Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Hemlevererat gräsbeteskött

I en kommentar hos Kostdoktorn, Andreas Eenfeldt, där det diskuterades gräsbeteskött kontra industrikött, var det någon som tipsade om Karlsson & Elner. De säljer nötkött från kor som har fått beta utomhus på sommarhalvåret, vilket är bättre än industrikött av en hel massa anledningar. Bland annat är det fantastiskt energisnålt, och ser till att en massa smådjur och insekter kan leva och må bra.

Efter en mycket kort diskussion med flickvännen (“ska vi köpa 45 kg gräsbeteskött?” “ok”) la jag in en beställning, och betalade en handpenning på ungefär halva beloppet (2500:-). Sedan var det bara att vänta på slakt, hängmörning, styckning och paketering. Till skillnad från de flesta andra köttproducenter så levererar de här hem till dörren, både i Skåne (där kossorna bor) och i Stockholm. Den sammalagda oljeåtgången är alltså en liten tripp till slaktaren, och en lastbil från Skåne till Stockholm, som förmodligen hade med sig kött till ganska många personer. Miljövänligt så att det nästan är pinsamt.

För några dagar sedan kom ett mail om ungefärlig leveranstid, och igår kl 11.30, ringde de på dörren. Rätt vad det var så stod det två stycken stora pappkartonger på köksbordet. Andra halvan av betalningen fick vi en faktura på. Mycket smidigt. Alla styckdetaljer var paketerade för sig, vacuumförpackade i en rejält tjock plastpåse, med namn och vikt. Sammanlagt fick vi:

  • cirka 15 kg köttfärs
  • 3.3 kg högrev
  • 1 kg rulle
  • 1.7 kg bog
  • 1.7 kg bringa
  • 1.7 kg rostbiff (varav vi tillagade hälften i går, mums!)
  • 2.5 kg oxstek
  • 2.3 kg grytbitar (bl.a. flanken, den som Jensens Böfhus serverar som biff…)
  • 3 kg innanlår
  • 2.5 kg ytterlår
  • 1.7 kg entrecôte
  • 2.8 kg ryggbiff med kappa (i ett enda gigantiskt stycke, säkert 20×40 cm)
  • 9 hg oxfilé

Två lådor kött

Allting var benfritt, så det var väldigt prisvärt. Alla bitar hade dessutom massor med insprängt fett i smala strimmor. Nog för att det skulle vara coolt att tillaga 2.5-3 kg stek i ett stycke, men eftersom vi sällan bjuder 15 personer på middag samtidigt, fegade vi ur och delade upp dem i 2-3 bitar. Att frysa in så här mycket på en gång går inte, så vi fick dela upp det på de tre frysar vi har tillgång till. Det tog några timmar innan vi var klara med all ompaketering, men nu kan vi å andra sidan äta stek och färsbiffar hur länge som helst.

Läs även andra bloggares åsikter om mat, miljö, karlsson & elner, gräsbeteskött.

April 26th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Hojen och jag är inte sams än

Det blev en liten tur på hojen idag. Så här efteråt kan jag konstatera att hojen och jag inte är riktigt sams än.

Det börjar med att jag fryser ganska mycket i halsen när jag kommer ut på vägen. Tydligen hade jag satt halsvindskyddet lite fel. Ett litet stopp på en mack i närheten, så var det åtgärdat.

När jag åker från Hornstull upp på Liljeholmsbron har jag lite lagom fart, och släpper ut kopplingen. Hoppsan. Det var en ganska låg växel i, och även om jag mötte med lite gas så var det alldeles för lite. Tjohej, så hade bakhjulet börjat släppa. Strax efter fick den tillbaka greppet och jag fick kontroll på det hela igen, men så där jätteskoj var det ju inte.

Strax efter fanns ett rödljus, och när jag ska köra iväg stannar motorn och så händer exakt ingenting. Jag trycker på start-knappen, men hojen bryr sig inte det minsta. Som tur var fanns inga bilar bakom, men det kändes lite stressande. Till slut upptäcker jag att någon hade tryckt in Den Stora Röda Stoppknappen. Klick, så gick motorn igång igen.

Förr eller senare blir vi nog sams igen, hoppas jag.

Läs även andra bloggares åsikter om mc.

