Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Inlärningstempo

Jag såg en länk hos Janne till en lång utredning varför nördar har det så jobbigt i amerikanska skolan. Min hjärna verkar leva sitt eget lilla liv, så plötsligt började den vinka med en liten flagga som det stod “inlärningstempo” på.

Det brukar ju heta att man lär sig snabbast när man är liten. Språk, spela på ett instrument, eller vad det nu är. Det kanske stämmer, jag vet faktiskt inte. Problemet är att i så fall undrar jag lite grand vad skolan pysslar med på dagarna. Inte sjutton är det att lära ut saker, eller att få barnen att växa genom att lära dem att ifrågasätta saker.

Nu var det i och för sig ett tag sedan, men som jag minns första året i skolan lärde man sig ungefär alfabetet och att räkna lite. Kanske lite addition, på sin höjd. Vi lärde oss dessutom att om man är tillräckligt bråkig, pratar i ett kör och kastar saker omkring sig, så får man efter ett par månader en ny lärare, fast  jag är osäker på om det egentligen ingår i kursplanen.

10 år senare har vi ett par veckor på oss att lära oss alla kulturella, ekonomiska och sociala effekter av franska revolutionen. Samtidigt som vi har samma tempo i 10-15 andra ämnen. Tempot hade gått upp lite grand.

20 år senare sitter man på jobbet och får en protokollspecifikation på 100 sidor i knät, med uppdrag att läsa den, förstå hur saker och ting hänger ihop, hitta eventuella svagheter eller konstigheter, skissa på hur det skulle kunna implementeras i vår produkt, och ge en tidsuppskattning på det jobbet. Till dagen efter. Samtidigt som man svarar på eventuella frågor från kunder. Men det går ju, det också.

Ju äldre man blir desto större verktygslåda har man i skallen, och desto enklare blir det att föra in ny kunskap i existerande lådor, så det är kanske inte så konstigt att man nu kan destillera ner ett par dussin sidor till “ok, HTTP” istället för att behöva förstå vad ett nätverksprotokoll är för något. Men ändå. Det känns ändå som en lite för stor diskrepans mellan vad barn har kapacitet till, och vad som faktiskt görs med det.

June 23rd, 2013 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Tur och retur Köpenhamn

Jaha, ja.

Det var ju bra att mobilen väckte mig 4:15 i morse, så att jag skulle hinna iväg till Arlanda i tid. Lite synd bara att nallen pep till och väckte flickvännen strax efteråt. Nåja, sånt som händer.

Pendeltåget verkade inte komma, men dök faktiskt upp till slut. Tyvärr hann jag på grund av förseningen inte köpa något kaffe, men jag hann köpa en biljett till Arlanda Express i alla fall. Jag hade säkert flera sekunder tillgodo innan tåget åkte. Marginaler är för fegisar.

Framme på Arlanda började jag checka in, men såg att chefen inte hade checkat in, trots att han hade sagt att han redan var där. Jag avbröt, försökte sedan checka in oss båda två, men då stod jag som redan incheckad. Vaffan? Nåja, det gick att komma in både genom säkerhetskontrollen och gaten ändå. Förvirrande.

I taxfreen fanns bra sortiment av Valrhonachoklad. Synd bara att jag råkade smula ner min vita skjorta med chokladsmulor redan på planet. Något måste man ju skölja ner flygplanskaffet med. Som tur var så hade jag en till skjorta med mig. Lite rutin har jag faktiskt.

Lite coolt förresten att de nu kör video-on-demand via sitt wifinät, så man kan titta på film och annat på sin egen platta eller dator, istället för en muppig skärm i stolsryggen.

Strax innan vi landade så skämtade chefen med tjejen bredvid om att glömma sin mobil i stolsfickan. Lite pinsamt då att upptäcka när vi är halvvägs ute genom terminalen att min plånbok måste ligga kvar på planet någonstans. En springtur och en snäll Norwegianperson senare återvände den. Hade blivit lite jobbigt annars. En halvtimme senare hade planet varit tillbaka mot Stockholm.

Hos kunden gick allting hyfsat bra, även om det kändes lite förvirrat periodvis.

Någon timme tidigare än planerat åkte vi tillbaka till flygplatsen, bara för att upptäcka att flighten var flyttad från 19:00 till 20:30. Se där, tid för middag på O’Learys. Lite trist att de inte hade något mineralvatten, men å andra sidan hade de Valpolicella för 75 spänn glaset. Nom nom.

