Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Ändrat perspektiv, a.k.a gener vs genus

Om du tycker att forskning på genustrumpeter, mansdiskriminerande lagar och kvotering är Riktigt Bra Saker (TM), så är det nog ingen idé att du läser det här. Really. Surfa någon annanstans istället.

Jag gör en del obekräftade antaganden i det här inlägget, och det är jag medveten om, så skippa “källa på det?”-kommentarerna. Det här är ett blogginlägg, inte en vetenskaplig avhandling. De antaganden jag har gjort känns dock fullt rimliga.

Ok, here we go. Jag varnade dig.

En vanlig syn på gener är att det ska finnas någon sorts ett-till-ett-mappning mellan generna och individen de bor i. Man har gener för ögonfärg, absolut gehör, färgblindhet, osv. Dvs “individer har gener”. Den förklaringen var en bra början, men det är mer komplicerat än så. Alla som någonsin har träffat ett par enäggstvillingar, vet mycket väl att de kan skilja sig åt ganska mycket. Både utseendemässigt och personlighetsmässigt. Detta trots att de har identiska gener, har växt upp i identiska miljöer, och behandlats likadant.

Anledningen till detta är att gener inte är så exakta. De är visserligen digitala, men deras effekt är oftast att ge en marginell skillnad i den kemiska balansen i en cell. Detta ändrar hur cellen fortsätter dela sig och växa, och är det som gör att vi får huvudet i ena änden av kroppen och fötter i den andra.

Nu är det dags för lite matte. De flesta mätbara naturligt slumpmässiga fenomen vars utfall är centrerade kring en mittpunkt fördelar sig enligt normalfördelningen. Detta gäller även geners effekt på en viss individ. Genen ger en effekt med ett visst medelvärde, och individerna i populationen som har den genen, ligger normalfördelade runtomkring. Därav perspektivet “gener har individer”.

Enligt Lone Frank, som var en av de personer som pratade på Dawkins-kvällen tidigare, så är man sin kropp. Med andra ord så är intelligens, musikalitet osv en effekt av kroppens uppbyggnad. Därmed är de också baserade på ens gener. Även om man sedan kan justera både sin kropp och sin hjärna på olika sätt, är utgångspunkten given. Både hundraser och kattraser beskrivs ju både med deras fysiska utseende och huvuddragen i deras personlighet, så att gener påverkar beteende är knappast något nytt.

Män ser annorlunda ut än kvinnor. Hormonnivåerna är annorlunda, liksom vissa kroppsdelar. Steget är då inte speciellt långt till att anta att män och kvinnor även skiljer sig åt mentalt, något som även har bekräftats i experiment med spädbarn. Flickor tittar till exempel mer efter ansikten, pojkar efter prylar.

En viss gen ger alltså en viss egenskap, fysisk eller psykisk, normalfördelat över populationen. Hos några individer kommer det märkas mer, hos andra mindre. Det är också rimligt att anta att för vissa egenskaper kommer normalfördelningskurvan för män ligga lite vid sidan om den för kvinnor. Muskelvolym och tekniskt intresse ligger till exempel lite högre för män, medan färguppfattning och andra “mjuka” saker förmodligen ligger högre för kvinnor.

Det är viktigt att hålla rätt perspektiv här. En person är inte manlig för att vederbörande har ett tekniskt intresse, men för två slumpmässigt valda individer av vardera könet är sannolikheten högre för ett tekniskt intresse hos mannen än hos kvinnan. Sedan måste självklart varje individ utvärderas för sig. Sannolikheten för någonting säger ju ingenting om det verkliga värdet.

Dags att återvända till normalfördelningskurvan. Bredden på kurvan räknas med något som kallas “standardavvikelse” (SA), så att 68% av populationen hamnar inom 1 sådan (åt vardera hållet). Gränsen för medlemsskap i Mensa ligger på IQ-värden över ungefär 2 SA, vilket är 2%. Utanför 3 SA ligger 0.1% av populationen, så kurvan dalar ganska snabbt.