April 24th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Möte inför Namibia

Häromdagen var vi på ett möte hos Trackers för att få lite mer information om höstens resa till Namibia. Ungefär den här, fast lite längre. Dags att börja skriva ner lite grand, innan jag har glömt alltihop.

  1. Vi bor på hotell första natten, sista natten, och två nätter i mitten. Övrig tid sover vi i tält. Som tur var med rejäl madrass och möjlighet till dusch, så ett visst mått av civilisation blir det i alla fall.
  2. Man får ta med en mjuk väska på cirka 12 kg, plus en liten ryggsäck att ha som “dagväska”, och en kameraväska. Jag har en “fyrkantig” träningsväska, den borde bli lagom. Min nuvarande datorryggsäck är troligen lite för stor. Någon kameraväska äger jag inte (eller någon kamera, men work with me, people). Jag börjar förstå vitsen med att ha en axelväska till kameran, men samtidigt vill jag nog inte släpa med min laptop precis överallt. Det blir nog en del funderande och klämmande innan jag är nöjd.
  3. I bilen kommer det finnas ett par stycken vanliga vägguttag, så man kan ladda kameror, nallar, laptops osv. Bra med resor som vet vilket århundrade som gäller. Däremot är det nog bra med några extrabatterier, i alla fall till kameran. Nallen får kanske vara med som gps-tracker, så man kan se i efterhand var tusan vi var någonstans. Afrika är tydligen inte en matematisk singularitetspunkt. Se där vad man kan lära sig nya saker.
  4. Vi kommer inte vandra i några regnskogar, så tämligen normala promenadvänliga skor och ett par sandaler verkade duga. Långbyxor med avtagbara ben rekommenderades, så slapp man ha två par byxor med sig. Den tjocka vinterjackan lär inte behövas, och inte heller skinnstället. Även en huvudbonad kan vara bra. Kanske en Tilley-hatt?
  5. Det kommer bli mer natur än djur. Ok, det blir lite djur, men det blir inte Skansen. Alltså är ett bra vidvinkelobjektiv minst lika användbart som ett tele. Det blir nog ett tele också i och för sig, men jag känner inget direkt behov av att det ska vara jättejättejättesuperlångt.
  6. Mer fotorelaterat: Det kommer bli några tillfällen till promenader innan gryningen med guide, så man kan ta kort på soluppgångar över en öken som färgats röd av att allt järn i sanden har rostat och annat som inte är så fult. Stativ rekommenderades. Brorsan (som också ska med) har ett Manfrotto, så det borde vi kunna dela på. Det kunde fraktas på bilens tak, så det ingick inte i de 12 kilona.
  7. Sedan behövdes lite vaccinering, de dyra malariatabletterna var bättre än de billiga, och det är nog en bra idé att inte sätta i fötterna i skorna utan att skaka lite på dem först.
  8. De exakta datumen är inte klara, men det blir under november månad någon gång.

Läs även andra bloggares åsikter om foto, namibia, resa, afrika.

April 19th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 5 comments

Fast i Helsingfors

Efter 3 dagar hos Nokia var det tänkt att jag skulle åka hem idag, men det gick ju inte så bra.

Det stod ganska länge att mitt flyg fortfarande skulle gå, men till slut tändes “Inställd”-skylten där också. En halvtimme senare skulle det gå ett plan till Bromma med Finnair eller nåt, som faktiskt skulle landa innan Stockholm skulle stänga. Jag gick bort till deras disk, och fick ett turnummer nästan 200 nummer från det dåvarande. Strax därefter tändes “Inställd” på det flyget också. Det fanns platser kvar till Riga och Shanghai. Sicken tur.

Ok, tillbaka till Helsingfors centrum. På vägen pratade jag med den snälla flickvännen som fick agera resebyrå, för att se om det fanns någon plats på någon båt från Åbo ikväll. Det verkade ytterst tveksamt, tyvärr.

Väl framme vid centralstationen så gick jag in på resebyrån där, men utan någon större framgång. Dels så hade incheckningen i Åbo redan öppnat vilket gjorde att de inte kunde se om det faktiskt fanns några platser kvar, och dels missade jag precis tåget dit med sisådär fem minuter.

