Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Objektiv

Om man nu ska ha en systemkamera, behöver man också minst ett objektiv att sätta på den. Gärna flera. Frågan är då hur man väljer bland alla de märken och modeller som finns. Den enkla lösningen är att köpa kitobjektivet 18-200 mm f/3.5-5.6, som i teorin skulle passa till nästan allt.

Til den förra systemkameran var jag alldeles för fokuserad på brännvidder, och förstod inte alls bländarens roll i det hela. Inte heller insåg jag vilka stora optiska skillnader det är mellan olika sorter. Det var först efter att jag köpte mitt sista objektiv som jag insåg att zoomar med samma bländare över hela intervallet praktiskt taget alltid är väldigt mycket bättre än de där bländaren varierar.

Den här gången, framför allt eftersom en Canon 50D har relativt många megapixlar, tänker jag vara lite mer noggrann. Brorsan skickade mig till Photozone, där jag gick igenom ett par dussin recensioner från början till slut. Kitobjektiven var verkligen usla. Att ha en zoom mellan 18 och 200 mm, när det bara ger vettiga bilder mellan 35 och 100, och då bara på bländare 8, är inget annat än dumt.

Genom att väga både pris, prestanda och kommentarerna om optiken, fastnade jag först för Canon ef 24-105 f/4 L (info på fotosidan, prisjakt repektive photozone). Det kostar sina små slantar (9000), men å andra sidan är det optiskt väldigt bra. Inga mörka hörn, inga färger som har sitt eget liv, lika bra på alla brännvidder och med alla bländare, och fullt stöd för kamerans upplösning. Att ha 15 megapixlar på kamerahuset men bara få ut 5 från objektivet är ju en aning meningslöst. Av kommentarerna på fotosidan.se så är L-serien närmast beroendeframkallande. Efter att ha sett testresultaten börjar jag förstå varför. Det är förresten ett sådant som sitter på Daniel Carlboms bild på ett Canon 5D Mk II-hus. Där kommer den andra poängen. Objektivet är ett fullformatsobjektiv, så om jag nu mot förmodan skulle byta upp mig till ett fullformatshus så funkar det bra där också. Det är bra.

Samma Carlbom har förresten rekommenderat ett Canon EF 50 f/1.8 II (info hos prisjakt resp photozone). Att det har flera användningsområden är ju uppenbart. Dessutom är det ett fullformatsobjektiv, och kostar inga pengar. Möjligen att ett 35 mm skulle vara mer praktiskt inomhus, men sådana blir mycket dyrare. Canon har ett med f/2.0 för runt 3000.

Där någonstans bytte jag fokus. Det blev uppenbart att ett bättre sätt att välja objektiv är att se det hela baserat på användningsfall. När ska jag använda respektive glugg? En 24-105 f/4 är bra utomhus, dagtid. En 50 f/1.8 är bra för korta skärpedjup, inomhus, och kvällstid. Det jag möjligtvis också skulle behöva är ett bra macroobjektiv. Det som har fått bäst betyg på Photozone är ett Sigma AF 70mm f/2.8 EX DG macro för runt 5000. Macro är kul, och dessutom kan det användas med bra resultat för porträtt, något jag måste bli bättre på. Däremot är det tyvärr inte för fullformat. Med de här tre objektiven skulle jag alltså klara mig för de saker jag fotar just nu. Det är väl relativt bra tänkt?

Visserligen kanske 105 mm är lite i minsta laget om jag vill kunna ta porträttbilder på lejonen i Namibia i höst, men å andra sidan kan jag inte riktigt motivera att köpa t.ex. ett 70-200 mm för 6000 (ja, det är bara Canons L-version som duger) enbart för den resan. Dessutom vet jag inte riktigt om jag vill släpa på en ryggsäck med 25 kg glas i, i över 30 graders värme. Det är någonting i den kombinationen som inte känns så himla lockande.

Är det några andra användningsfall som jag helt har missat, eller några andra gluggar som man “måste” ha? Att optiken är bra är i mitt fall viktigare än en tusenlapp hit eller dit.

Läs även andra bloggares åsikter om foto, canon.

March 28th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 12 comments

MC-batteriet på plats

Nu när plusgraderna börjar dyka upp titt som tätt tyckte jag att det var läge att sätta i batteriet i hojen igen. Det har legat så fint här inne i lägenheten på laddning, men så länge som det inte sitter på plats så är hojen lite svårstartad. Skumt, det där.

