Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Hojkurs på Kinnekulle Ring, prolog

Nu var det dags för en ny hojkurs, denna gång i Kinnekulle. Vis från förra gången, bor jag nu på hotell. Visserligen i universums minsta rum, men jag behöver i alla fall inte ha med mig lakan och sånt.

Vädret på resan ner var ganska bra. Bortsett från halvdussinet skyfall, förstås. Nivån att någon vänder en hink vatten över en. Som man träffar i 100 km/h. Mysigt. Jag var ganska tacksam för att jag numera har ett riktigt bra goretex-ställ, och en hoj med både ruta och lite kåpor. Att öppna hjälmen lite för att undvika imma var däremot inte så smart. Då blåste det nämligen in massa små, små vattendroppar, så att det inte hjälpte att torka av visiret utanpå. Oops.

Restaurangutbudet i Götene var lite spännande. Ok för att jag är bortskämd med Stockholms utbud, men ändå. Det verkar finnas ganska exakt två restauranger här. Den ena är ett upphottat gatukök, med pizza, burgare, planka osv. Där är jag idag. Det var inga problem att få stekta grönsaker istället för potatis i alla fall. Det andra stället är en pizzeria som även har kina/thai-mat. Det är tydligen lag på att krogar utanför Stockholm måste servera pizza. Aja.

Det är samling vid banan mellan 7:15 och 7:50, och eftersom vi tydligen är hela 30 personer på hotellet som ska dit så börjar de med frukosten redan klockan 6 istället för 6:30. Sånt är trevligt. Jag åkte ut till banan när jag kom hit, men den var helt stängd. Jag lär få se i morgon hur den är.

Kombinationen surfplatta plus bluetoothtangentbord plus swiftkey var spännande. Det går inte att skriva svenska tecken med det, men swiftkey kan utan problem sätta dit prickar och ringar själv. Teknik ftw.

May 31st, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Syrrans bröllop, ur ett fotoperspektiv

I början av året någon gång berättade syrran att hon och Moje, karln hon har bott med i ett drygt decennium, nu skulle gifta sig. Jag tog på mig rollen att fixa en fotograf. Även om det hade varit kul att få dit Jonas Peterson, låg han lite utanför vad som var ekonomiskt möjligt. Jag kollade runt, och blev efter ett tag tipsad av flickvännen om David Bicho. Både jag och syrran kom bra överens med honom, så det kändes bra.

Vi skulle vara ute på Lida Friluftsgård, och eftersom bussarna gick så pass sällan kom vi ut ganska tidigt. Vi gick bort mot kyrkan, och då hade brudparet och David med assistenten Gustav precis kommit dit, och skulle börja ta en bunt porträttbilder. Efter ett tag kom Filip dit, så fick han också vara med på några bilder. För att hålla honom sysselsatt gav David honom uppdraget att hålla hårt i axelremmen till hans ena kamera, som låg bredvid på marken. Marken sluttade lite, och man vet ju aldrig vad en kamera kan få för sig. Filip tog det på största allvar, och satt blickstilla, fullt koncentrerad. Sött.

När vi gick tillbaka upp till kyrkan var det några småtjejer som var övertygade om att syrran var en prinsessa, och var allmänt jätteimponerade. Ingen av oss kände för att rätta dem, och syrran såg mest bara glad och nöjd ut.

På morgonen hade syrran varit och fått håret fixat, och självklart var David och Gustav med då också. Mitt i alltihopa, medan två personer fotar järnet, och det förmodligen är all möjlig fotoutrustning bredvid, kom frisörens kollega in. Hon visste inte om att fotograferna skulle vara där, och hade enligt uppgift fått en ganska obetalbar “DAFUQ?”-min.

Den bakre väggen på kyrkan är i princip bara fönster, vilket ger massor med bra ljus att fota i. Samtidigt gör det att alla ser precis vad som händer utanför. Kyrkan ligger i en sluttning, så man slipper i alla fall se folk gå utanför. Mitt i bröllopsceremonin dyker plötsligt en lång pinne långsamt upp, med en kamera på toppen. Det tog inte så lång tid innan prästen frågade vad vi tittade på, samtidigt som kameran rörde sig upp och ner och från ena sidan till den andra, konstant fotandes. Tydligen hade en av bilderna blivit när prästen står och tittar på och pekar på kameran.

Min egna bästa bild från dagen var nog den när de har kommit ut från kyrkan, och det är dags för lite riskastning. Kanske ska beskära den lite mer, bara.

Efteråt var det gästernas tur att bli fotograferade (av David), och sedan bubbelmingel, middag osv. Även om många hade med sig egna kameror, verkade det som om de flesta uppskattade att de lika gärna kunde låta dem vila. I kyrkan såg jag nog ingen som fotade själv, mer än kanske någon enstaka bild. Allt blev ju fotat ändå, så folket kunde koncentrera sig på att vara gäster istället för att gå runt och fota varandra. Det kändes som att det gjorde skillnad.

Innan David och Gustav gick, tog syrran bild på dem med Davids kamera. Hon är ju ganska liten, och kameran ifråga var en Canon 1D (av någon sort), dvs den stora med inbyggt sidogrepp. Plus en f/1.2-glugg, som ju inte heller är direkt liten. Det var inte utan att det såg lite roligt ut, typ 1 del syster och 1 del kamera.

Nu återstår bara att få se Davids bilder också, även om jag inser att det kan ta en stund att gå igenom alla bilder. Jag är inte speciellt orolig för att de skulle vara dåliga, i alla fall.

May 25th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

|