Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Svart bälte i kostrådgivning

Under middagen med Ister igår kom vi in på sjukgymnastik, med ett litet filosofiskt sidospår om hur skönt det är att ha riktigt bra koll på det man pysslar med. Inte bara med nöd och näppa kunna ta sig runt i sin lilla värld, utan göra det med full kontroll och förståelse. Dvs det som händer någonstans runt 2-3 dan på den lista jag skrev om programmering för ett antal år sedan.

Boken “Zen och konsten att sköta en motorcykel” använder ordet “kvalitet” som särskiljare för ungefär samma sak, fast kanske mer om prylar än om aktiviteter. Det är svårt att definiera den där gränsen mellan slumpmässigt famlande och kirurgisk precision, annat än med just det ordet.

Det jobbiga är folk som tror att de tillhör den senare kategorin, men egentligen tillhör den första. Som EU-politikerna som jobbar med ekonomi, eller dietisterna på SLV. Eller de på avdelningen för mörk choklad på Anthon Berg.

Lite inspirerat av en kommentar från Mackan Andersson häromdagen beträffande syn, kom jag på en annan vinkel på det hela. Tänk dig att du kommer till ett nytt hus, och ska lära dig att ta dig runt i det. Mitt i natten, med igenmålade fönster. Du går in i möbler, in i väggar, slår ner saker, och kommer mest ingenstans.

Sedan tänder någon lampan. Du ser plötsligt alla hinder och genvägar, och förstår varför det är onödigt att gå ett varv runt soffan för att komma till köket. Visst, det går att komma rätt till slut ändå, men på ett sätt som mest liknar folk med allvarliga tvångssyndrom. I bästa fall blir det bara pinsamt. I värsta fall orsakas allvarlig skada, som nedrivna dyrbara Mingvaser. Eller gör att LCHF-are får glukosdropp på sjukhuset, eller så används affärsdata som primär nyckel i en databas.

Problemet med just dietister och kostrådgivning i allmänhet, är att jag inte har sett någon som ens med bästa vilja skulle hamna högre än motsvarande 3-4 kyu. Att kost är mer komplicerat än bara kaloriräkning är ju uppenbart för de flesta. Först finns ju frågan om blodsocker och insulin, som är basen för LCHF. Anna Hallén skrev om CCK, som gav en ny dimension åt kroppens hantering av fett. Att SVT hade ett program om periodisk fasta som pratade mycket om IGF-1 var lite kul, eftersom det var en ganska central del i Gary Taubes bok “Good calories, bad calories”. Det finns fler hormon som jag inte kommer på just nu (just det, det fanns ämnen i chili som också påverkade mättnaden), och den fullständiga bilden är nog fortfarande inte helt utredd än.

Jag misstänker att det kommer ta ganska många år till innan det blir någon större förbättring på det här området.

March 30th, 2013 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Löjligt billig #LCHF-mat

Vissa saker önskar jag att jag hade upptäckt tidigare. Typ 20-25 år sedan.

Till att börja med LCHF, förstås. Det hade onekligen underlättat åren på universitetet. Inte behöva äta så ofta, slippa blodsockerfallen på eftermiddagarna, och så vidare. Och få lite skarpare hjärna, för den delen.

Som en uppföljning av det, önskar jag att jag hade upptäckt det smidiga med att laga mat i gryta i ugnen. Principen är väldigt enkel. Man tar en fet köttbit, typ högrev, nötlägg, lammbitar, karré med ben, eller vad man nu gillar. Grytkött är ofta billigt, och tar man bitarna med ben så får man både mer fett och en gnutta mumsig benmärg. Dessutom är de ofta mycket billigare, även om man tar hänsyn till bortfallet med benen. Hel kyckling funkar också.

En hel bit högrev kan man behöva dela i ett par bitar, annat kött kan läggas i som det är. Lägg till någon burk krossade tomater, kanske lite (eller mycket) rödvin, massa lök av någon sort, kanske lite champinjoner, och kanske några bönor. Kanske lite rotfrukter för fylligheten, och slutligen kryddor efter behag och humör. Typ vitlök, timjan, eller chili. Eller indisk currypasta, det funkar också. Ta ingredienslistan från ditt favoritrecept på pulled pork, chili con carne eller boeuf bourguignon som startpunkt om inspirationen tryter, men skippa mjölet. Det hela kommer redas ihop bra ändå. Strunta dessutom i allt vad tillagningsordning heter, det är inte relevant.

Ner med allt det här i en gryta, på med ett lock, och in i ugnen på 90-100 grader. Inget behöver förstekas eller något sådant tramsigt, det är bara slöseri med tid. Tänk dig så långt från japanska kökets sashimi eller franska kökets korslagda persiljekvistar som möjligt.

Sedan går man till jobbet, eller vad man nu gör på dagarna. Eftersom värmen är så låg och kommer från alla håll, riskerar man inte att något bränner fast i botten. På grund av locket så stannar nästan att vätska kvar i grytan, så risken för uttorkning är minimal. Det känns lite mysko att stå och göra middagsmat innan klockan ens är sju på morgonen för att sedan gå hemifrån med en påslagen spis, men det är smällar man får ta. Belöningen kommer när man kommer hem på kvällen, och hela lägenheten doftar mat.

Om grytan står i ugnen 10 eller 14 timmar innan man tar ut den spelar ingen egentlig roll. Ibland har jag låtit den stå någon timme utan lock på slutet, för att koka ihop lite. Plocka ut benen (enkelt om det är nötlägg, men ett jävla evighetspill om det är kyckling eftersom man då måste plocka ut varje liten ryggkota för sig), rör om, och ät. Ta lite sallad eller något annat till, om du tycker det är kul.

Poängen är att eftersom allt fett ligger kvar i grytan och blandas ihop med resten av vätskan, tas allt detta tillvara. Dessutom smälter allt brosk och liknande, som annars ju går till spillo. Det hela blir därför rejält mättande. Av 1.5-2 kg kött brukar det bli närmare 10 portioner. På grund av drygheten och det billiga köttet, hamnar man på ett portionspris på högst 20 spänn. För den mättnaden och näringen är det ganska svårslaget.

March 28th, 2013 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 5 comments

|