Ta då en egenskap där kurvorna ligger en tiondels SA från varandra (med männens kurva till höger om kvinnornas), något som i normala fall knappt skulle märkas. Det kanske är en individs maktambition, kampvilja, nyfikenhet osv, eller något annat som är positiva egenskaper/intressen i typiskt mansdominerade yrken, som VD, naturvetenskaplig forskare, eller något annat. Sedan tittar vi på de individer som ligger till höger om männens 2.8 SA. Kvinnorna måste därmed ligga över 2.9 SA. Av 10000 individer av respektive kön, kommer det då finnas 25 män och 18 kvinnor med den här egenskapen högre än den valda nivån. Trots en nästan omärkbar skillnad i fördelning i populationen, står männen alltså här för 58%. Med en skillnad på 0.2 SA mellan männens och kvinnornas fördelningskurvor, blir det istället 18 respektive 35, dvs 2/3 män.

Att det är rejäl fördelningsskillnad mellan könen i vissa yrken är därför inte det minsta konstigt. I verkligheten är nog skillnaden mellan kurvorna ännu högre, vilket gör fördelningen i urvalen ännu snedare. Skiljer det en hel SA, måste de 18 kvinnorna konkurrera med 287 män. Om det är två gener som har en avgörande effekt för framgång och intresse för ett visst yrke, blir det 8/9 män med en förskjutning på 0.2 SA. Självklart gäller även det omvända, så att det lätt blir 8/9 kvinnor.

Snedfördelningen inom vissa sysselsättningar beror alltså mer troligt på små genetiska skillnader med några miljoner år på nacken, än någon abstrakt könsmaktsordning eller aktiv diskriminering.

I och med det här försvinner också “skillnaden mellan individer är större än mellan män och kvinnor”, som ofta används som argument. Med en global population på snart 10 miljarder människor hamnar man närmare 10 SA åt varje håll (jag orkar inte reda ut logaritmmatten, så det lämnas som en uppgift åt läsaren, och i vilket fall som helst är det exakta värdet ganska ointressant), dvs skillnaden mellan två individer kan vara 20 SA. Ändå ger en genomsnittslig skillnad på bara 0.2 SA, dvs en hundradel så mycket, en slagsida med 50% fler av ena könet när man tittar på ett litet urval tillräckligt långt ute på kanten.

Med ett perspektivbyte till “gener har individer” och lite gymnasiematte har vi alltså en väldigt enkel och naturlig förklaring till att det är skillnad mellan antalet män och kvinnor på olika områden. Det handlar inte om något förtryck, bara att olika individer har olika talanger och intressen. Så länge som män och kvinnor ser olika ut, vilket jag personligen hoppas att vi fortsätter göra, kommer vi alltså förmodligen även skilja oss åt mentalt. Det är inget konstigt, inget farligt, och ingenting som måste motarbetas. Därmed förlorar också det mesta av genusområdet sitt existensberättigande.

pixelstats trackingpixel

October 7th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 12 comments

  • http://jspr.pip.verisignlabs.com/ jspr

    Intressant resonemang, men det förklarar inte något annat än att det kan vara så att skillnader mellan män och kvinnnors positioner i arbetslivet beror på skillnader i egenskaper. Dock betyder det inte så mycket mer än att vi fått ytterligare en faktor som kan förklara skillnaden, det säger inget om hur viktig den är i förhållande till andra förklaringar. Fast jag förstår ju (eller hoppas) att du inte argumenterar mot de som ser många möjliga förklaringar utan mot de som anser att könsmaktsordningen är allt som behövs.

    Det har forskats lite på det där med ambitioner, och man kom fram till att kvinnor i högre utsträckning ville få en chefsbefattning än män, och var mer beredda att offra familjeliv för att uppnå det. Att det trots det är en smula snedfördelat tyder ju på att det ligger något i teorin om att kvinnor har det svårt att slå sig fram i manligt dominerade hierarkier.

    Skillnader mellan män och kvinnor kan dessutom fortfarande förklaras med att man behandlas olika beroende på kön. Skillnaderna i behandling man får som liten pojke eller flicka är väldokumenterade, och det kanske inte är så att det bidrar till en jättestor skillnad i hur hjärnan fungerar, men som du precis visat så kan en liten skillnad göra stor skillnad.

