Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Canon 70-200 f/4 IS jämfört med f/2.8 IS II

I våras köpte jag en Canon 70-200 f/4 USM L IS, dvs en telezoom med fast bländare över hela intervallet, tyst och exakt autofokusmotor (“USM”) och bildstabilisering (“IS”). Eftersom det är ett “L”-objektiv har Canon använt extra bra glas och vädertätat alltihop. Plus, i och för sig, justerat upp prislappen en bit. Nåja, det må väl vara hänt.

Gluggen är skarp så det är rent fånigt, vilket gör att man glatt kan beskära bilderna rejält men ändå ha kvar gott om detaljer. Som den här bilden av en Koribustard, t.ex. Originalet är 3-4 ggr så stort i båda riktningarna. Jag är hur nöjd som helst.

IMG_3350.jpg

Men ändå… för ungefär ett år sedan kom en uppgradering av 2.8-versionen av samma objektiv. Det väger dubbelt så mycket (1,5 kg) som mitt, och kostade då 24.000 spänn. Nu är det nere på precis under 20, men det hjälper ju inte. Lilla plånboken kryper ihop i ett litet hörn och ber om nåd, så det har fått ligga kvar som en framtida dröm. Med 2.8 som största bländare finns mer utrymme för en brännsviddsförlängare, eftersom sådana har otyget att äta ett bländarsteg eller två. Med en 1.4x-förlängare skulle jag då hamna på närmare 300 mm och bländare 4, istället för mitt nuvarande 200 mm. Alternativt kan jag använda en hälften så lång slutartid, och därmed få bättre skärpa på saker som rör på sig, som t.ex. pärlhönan som ungefär stod lika still som hackspetten hos Kalle Anka på julafton.

IMG_3413.jpg

I ett tillfälligt utbrott av självplågeri surfade jag iväg till photozone.de, som har massor med stenhårda objektivtester. Jag tog fram graferna på 2.8-gluggen, och jämförde dem med motsvarande för min 4-glugg. Växlar man mellan Resolution-graferna så blir man helt olycklig. Staplarna för 2.8-gluggen är märkbart högre än de för 4-gluggen.

Då påpekade alltid lika skarpa Mia en viktig sak: De är för olika bländare. Hoppsan. Det är helt normalt att skärpan går upp när man bländar ner lite grand. Då blir situationen en helt annan. På 70 mm så toppar 4-gluggen på 2399 vad-fan-det-nu-är-för-enhet, medan 2.8-gluggen har 2530. Ju högre dess bättre. Visserligen ligger mitt favorithatobjektiv 18-200 på 2406 i mitten med 200 mm, men å andra sidan är där kantskärpan 1803 jämfört med 4-gluggens 2235 och 2.8-gluggens 2437. Man kan alltså utnyttja dubbla upplösningen med 2.8-gluggen jämfört med 18-200′an. En sådan skillnad får vem som helst att studsa till, så alla som har testat de här 70-200-gluggarna är helt lyriska.

Nu var det å andra sidan lejonens tandsten som vi skulle fota, så minst lika viktigt är hur de beter sig på 200 mm. Där toppar helt plötsligt 4-gluggen på 2501, medan 2.8-gluggen bara når upp till 2499. Inte så stor skillnad, men ändå. Däremot är kantskärpan snäppet bättre på 2.8-gluggen, men inte jättemycket (2359 mot 2306 på f/5.6).

Ett byte till 2.8-gluggen skulle alltså i praktiken inte innebära någon större förbättring i skärpa. Inte något som skulle motivera en extrakostnad på 12 tusen spänn i alla fall. Att man som sagt kan använda halva slutartiden och att den kromatiska aberrationen (färgblödning, det som billiga objektiv är groteskt dåliga på) är maximalt 0.2 pixlar istället för 0.75, försöker jag att bortse från just nu.

Kommer jag att uppgradera min 4-glugg förr eller senare? Absolut.

Är 2.8-gluggen värd skillnaden i pris jämför med 4-gluggen? Tja, kanske. Att den i praktiken är helt fri från färgblödning är en stor fördel.

I vilket fall som helst så gör det ju ingenting att uppgraderingsbehovet har mildrats lite, eftersom skillnaden ju faktiskt inte är så jättestor.

December 26th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

|