Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Religion som virus

Jag kan inte riktigt släppa inlägget som Franklin Veaux skrev om religion som ett virus. Detta av två skäl.

Till att börja med för att det ju finns ganska många andra fenomen i samhället som beter sig likadant, framför allt att fakta som kommer “utifrån” ignoreras och motarbetas på olika sätt. Det enklaste exemplet är nog fildelning, men det är ju inte direkt svårt att upptäcka fler.

Det andra skälet är att det här ju förklarar varför vissa debatter och konflikter (återigen är det enklast att tänka på fildelning) är så svåra att reda ut. För att sidan med starkast bevis ska kunna vinna, är det ju inte virusets värd som ska bekämpas. Det kommer man ingenstans med. Tyvärr. Samtalsterapi fungerar dåligt för att bota förkylningar.

De flesta sådana här virusinfektioner verkar dessutom vara kroniska. Har de väl fått fäste, är det nästan aldrig som de släpper taget. Som om MAQS-Monique skulle bli Piratpartiets nästa partiledare, liksom.

Istället verkar det vara viruset självt som måste stoppas från att få större spridning, genom att vaccinera nya generationer med fakta, och sedan vänta på att de smittade ska försvinna på naturlig väg. Vilket tyvärr kan ta lång tid, men det fungerar i alla fall.

Det som är lite deprimerande med det är insikten att jag ju också har ett eller annat sådant här virus, där fakta utifrån inte verkar ha någon effekt alls. Att vänta på att jag ska dö ut är då kanske en inte alldeles optimal lösning.

October 22nd, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Faktabaserad debatt

Jag stör mig fruktansvärt på debatter där den ena sidan använder fakta (logos), och den andra sidan enbart ethos, både genom att försöka förhöja sitt eget och genom att attackera motståndarens.

I debatten mellan LCHF-folket och Livsmedelsverket har det här tillståndet varat i flera år. Rena förtalskampanjer mot Annika Dahlqvist, Paulun och Rössner som kör med varianter på “lchf-are är lite dumma i huvudet”, och nu senast Andreas Eenfeldt som blev kallad för lögnare av SLV’s dietist i en debatt om smör vs margarin i skolorna. Dietisten körde på slutet med påståendet att LCHF-are inte bryr sig om typen av fett, men det är ju precis det vi gör! När faktakunskapen ligger på så låg nivå undrar man ju hur bra koll de har på annat. Samtidigt som Andreas och andra publicerar länkar till studie efter studie som visar att det är kolhydrater och inte fett man blir fet av, och att mättat fett är helt ofarligt till skillnad från fett med hög halt av omega-6. Några fakta från SLV kommer aldrig, förutom frasen “det finns hundratusentals studier”. På deras blogg får kritiska och ifrågasättande kommentarer bara svaret “tack för din kommentar”, en länk till den sida som bara upprepar felaktigheterna igen, eller så ignoreras de helt. Inte så oväntat är det stendött i kommentarsfältet där numera. Slutsatsen från något dussin procent av Sveriges befolkning är, förmodligen helt korrekt, att SLV är ute och cyklar, och struntar fullständigt i deras råd.

En lite oväntad spelare på ethos-sidan dök upp idag, nämligen Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle. Massor av folk argumenterade med fakta, men bemöttes bara med “kul att ni bryr er”, “vi har politikerna bakom oss”, och liknande dravel. De försökte inte ens. Vi som tycker att fakta är värt mer än argument av typen “du är dum” kan inte dra någon annan slutsats än att även RNS är ute och cyklar, och ska ignoreras eller läggas ner. Motståndarnas alla kommentarer var både skrämmande och lärorika, för övrigt.

FRA försöker visserligen köra faktabaserat, men “skydda svenska trupper i Afghanistan” kan ju knappast anses seriöst längre. Apropå saker som bör läggas ned.

Annat kul exempel: Pär Ström publicerar bok med något hundratal exempel där män diskrimineras i svensk lag och på andra ställen. Ett typiskt svar från feministhåll, i det här fallet tidningen “Feministiskt Perspektiv”, innehåller bland annat ordet “tröttsamt”. Några faktabaserade argument som t.ex. att det finns lika många lagar som diskriminerar kvinnor (det gör det inte) eller liknande, lyser med sin frånvaro. Det kommer enbart personangrepp av olika slag. Att det inte gör någonting med den här diskrimineringen mot män eftersom det finns fler VD’ar och nobelpristagare som är män, är ju inte relevant.