    För min del är det nog så att så länge jag själv kan se så löjligt tydliga tecken på hur kvinnor blir förfördelade i arbetslivet, och hur olika små barn blir behandlade beroende på kön så kommer jag nog fortsätta tro att den mest signifikanta anledningen till att könsfördelningen i vissa yrken är så ojämn är skillnader i uppfostran och brist på likabehandling.

    Jag måste också poängtera att anledningen till att jag tycker att detta är dåligt är att människors potentiella möjligheter begränsas, vilket kan vara dåligt för både individer och samhälle.

  • http://blogg.ricercar.se/basic Daniel Brahneborg

    Precis, genusfolket argumenterar ju för att det bara är könsmaktsordningen som gäller, och att biologiskt kön och gener är irrelevanta. Det är högst sannolikt fel, och var det som var min huvudsakliga poäng. Gener är kanske inte 100%, men det är definitivt inte 0% heller.

    Att kvinnor skulle vara mer benägna att offra familjelivet tror jag inte riktigt på. Bland de jag själv känner:

    Kvinna 1: Uttryckte vilja att bli chef. Blev chef mer eller mindre med en gång.
    Kvinna 2: Blev erbjuden att bli chef. Tackade nej.
    Andra kvinnor har blivit uppsläppta precis så långt de själva har haft ambitioner och kompetens till.

    Att det är snedfördelat visar bara att det främst är män som har jobbat sig dit. Att kvinnor NU får stöd och specialkurser in absurdum har kanske en effekt på styrelsenivå om ett par decennier. Det tar tid att komma dit. Dessutom kan det beror på lägre vilja att komma dit. Skillnaden i gener behöver som sagt inte vara så stor när det är någon enstaka promille det handlar om.

    Det där “barn blir behandlade olika beroende på kön” är jag också ganska skeptisk till. :) Risken för “korrelation vs kausalitet”-problemet är nämligen ganska stor. Dessutom är det en ganska fin förolämpning mot ungefär ALLA föräldrar, att de inte skulle bry sig om sina barns egna intressen. Ta vilken familj som helst som har två barn av samma kön. Har de exakt likadana kläder, samma leksaker och går samma utbildning? Oftast inte.

    (Å andra sidan är hela genusområdet en enda stor förolämpning mot allt och alla. Mot män för att de är onda och egoistiska, och mot kvinnor som inte gör de “rätta” valen.)

    Kvinnor blir förfördelade? Var då? I Gbg är andelen kvinnor på chefsposter på väg raskt upp, och de tjänar nu mer än männen.

    Självklart ska alla människor ha rätt att utnyttja sin fulla potential, där håller jag helt med. Därifrån till att förvänta sig lika utfall, är steget dock ganska långt.

  • http://jspr.pip.verisignlabs.com/ jspr

    Dina och mina observationer på området visar kanske mest att det är ett område som är belastat av subjektiva bedömningar i bara lite mindre grad än det är belastat av politiska ideologier. Sedan är mina subjektiva observationer såklart mer objektiva än andras :)

    Håller med om genusområdet, trots att jag ännu inte sett det förmodligen utmärkta norska tv-reportaget som sänkte hela den norska genusforskningen (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/hur-gar-det-for-norge-utan-genusvetenskap_6687272.svd och http://www.vof.se/forum/viewtopic.php?f=10&t=16642). Men att det sker ett rätt så omedvetet och osubtilt motarbetande av kvinnor på maktpositioner har jag svårt att se att det skulle råda någon tvekan om, och då menar jag inte motarbetade på de sätt alla som vill åt makt blir motarbetade av de som känner sig hotade. Eftersom jag är man saknar jag förstahandsuppgifter och har lite svårt att göra andrahandsuppgifterna rättvisa, så tyvärr kan jag inte ge bra exempel, men det handlar om att män på väg upp i en hierarki ursäktas sina brister medan kvinnor får vänta med avancemang  tills de avhjälpt bristerna.

    Som en parentes kan man säga att genusgänget enligt min uppfattning går lite grunt när de letar symptom på förtryck, och fastnar i banaliteter som “manliga härskartekniker” och annat dravel som inte är något annat än beskrivningar av de allra mest grundläggande sociala maktteknikerna som alla använder sig av mot alla, i alla sammanhang.

