Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Milano

Den kund som jag var hos i Montreal förra året hade i sin tur sin kund i Milano. Efter att konfigurationen på både vårat system och minst ett som det pratar med hade blivit lite uppfuckade, fick jag i söndags åka ner hit till Milano för att få lite ordning på torpet igen. Från början tänkte jag åka hem efter två dagar, dvs igår. Förmodligen kommer jag nu inte hem förrän tidigast på lördag, mest för att sitta här och vara snuttefilt… Samtidigt som det verkar regna ungefär varenda dag. Jag är måttligt road. Dessutom har jag inga fler tv-serieavsnitt med mig. Oh The Horror (TM).

Men, å andra sidan så kan jag nu förklara “konstigheter” i loggarna inom ett par minuter, istället för att ägna timmar åt att få dem att skicka rätt loggfiler, så kunden här blir gladare och gladare hela tiden, och allt mer övertygad om att vårt system kan göra det de vill. Det är kanske det viktigaste. Programmering är ett serviceyrke, helt klart.

Kontoret är en historia för sig. Jag sitter hos ett stort telekomföretag, men kan ändå bara komma åt de interna servrarna. Inget IM, så det är extra besvärligt att kommunicera med de där hemma. Ingen ssh, så jag kommer inte åt källkoden. Webben ja, men halva bloggosfären och domänen där vi har onlinedokumentationen är blockerat av en brandvägg. För att få något gjort får jag därför gå tillbaka till hotellet, som förvisso ligger i byggnaden 20 meter bort. men ändå.

Det bor en helt oproportionerlig andel asiater på hotellet, av någon anledning. De är lite roliga, för några av dem kör hårt på croissanter och frukt (snabba kolhydrater ftw), medan några av de äldre glatt har med sig sina egna nudlar som de blandar med varmvattnet från kaffemaskinen. Samtidigt som jag själv hackar ner ett smörpaket eller två i äggröran. Alla blir nöjda, det är ju huvudsaken. Att kunna avrunda sin frukost med en liten espresso och en pytteliten 2 cm chokladmuffins är inte heller någonting man lider så mycket av. Det är nog dags att fråga om de inte har vispgrädde någonstans. Magen kurrar både mer och tidigare än vanligt, vilket känns konstigt.

March 30th, 2011 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

C-programmerare sökes

Som bekant så jobbar jag som C-programmerare på Infoflex Connect. Viss tid går åt till PDF-generatorn form2pdf, men den mesta tiden tillbringas med att vidareutveckla SMS-gatewayen EMG. Vissa dagar består mest av supportmail av den här typen:

Kund: Hur gör man bla-bla-bla?

Jag: Man sätter flaggan hejsan-hoppsan.

Kund: Tack, nu funkar det.

Jag stänger ärendet.

Men så finns det ju då de där projekten som vi ibland skjuter framför oss i flera år, helt enkelt för att vi inte kommer på en tillräckligt bra lösning. I det senaste fallet är vi nu uppe på den fjärde implementationen innan vi fick acceptabel stabilitet (får aldrig strula någonsin) och prestanda (så snabbt att det förmodligen bryter mot några naturlagar). Inte för att någon av oss är korkade, utan för att är så komplext.

Samtidigt som man jobbar med en sådan implementation i någon månad eller två innan allting sitter som det ska, dyker det vanligen upp supportmail där man får sitta och gräva i några hundra MB med logfiler, skapade av dussintals eller ibland hundratals separata trådar. De mailen är sällskapssjuka, så de kommer ofta ett par stycken på samma gång. Problemet är nästan alltid att systemet i andra änden är buggigt, eller bryter mot någon specifikation.

När jag pratade med personerna från en rekryteringsfirma nyligen, så påstod de att en beskrivning av jobbet som “så komplext att man sliter sitt hår, dunkar huvudet i bordet och funderar på när man ska börja kräkas av blödande magsår” inte lät lockande. Skumt. Riktigt så illa är det kanske inte, men risken för att det ska kännas slentrian och långtråkigt är exakt noll.

Yup, jag är stolt som fan över EMG. Men, nu är det dags att öka tempot, så jag ska få en kollega. Gillar du utmaningar, tycker jag att du ska höra av dig.

March 27th, 2011 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Gammal eller frisk?

I en kommentar hos Kostdoktorn skrev “hemul” ett utdrag från Stefansson, han som levde på ren köttdiet hos inuiterna på 1920-talet. Även om de var fullt friska, hade de en lägre genomsnittslig livslängd än andra.