Hotellet där jag hade bott de tidigare två nätterna, Radisson Blu, tyckte jag var trevligt. Dessutom låg det precis vid centralen, så jag gick dit. Eftersom jag hade bott för Nokia-taxa två nätter, så fick jag den här till samma pris. Jay!

Upp till rummet, som visade sig vara ett handikapprum med ett badrum som var lika stort som mitt vardagsrum. Lite löjligt stort, men det var i alla fall skönt att slippa gå sidlänges genom hallen, som vi var tvungna att göra i München.

Efter att ha aktiverat internetuppkopplingen så surfade jag iväg till Silja Line, för att se om det fanns några platser i morgon kväll. Yup. En familjehytt för 5 personer, för 3000 spänn. Jomentjena. Dessutom fick jag inte boka den, eftersom jag inte var tillräckligt många. Taskigt. Däremot fanns plats i en delad 4-bäddshytt. Skoj, skoj. På båten från Åbo fanns också bara delad hytt. Delad dam-hytt, trots att jag idenitiferat mig som man. Bra system, det där.

Men vänta nu… jag hade ju ett “Club Silja”-kort. Jag loggade in, sökte igen, och se där! En egen C-hytt. Klick klick, betalat och klart. Hurra, jag kommer komma hem på lördag morgon! Direkt från Helsingfors, så jag slipper åka tåg i två timmar först.

Tyvärr så kommer jag då hem en timme efter att mitt bokade tåg avgår till Linköping, det där som jag tog utan vare sig ombokningsmöjlighet eller återbetalning. Nåja, det går fler tåg (fucking äntligen fick jag använda det uttrycket på rätt sätt!), så jag kommer ner dit lite senare helt enkelt.

För övrigt kan jag konstatera:

  • Twittertaggen #ashtag var något av det roligaste på hela dagen.
  • Enligt DN hade den globala temperaturen sjunkit någon grad efter det senaste liknande utbrottet. Bra, då är ju halva EU’s mål redan avklarat. En vulkan till, så är vi hemma sedan. Kan vi göra något åt verkliga problem som Peak Oil då, istället för att jaga milligram koldioxid överallt?
  • Att ta 10€ i extra “room service-avgift” är ett skämt. Det resulterade bara i att jag hämtade mat på krogen på andra sidan gatan istället, och lånade bestick gratis från hotellets restaurang. På vilket sätt blev hotellet gladare av det? På andra sidan gatan köpte jag också en flaska vatten, eftersom den i minibaren kostar fyra och en halv fucking jävla euro. För några deciliter kranvatten.
  • Att äta LCHF på en hotellfrukost med lite begränsat utbud är inte någon barnlek. Men med lite bacon, äggröra (tyvärr utan vispgrädde, och bergis inte ens stekt i baconfettet), gravad lax och lite skinka, blir man ändå ganska nöjd.
  • Min regel att alltid ta med 1-2 par extra underkläder när jag åker bort, är bra. Den kommer jag inte sluta med.
  • Trots mina små äventyr här så tycker jag mer synd om flickvännens bror och vänner som sitter fast i Rom, Ister som jag inte riktigt förstår hur hon ska komma tillbaka från USA, och alla andra som hade tänkt flyga till eller från Sverige de här närmaste dagarna. Jag drabbades ju trots allt ganska lindrigt.

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, helsingfors, radisson blu, åbo, Eyjafjallajökull, ashtag, iceland.

April 15th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 8 comments

Ipred var bra men behövs inte

Veckans underligaste debattartikel kommer från Hans Skarplöth, vd på Viasat Sverige, i dagens nummer av Dagens Industri. Den kan summeras så här:

  1. Innan Ipred kom var det 26% av svenskarna som laddade ner saker “utan att betala för sig”.
  2. Under året som gått har de jobbat stenhårt med att ta fram bra tjänster, inte att jaga folk.
  3. Nu är det 16% som “använder olagliga alternativ”.
  4. De flesta vill ha bra, lagliga tjänster.
  5. Det behövs inte ytterligare lagstiftning, utan bättre tjänster.

Till att börja med så är det ju svårt att betala för någonting som inte finns tillgängligt via någon “laglig” tjänst. Att 26% fildelar, tycker jag mest visar att 74% av svenskarna nöjer sig med Piffi Allkrydda.

