Testat hojar
I helgen är det MC Live i Barkarby, som jag har förstått det lite grand som en ersättning till att det inte blev någon MC-mässa i Sverige i år. Jag åkte dit, för att äntligen få provköra en massa hojar som jag var nyfiken på.
Jag började med att gå ett varv runt utställningsbåsen, och där fanns alla möjliga hojtillverkare, ett litet lunchställe, och en del annat. Inget var så jätteupphetsande, så jag tog min hjälm i handen och knatade iväg till provkörningsområdet. Hojarna stod utmed sidorna på den landningsbana där jag körde upp för drygt 10 månader sedan. Man lämnade ifrån sig sitt körkort, och tog hojen och ställde sig i kön för att komma ut på banan. Fram lagom långt för att man gott och väl skulle hinna upp i 100, en 180 graders sväng åt vänster, en 90 graders sväng åt höger, en liten raksträcka, en vänstersväng, och sedan som i en stor båge tillbaka till startplatsen. Man hann ju inte känna så mycket, men man märkte ju om det var något man trivdes med.
Jag började med att testa en Kawasaki ER-6f, den med full kåpa. Jo vars, inte så dum, men inte något som jag har något starkt minne av heller. I och med att den har så liten motor så är det ju ingenting man sätter flickvännen på baksätet på, och drar iväg tvärs över landet med. 2 pers på 650 kubik? Njae, kanske inte. Däremot kan man ju pendla till jobbet med den.
Sedan tog jag ett varv med deras VN 900 Custom. Tja, det är en liten custom. En sådan har jag redan.
När jag ändå var där så kunde jag inte låta bli att prova VN 1700 Voyager också, för att den såg så jäkla stor ut. Trots det var den lika smidig som vilken hoj som helst. Najs.
Jag har lite svårt för BMW’s hojar eftersom de är så satans höga, men jag tog ett varv med F800 ST ändå, en variant med lite kåpa. Inte alls dum. Egentligen borde jag ha testat en BMW till på slutet, när jag hade blivit lite mer varm i kläderna, men det blev aldrig av.
Jag knatade över till Suzuki, och provade en av deras stora customhojar, en Intruder C1800RT. Tyvärr hade den fel däck, vilket gjorde att när man började luta hojen så vred sig styret in lite extra mycket, så man fick sitta och hålla emot i svängarna. Ohyggligt otrevligt.
Eftersom hojarna på körskolan är väldigt nära Suzuki Bandit, provade jag den stora versionen, en GSX1250FA. Väldigt mysig. Bra kraft, lätthanterlig, och ett väldigt “bekant” beteende. Kanske inte så konstigt, å andra sidan.
De hade en Hayabusa där också, men den hoppade jag faktiskt över.
Över till Honda. Jag bad om tips, och blev rekommenderad en CBF1000A. Synnerligen sympatisk. En sådan kan jag absolut tänka mig. Smidig i stan, och plats för packväskor och passagerare när det behövs.
Några meter bort fanns en Goldwing. Seriöst, man kan faktiskt inte vara på en sådan här grej utan att prova den. Intrycken kan ungefär summeras i “wow”. Jag förstår varför den vinner alla tester. Den tuffar på som ett ånglok i raksträckorna, men var ändå den hoj där jag kände mig bekvämast med att lägga ner rejält i svängarna. Både leksak och buss på samma gång.
Dagens sista provkörning var den hoj som jag har för mig att lärarna på Jarla har, en Yamaha FJR1300. Ok, det var väldigt långt ner till marken, men det gick ändå utan problem att rulla fram i kön, där man måste sätta ner foten hela tiden. I fart så var den en av de trevligaste. Både mycket kraft och lätthanterlig. En hoj som lärarna kör från morgon till kväll varje dag hela säsongen kan ju omöjligen vara dålig.
Vid det här laget kände jag mig ganska nöjd, och inte riktigt längre kapabel att hålla isär hojarna från varandra. På väg tillbaka till min egen såg jag då att kön till Bilprovningen som hade tagit dit en lastbil med testgrejer nästan var tom. Ja, men då så. Jag hade en bokad tid på tisdag morgon, men den var ju lika bra att få det överstökat. Tjejen framför mig i kön hade tydligen som vana att lägga ner sin hoj på marken, och hade nu efter upprepade gånger köpt stora pinnar som skulle skydda motor och lack från de värsta skadorna. Killen framför henne hade också en customhoj, och var lika nyfiken på hur det var för mig att köra utan ruta, som jag var på hur det var att köra med. Å andra sidan klarar jag mig nog i år också, så kan det få bli något nytt och roligt nästa år istället. Att det finns många skojiga modeller att välja på är ju tydligt.
I och med att det fanns så många modeller så var det knappt någon kö heller. Kanske 2-3 personer till de mest populära hojarna, men det var bra flyt, så man behövde aldrig vänta speciellt länge.
Det fanns förresten en Hoss Boss där också, fast inte som man kunde testköra. Luftintaget bakom framdäcket var säket 50-60 cm brett. Helt sjukt.
Besiktningen gick bra, men jag var tvungen att åka upp till Jula och köpa en fånig reflex för 15 spänn för att slippa få en tvåa i protokollet. Jag åkte dit, satte fast den på sissybaren (fult, men det fanns liksom ingen annanstans att sätta den), och fick mitt tomma papper av besiktningsmannen. Jag loggade nyss in för att avboka tiden på tisdag, men den var redan borttagen, och dagens besiktning fanns med i listan. Lite imponerande, faktiskt.
De har öppet i morgon också. Har du mc-kort, så åk dit.
Läs även andra bloggares åsikter om mc, barkarby, mc live, bmw, f800 st, honda, goldwing, cbf1000a, kawasaki, vn 900 custom, er-6f, vn 1700 voyager, suzuki, gsx1250fa, intruder c1800rt, yamaha, fjr1300, bilprovning.