En av de stora fördelarna med en LCHF-kost är ju att man helt enkelt mår bättre än om man äter massa kolhydrater som drar blodsockret upp och ned hela tiden. Till att börja med fysiskt, men många, inklusive jag själv, känner även vissa mentala förbättringar. Man är piggare och snäppet mer klartänkt än förut.

Både Stefansson och andra efter honom började då spekulera i att det välmående man känner, beror på att kroppen går lite på en överväxel, men priset man får betala är att kroppen då “tar slut” snabbare. Som en miniversion av Bean i Ender’s game alltså.

I princip kan det alltså vara så att ju större andel kolhydrater man äter, desto längre lever man, och ju större andel fett man äter, desto bättre mår man och desto smartare blir man. Så, vill du leva länge eller vara frisk och smart? Jag vill verkligen inte tillbaka till panikhunger, eftermiddagskoma och ett kontinuerligt ökande midjemått, men var går gränsen? Om man nu hade kunnat kvantifiera det, alltså.

Att en större mängd kolhydrater verkar ge en ökad risk för cancer (plus diabetes och en massa annat otrevligt) och därmed en för tidig död, gör det hela ännu mer komplicerat.

March 17th, 2011 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Grekisk telefonröstning

För tredje året i rad så stod vår mjukvara EMG för hanteringen av SMS-röster i den grekiska uttagningen till melodifestivalen. Jag skrev lite om det första året, men tydligen missade jag att skriva någonting förra gången.

I år hade de köpt en ny server, så vi hjälpte till att flytta över mjukvara och konfigurationsfiler. Vissa saker hade ändrats, så det har blivit en del pillande och testande fram och tillbaka. Till slut verkade allting fungera, med bra prestanda.

De hade avtal med tre operatörer. Den ena skulle använda en ny uppkoppling, men detaljerna var inte klara förrän i går morse. Lite småstrul senare så funkade även det, så 16.30 begav jag mig hemåt. Programmet skulle börja 21.00, så det kändes bra.

Halvvägs hemma så kollar jag läget i mailboxen, och ser att sms från den här tredje operatören plötsligt inte fungerar. Innehållet ser konstigt ut i logfilerna, och rösterna räknas inte. Skoj.

Det enda sättet att testa var att min kontakt i Grekland, som jag nu hade i en skypechat, fick skicka premium-sms för 5 kronor styck varje gång. Jag avslöjade att det var min ondskefulla plan för att ruinera den grekiska ekonomin (som om den behövde hjälp med det), men några kodändringar och konfigurationsändringar senare så gick allting igenom igen. Klockan närmade sig då halv åtta, så vi gick iväg och hämtade några grillspett från den grekiska restaurangen precis bredvid. Påminn mig förresten om att inte köpa hämtmat när det är kallt ute. Att ha en marginal på ett par timmar inför ett live-arrangemang är väl helt ok?

Programmet sändes på nätet, så jag la upp ett browserfönster på tv’n, samtidigt som datorskärmen täcktes av skypechatten, där nu hans kollegor hade gjort oss sällskap, ett browserfönster med realtidsinformation om rösterna, och ett fönster som visade status på servern.

Det märktes verkligen att Grekland är fattigt. Det var den tråkigaste budgetproduktion jag har sett. Lokal-TV på 80-talet, ungefär. Publiken bestod av ett par dussin människor, som tydligen dessutom satt i ett annat rum. Programlederskan fick namnet “isdrottningen” av grekerna i skypefönstret. Hennes enda reaktion efter de 6 låtarna var ett totalt känslokallt “bravo”. Tänk Teliapappans “du var jätteduktig”, fast utan någon inlevelse. Sanslöst.

När det var röstningsdags så kom det ungefär en tiondel av den trafikmängd vi hade klarat av, men det verkar till stor del ha berott på operatörerna. Svaren köades upp och skickades efter att omröstningen var klar, och det gick banne mig inte snabbt. Allting verkar ha hanterats korrekt i alla fall.

Vinnare blev en kille som verkar ha fått betalt efter hur länge han kunde hålla varje ton, ackompanjerad av rapparen “Stereo Mike”, samt några akrobater som hoppade upp och ned på ett pingisbord. Det känns inte som en högoddsare att säga att Grekland inte kommer avgå med segern i Tyskland senare i vår. Ändå blev det en utklassningsseger, där han fick lika många röster som de andra fem sammanlagt. Helt galet.

Men ändå. Att veta att det är min kod som körs när de där rösterna kommer in, är häftigt som fan.

March 3rd, 2011 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

|