Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Lanzarote – mat och dryck

Trots att vi gjorde tre separata bokningar så lyckades vi allihop missa att inkludera frukost. Lägenheterna hade kök och det fanns affärer väldigt nära, så det var dock inget större problem. Det fanns annars två lokaler för hotellfrukost, där den ena rekommenderades om man hade barn. Vi provade båda, för säkerhets skull. Skillnaden var att det var plats för barnvagnar mellan borden på den för barn. Det var lika mycket småbarn på båda, fast på den “utan” barn var det mycket trängre, och därmed stimmigare. Det fanns även en “tyst sektion”, som ett separat litet rum. Det innebar att det för barnfamiljerna var enklare att hålla koll på sina telningar eftersom det bara fanns en dörröppning, så det var lika stimmigt där.

För personer med små barn kan nog all inclusive vara ok, men tydligen var det lite mycket skolmatsvarning på den maten. Maten var ändå så pass billig på restaurangerna runt omkring, för att inte tala om vinerna, att det för egen del inte kändes det minsta intressant. Med enorma portioner gick det nästan att välja om man skulle äta sen lunch eller middag, om man nu inte vilja äta både och mest för att det var trevligt och gott. Att lägga till saker, som lite black pudding till en engelsk frukost på Irish Anvil var inget problem, liksom att få maten till barnen delade på två, byta ut potatis mot grönsaker (utan paprika!), osv. Tjejen på Burger King på flygplatsen kontrollfrågade 18 gånger “no bread??” med en min som om jag var totalt sinnessjuk i hela huvudet, men det var det enda. Det brukar ju gå att få maten lite justerad här hemma också, men det kändes ändå som att det där borta låg på en märkbart högre nivå. Allergier, kosthållningar av ena eller andra slaget, “No problem, we fix” som en av servitörerna sa.

Jag blev lite fundersam om koncepten biff kontra entrecôte. Första dagen beställde vi entrecôte, men allihop fick varsin bit av vad som alldeles definitivt såg ut som klassisk biff, både till form och textur. På ett annat ställe var en av entrecôtarna återigen en biff, och de andra var extremt konstigt formade och väldigt ojämna i storlekarna. Inte alls sådär klassiskt runda med fettstrimma i mitten, utan mer som att man tagit en hel kotlettrad och choppat den lite kors och tvärs på måfå. Skiljer det så mycket i hur man styckar, försökte de bara lura korkade turister, eller vad var det som hände?

På vägen hem köpte vi varsin liten flaska rödvin (Faustino VII) att ha på planet, eftersom det både var billigare och godare än det som serverades där. Jättesmart, tyckte vi. Inte så jättebra, tyckte flygvärdinnan, och pratade lite om “medhavd alkohol på restaurang”-principen. Det fanns dock inga poliser som mötte oss när vi hade landat, trots detta allvarliga brott.

En av utflykterna var en middag där maten tillagades av vulkanisk värme. Det verkade lite ballt, men eftersom vi redan varit och klappat på vulkanerna redan, skippade vi den. Bilden ovan är från dagsturen med kamelerna.

November 30th, 2013 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Lanzarote – internet

För att inte behöva vara helt utan internet i en vecka (Teh Horrorz) så hade jag med mig min mobila lilla GSM-router, nu med ett spanskt simkort som jag hade köpt i förväg från Holiday Phone. De hade dels en variant för röstsamtal där man kunde lägga till datatrafik, och dels ett rent dataabonnemang. Tyvärr kunde man bara fylla på mer data på det förra, så det blev ett sådant. Aktiveringen av datatrafiken skulle dock göras genom att man slog en stjärna-fyrkant-kod, vilket ju var lite svårt med en apparat utan tangentbord. Ett samtal till spanska kundtjänsten löste det hela, så sedan var det bara att surfa på. Sätter man ett sådant där simkort i en vanlig mobil får man mycket billigare vidarekoppling av röstsamtal, men det är ju ändå inte en tjänst som jag brukar använda.

Visserligen har jag också ett simkort från Fogg, men de har ingen täckning i Spanien än.

Hotellet hade gratis wifi över hela området, som på sätt och vis fungerade ganska bra, men att man var tvungen att knappa in ett användarnamn och lösenord minst en gång per dag blev snabbt irriterande. Kan de inte bara ha ett normal WPA-lösenord istället? Dessutom gjorde det där tramset att den lilla ChromeCast som vi hade tagit med oss inte gick att använda, trots wifit och en ledig HDMI-kontakt på TV’n.

