Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

“Äter du fortfarande så där extremt?”

Då och då får jag frågan om jag/vi fortfarande “äter så där extremt”, dvs LCHF. Jag tycker den frågan är lite konstig. På de LCHF-forum som jag har kollat in, är det ganska många som kör “Skaldeman fakir” av något slag sedan flera år tillbaka, dvs deras kost består av ungefär två saker: Kött och vatten. Möjligen lite extra smör, för att få upp fettinnehållet lite grand (nej, man får inte skörbjugg av en sådan diet). Eftersom jag inte är absurt överviktig eller har allvarlig diabetes ser jag ingen anledning till att vara så begränsad.

Kolhydrater

Så vad äter jag då? Till att börja med, minimalt med kolhydrater. Det innebär att brödfrukostarna är borta, liksom ris, pasta och potatis. Däremot blir det lite gröt ibland, och jag bryr mig inte det minsta om kolhydraterna i mjölkprodukter, eller de få gram jag får i mig från kaviaren. Det är framför allt spannmål (förutom gröten) och rotfrukter jag försöker hålla mig borta från.

Så vad är problemet? Kolhydrater kan i allt väsentligt ses som varianter på socker. De gör att blodsockret stiger, vilket måste motarbetas av insulin. Annars kan man dö, fråga vilken diabetiker som helst. Det här har flera dåliga effekter.

  1. Man kan utveckla resistens mot insulinet, dvs få diabetes typ 2. Människan är ett rovdjur, och är helt enkelt inte skapad för det kontinuerliga flödet med kolhydrater som är vanligt i västvärlden.
  2. Insulinet signalerar till muskler och fettceller att ta upp det höga blodsockret. Vad gör en fettcell när den får extra näring? Jo, den växer. Dvs, man blir fet. Motion kan förmodligen påverka hur stor andel som tas upp på vilket sätt, men det fungerar inte speciellt bra för att faktiskt bli av med det fett man redan har lagt på sig.
  3. Kolhydrater, framför allt frukos, är cancercellernas favoritföda. Det betyder inte att man får cancer av att äta en frukt ibland, men om det är så att man har några cancerceller i kroppen är det ju lite onödigt att göda dem på det effektivast möjliga sättet. Med lite tur går det till och med att svälta bort cancer genom att helt nolla kolhydraterna, det har dykt upp sådana rapporter här och där.
  4. Hjärt-/kärlsjukdomar är i princip linjärt kopplade till mängden kolhydrater man äter. Se t.ex. på USA, där de äter minimalt med fett och massvis med kolhydrater, och både är överviktiga och världsledande på alla möjliga sjukdomar.
  5. Alzheimers kan orsakas av stora intag av kolhydrater.
  6. När blodsockret sjunker, upplevs det som hunger, och kroppen skriker efter mat. Det är alltså inte lågt blodsocker man reagerar på, utan själva nedgången. Äter man väldigt kolhydratrik kost kan man alltså ha ganska högt blodsocker när man blir hungrig igen. Det blir lätt en väldigt ond cirkel.
  7. De blodsockerdippar jag har upplevt på eftermiddagarna, som har krävt mycket jobb för att jag inte ska somna (vilket alltid misslyckas när jag har minsta möjlighet att däcka av en stund), är efter 20 år nästan helt borta.
  8. Kolhydrater försämrar också kroppens upptag av vitaminer. Med ett minimalt kolhydratintag får man därför maximal nytta av den mat man äter.

Jag har både diabetes och cancer i släkten lite här och där, och jag vill nog helst inte ha något av dem. Båda sjukdomarna är ärftliga om jag har förstått rätt, så jag trivs bra med att göra det jag kan för att hålla dem på avstånd.

Fett

För att få tillräckligt med energi äter jag istället fett. Helst animaliskt, gärna mättat. Smör och fettkanter ftw.

Men fett blir man ju fet av? Ledsen att göra dig besviken, men nej.

På 50-talet var det en kille som heter Ancel Keys, som publicerade en studie som visade att i länder med stor fettkonsumtion var folk feta och dog av hjärt-/kärlsjukdomar. Några andra studier i ämnet har inte gjorts. Livsmedelsverket publicerade för något år sedan en bunt studier som skulle stödja det här, men de pulveriserades omgående. Om något, visade de på det omvända. Ancels studie visade sig efter ett tag vara falsk, eftersom han medvetet bara tog med de länder som stödde hans hypotes. De förmodligen tiotusentals svenskar som har ätit LCHF-kost under kortare eller längre tid kan snarast visa att ett högt fettintag leder till viktnedgång. Några negativa effekter av en hög andel fett i kosten, finns helt enkelt inte. Däremot finns det massor med positiva effekter.