Konflikten mellan evolution och “intelligent” design (seriöst, de flesta djur och växter är så korkat uppbyggda att om det nu finns en designer av dem, hoppas jag att vederbörande sitter i ett hörn och gråter av skam) är även den av samma typ. Alla fakta på ena sidan, “du är dum” på andra.

Inom datavetenskapen är det mycket enklare. Är algoritm A eller B snabbast på data av typ X? Vi testar, mäter, och kommer fram till ett entydigt svar. Åtminstone så länge som förutsättningarna hålls någorlunda konstanta. Men annars? Det blir ju ingen match om respektive lag bara håller sig på sin egen planhalva. Eller spelar varsin sport, kanske är en bättre liknelse.

“Du är offside, du befann dig på fel sida om någon-jäkla-linje!”

“Det är ok, för jag har lagt ut en kåk i spader och hjärter.”

Finns det ens några debatter där båda sidorna använder sig av fakta, eller varför blir det alltid så här snett? Blir inte diskussioner mer intressanta utan den här sneda polariseringen? Speciellt i situationer där debatten påverkar andra människor, som till exempel drogpolitiken, är det ju extra viktigt att hålla ordning på vad som är fakta och vad som är åsikter.

October 16th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 5 comments

Ändrat perspektiv, a.k.a gener vs genus

Om du tycker att forskning på genustrumpeter, mansdiskriminerande lagar och kvotering är Riktigt Bra Saker (TM), så är det nog ingen idé att du läser det här. Really. Surfa någon annanstans istället.

Jag gör en del obekräftade antaganden i det här inlägget, och det är jag medveten om, så skippa “källa på det?”-kommentarerna. Det här är ett blogginlägg, inte en vetenskaplig avhandling. De antaganden jag har gjort känns dock fullt rimliga.

Ok, here we go. Jag varnade dig.

En vanlig syn på gener är att det ska finnas någon sorts ett-till-ett-mappning mellan generna och individen de bor i. Man har gener för ögonfärg, absolut gehör, färgblindhet, osv. Dvs “individer har gener”. Den förklaringen var en bra början, men det är mer komplicerat än så. Alla som någonsin har träffat ett par enäggstvillingar, vet mycket väl att de kan skilja sig åt ganska mycket. Både utseendemässigt och personlighetsmässigt. Detta trots att de har identiska gener, har växt upp i identiska miljöer, och behandlats likadant.

Anledningen till detta är att gener inte är så exakta. De är visserligen digitala, men deras effekt är oftast att ge en marginell skillnad i den kemiska balansen i en cell. Detta ändrar hur cellen fortsätter dela sig och växa, och är det som gör att vi får huvudet i ena änden av kroppen och fötter i den andra.

Nu är det dags för lite matte. De flesta mätbara naturligt slumpmässiga fenomen vars utfall är centrerade kring en mittpunkt fördelar sig enligt normalfördelningen. Detta gäller även geners effekt på en viss individ. Genen ger en effekt med ett visst medelvärde, och individerna i populationen som har den genen, ligger normalfördelade runtomkring. Därav perspektivet “gener har individer”.

Enligt Lone Frank, som var en av de personer som pratade på Dawkins-kvällen tidigare, så är man sin kropp. Med andra ord så är intelligens, musikalitet osv en effekt av kroppens uppbyggnad. Därmed är de också baserade på ens gener. Även om man sedan kan justera både sin kropp och sin hjärna på olika sätt, är utgångspunkten given. Både hundraser och kattraser beskrivs ju både med deras fysiska utseende och huvuddragen i deras personlighet, så att gener påverkar beteende är knappast något nytt.

Män ser annorlunda ut än kvinnor. Hormonnivåerna är annorlunda, liksom vissa kroppsdelar. Steget är då inte speciellt långt till att anta att män och kvinnor även skiljer sig åt mentalt, något som även har bekräftats i experiment med spädbarn. Flickor tittar till exempel mer efter ansikten, pojkar efter prylar.

En viss gen ger alltså en viss egenskap, fysisk eller psykisk, normalfördelat över populationen. Hos några individer kommer det märkas mer, hos andra mindre. Det är också rimligt att anta att för vissa egenskaper kommer normalfördelningskurvan för män ligga lite vid sidan om den för kvinnor. Muskelvolym och tekniskt intresse ligger till exempel lite högre för män, medan färguppfattning och andra “mjuka” saker förmodligen ligger högre för kvinnor.