Det finns ju en Starbucks på Arlanda, men den såg jag aldrig. Den kanske ligger i Sky City eller nåt. Den på Kastrup hann jag inte med på morgonen, men nu som efterrätt passade den bra. Jag tog en Mocha, men attans så söt den var.

Samtidigt gick vi igenom kundens önskemål, planerade databastabeller och skrev pseudokod, och fick till slut ganska bra koll på läget. Det var enormt skönt att känna hur saker bara föll på plats, och hur bra både arkitektur och hookar för extern kod passade in med kundens krav.

Strax före åtta gick vi mot gaten, det var ju lika bra att vänta där. Nu var det framskjutet till 21:00. Å andra sidan fanns en annan Norwegianflight kl 20:10, vilket då var om 9 minuter. Hmm. Kanske, kanske…

En snabb promenad, en kort springtur, några trappor och korridorer kors och tvärs senare hittade vi den. Gaten var stängd, men det fanns personal kvar.

“Hej, har du plats för två personer till?”

Snäll Norwegianperson nummer två hittade våra bokningar till det andra planet, gjorde lite magi, och släppte förbi oss.

Vi var nära att bli överkörda av en bil på väg ut till planet, men vi kom ombord i alla fall.

Där någonstans upptäckte jag att mitt boardingkort hade namnet “Svante”. Hoppas att han fick komma ombord något plan ändå, trots att han ju redan var halvvägs till Stockholm när det var hans tur att checka in.

Jag misstänker att jag kommer somna ovaggad ikväll.

June 12th, 2013 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | one comment

E-böcker

Varning för aggroblogg.

Jag fick mail av Adlibris att Mattias Boströms bok om Sherlock Holmes nu var “Definitivt Slut”. Öh, den släpps inte förrän om ett par månader, puckon. Dessutom var det andra gången som de försökte med samma sak, på just den boken.

Så råkade jag kolla på deras Topp 100-lista, och hittade flera böcker som jag skulle vilja läsa (som straff för att de är klantiga tänkte jag uppenbarligen ge dem mer pengar…). Flera av dem fanns dessutom i eboks-version. Det fanns även en lista på vilka format respektive bok fanns i. Tyvärr stod inte vilka format den INTE fanns i, vilket gjorde informationen näst intill värdelös. Den hjälpsida som länkades till, verkar vara skriven av någon som inte har någon som helst koll, för det lät mest som “följ de här femtioelva stegen, installera appar på både datorn och på plattan, köp dessutom helst ny hårdvara från oss, koppla ihop allting och kopiera kors och tvärs tills du blir gråhårig, så ska det nog kanske eventuellt funka med en eller annan bok, åtminstone på udda torsdagar när det är fullmåne”.

Det är möjligt att de uttryckte sig lite mer specifikt än så, men blandningen av instruktioner för Windows och Mac, flera olika plattor och flera olika bokformat, var mer än jag orkade med. Speciellt som jag snart kanske ska köpa en ny platta, behöver lämna in min nuvarande laptop på service, så småningom kanske köper en ny desktop, osv. Plus att jag vill kunna låna ut en del av böckerna till flickvännen.

För Många Format.

För Många Plattformar, både hårdvara och mjukvara.

För Jävla Mycket DRM-trams.

Jag Orkar Inte Bry Mig.

Jag förväntas alltså lägga en halv kväll på att installera program, regga mig hos ADOBE av alla ställen, och sedan mest bara hoppas på det bästa, med femtioelva instanser som alla kommer skylla på varandra om det inte funkar? Jo, men tjena. Troligt. Det skulle bara ha negativa effekter på mitt blodtryck.

Jag har en handfull olästa döda-träd-böcker redan, så jag nöjer mig med att lägga till de här nya titlarna på önskelistan till nästa jul eller nåt. Eller så finns de kanske i ren DRM-fri PDF i en bukt någonstans.

Lös problemet någon gång, era eboksklåpare. Tills dess tänker jag inte ge er en spänn.

Tillägg:

Jag hittade en av böcker som just epub, det format som skulle funka allra, allra jättebäst. Jo då, klickar man på filen så kommer Adobe-programmet upp direkt, och det är bara att börja läsa. Klockrent.

Men att skicka den till plattan gick inte. Via USB fick datorn ingen kontakt med den alls. Jag connectade med bluetooth, men att skicka filen den vägen gick inte heller, däremot föreslog den att jag skulle skicka filen till tangentbordet eller trackpaden. Jag skickade den till min webserver, men webläsaren visade då upp filen i hexkod. Eböcker är jättesmidigt.

June 1st, 2013 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 10 comments

|