Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Var är vi, vart ska vi

Jag roade mig med att göra en liten analys av den senaste tidens alla skyttegravskrig. Kolhydrater och fett, genus, klimat och koldioxid, fildelning och övervakning, och statligt kontra privat. I de flesta fall består ena sidan av “de goda”, och den andra av “de som har rätt”.

1. Urval av data.

Inom alla områden går det att välja vilket data man ska framhålla, och hur det datat sedan ska presenteras. Man kan klippa Y-axeln, välja mellan absoluta och relativa tal, och i det senare fallet kan man laborera med startpunkten, osv.

Man kan lära sig mycket av vad avsändaren har för agenda genom att titta på vilka data som framhävs, och vilka som ignoreras. Ingen är opartisk.

2. Tolkning av data.

Eftersom korrelation och kausalitet inte är samma sak, måste man vara försiktig när man formulerar teorier. Även om kurvorna för A och B ser likadana ut, betyder det inte att A medför B. Eller att B medför A. Det kan nämligen finnas en C, som medför både A och B. Eller så är det helt enkelt en slump.

Människor letar alltid efter mönster i sin omgivning, eftersom det historiskt har lett till ökad överlevnad. Tyvärr ger det också massor med “false positives” (läs: religion, homeopati, elallergi, fettskräck m.m.), men det är trots allt ett acceptabelt pris eftersom det omvända har varit sämre.

Om man dessutom inte ens är överens om grunddatat, blir det i det här läget helt kaotiskt.

Som jag ser det så finns det faktiskt ett enkelt sätt att skilja på bättre och sämre teorier här, genom att helt enkelt kolla om de är falsifierbara. En teori som är falsifierbar är alltid bättre, och har högre sannolikhet att faktiskt vara korrekt, än en teori som inte är det. Eftersom det alltid verkar finnas falsifierbara teorier inom alla områden, gör jag det enkelt för mig och klassificerar allting annat i gruppen med religion, pseudovetenskap och annat trams.

3. Målbild.

En av grundpoängerna med att driva politik överhuvudtaget är att driva samhället närmare ens egen målbild av hur det borde vara. Beroende på ens egna erfarenheter kan man tycka att vissa typer av konstruktioner är bättre än andra, men att framhäva att ens egna ideal är någon sorts universell sanning är både naivt och arrogant.

4. Vägen till målet.

Om man inte är på minsta sätt överens om det aktuella läget, och kanske ännu mindre överens om vart man vill, blir det ju helt omöjligt att försöka ta ut en gemensam riktning.

5. Bieffekter.

Det är lätt hänt att vägen till målet och de medföljande bieffekterna blandas ihop. Innan man har rett ut vad ens föreslagna målbild kommer ha för effekt på människors beteenden, samhällsekonomin eller vad som nu är relevant, har man helt enkelt inte tänkt klart.

Blandar man sedan friskt ihop punkterna ovan, är det ju inte så konstigt att man inte kommer någonstans. Samtidigt verkar respekten för andra människors åsikter fara all världens väg. Beroende på vem man litar på och hur stora risker man vill ta, så föredrar man olika lösningar. Det är inget konstigt med det.

För att ta ett exempel, så failar feminismen för mig på samtliga fem punkter. Jag tycker urvalet av data är skevt (eller direkta lögner, som att kvinnor bara skulle äga 1% av jordens tillgångar – rätt svar är ungefär 30%), jag tycker det finns andra förklaringsmodeller som känns rimligare än “strukturer”, jag är inte övertygad om att allting i deras målbild ur ett samhällsperspektiv nödvändigtvis är jättebra, vägen dit verkar mest vara extrem kommunism som inte har funkar så bra hittills, och eventuella bieffekter ignoreras helt.

August 26th, 2014 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Geocachar igen

Jag reggade mig på geocaching.com redan 2009, men hittade inte min första cache förrän över tre år senare, på ett besök i Visby. Sedan loggade jag några stycken sommaren 2013, men sedan blev det paus igen.

Nu när det var 30 grader varmt varenda dag på semestern, blev bästa sättet för mig att stå ut att helt enkelt strosa runt mellan husen i stan. Jag fick skugga, samtidigt som det fläktade lite lagom. Lite The Walk och Kodsnack i öronen, medan mobilen ledde mig mellan stans alla små plastburkar. En av de första dagarna fick jag dessutom sällskap av Erik a.k.a. Mr Arboc, med vars hjälp och större erfarenhet jag lyckades pricka av några cachar som gäckat mig. Samtidigt lärde jag mig nya typer av gömställen, och att tänka mer “vad finns det för gömställen?” snarare än “var finns burken?”. Bland annat lyckades jag hitta min första med svårighet 3 (på en skala från 1 till 5) ett par dagar senare. Blodad tand, hejsan.

Därefter skulle jag till Wien i jobbet. Det kändes inte helt motiverat att bara knata runt planlöst för att utforska stan, så alla tre kvällar tillbringades på samma sätt. Först iväg, antingen till fots eller med tunnelbana, till det utvalda stället för dagens middag. Av en slump låg de längre och längre bort. Därefter strosande tillbaka mot hotellet via de cachar som fanns på vägen. Även om jag bara hittade tre stycken, blev det totalt någon mils promenad genom centrum, och flera noteringar om restauranger och fik som borde kollas upp vid senare besök. Att gå förbi ställen jag redan varit på var ju meningslöst, vilket gjorde att jag gick på fler gator och såg fler saker än jag hade gjort annars.

Alla har nog sina egna anledningar att leta cachar, men att använda dem för att lära känna en ny stad på det här sättet passar mig bra. Det är bergis hälsosamt att traska runt en del också.

Att ta dykcert för att plocka en cache som ligger djupt inne i ett skeppsvrak på typ 20 meters djup känns än så länge som överkurs. Däremot har jag numera en nyckelring med geocachekod på, som andra geocachare kan logga om de träffar mig.

August 19th, 2014 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Semester utan dator

På årets semester hade jag med mig datorn, men med mål att inte använda den. Det lyckades ganska bra. Mail, bloggar, instagram, facebook och det mesta annat jag gillar att använda för att hålla koll på vad som händer i världen, funkade bra på surfplattan. Visserligen pratar den bara wifi, men bostäder, hotell och fik löste det problemet. Dessutom hade jag ju med mig min mobila lilla 3G-router.

Routern blev anledningen till första gången datorn fick boota upp. Routern var tydligen inte helt rätt konfigurerad, och det som behövde ändras fanns inte på det interface jag fick på surfplattan. Nej, “be om skrivbordsversion” funkade inte. Efteråt funkade den bättre, så det problemet bör inte dyka upp igen.

Andra gången jag väckte datorn var för att kolla en sak i jobbets mailbox, men det hade jag faktiskt lika gärna kunnat göra på surfplattan.

Tredje gången var en av de sista dagarna, då jag hade fått ett mail från min server att ett filsystem inte mådde bra, och behövde lite omtanke. De diskarna verkar må allmänt dåligt, så jag borde ändå avveckla dem.

Att faktiskt (nästan) inte använda en dator med tangentbord på 10 dagar var lite udda. Inte för att datorn väger så himla mycket (MacAir, liksom) , men surfplattan väger trots allt mindre.

August 6th, 2014 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

|