Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Fotokurs 1, träff 1

Efter mycket velande började jag och flickvännen till slut på en fotokurs, med Emma Svensson från Rockfoto som lärare.

Första träffen handlade mest om bländare, slutartid och ISO. En av de mest minnesvärda poängerna var att varje bild hade sin egen “bästa” slutartid. Att bilder blir tråkiga med för kort eller för lång slutartid hade jag visserligen märkt, men det här var en ny synvinkel på det hela.

När det gäller bländarsteg har jag alltid tänkt 5.6, 4, 2.8, och 1.8. Det är fel, för efter 2.8 kommer faktiskt 2.0, och sedan 1.4. Förmodligen är det här på grund av Olympuskameran jag hade när jag började fota. Frågan är i så fall varför den hade 1.8 istället för 2.0. Är det ickelinjär ljuskänslighet på analog film?

Mellan varje kurstillfälle så ska vi få en fotouppgift, baserat på det vi pratat om innan. I början av varje träff ska vi sedan gå igenom allas bilder för att ge feedback.

Veckans uppgift var att ta minst två bilder, en för att frysa en rörelse (mha kort slutartid) och en för att fånga en rörelse. Om man ville så kunde man även ta en tredje, för att öva på panorering. Nästföljande helg tillbringades på isbanan i Luleå fotograferandes skridskoåkare av alla åldrar, så att hitta motiv att öva på var inte så svårt.

Den första bilden, i ett försök att fånga en rörelse, togs från taxin på väg från flygplatsen. Inte för att det blev så mycket till motiv, men ändå. Det syns i alla fall att någonting rör sig, även om det kanske blev lite för indirekt för att riktigt fungera.

Att frysa skridskoåkarna var inte så svårt. Det var så pass ljust att man kunde använda hur kort slutartid som helst. En glugg med fler millimetrar hade däremot varit bra, men platsen i väskan tog slut, så jag fick nöja mig med lilla Nifty Fifty.

Att panorera med de som åkte var mycket roligare, även om de flesta åkte så pass långsamt att det blev meningslöst. Den här bilden är faktiskt mest intressant av de här tre, för här lärde jag mig någonting jag knappt har tänkt på förut. Trots minsta möjliga ISO gjorde den långa slutartiden (1/40s eller nåt) att bländaren trycktes ner mot gluggens minimum 22. Inte bra. Dels så tappar man lite skärpa i bländarens ändlägen, och dels så riskerar man att bilden blir överexponerad eftersom kameran har slut på saker att kompensera med. Om man ska ha riktigt bra resultat en sådan här dag behöver man ett gråfilter för att få ner mängden ljus.

Det är förresten nästan larvigt hur svårt det är att vrida kroppen och kameran i precis rätt fart för att få en skarp bild.

Inte direkt några fotografiska mästerverk kanske, men det var inte det som var poängen heller.

Nästa inlägg handlar om komposition.

February 24th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Buggiga Google Music

När jag började att ha min musiksamling i MP3-form, körde jag något trevligt Linuxprogram. Man kunde sätta betyg på låtarna, och därmed enkelt kunna plocka ut en playlist med sina favoriter, som man sedan kunde synka över till sin lilla MP3-spelare eller mobil.

Sedan var det ingen som orkade underhålla den längre, och pga kompileringsproblem och annat var jag tvungen att byta program. Betyg försvann, men man kunde i alla fall lägga låtar i en eller flera kategorier/playlists. Bland annat hade jag “favoriter” och “uptempo”, till exempel.

Jag fick en Mac, och då började det strula rejält. Jag provade iTunes, men till att börja med vägrade den att hantera låtar som den inte hade kopierat till sin egen lilla databas, och lagt upp på sitt egna lilla sätt. Ursäkta, men jag har inte oändligt med disk. Dessutom avbröt den importen halvvägs pga något fel i MP3-filerna, så man fick börja om från början. Ett par gånger, vilket resulterade i multipla kopior av massor med låtar, utan någon rimlig möjlighet att filtrera bort dem. Jag kommer inte ihåg om den klarade Ogg Vorbis, men jag tror inte det. Jag har ingen iPod, så jag behöver inte köra iTunes för att kunna synka dit.

Ganska länge körde jag Songbird, byggd ovanpå Firefox eller något sådant. Det funkade hyfsat, men den åt minne som en tok. Att köra en helt egen browser enbart för att spela musik kändes lite puckat.