Väl nere i garaget tog jag bort kapellet, och rullade ut hojen ur den bur där den står. Att stå under en lampa så man faktiskt ser vad man gör kändes som en bra sak.

DPP-800-0267

Jag tog med den lånade Canon 50D’n, fast ingen blixt. Mental note: Om man vill fota någonting som bara är svart och krom i ett mörkt garage, så räcker inte den inbyggda blixten. Never mind pelaren i bakgrunden, det känns inte som om den ens gjorde bilden sämre än vad den redan var. Heja mig.

Anyway. Bort med sadeln, ut med verktygspåsen, och bort med locket till där batteriet ska sitta. Där satt en sak som uppenbarligen skulle sitta på ena polen, och en liten sladd som jag antog skulle sitta på den andra. Easy peasy. Vrider sedan på tändningsnyckeln, och det händer inte flasklock. Provar Den Stora Röda Knappen fram och tillbaka, fortfarande helt utan resultat. Var batteriet tomt? Nej, lamporna på laddaren har ju lyst så fint hela vintern.

En ny titt på sladdarna visade att det fanns en annan stor kabel även på andra sidan, som tydligen skulle sitta på polen på den sidan. Där ser man. Där satt även ett syskon till den lilla sladden, vilket var de två polerna till den lilla externa laddningskontakt som jag fick ditsatt av Ava förra våren. Nu gick lamporna igång som de skulle, liksom alla blinkers, bromsljus, och allt annat jag hittade. Bra.

Eftersom hojen hade stått oanvänd i några månader, tänkte jag provstarta den för att se att bensinen inte hade surnat. Jag håller in startknappen, det brummar lite, men inte går motorn igång inte. Ah, choken. Surr surr, men motorn tvärvägrar gå igång. Vad fan nu då?

Jag stänger av ljuset, men det händer ändå ingenting. Till slut kommer jag på att det finns ju en liten omkopplare på sidan, som väljer om den ska ta bensinen från huvudtanken eller reserven. Den står, helt korrekt, i läge “Off”. Omställd i “On” går motorn igång som den ska. Jay! It’s alive!

Jag tog en väldigt kort tur några meter i garaget bara för att känna hur det kändes. Yikes. Ovant var bara förnamnet. Hmm, jag rullar rakt mot en bil, rakt mot en bil, hmm… vad gör jag då… ah, att styra är kanske en bra idé. Jag var visst en aning spänd där, ja. Tur att jag redan har ett “A” i mit körkort.

Däremot väntar jag med att ta ut den i trafiken tills gatorna är lite sopade. Känns säkrare så. Säkerhet och full kontroll är viktigt för mig, vilket jag hoppas märks väldigt tydligt.

Läs även andra bloggares åsikter om mc.

March 27th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Systemkamera med tillbehör

I höstas började jag kolla efter en ny kamera. Jag hade hittat Canon G11, som ett väldigt kompetent alternativ om man vill kunna ha med sig kameran i jackfickan, eller ha den liggande på bordet bredvid sig utan att den tar upp en halv kvadratmeter. Den får förvisso bättre plats i fickan på min stora vinterjacka än i fickan på mina jeans, men ändå. Den har gott om inställningar för att kunna styra bländare och annat, och ger skarpa och bra bilder. Jag är väldigt nöjd.

Mitt emellan att jag skrev det där första inlägget och faktiskt köpte min G11, drabbades jag av en liten självförtroendekris. Att lägga pengar jag inte hade på en kamera som jag inte tyckte att jag “förtjänade” kändes dumt. Däremot insåg jag redan då att jag förr eller senare nog ville ha en ny systemkamera.

Alltså var det inte så svårt att låta Fredrik övertala mig att vara med på ett “project 365″. Poängen är att man ska ta (minst) en bild varje dag, som man tycker är tillräckligt bra för att kunna läggas ut på en blogg. Jag ligger några veckor efter i publiceringen, men det finns faktiskt bilder från varje dag sedan nyår på min hårddisk nu. Det är onekligen en del “nödmacro” då och då, men jag har ändå haft anledning att ta lite fler experimentella bilder än jag hade gjort annars. Som att försöka fota vattendroppar, leka med panorering, prova en rejäl underexponering, eller för den delen låta kameran fota sig själv. Att ha en flickvän som också gillar att fota, och som gör att man kommer ut på små fotopromenader då och då, är väldigt bra. Jag sa redan i början att jag skulle köpa en ny kamera när jag ansåg att jag hade blivit tillräckligt mycket bättre.