    Vad gäller barnens olikabehandling är det närmast skrämmande hur snabbt efter att barnen börjat på dagis som de förses med könsidentitet, också väldokumenterat även om jag inte hittar boken med forskningen just nu. Jag tror du missuppfattar mig om du tror att jag menar att föräldrar inte bryr sig om sina barns intressen, som förälder själv är det närmast en bisarr tanke att någon inte skulle göra det. Vad föräldrar ser som sina barns bästa är dessutom helt upp till dem, och de nöjer sig oftast med att uppfostra sina egna barn. På dagis däremot hade jag hoppats att barnen skulle slippa bli intryckta i en form utifrån sitt kön, där killarna får busa runt och tjejerna hålla ordning helt oavsett vilken läggning man som förälder ser att barnen har.

    Det handlar för mig inte heller om”lika utfall”, det är en del av vulgärdebatten i media. För mig handlar det mer om vemodet i att se Pelle sitta stilla och leka relationslekar med sina bilar eftersom en av de saker han är mest säker på är att dockor enbart är för tjejer, eller se tjejen som busar nästan lika mycket som pojkarna bli sedd lite som ett problem istället för att bli försedd med en fotboll. Det är möjligt att fördelningen mellan män och kvinnor skulle bli ännu mer ojämn om barnen hade behandlats mer efter vilka de är som individ och mindre än efter vilket kön de har, men när de nu behandlas olika är det svårt att bortse från den påverkan det borde kunna ha.

    Slutligen så är det ju uppenbart att män och kvinnor är olika, kromosomer etc., men jag tycker att det helt saknas kunskap om vad de skillnaderna leder till. Åsikterna om vad som är typiskt manligt och kvinnligt verkar faktiskt inte baseras på något annat än tyckande grundat på egna fördomar maskerade till axiom, så som när den lallande blådåren Annika Dahlström hävdar att bra lokalsinne är typiskt manligt.

  • http://blogg.ricercar.se/basic Daniel Brahneborg

    Ja, att situationen är annorlunda på olika företag och i olika branscher är tydligt. Eftersom jag själv bara sett det omvända, råder det hur som helst inget 100%-igt karriärstak.

    Hjernevask kan jag varmt rekommendera, den visar tydligt vad problemet är.

    Det sjuka med genusfolk som gnäller på manliga härskartekniker är ju att de inte försitter minsta chans att använda dem själva.
    Hur det egentligen funkar på dagis vet jag inte, bara att jag lite för ofta ser rubriker om dagis där pojkarna uttryckligen förbjuds att leka med fotbollar och flickor med dockor. Då har man ju inte direkt gjort någonting bättre. Som en tjej som blev tvingad att leka med bilar, varpå hon raskt bäddade ner dem i en liten docksäng så de skulle få sova på kvällen.

    Tydligen finns ett omvänt förhållande när det gäller jämlikhet, enligt någon studie (hos Pelle Billing, tror jag) nyligen. Ju mer lika mäns och kvinnors rättigheter är (dvs inte i Sverige, där män aktivt diskrimineras), desto större andel kvinnor söker sig till traditionella kvinnliga yrken. Till genusfolkets stora irritation.

    Lite VERKLIG vetenskap kring könsskillnader vore super. Var finns det faktiskt skillnad, och vad beror de på? Vilket absolut inte betyder att de måste motverkas, så klart.

    Jo, Dahlström är lite galen. Framför allt verkar hon ha missat precis det jag tar upp i det här inlägget, dvs att bara för att snittet skiljer sig mellan könen, betyder det inte att 100% av populationen ligger strikt uppdelat.

    Tror vi är tämligen överens trots allt, även om våra upplevelser skiljer sig åt lite grand. :)

  • http://jspr.pip.verisignlabs.com/ jspr

     Som ingenjör tycker man väl alltid att lite vetenskap inte skulle vara dumt som grund för lite allt möjligt. Problemet med genusområdet i det avseendet är väl att det inte bara är en fantastiskt stor mängd faktorer som påverkar ens val i livet, det är dessutom helt hopplöst att försöka isolera dem, och då hamnar man ändå i en soppa av grundlösa tyckanden. Man kanske får nöja sig med att bevisa att världen inte är så enkel som vissa vill få det att verka och kanske lära ut lite grundläggande statistik på vägen (så som din utmärkta genomgång). Synliggörande av omedvetna och förmodligen oönskade beteenden kanske man också kan hoppas lite på.

