anlag för det.”

    För att travestera De Niro i Taxi Driver: “You talking to me huh?”

    Lite mer food for thought:

    1) Det som brukar benämnas som “a calorie is a calorie”, dvs fokus på energiintag istället för energisammansättning (makronutrientperspektiv) förbiser den hormonella upplevelsefunktionen som makronutrienter har. Fett och protein mättar medan kolhydrater ökar aptiten.

    2) “A calorie is a calorie” tar heller inte ställning till makronutrienters verkningsgrad och nedbrytningskrav samt värmeförlust. Från minnet så har jag för mig att ett par energiprocent avgår som förluster för fett, ca 5 – 10% för kolhydrater och upp till 30% (!) för protein. Detta brukar också refereras till som “termogenes”.

    3) “A calorie is a calorie” tar inte heller någon hänsyn till kroppens behovssignalering. Protein och fettrik mat är generellt sätt mycket mer näringsrik än kolhydratcentrisk dito. Jämför ägg, fet fisk etc med bröd… När kroppen har otillfredställda behov så signaleras detta ofta genom ett generellt ökat sug. Kort och gott, den där extra förhöjda stressen som varat lite för länge tolkas lätt “jäklar vad hungrig jag är”. På liknande sätt blir den där missade sömnen lätt “jäklar vad hungrig jag är”. (För övrigt är jag jäkligt hungrig.)

    Det fanns en fjärde punkt men den har jag lyckats glömma på vägen…
    .-= Thomas Tvivlaren´s last blog ..Demoscenens remixkultur =-.

  • Daniel Brahneborg

    Hur visste du att det var dig jag tänkte på? :)

    Tack för intressanta poänger, som ännu mer visar hur komplext det är med mat.

  • Mats

    Jag gick ner mycket i vikt mha LCHF, men kan ofta känna mig trött av den kosten. Något du känner igen?

  • Daniel Brahneborg

    Nej, men jag kan tänka mig två anledningar. Det viktiga är ju att man får över kroppen i ketos, så att den går på fett istället för socker. Det verkar bara ske om mängden kolhydrater första 1-2 veckorna är extremt få, vilket kan göra att man känner sig lite konstig. Det kan variera. Om du istället äter för mycket kolhydrater så att kroppen fortfarande drivs på socker, fast inte så mycket att den blir nöjd, kan man nog bli trött.

    Eftersom det är svårare att få ut energi och näringsämnen ur protein, verkar det också vanligt att man får i sig för lite sådant. Portionerna måste ju upp i storlek, det går ju inte att bara ta bort kolhydraterna.

    Eller så beror det på något helt annat. Det verkar vara väldigt olika hur bra ens kropp är på att ställas om på det här sättet.

  • http://blogg.aftonbladet.se/q *Q*som i Qfisk

    Det var längesen jag läste din blogg. Hittade in här när jag funderade igen över “de och dem” och läste gamla inlägg i ämnet.
    Tycks finnas mycket intressant att läsa även nu – kärt återseende alltså.

    Har också testat LCHF pga “krympta” kläder. Tappade inte vikt så snabbt och mycket, så när höstdeppigheten slog till tappade jag motivationen och återföll till mackor och potäter :-)
    Tänkte börja om till våren, för det intressanta var att jag mådde bättre än vanligt av LCHF-dieten.
    Jag avskyr vinter och kyla (är överkänslig mot kyla), så jag får simulera vintern på sommarn då.
    Intressant det där. Har inte läst Skaldeman.

    Däremot har jag läst lite på “Kolhydrater i Fokus” – forum för lchf-anhängare – för att hitta tips på goda alternativa rätter.
    Där blir man mörkrädd! Känns som att titta in hos en sekt.
    Fullt så engagerad vill jag inte vara.
    Ha de’!
    .-= *Q*som i Qfisk´s last blog ..Språkpolisen tutar i repris =-.

  • Daniel Brahneborg

    Q: Ah, välkommen tillbaka! In med min blogg i din rss-läsare, tycker jag. :)

    Hur mycket man går ner verkar bero på hur mycket man väger från början. Det går inte att svälta sig till döds med LCHF, utan de som väger för lite verkar snarare gå upp lite grand. Lustigt att ens kropp verkar ha en “favoritvikt”.

    Jag tänkte på det där med “kolhydrater i fokus”. Är inte det som om en diskussionsgrupp för klassisk musik skulle kalla sig för “dödsmetall i fokus”?

  • http://blogg.aftonbladet.se/q *Q*som i Qfisk

    RSS? Sånt övergår min horisont ;-)

    Tyvärr har min garderob krympt så mycket att det finns en del att ta av, hehe..
    Har inga ambitioner att bli så smal som när jag var 20, men favoritvikten kunde gärna fått vara just under 60 till mina 163.

    Borde ju heta LCHF i Fokus. Iofs fokuserar man på kolhydraternas icke vara.
    .-= *Q*som i Qfisk´s last blog ..Språkpolisen tutar i repris =-.