Det är viktigt att hålla rätt perspektiv här. En person är inte manlig för att vederbörande har ett tekniskt intresse, men för två slumpmässigt valda individer av vardera könet är sannolikheten högre för ett tekniskt intresse hos mannen än hos kvinnan. Sedan måste självklart varje individ utvärderas för sig. Sannolikheten för någonting säger ju ingenting om det verkliga värdet.

Dags att återvända till normalfördelningskurvan. Bredden på kurvan räknas med något som kallas “standardavvikelse” (SA), så att 68% av populationen hamnar inom 1 sådan (åt vardera hållet). Gränsen för medlemsskap i Mensa ligger på IQ-värden över ungefär 2 SA, vilket är 2%. Utanför 3 SA ligger 0.1% av populationen, så kurvan dalar ganska snabbt.

Ta då en egenskap där kurvorna ligger en tiondels SA från varandra (med männens kurva till höger om kvinnornas), något som i normala fall knappt skulle märkas. Det kanske är en individs maktambition, kampvilja, nyfikenhet osv, eller något annat som är positiva egenskaper/intressen i typiskt mansdominerade yrken, som VD, naturvetenskaplig forskare, eller något annat. Sedan tittar vi på de individer som ligger till höger om männens 2.8 SA. Kvinnorna måste därmed ligga över 2.9 SA. Av 10000 individer av respektive kön, kommer det då finnas 25 män och 18 kvinnor med den här egenskapen högre än den valda nivån. Trots en nästan omärkbar skillnad i fördelning i populationen, står männen alltså här för 58%. Med en skillnad på 0.2 SA mellan männens och kvinnornas fördelningskurvor, blir det istället 18 respektive 35, dvs 2/3 män.

Att det är rejäl fördelningsskillnad mellan könen i vissa yrken är därför inte det minsta konstigt. I verkligheten är nog skillnaden mellan kurvorna ännu högre, vilket gör fördelningen i urvalen ännu snedare. Skiljer det en hel SA, måste de 18 kvinnorna konkurrera med 287 män. Om det är två gener som har en avgörande effekt för framgång och intresse för ett visst yrke, blir det 8/9 män med en förskjutning på 0.2 SA. Självklart gäller även det omvända, så att det lätt blir 8/9 kvinnor.

Snedfördelningen inom vissa sysselsättningar beror alltså mer troligt på små genetiska skillnader med några miljoner år på nacken, än någon abstrakt könsmaktsordning eller aktiv diskriminering.

I och med det här försvinner också “skillnaden mellan individer är större än mellan män och kvinnor”, som ofta används som argument. Med en global population på snart 10 miljarder människor hamnar man närmare 10 SA åt varje håll (jag orkar inte reda ut logaritmmatten, så det lämnas som en uppgift åt läsaren, och i vilket fall som helst är det exakta värdet ganska ointressant), dvs skillnaden mellan två individer kan vara 20 SA. Ändå ger en genomsnittslig skillnad på bara 0.2 SA, dvs en hundradel så mycket, en slagsida med 50% fler av ena könet när man tittar på ett litet urval tillräckligt långt ute på kanten.

Med ett perspektivbyte till “gener har individer” och lite gymnasiematte har vi alltså en väldigt enkel och naturlig förklaring till att det är skillnad mellan antalet män och kvinnor på olika områden. Det handlar inte om något förtryck, bara att olika individer har olika talanger och intressen. Så länge som män och kvinnor ser olika ut, vilket jag personligen hoppas att vi fortsätter göra, kommer vi alltså förmodligen även skilja oss åt mentalt. Det är inget konstigt, inget farligt, och ingenting som måste motarbetas. Därmed förlorar också det mesta av genusområdet sitt existensberättigande.

October 7th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 12 comments

Ändrat perspektiv – intro

Ibland dyker det upp fraser som med en enorm enkelhet och kompakthet, får en att se massor av saker i ett helt nytt perspektiv. För programmering kom till exempel frasen “encapsulate the concept that varies”, något som i praktiken summerar ihop allt man behöver veta från boken Design Patterns.

Nu senast var det frasen “individuals don’t have genes, it’s genes who have individuals” som snurrade runt i skallen på mig. Förutom att den orsakade ganska mycket kaos inom biologin, insåg jag nämligen nu att den också i praktiken krossar hela genus-”vetenskapen”. Jag har alltid tyckt att genusfolket har svamlat, men aldrig riktigt kunna sätta fingret på var de hamnat snett. Den nya synen på gener gav precis den nyckel jag behövde.

Jag ska utveckla resonemanget mer senare. Eller är kopplingen självklar?

October 2nd, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

|