  1. Det triggar fettcellerna att släppa på sitt innehåll, så att man som sagt går ner i vikt. Eller snarare, man får en mer balanserad mängd kroppsfett. Extremt underviktiga personer går upp i vikt lite grand med en fettrik kost, tills de når en hälsosammare nivå.
  2. Det påverkar inte blodsockret, och triggar därför inte igång något insulin.
  3. Det innehåller mycket näring och energi, vilket ger en långvarig mättnadskänsla. Att inte behöva äta med några få timmars mellanrum hela tiden är väldigt skönt.
  4. Huden smörjs inifrån på något sätt, vilket gör att mitt mångåriga handkrämsmissbruk nu är över. Även lypsylberoendet har minskat rejält, liksom mina spruckna nagelband.
  5. Kroppen har mer bränsle att slösa med, vilket gör att man fryser mindre.
  6. Eftersom det hela tiden kommer fett som måste hanteras, hålls gallblåsan upptagen, och man förhindrar att det bildas gallstenar. Har mat ätit extremt fettsnålt bildas det stenar, som sedan skjuts ut när det kommer fettrik mat igen. Äter man hela tiden fettrik mat, hinner det aldrig bildas några stenar.

Margarin orkar jag inte ens ta upp. Förbjud eländet, bara. Rakt av.

Kalorier

Men om man äter fler kalorier än man gör av med så går man upp i vikt! Energiprincipen! Nej, inte det heller. Antalet felkällkor här är ganska många, framför allt eftersom kroppen inte är ett slutet system.

  1. Protein, fett och kolhydrater behandlas helt olika när de tillgodogörs i kroppen, så hur mycket energi som utvinns när de eldas upp (vilket är det som kcal mäter), är inte speciellt relevant. Det är fyra helt olika kemiska processer.
  2. Kroppen anpassar förbränningen efter hur mycket energi som finns tillhands. Bland annat kan kroppens temperatur ändras lite grand.
  3. En okänd del går rakt igenom kroppen. Hört talas om gödsel, som ju är väldigt energirikt?
  4. Protein, fett och kolhydrater mättar olika mycket, vilket gör att beroende på vad man äter, blir man efter varierande mängd tid olika hungrig.

Några gånger har jag fått protesten “men det är klart man går upp i vikt om man äter 10.000 kalorier och inte rör på sig”. Tja, om man inte rör på sig, så har man inget intresse av att äta så mycket. Om man nu inte har en allvarligt skadad metabolism på grund av lång tids kolhydratätande. Äter man mest fett, krävs det en omänsklig ansträngning för att få i sig så mycket. Vad skulle vitsen med det vara? Man äter tills man är mätt.

Frågan är inte om man går upp i vikt om man äter en viss mängd kalorier. Frågan är om man går upp i vikt om man äter tills man är mätt, för det är det enda som håller i längden.

I nummer 2/2010 av LCHF-magasinet stod förresten om en undersökning där en grupp studenter fick äta 500 extra kcal fett, och en annan grupp 500 kcal kolhydrater. Kolhydratgruppen gick upp i vikt 0.8 kg på 2 veckor, fettgruppen inget alls. Jag har själv frossat duktigt i fett sedan nyår, men krymper stadigt ändå.

Kolesterol

Men kolesterol är väl farligt i alla fall? Nej, faktiskt inte.

De personer som drabbas av hjärtinfarkt har vanligtvis lite lägre kolesterolvärden än friska personer i samma ålder. Däremot ska de inte vara larvigt varken höga eller låga, för då är troligen någonting fel någon annanstans. LCHF-ätare får i princip utan undantag bättre värden här, trots hög äggkonsumtion. Anledningen är helt enkelt att kroppen själv producerar runt 80% av kolesterolet, och anpassar det efter hur mycket man får i sig via kosten.

Dvs: mättat fett och ägg ger inte höga kolesterolvärden, och höga kolesterolvärden ger inte högre risk för hjärt-/kärlsjukdomar. Statiner, som folk äter i parti och minut, verkar dessutom inte bara vara onödiga, de ger också massor med otrevliga bieffekter som värk och annat.

LCHF

Sammantaget finns några andra effekter som LCHF-ätare märker av.

  1. Finnar försvinner nästan helt.
  2. Hjärnan funkar ofta snäppet bättre.
  3. Nattsömnen blir ofta bättre.
  4. Allergier försvinner.
  5. Kvinnor blir tydligen lättare gravida, även om det är någonting som jag personligen inte har någon erfarenhet av.

Den enda stora nackdelen jag har hittat än så länge är att mina hojbyxor har blivit för stora, så nästa säsong måste jag köpa nya som sitter bättre. Det är en smäll jag är beredd att ta.

Svaret på frågan i rubriken, blir därför “tills vidare, eller tills det kommer någon studie som otvetydigt visar att en viss form/mängd av kolhydrater är ofarligt/fördelaktigt”. Försöker man hålla sig till gräsbetande djur, som t.ex. från Karlsson & Elner där vi köpte en kvarts nöt i våras, får man dessutom i sig både bra fetter och rätt proportioner av Omega-3/6. Med ett minimum av transporter och besprutningar, och maximalt miljövänligt (jag rekommenderar boken “Vegomyten” för de som tror att vegetarisk kost är bättre än att äta kött). Både jag och miljön mår bättre, så varför skulle jag äta på något radikalt annorlunda sätt?