Jag körde VLC –random ett tag, men nyligen dök Google Music upp. Ja, man behöver gå via en amerikansk IP-adress för att regga sig, verkligen jättekomplicerat. På den positiva sidan finns att man har allting i molnet, och skulle jag skaffa mig en ny dator så är det bara att surfa till samma adress som vanligt. Men så var det ju det där med buggarna. Alltså, seriöst, vad tusan pysslar de med? Jag har alltid tyckt att Google gör bra och fungerande saker, men Music är verkligen sämst. Då har jag ändå räknat med Wave, som envisades med att totalkrascha och totalt glömma bort dokument då och då.

  1. Den visar skivomslag automatiskt. Jättebra, fast Tori Amos var faktiskt inte med i Eurythmics.
  2. Det finns en Music Manager som bevakar de kataloger där man har musik. Tyvärr följer den inte symlänkar, så jag var tvungen att göra en kopia (med cp -al, så tar det åtminstone inte någon plats) på servern för de saker som jag ville importera. Nej, jag vill inte importera exakt allt, av olika skäl.
  3. Music Manager säger att allt är uppladdat nu, men på spelarsidan står det att den håller på med låt 767 av 1121. Sedan ett dygn tillbaka
  4. Även om man tar bort en katalog från listan med det som ska synkas, händer ingenting. Enda alternativet är att tömma allt, och börja om från början. Då försvinner självklart även alla “tumme upp” och “tumme ned”-markeringar man har gjort.
  5. Det finns ingen “skippa låtar med tumme-ned-markering”, motsvarande “Picked and Unflagged” i Lightroom.
  6. Första gången pekade jag både ut en katalog på servern och en lokal mapp på macen, vilket resulterade i massor med dubletter. Även här fanns inget stöd för att hitta och ta bort sådant. Jag tog bort dem manuellt ett tag, men det blev snabbt långtråkigt.
  7. Det finns ett Random-läge, vilket alltid är trevligt. Tyvärr funkar inte “föregående låt” där, utan den går också till en ny slumpmässig låt. Really, hur tänkte de där?
  8. Jag har färre plugins (det GÅR inte att surfa utan AdBlock) i Chrome än i Rockmelt. Rockmelt är en egen browser, byggd ovanpå Chrome med lite extra fluff för facebook och rss-flöden. Chrome i sin tur är gjord av Google. Ni vet, samma företag som har gjort Google Music. Ändå fungerar inte Music i Chrome, utan bara i Rockmelt. I Chrome får man bara ett “hoppsan, det här gick visst inte”-felmeddelande. Rockmelt bråkar också ibland, men alltmer sällan numera.
  9. Från “Play All”-läget kan man klicka på albumnamnet och då komma till skivan. Jättebra. Sedan trycker man på bakåtknappen, men inte kommer man tillbaka till fulla playlisten för det. De gånger man gör det, börjar den glatt om med en helt ny låt. I allmänhet så är hela statemaskinen när man klickar runt ganska trasig.
  10. Den låt som spelas just nu visas längst ned, och i låtlistan ovanför. Ibland. Ganska ofta struntar den i att uppdatera listan, vilket gör att det där “spela resten från det här albumet” inte funkar.
  11. Mobilklienten funkar inte utanför USA, av någon outgrundlig anledning. Musiken är redan betald, och det är knappast så att Google saknar bandbredd eller servrar i Europa. Eventuell 3G-trafik är ju mitt eget problem.
  12. När man väljer att sortera på en ny kolumn börjar den med att sortera i fallande ordning, vilket gör att man alltid måste be den sortera två gånger. Det kanske är ok om jag är ute efter några låtar med Wham, men inte annars.
  13. Det saknas en “Spela det här SEDAN”, dvs både efter den låt som spelas nu, och efter eventuella andra låtar/album som jag har köat upp. Spotify har något sådant som faktiskt nästan är användbart.

Trots detta så är Google Music den bästa musikspelare jag har hittat till Mac. Sjukt är bara förnamnet. Det är inte en Beta, det är inte ens en Alpha. Det är en “internal, very very early, for our own developers only”-release. Möjligen en “proof of concept”-historia. Skarp version? Hahahaha! Skämtare där.

Ett par av buggarna ovan har jag anmält till Google, men det är ju inte riktigt så att man får någon feedback därifrån, varken att de har tagit emot ens rapport eller gjort någonting åt det. Därmed ökar inte direkt viljan att rapportera fler buggar, varvid kvaliteten sjunker.

Spotify? Nej, tack. Det saknas hur mycket som helst av de låtar och de artister jag vill lyssna på, och att betala enbart för att slippa höra reklamen känns som att gå över ån efter vatten. Det är min musik som jag redan har betalat för, jag tänker inte betala för “slipp reklam” i all evighet. Glöm.

Finns det verkligen inte någon musikspelare som funkar vettigt? Mina krav är inte så höga, jag vill bara ha någonting som är minst lika bra för musik som Lightroom är för att katalogisera bilder.

February 22nd, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | one comment

|