Annars var det ju bra att Ipred inte behövs, varken nu eller i framtiden. Alltså kan den tas bort, eller hur? Det är ju dumt med onödiga lagar, som bara skräms. Problemet är ju tydligen ändå bara att branschen inte tillåter oss att betala för de saker vi vill ha. TV-serier tidigare än ett år efter att de har haft premiär, asiatiska filmer förutom de enstaka som förirrar sig hit, och vad det nu är man gillar.

Så ja, Piratpartiet behöver komma in i riksdagen, för att se till att de inte kommer in fler sådana här onödiga och korkade lagar. Att bara lobbya utifrån räcker bevisligen inte.

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, internet, politik, Hans Skarplöth, Viasat, Ipred, Piratpartiet.

April 12th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | one comment

BMW ska köpas i München

Lördag eftermiddag tillbringades på BMW Welt. Jisses. Det var inte så himla många räta linjer och vinklar där, inte. Riktigt häftigt hus. De hade till och med speciella visningar där de bara pratade om arkitekturen. Vi hade bokat en guidad tur som gick igenom det mesta.

En stor del av utrymmet utgjordes av en öppen “parkeringsplats”. Där stod de bilar som skulle hämtas ut, efter att köparna hade fått äta lite god mat, se lite föreläsningar om vad bilen egentligen kunde, och fått provköra bilen i en simulator. Med rätt registreringsskylt osv, så klart. Därefter togs kunden ned för en trappa, där bilen stod på en snurrande platta, upplyst av diverse spotlights. Där någonstans hade köparen slutat lyssna, och blev okontaktbar.

Det är utlämningsplatsen till höger (där man även ser trappan i profil), utställning utmed vänsterkanten, och en massa detaljer om tekniken nere till höger. Nedfarsrampen hade de fått göra flera meter bredare än den egentligen var tänkt, för att inte folk skulle köra in i kanten med sina nya bilar. Vi såg några som lämnade ställen medan vi var där, och de var minst sagt lite nervösa på gasen.

Om det nu är så att man ska köpa en ny bil, och det råkar vara en BMW, så är det ju så här det ska gå till. Den version som jag fick när jag köpte en Skoda och senare en Audi, som var ungefär “här är nyckeln, där är dörren, tack för dina pengar, hejdå”, var inte riktigt lika kul.

Eftersom svaret på frågan “men behöver du en bil?” är “nej”, så får nog det här köpet vänta ett tag till. Tur att man har karaktär att motstå att spontanshoppa en bil i alla fall. Vuxenpoäng!

Läs även andra bloggares åsikter om teknik, bmw, bmw welt, münchen, arkitektur.

April 7th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | one comment

Internet på hotell

I helgen var vi i München, och hade bokat boende på hotell Maritim. Det såg schysst ut, och det fanns internet. Dessutom låg det nära centralstationen, och var inte så dyrt.

Och jo då, det fanns en liten sladd på skrivbordet. Tyvärr så visade det sig att det kostade 150 spänn per dag. För tre dagar skulle det bli lite mycket.

Så jag kollade runt bland de trådlösa nätverken, och hittade en T-Mobile hotspot. Sisådär, 300 spänn för en hel månad, dvs 2/3 av hotellpriset. Upp med Visa-kortet, bara.

Glad i hågen gick jag sedan till wlan-ikonen för att dela ut datorns nätverk till älsklingen, varvid den raskt kopplade ner T-Mobile. Att ta emot signaler i ett nätverk och skicka ut dem över ett annat, på samma antenn, var tydligen lite för mycket överkurs även för en Mac. Fan också.

Som tur var så loggar man in med användarnamn och lösenord, så det går lätt att turas om att internetta, men ändå. Jag blir ändå lite trött. 150 spänn för lite internetaccess, när man dessutom bara kommer utnyttja det en stund på morgonen och en stund på kvällen? Sanslöst. Det verkar som om de har hittat en ny inkomstkälla nu när hotelltelefonin förmodligen inte är så poppis längre.

Lärdom: Kolla inte bara efter “internet access in the rooms”, utan kolla gärna priset också.

Läs även andra bloggares åsikter om internet, teknik, wlan, mac, münchen, t-mobile.

April 6th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

|