Basic personligt

Intressant resonemang, men det förklarar inte något annat än att det kan vara så att skillnader mellan män och kvinnnors positioner i arbetslivet beror på skillnader i egenskaper. Dock betyder det inte så mycket mer än att vi fått ytterligare en faktor som kan förklara skillnaden, det säger inget om hur viktig den är i förhållande till andra förklaringar. Fast jag förstår ju (eller hoppas) att du inte argumenterar mot de som ser många möjliga förklaringar utan mot de som anser att könsmaktsordningen är allt som behövs.

Det har forskats lite på det där med ambitioner, och man kom fram till att kvinnor i högre utsträckning ville få en chefsbefattning än män, och var mer beredda att offra familjeliv för att uppnå det. Att det trots det är en smula snedfördelat tyder ju på att det ligger något i teorin om att kvinnor har det svårt att slå sig fram i manligt dominerade hierarkier.

Skillnader mellan män och kvinnor kan dessutom fortfarande förklaras med att man behandlas olika beroende på kön. Skillnaderna i behandling man får som liten pojke eller flicka är väldokumenterade, och det kanske inte är så att det bidrar till en jättestor skillnad i hur hjärnan fungerar, men som du precis visat så kan en liten skillnad göra stor skillnad.

För min del är det nog så att så länge jag själv kan se så löjligt tydliga tecken på hur kvinnor blir förfördelade i arbetslivet, och hur olika små barn blir behandlade beroende på kön så kommer jag nog fortsätta tro att den mest signifikanta anledningen till att könsfördelningen i vissa yrken är så ojämn är skillnader i uppfostran och brist på likabehandling.

Jag måste också poängtera att anledningen till att jag tycker att detta är dåligt är att människors potentiella möjligheter begränsas, vilket kan vara dåligt för både individer och samhälle.

Dina och mina observationer på området visar kanske mest att det är ett område som är belastat av subjektiva bedömningar i bara lite mindre grad än det är belastat av politiska ideologier. Sedan är mina subjektiva observationer såklart mer objektiva än andras

Håller med om genusområdet, trots att jag ännu inte sett det förmodligen utmärkta norska tv-reportaget som sänkte hela den norska genusforskningen (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/hur-gar-det-for-norge-utan-genusvetenskap_6687272.svd och http://www.vof.se/forum/viewtopic.php?f=10&t=16642). Men att det sker ett rätt så omedvetet och osubtilt motarbetande av kvinnor på maktpositioner har jag svårt att se att det skulle råda någon tvekan om, och då menar jag inte motarbetade på de sätt alla som vill åt makt blir motarbetade av de som känner sig hotade. Eftersom jag är man saknar jag förstahandsuppgifter och har lite svårt att göra andrahandsuppgifterna rättvisa, så tyvärr kan jag inte ge bra exempel, men det handlar om att män på väg upp i en hierarki ursäktas sina brister medan kvinnor får vänta med avancemang  tills de avhjälpt bristerna.

Som en parentes kan man säga att genusgänget enligt min uppfattning går lite grunt när de letar symptom på förtryck, och fastnar i banaliteter som “manliga härskartekniker” och annat dravel som inte är något annat än beskrivningar av de allra mest grundläggande sociala maktteknikerna som alla använder sig av mot alla, i alla sammanhang.

Vad gäller barnens olikabehandling är det närmast skrämmande hur snabbt efter att barnen börjat på dagis som de förses med könsidentitet, också väldokumenterat även om jag inte hittar boken med forskningen just nu. Jag tror du missuppfattar mig om du tror att jag menar att föräldrar inte bryr sig om sina barns intressen, som förälder själv är det närmast en bisarr tanke att någon inte skulle göra det. Vad föräldrar ser som sina barns bästa är dessutom helt upp till dem, och de nöjer sig oftast med att uppfostra sina egna barn. På dagis däremot hade jag hoppats att barnen skulle slippa bli intryckta i en form utifrån sitt kön, där killarna får busa runt och tjejerna hålla ordning helt oavsett vilken läggning man som förälder ser att barnen har.