Liten brasklapp: Jag tränar i praktiken ingenting, sedan nästan ett år tillbaka. Om man inte tränar på elitnivå så ska fettdrift räcka bra, men jag har ingen personlig erfarenhet av det. När jag åt LCHF för två år sedan tränade jag förvisso Shorinjikempo väldigt intensivt utan problem (inklusive en gradering och flera läger), men då hade jag mycket sämre koll på vad jag egentligen åt.

August 26th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 8 comments

Fjantig kalorijakt

Aftonbladet envisas med sina artiklar om hur man kan jaga kalorier. I vanliga fall är de ju bara att ignorera, men den här gången blev det så makalöst fånigt.

Dressing. Grönsaker är toppen på alla sätt. Men dressingen är ofta en energibomb. En matsked vinägrett innehåller cirka 100 kcal.

Dressingar är oftast baserade på olja, det där som alltid hävdas är nyttigt.

Pasta med gräddiga såser. Se upp! En portion innehåller ofta 800 kcal.

Jaha? Ett normalt dagligt intag ligger ju runt 2000 kcal, vilket gör att de där 800 är ganska lagom.

Majonnäs. Den goda majonnäsen har ofta smugit sig in i aiolin eller hamburgerdressingen. Försök välja en tomatsås eller sås gjord på yoghurt.

Som “monopol” uttryckte det: “Tro f**n det, aioli utan majonnäs blir Vitlök.”

Köttfärs och korv. En portion köttbullar utan tillbehör innehåller cirka 300 kcal. Samma mängd omalt kött cirka 200 kcal.

Så om man maler köttet så tillkommer helt automagiskt 100 kcal? Jo, men tjena.

Friterad kyckling. Väljer du stekt eller grillad kyckling får du bara i dig hälften så mycket energi.

Och blir bara hälften så mätt.

Pommes frites. Varning, varning. Väljer du kokt potatis får du äta tre gånger så mycket.

Man “får” äta? Enligt vem, mer exakt? Baserat på exakt vilken vetenskap?

Problemet med kalorijakt kommer man ju inte undan. Om man inte äter tills man blir mätt, så är man fortfarande hungrig efteråt. Dessutom gör fettsnål mat, vilket är det som oftast rekommenderas i de här sammanhangen, att man blir hungrig snart igen.

Det där med att “fett är farligt” är en hypotes som kommer från Ancel Keys, från en undersökning han gjorde på 50-talet. Han visade en fin graf där de som åt mer fett hade högre risk att dö i hjärt-/kärlsjukdomar. Problemet är att han hoppade över det mesta av datat, just för att få en fin linje. Tar man med alla andra länder, får man… tada! Inget som helst samband överhuvudtaget. Inklusive det där med kolesterol, där finns inget samband heller. Mer än att de som har lite högre värden när de blir gamla har mindre sjukdomsrisk. Några andra undersökningar som har visat på fettets farlighet finns inte. Tja, ett par stycken, men för varje sådan finns 10 andra som visar på dess nyttighet.

För att se vad som händer om man drar ner på fettet är det bara att titta på USA. De ligger på i snitt 11% numera, efter att helt och hållet ha gått på fettmyten. Vad har hänt? Jo, folk blir inte mätta. Alltså äter de kolhydrater istället, som dessutom är billigare. Blodsockret går upp, blodsockret går ner, och så är man hungrig igen. Om det är snabba eller långsamma kolhydrater gör mindre skillnad, det är fortfarande sockerkedjor som måste tas om hand av insulin. Insulin som dessutom signalerar “fettinlagring”. Till slut orkar inte kroppen ta hand om alla kolhydrater och utvecklar diabetes. Även cancer lever bäst på kolhydrater, framför allt fruktos.

Resultatet? En fetmaepidemi utan motstycke, och stadigt klättrande siffror för folk med diabetes och andra sjukdomar. Det är alltså dit som dagens dietister vill att Sverige också ska komma.

Alternativet är att äta mindre kolhydrater och mer fett, framför allt animaliskt. Det mättar bättre, och ger ett mer stabilt blodsocker. Vilket är precis den metod som samtliga av de kändisar som just Aftonbladet har skrivit om, har använt. Jag gjorde en liten överslagsräkning, och kom fram till att jag äter ungefär 60% fett, räknat på energin. Jag mår hur bra som helst, med ett stadigt minskande midjemått. Livsmedelsverket förespråkar något som närmast blir 60% kolhydrater, vilket är “balanserat”. Men 60% fett är tydligen “extremt”.

August 17th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 7 comments

|