Att ha internet via hotellet som grund och mobila routern som backup när man rörde sig en bit bort eller hamnade i wifi-skugga var super. Det gick att twittra och instagramma på plats, kolla upp kvällens vin i Vivino, logga på FourSquare för att enkelt kunna svara på “var åt vi i förrgår egentligen?”, mäta avståndet till människo-Playa Blanca med hjälp av RunKeeper, och slutligen nästan hitta en geocache. Tyvärr var min mobil inte tillräckligt exakt, och den enda ledtråd som fanns var typ “under en sten”, när området bestod av en kilometerlång jävla klippstrand, så det vara bara att ge upp. Men ändå. Principen.

I abonnemanget ingick 550 MB. När det var någon MB kvar så skulle man få ett SMS om det, så man enkelt kunde fylla på mer. Att läsa (och skriva) SMS gick att göra med en app via mobilen, så den biten var inga problem. SMS’et om att datat var slut kom precis när vi hade satt oss på planet hem. Jag kände mig lite nöjd med den tajmingen, faktiskt.

Edit: La till bild med screenshot av sms’et.

November 30th, 2013 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Lanzarote – blandat

Jahapp, då har man varit på badsemester i Lanzarote. Onekligen lite otippat, men så kan det gå.

Flamingo Beach - stranden

Lagom innan vi åkte skickade resebolaget ut en tidning med taxfreevaror som man kunde beställa i förväg. Istället för att behöva springa runt på flygplatsen (som om det fanns en suck i universum att jag inte skulle springa runt lite efter Valrhonachoklad), låg allting nu fint paketerat i en påse på ens stol i planet. Synnerligen praktiskt.

Vi hade beställt en kombovariant av solskyddsmedel, med både faktor 10 och 20. Problemet var att de satt ihop, så man kunde inte ta med sig bara den ena om man skulle vara ute ett tag. Dessutom var förpackningen så pass hård att det knappt gick att få ut någonting. Ett bättre köp var komboboxen med vin, där hälften var vitt och hälften rosé. Tekniskt sett i alla fall, inget av sorterna var på nivån att man ville skriva upp dem för att köpa fler flaskor när man kom hem, men det var praktiskt att ha tillgång till båda färgerna om man ville sitta på balkongen och softa lite på kvällen.

Solnedgång

En “kul” överraskning var att det tydligen fanns flera postverk på ön, som dessutom inte samarbetade. Lägger man ett kort med fel sorts frimärke på i fel låda, slängs det. Charmigt. Detta förklarades på hotellets rundtur. Den där som gick den enda dag som heldagsäventyret med kamelridning och vulkanexperiment fanns med svensk guide. Puckon.

Kamel

Vulkansand

Resten av det dryga dussin bilder som jag tycker blev ok finns på flickr.

Uppdatering 2013-12-11: De felpostade vykorten kom faktiskt fram till slut. Jag tolkar det tills vidare som mer tur än skicklighet, så jag skulle ändå rekommendera att man postar saker i rätt brevlåda.

November 30th, 2013 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Brute force dörrkod?

En sak som jag funderar på ibland är vad kortaste sekvensen är för att knäcka ett dörrkodslås med fyra siffror. De kommer ju ihåg det man har slagit in, så med de fem tryckningarna 1-1-1-1-2 har man testat både 1111 och 1112. Det teoretiska minimat är alltså 1003 tryckningar, vilket är klart bättre än 10000. Speciellt om man ska göra det för hand.

Kan man gå igenom hela sökrymden enbart med enkla steg, dvs att man alltid återanvänder de tre senaste siffrorna, eller behöver man “hoppa” ibland?

Skalar man ner det till en siffra blir det enkelt, det är ju bara att trycka 0-1-2-3-4-5-6-7-8-9. Med två siffror blir den andra siffran nästa gång den första, så det blir som att röra sig på en tvådimensionell yta där x och y byter plats varje steg, där den valda kolumnen blir den rad som man utgår från nästa gång. Med tre siffror blir det förmodligen något liknande, fast som en kub som roterar ett snäpp utmed en diagonal. Med fyra siffror upphör min mentala förmåga att enkelt visualisera det hela.

Att göra en brute force-sökning för att hitta minimala sekvensen känns inte görbart. Ganska många grenar och sjukt sökdjup brukar vara en jobbig kombination.

November 13th, 2013 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | one comment

Fiskar som äter

På Quora diskuterades nyligen om några skumma meningar, bland annat om fiskar som äter.

  1. Enkel: Fish eat.
  2. Inte heller så knepig: Fish fish eat eat.
  3. Men sedan: Fish fish fish eat eat eat.

Min stackars hjärna säger bara “TILT” av den där tredje, även om jag vet att den faktiskt är grammatiskt korrekt. Inte utan att jag undrar vilka IQ-nivåer som krävs för att förstå respektive mening.

Om man översätter meningarna till svenska, vilket tyvärr gör att de förlorar lite av sin elegans, gör dem onekligen enklare att förstå. Även den tredje, faktiskt. Kanske helt enkelt ett bevis på att jag inte har engelska som modersmål?

November 11th, 2013 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

|