Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Hojinkörning på Arlanda

Igår var jag på Arlanda Test Track, för att så snabbt och effektivt som möjligt lära känna min nya hoj. Det fanns gott om platser kvar den här helgen, så SMC skickade ut mail och allt möjligt för att ragga folk. Sista gången jag räknade så var det typ 60 deltagare, så det verkar ha gett resultat.

SMC’s kurser är uppdelade i flera steg. Steg 1, där man lär sig hojen (gasa, bromsa, svänga). Steg 2, där man lär sig vägval, och vad det får för effekter. Steg 3, där man pratar om överlevnadsreaktioner. Sedan kommer steg 4, där man övar på det man personligen har problem med. Sedan finns förvisso steg 5 och 6 också, för att få racelicens, men det känns inte aktuellt för min del.

Steg 1 gick jag på Gelleråsen och steg 2 och 3 på Kinnekulle, så nu var det dags för steg 4. I och med att jag hade ny hoj så valde jag även tempo “lugn” (sedan finns “medel”, som jag körde på Kinnekulle, och “snabb”). Instruktören blev väldigt förvånad över kombinationens existens, har man gått alla 3 stegen innan borde man ju kunna köra snabbare än de som aldrig har varit på en bana förut. Alla steg, för samma tempo, kör nämligen samtidigt. Själv blev jag omkörd mest hela tiden, och gjorde exakt ingen omkörning själv.

Jag använde RunKeeper i mobilen för att kolla hastighet och kunna räkna ut varvtider. Topphastigheten ökade från typ 70 till 80 km/h (nej, jag orkade inte gasa ur på rakan, mer än någon enstaka gång, bättre att låta folk köra om), och varvtiden gick ner från dryga 3:08 till 2:36. Jag var fortfarande ganska långsam in i svängarna, men jag tror att uthastigheten gick upp en del till slut. Därmed också lite mer häng, och lite mer nedlägg. Jag känner mig mycket tryggare på hojen nu, vilket var precis det som var mitt mål.

Ändå är jag långt ifrån lika lyrisk som de tidigare kurserna. Folk var glada över att det nu äntligen fanns en hojbana nära Stockholm, men det har också sina nackdelar. Det är för nära för att vara värt att åka dit innan och bo på hotell, men ändå så långt bort att jag fick gå upp nästan en timme tidigare än för de andra två banorna. Nog för att man sparar lite restid och pengar, men ändå. Man förlorar SÖMN, och får ingen färdig och mysig hotellfrukost.

Ett annat problem var att banan var så jäkla lång. Totalt är det 18 kurvor, och jag hann som  mest 7 varv på ett pass. Gelleråsen och Kinnekulle har 6-7 kurvor var, och man hinner minst 10 varv i taget. Det gör att det på Arlanda tar mycket längre tid innan man börjar lära sig var de riktigt bra svängpunkterna ligger, och hur snabbt man kan ta varje kurva. Försöker man dessutom samtidigt lära sig hur ens hoj beter sig, blir det till slut väldigt fullt i skallen. De flesta långa kurvor där man kunde gasa på och hänga ut, följdes väldigt kort därefter av en tajt kurva, vilket gjorde att bromsarna fick känna att de levde. I de värsta svängarna fick jag gå ner på ettans växel för att känna att jag hade kontroll, så det blev inte alls samma snabba och harmoniska rytm som på Kinnekulle. Å andra sidan är det kanske mest ett tecken på att Arlandabanan helt enkelt är svårare och en större utmaning för de som kör snabbt och bra. Förmodligen då även roligare.

Vad som däremot var riktigt roligt, var hojens ljud när man kom upp på 6000 rpm. Strax innan så händer nämligen någonting i motorn, vilket skjuter upp vridmomentet ett snäpp. Kolla t.ex. den här grafen. Den övre kurvan är vridmomentet, och notera lyftet vid 5500 rpm. Samtidigt ändras också motorns ljud, så plötsligt när man sitter och gasar, så drar hojen iväg ännu mer, och det låter som om man har fått ett mullrande jetplan bakom sig. Ursäkta mig om jag kommer ligga på tvåan på motorväg hädanefter, för det där ljudet var ballt.

Jag blev lite trött på mig själv som aldrig lyckades motstyra så snabbt och distinkt som jag skulle vilja, och alltid var så sen efter med gasen. Har inte lyckats komma på varför, än. Kanske ovana med hojen och banan, helt enkelt.

pixelstats trackingpixel

August 26th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 3 comments

  • http://blogg.ricercar.se/basic Daniel Brahneborg

    Just det, det glömde jag ju. Jag fick beröm för min körteknik. Jag tittar rätt, jag sitter rätt, jag hänger ut bra, och jag är i alla fall någorlunda avslappnad i överkroppen. Så med lite mer distinkt styrning, skulle jag få större nedlägg, och därmed kunna öka tempot rejält. Lite irriterande att ändå inte få ihop det, men det kanske blir bättre nästa gång.

  • http://www.zentreprenor.se/ Svensson Jakob

    Kul läsning. Nästan så man blir sugen trots att man själv inte är någon mc-kille.

  • http://blogg.ricercar.se/basic Daniel Brahneborg

    Oh, tack! Hojkort är bara att ta, det är inga problem. :) Man får övningsköra när SMC har kurs, om man skulle vilja.