Boken “Matrevolutionen” var jobbig
Sisådär, nu har jag nästan läst ut Kostdoktorns bok “Matrevolutionen“, den där nya boken om LCHF som säljer som smör. Som smör börjar säljas nu alltså, eftersom det är allt fler som äter LCHF (skämt snott från Kostdoktorns kommentarfält).
Till att börja med är den både informativ med en diger referenslista på slutet, lättläst och trevlig. Även om jag visste redan innan att LCHF inte var någonting som Annika Dahlqvist hittade på för några år sedan, var det en hel del nytt. Det är trevligt att veta att det trots allt finns ganska gott om studier som visar överlägsenheten på lågkolhydratkost. Förutom att vikten blir bättre, får man ju dessutom bättre blodvärden och sänkt risk för en hel bunt med sjukdomar.
Ändå känner jag nästan bara frustration och sorg, mer för varje kapitel jag läser, eftersom det är så mycket som får mig att tänka på mormor, och hennes sista år. Hon åt potatis varje dag, bröd till varje måltid, ofta med lite (lätt)öl som måltidsdryck. Frukt till efterrätt. Fikabröd lite då och då. Alldeles för många i släkten försökte, tyvärr med gott resultat, få henne att använda fettsnålare produkter. Det var ju det som alla trodde var nyttigt.
Resultaten kom som ett brev på posten. Övervikt, stelhet och värk, diabetes, tabletter i perversa mängder (där hälften av dem var till för att minska bieffekterna av den andra hälften). Till slut även det som på sätt och vis tog hennes liv, cancer.
Tänk om man hade vetat då det man vet nu! Kanske ännu hellre redan på 80-talet, då problemen började på allvar. Allt det hon åt är saker som nu har visat sig ha en större eller mindre koppling till ett eller flera av de besvär hon fick. Visserligen kan man självklart inte hålla sig garanterat fri från cancer genom att äta LCHF, men ju mer socker och vitt mjöl, desto större är risken. Liksom för de andra problemen.
Det går ju inte att låta bli att fundera över vad som hade kunnat hända om man hade fått ändra om i kosten redan då. Hur mycket lidande hade hon kunnat slippa? Hur många fler år hade hon kunnat leva? Kanske tillräckligt för att i alla fall få träffa sina barnbarnsbarn? Det går ju inte att veta, men det känns verkligen i hjärtat när det hon åt var topplistan på vad man inte bör äta, och man vet att hon skulle fått alla “rätt” även på de sjukdomar som är kopplade till just den kosten.
Eftersom det även finns genetiska faktorer för cancer, diabetes osv, blir jag ännu mer motiverad nu att fortsätta äta sådan här “extremkost”. Dvs kött, fisk, fågel, ägg, smör och lite grönsaker. Ja, det är verkligen jätteläskigt, och jätteextremt. Öh, INTE. Riktig mat, kallas det.
Samtidigt som jag också undrar hur många människor, både de i min närhet och andra, som skulle slippa en del av sina besvär och må allmänt bättre, av en kolhydratsnålare och mer fettrik kost. Den är inte något undermedel som botar allt, men i vilket fall som helst så fixar den jäkligt mycket mer än bara vågens siffror.
Oh, en liten sak till. Säger någon “om jag äter mer fett så blir jag ju fet” en gång till, kommer jag få slaganfall. Fucking Prova Först, mkay? Själv låter jag bli grönsaker eftersom man ju självklart blir grön av dem, och det vill jag ju inte.



Pingback: Fler reaktioner på Matrevolutionen | Kostdoktorn.se
Pingback: More reactions to Matrevolutionen | Lose Weight
Pingback: Matrevolutionen – Andreas Eedenfeldt | Den lilla boklådan