Det handlar för mig inte heller om”lika utfall”, det är en del av vulgärdebatten i media. För mig handlar det mer om vemodet i att se Pelle sitta stilla och leka relationslekar med sina bilar eftersom en av de saker han är mest säker på är att dockor enbart är för tjejer, eller se tjejen som busar nästan lika mycket som pojkarna bli sedd lite som ett problem istället för att bli försedd med en fotboll. Det är möjligt att fördelningen mellan män och kvinnor skulle bli ännu mer ojämn om barnen hade behandlats mer efter vilka de är som individ och mindre än efter vilket kön de har, men när de nu behandlas olika är det svårt att bortse från den påverkan det borde kunna ha.

Slutligen så är det ju uppenbart att män och kvinnor är olika, kromosomer etc., men jag tycker att det helt saknas kunskap om vad de skillnaderna leder till. Åsikterna om vad som är typiskt manligt och kvinnligt verkar faktiskt inte baseras på något annat än tyckande grundat på egna fördomar maskerade till axiom, så som när den lallande blådåren Annika Dahlström hävdar att bra lokalsinne är typiskt manligt.

 Som ingenjör tycker man väl alltid att lite vetenskap inte skulle vara dumt som grund för lite allt möjligt. Problemet med genusområdet i det avseendet är väl att det inte bara är en fantastiskt stor mängd faktorer som påverkar ens val i livet, det är dessutom helt hopplöst att försöka isolera dem, och då hamnar man ändå i en soppa av grundlösa tyckanden. Man kanske får nöja sig med att bevisa att världen inte är så enkel som vissa vill få det att verka och kanske lära ut lite grundläggande statistik på vägen (så som din utmärkta genomgång). Synliggörande av omedvetna och förmodligen oönskade beteenden kanske man också kan hoppas lite på.

Du har rätt i att vi inte är sådär värst oense!

Good catch.

Jag ser det hela väldigt pragmatiskt. De som har vissa egenskaper på en nivå högre än de flesta andra, kommer förmodligen vara intresserade av och dras till vissa yrken. Och, för den delen, få framgång där. Andra egenskaper kan ge ett intresse, men inte tillräcklig talang, varvid de ändå blir kortlivade och byter till någonting annat.

Vilka egenskaper det faktiskt är, är kanske inte alltid helt nödvändigt att veta. Det räcker att kolla på vilka personer som är mest intresserade av och bäst på yrket i fråga, och plocka folk den vägen. 

Om egenskaperna är typiskt manliga eller kvinnliga är å andra sidan oftast helt irrelevant. Egentligen. Det kan möjligen tjäna som en förklaring till varför det är snedfördelat på vissa ställen, men om man inte ser det som ett faktiskt problem, behövs inte genuskartläggningen heller. Folk borde få jobba med det de vill, typ.

Min poäng var ju bara att visa att det förmodligen finns en skillnad, och att även en liten skillnad kan få stor effekt. Det är ganska långt ifrån att kunna ge en fullständig karta över olika egenskaper, var de mappar mot kön och yrken. Dvs “en karta finns” respektive “så här ser kartan ut”. Viktig skillnad.

Fast iofs, att kunna ha ett lite mer vetenskapligt underlag för syo-vägledare kunde ju vara bra, för de som inte hittar rätt karriär själva.

Tack. Det är alltid svårt att veta i förväg om poängen kommer gå fram.

Du skriver intressant. Tappar mig lite med matten men jag litar på dig

Jag tänker att det kan vara en kombination också. Jag är övertygad om att kvinnor och män är mentalt olika genetiskt. 

Men man ska nog inte förneka att viss diskrimniering sker också, samtidigt som kvinnor är rätt duktiga på att “inte ta för sig.” 

Tack.

Ja, visst är det en kombination av massor med saker. Det här var mest en spark mot “biologin är oväsentlig”-folket.