    Du har rätt i att vi inte är sådär värst oense!

  • http://jspr.pip.verisignlabs.com/ jspr

    Äsch, jag glömde ju det som var min ursprungliga anledning till att kommentera. Du skrev:
    “Snedfördelningen inom vissa sysselsättningar beror alltså mer troligt på
    små genetiska skillnader med några miljoner år på nacken, än någon
    abstrakt könsmaktsordning eller aktiv diskriminering.”

    Vilket ju bara är sant om det är en skillnad i egenskaper mellan män och kvinnor som gör om man trivs/passar bäst för jobbet. Det förutsätter att man vet vilka egenskaper som är manliga respektive kvinnliga, vilket man inte vet, och dessutom vet hur dessa egenskaper påverkar ens yrkesval, vilket man inte heller kan ha en blekfet aning om.

    Med det sagt vill jag ändå säga igen hur bra ditt sätt att visa hur små skillnader kan göra stor skillnad.

  • http://blogg.ricercar.se/basic Daniel Brahneborg

    Good catch.

    Jag ser det hela väldigt pragmatiskt. De som har vissa egenskaper på en nivå högre än de flesta andra, kommer förmodligen vara intresserade av och dras till vissa yrken. Och, för den delen, få framgång där. Andra egenskaper kan ge ett intresse, men inte tillräcklig talang, varvid de ändå blir kortlivade och byter till någonting annat.

    Vilka egenskaper det faktiskt är, är kanske inte alltid helt nödvändigt att veta. Det räcker att kolla på vilka personer som är mest intresserade av och bäst på yrket i fråga, och plocka folk den vägen. 

    Om egenskaperna är typiskt manliga eller kvinnliga är å andra sidan oftast helt irrelevant. Egentligen. Det kan möjligen tjäna som en förklaring till varför det är snedfördelat på vissa ställen, men om man inte ser det som ett faktiskt problem, behövs inte genuskartläggningen heller. Folk borde få jobba med det de vill, typ.

    Min poäng var ju bara att visa att det förmodligen finns en skillnad, och att även en liten skillnad kan få stor effekt. Det är ganska långt ifrån att kunna ge en fullständig karta över olika egenskaper, var de mappar mot kön och yrken. Dvs “en karta finns” respektive “så här ser kartan ut”. Viktig skillnad.

    Fast iofs, att kunna ha ett lite mer vetenskapligt underlag för syo-vägledare kunde ju vara bra, för de som inte hittar rätt karriär själva.

    Tack. Det är alltid svårt att veta i förväg om poängen kommer gå fram.

  • http://blogg.ricercar.se/basic Daniel Brahneborg

    Hehe, vilket bara visar att genusområdet inte alls är en vetenskap, utan en politisk ideologi. :-D

    Att bli medveten om härskartekniker, både sina egna och andras, är definitivt bra. Fast det har ju ingenting med genus att göra, i praktiken. Möjligen att könen använder olika tekniker.

  • http://www.facebook.com/people/Linda-Mpili/863210614 Linda Mpili

    Du skriver intressant. Tappar mig lite med matten men jag litar på dig :)

    Jag tänker att det kan vara en kombination också. Jag är övertygad om att kvinnor och män är mentalt olika genetiskt. 

    Men man ska nog inte förneka att viss diskrimniering sker också, samtidigt som kvinnor är rätt duktiga på att “inte ta för sig.” 

  • http://www.facebook.com/people/Linda-Mpili/863210614 Linda Mpili

    Apropå fraser som ändrar hela ens syn “Tid är inte pengar, pengar är tid.” Lärde mig massor!

  • http://blogg.ricercar.se/basic Daniel Brahneborg

    Tack. :)

    Ja, visst är det en kombination av massor med saker. Det här var mest en spark mot “biologin är oväsentlig”-folket.

  • http://blogg.ricercar.se/basic Daniel Brahneborg

    Oh, den känns som man kan behöva suga på en stund.