Sedan kommer mamma och tycker att vi ska följa med till Namibia i november. Ett mycket bra tillfälle att ha en bra kamera, helt klart. Jag bestämde mig för att ta med brorsan, som tipsade om Thom Hogans inlägg om “The Big Trip“. Det var två saker där som kändes lite extra i hjärtat när jag läste dem: “just before you leave on The Big Trip is not the time to go out and buy new equipment” och “The Big Trip shouldn’t be justification to upgrade or add to your equipment”. Hoppsan. Jag höll på att göra två av hans favoritfel på en gång. Alltså behövde jag köpa en kamera tidigare än jag tänkt. Förmodligen senast i sommar, så jag skulle ha hösten på mig att lära mig den ordentligt.

Det finns bara två alternativ på märken när det gäller systemkameror. Nikon och Canon. Brorsan har Nikon, så det skulle vara ett praktiskt val. Å andra sidan har jag blivit mer imponerad bildmässigt av Canon, så den känns bättre för mig. Då finns några modeller/serier att välja på.

  1. 1000D. Budgetmodellen. Nej, tack.
  2. 350D-550D. Enormt poppis. Kanske, men jag har alltid upplevt kamerahusen som för små. De passar inte mina händer, det blir för plottrigt.
  3. 30D-50D. Rejälare än serien ovan, med lite vädertätning och bättre specar.
  4. 7D. Bara dyr, fast kul att kunna styra blixtar trådlöst. Jag har min G11 om jag vill filma.
  5. 5D. Troligen läskigt rolig, men ack så dyr.
  6. 1D. Jo, men tjena. när jag får jobb som proffsfotograf, kanske.

I början av veckan fick jag låna en 50D av en kompis, och den är verkligen mysig. Pengar finns på kontot, så nu är mest frågan om att hitta var jag kan få den billigast. Prisjakt finns ju, men via kontakter kanske det går att få ett ännu bättre pris. Jag har kollat lite grand på fotosidan.se och Blocket, men jag vill nog ha en större prisskillnad än en tusenlapp om jag ska köpa något begagnat. Annars köper jag hellre något nytt, så jag får full garanti.

Sedan återstår frågan om objektiv, blixt, stativ osv, men det här inlägget är tillräckligt långt redan.

Läs även andra bloggares åsikter om foto, canon, nikon.

March 27th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 4 comments

Blogghotell och annat

Jag blev ombedd att skriva något om www.whr.se, gjord av Per Renemark på PR-Web.se.

Det finns till att börja med en lista med de olika webhotell som finns i Sverige. Både priser, max trafik och lite annat finns i en enkel tabell. Några av hotellen har sedan blivit utsedda till “Bästa bloggwebhotell”, “Bästa budgetwebhotell” osv, för att göra urvalet lite enklare. Väldigt praktiskt.

Dessutom finns lite spridda artiklar, som t.ex. en grundkurs i HTML. Tyvärr gör öppnandet av de här artiklarna att hela vänstermenyn ändrar utseende, vilket är väldigt förvirrande.

Det blir inte bättre av att en del saker i menyn går till enskilda artiklar och andra till hela kategorier.

Så, sammantaget finns det en hel del bra information där, och skulle jag behöva ett externt webhotell skulle jag nog ta en titt på de recensioner som finns. Däremot skulle sajten behöva en liten omstrukturering, en sökruta, osv.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, internet, teknik, webhotell.

March 27th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | one comment

Kolhydrater och kalorier

Jag såg hos Annika Dahlqvist en länk till Läkartidningen, där det var en artikel om William Banting, skriven av Nils Gunnar Toremalm. Bland annat:

Banting hade redan prövat flera av den tidens viktreducerande dieter och andra behandlingsåtgärder utan framgång. Bland alla råd han fick ingick även motion. En tid började han dagen med en timslång roddtur. Resultatet av detta beskriver han så här: »Visserligen fick jag kraftiga muskler men samtidigt en glupande aptit.«

Banting ordinerades en diet som var fattig på kolhydrater och fett men rik på protein och magrade hela 20 kilo på ett år. Midjemåttet minskade med 12 tum.

Dietföreskrifterna var i stort sett följande: Minska på bröd, smör, mjölk, socker och potatis. Ät gärna fisk och kött men inte lax och fläsk. Undvik öl men ta gärna två glas rödvin till middagen och ibland som sängfösare en lättgrogg. De senare råden har väckt kritik, men helheten gav Banting ett önskat resultat. Sedan gäller det givetvis som alltid att iaktta måttlighet, uthållighet och regelbunden viktkontroll.

