Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Hojsemestern

Årets semester gick på hoj till Ludvika, norra Bohuslän, Skåne, och sedan hem. Totalt blev det närmare 200 mil, plus 50 mil i hyrbil i Bohuslän. Känns som att det räckte med vägar för den här gången.

I år hade vi bytt till Scalas komsystem, som korrekt prioriterade GPS före interkom. Det var väldigt praktiskt att kunna tjattra i lugn och ro, och sedan bli avbruten lite snabbt när det var dags att svänga någonstans. Att ljudet från GPS’en slutade fungera någonstans i Bohuslän är en annan historia. Eller att den efter några skyfall började klaga på någon felaktig USB-sladd, trots att den satt tryggt i hållaren (som inte använder USB). Då var vi nästan hemma, så det gjorde inte så mycket.

Vi tog en hyrbil under veckan vi var i Bohuslän, vilket var väldigt praktiskt. Hojar i all ära, men för korta trippar för att fika eller bada, eller om man ska ta sig någonstans i ösregn, så är en bil lite smidigare. Bilen var en liten Toyota Aygo, som var det klenaste jag varit med om. På hojen brukar jag accelerera i uppförsbackar, mest av princip eftersom det faktiskt går. Lilla Aygon växlade istället ner från femman till trean för att kunna försöka behålla farten, och i något fall saktade den ändå in från 110 till 80. Lite sorgligt, men å andra sidan drog den inte ens en halvliter milen.

Vi hann bland annat med Banana Split-glassen på Pipers Glass i Hamburgsund, en tur med Nolhotten, en underbar konsert med Ärter o Fläsk, och ett snabbt bad i Pluret (ok, jag kan tänka mig ungefär max två bloggläsare som vet var det stället ligger…). Äntligen saltvatten! Det blev också en middag på Vann Spa i Brastad, som varmt kan rekommenderas. Det kändes lite lustigt att årets årsmöte i SMC äger rum precis där. Nästan så jag känner för att åka dit då, även om jag nu inte är aktiv i SMC.

Trots enstaka småregn och någon rejäl skur då och då, klarade våra allvädersställ sig bra. Det var bara på slutet, mellan Växjö och Jönköping, då det egentligen inte regnade utan mer bara var väldigt, väldigt fuktigt, som min jacka och mina stövlar gav upp. Lite foder i jackan, och nya strumpor och sedan ner i 3 liters plastpåsar, så gick resten utan problem. Mycket bra tips det där med plastpåsarna.

I Göteborg bodde vi på nya Clarion Post. Snyggt, väldigt stort, men så dunkel belysning överallt och med så hög musik i baren att man trodde att man bodde på en nattklubb. Dessutom hade de inget eget garage, så man fick stå i Nordstans garage några kvarter bort. För bilar hade de valet-service, men inte för hojar. Det småregnade både när vi kom och när vi skulle åka, vilket gjorde det där till en märkbar minuspost. Kommer vi tillbaka till stan på hoj så kommer vi bo någon annanstans.

I Ängelholm bodde vi på lilla Hotel Lilton, som hade en egen liten parkering på baksidan av huset. Tryggt och bra. Både här och på Hotel du Nord i Linköping var dock frukosten väldigt mackor-och-flingor-orienterad, vilket för oss lchf-are blev lite besvärligt.

Grand Hotel i Mölle var klart speciellt. Fantastisk utsikt, sneda golv, och mycket god mat. Tyvärr saknades skyltar på bufféerna, men efter ett litet mail från mig verkade det som att de skulle åtgärda den saken.

Grand Hotel i Lund var super, precis som förra gången. Det var också första hotellet som faktiskt hade löskokta ägg, i en i övrigt allmänt bäst frukost. Oavsett minutantal på de andra hotellen, så var de lik förbaskat hårdkokta. De hade inte heller någon parkering, så jag fick åka till QParks parkering en bit bort. Där krävde de att man satte parkeringskvittot på fordonet, vilket ju inte fungerar på en hoj. Det fanns inga som helst möjligheter att komma runt det där, så jag ställde hojen (med hotellets godkännande) precis bredvid entrén istället. Där stod den utan problem de två nätter vi bodde där.

Därifrån åkte vi kustvägen österut, via Smygehuk. Ganska kul att ha varit där, om inte annat. Lite oväntat luktade det mycket mer tång där än i Bohuslän. Tyvärr också gamla skaldjur, vilket förtog mysigheten lite. En väldigt söt och trevlig sträcka, annars.

Bästa hotellet totalt sett var nog Elite Stadshotellet i Växjö, där vi hade valt en minisvit. Hojen fick stå skyddat på deras innergård, som var helt låst nattetid. Super! Sovrummet var stort, och det andra rummet hade snedtak med takfönster, och synliga takbjälkar. Skitläckert. Frukosten innehöll både löskokta ägg och osockrade bär.

Hotel du Nord i Linköping såg verkligen inte mycket ut för världen, och hade en skitful skylt utanför. Inne visade det sig vara ett jättemysigt litet hotell från 1880-talet, och dubbelrummet vi fick hade ett full utrustat kök. Rekommenderas! Det var bra att vi hade dator med oss, för internet var bara via sladd. Ett litet “exportera internet” senare, så hade vi ett eget litet WiFi som plattor och telefoner kunde koppla upp sig mot.

De som följer mig (eller kanske ännu mer Mia) på Instagram, noterade förmodligen också att vi hann med ett ganska stort antal Espresso House utmed vägen. Huruvida de hade grädde, och vad det i så fall kostade, varierade ordentligt. De får gärna standardisera det där någon gång. Uppe i Bohuslän provade vi latte på ett flertal andra ställen, men inget var alls lika bra.

Förutom möjligen i Göteborg så var det väldigt ont om FourSquare-incheckningar. De flesta ställen vi var på fick jag lägga in själv, och nu är jag mayor på fyra av de fem hotell vi bodde på. Plus Pipers Glass, hoppsan så det kan gå. Det är visserligen kul att bli mayor, men det gjorde också att söktjänsten för att hitta ställen att äta på som folk hade checkat in ofta på eller rekommenderat på något sätt, var helt oanvändbar. Motsvarande tjänst i Google Maps funkade däremot bra, det var till exempel den vägen vi hittade Vann Spa.

Det var lite tajt med packutrymme i hojväskorna, men eftersom vi kunde tvätta både i Bohuslän och i Lund gick det ganska bra ändå. Sträckor på max 25 mil per dag kändes bäst, så hade man tid att både äta frukost och fika utmed vägen i lugn och ro.

Min laptop var med, och från och med Göteborg hade vi internet på hotellen. Det var skönt att kunna importera dagens bilder med en gång, och sedan kunna backupa dem till servern hemma. Även om lilla bilddisken skulle dö av vibrationerna från hojen, skulle vi ändå inte ha förlorat några bilder.

pixelstats trackingpixel

July 26th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

  • http://www.facebook.com/people/Linda-Mpili/863210614 Linda Mpili

    Låter helmysigt!

  • http://blogg.ricercar.se/basic Daniel Brahneborg

    Ja, det var det. Ganska skönt att inte vara så långt borta, så vi kunde åka runt så länge vi ville, men ändå vara hemma på någon dag eller två om vi fick hemlängtan.