Men sedan drar han en helt absurd slutsats. Har han läst sin egen artikel överhuvudtaget?

Är det därför inte dags att i likhet med Banting slå fast att överviktsproblematiken – bortsett från alla kända och ännu okända etiologier – helt enkelt är en fråga om kaloriintag och förbränning (motion) och med saklig argumentering övertyga berörda patienter om detta uppenbara samband. Det har ju efter femtio års intensivt upplysningsarbete, inklusive restriktiva åtgärder, gått ganska hyggligt att reducera tobaksförbrukningen och därmed förbättra folkhälsan och minska den ansträngda sjukvårdsekonomin. Nu är det, enligt min mening, viktigare att stödja patienternas kalorimedvetande än att erbjuda fler piller och mera kirurgi.

Banting tränade, men det enda som hände var att han fick större aptit. Han gick ner i vikt när han slutade äta kolhydrater, trots att han drack vin. Ändå handlar vikt bara om kalorier? Jo, men tjena. Socker tillgodogör man sig enklare än protein. Gödsel är energirikt. Så, då var kaloridebatten över.

Man får bara kommentera där om man har någon titel, men som tur var så har Nils Olof Carlin, överläkare på Skaraborgs sjukhus, redan gjort det. T.ex. genom att citera vad Banting faktiskt sa:

“Min korpulens och därav följande fettsot berodde således icke på försummelse av nödvändig kroppslig aktivitet. Den berodde ej heller på överdrivet ätande, drickande eller något slag av njutningslystnad. Jag kan nu med visshet säga att dietens kvantitet tryggt kan överlåtas åt den naturliga aptiten och att man endast behöver inrikta sig på kvaliteten för att lindra och bota korpulens.”

Sedan blir jag lite förvirrad. I Sten Sture Skaldemans första bok står att Banting precis som nuvarande LCHF-folk även blev rekommenderad en fet kost, men både i artikeln och på Wikipedia antyds att den istället var fettsnål. Någon som vet vad han faktiskt åt?

Läs även andra bloggares åsikter om mat, vetenskap, kalorier, lchf, william banting.

March 25th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Windows XP och trådlösa nät

Mamma hade köpt ett trådlöst nätverkskort som jag skulle hjälpa till att sätta i och få igång. Burken var en Dell, vilket gjorde att det varken krävdes några verktyg för att öppna chassit eller för att ta ut och sätta i PCI-kort. Mycket smidigt.

Det Sweex-kort hon hade köpt hade en tillhörande CD-skiva med drivrutiner. Den sattes i, drivrutinen installerades, och relativt snabbt kom det upp en lista på tillängliga nät. Jag valde deras nät, skrev in lösenordet, något man dessutom var tvungen att göra två gånger (#puckon!), väntade en liten stund, och så hände ingenting. Det blev ingen ip-adress där inte.

Jag provade flera gånger, kollade att jag inte såg fel på 0 (noll) och O (stor olof) osv, men kortet var lika ovilligt att kommunicera som en upphovsrättsjurist hos Sony.

Som tur var har de en dator till, där jag genom att söka på chippet (realtek 8185, som gick att se genom att gräva lite i kontrollpanelen) hos Google hittade en annan drivrutin. USB-minnen är bra att ha, apropå det. Den installerades, och snabbare än den tid det tar att ladda hem en mp3 från Pirate Bay hade datorn nu fått en ip-adress. Vi förstod varför säljaren hade frågat om hon skulle få hjälp med att installera det här kortet.

Å andra sidan har jag ett trådlöst nätverkskort till min server som kör Ubuntu Linux, och det har jag aldrig fått att fungera. Den kan hämta listan på nätverk, men att koppla upp sig mot något av dem fungerar inte. Eller jo, det fungerar med nätverk som inte har något lösenord, men det gör att den blir lite för sårbar för min smak.

Så sammanlagt står det faktiskt 1-0 mellan Windows XP och Ubuntu Linux. *mutter*

Både min MacBook och Nokianalle kunde, inte helt oväntat, prata med det här trådlösa nätverket utan några problem vid första försöket.

Trådlösa nät är praktiska, men de är inte direkt någon barnlek att få att fungera.

Läs även andra bloggares åsikter om datorer, internet, teknik, wlan, realtek 8185, windows xp, ubuntu.

March 7th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 11 comments

|