Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Ekonomi är inte en exakt vetenskap

Förkortningen STEM står för Science, Technology, Engineering and Mathematics. E står inte för Economy, vilket var fallet i den där undersökningen häromveckan som visade att kvinnor hade dubbelt så stor chans att bli anställda inom akademivärlden än män med samma meriter, inom dessa områden. Utom just för ekonomi, där det var mer jämställt.

Hur som helst börjar jag nu förstå mer och mer varför ekonomi inte har i den där gruppen att göra. Visst, det har viss grund i elementär matte, men graden av fri tolkning och “asch, det HÄR blir lagom” är helt vansinnigt. Å ena sidan räknar man kostnaden för en tjänst baserat minst på vilken månad de köptes, men å andra sidan skriver man av prylar lika mycket oavsett när under året man skaffade dem. Även denna avskrivning kan vara ungefär vad som helst upp till 35%. 1%? Sure. 30%? Whatevs, ha det kul. Lika strikt som om Dali och Gaudi hade fått ett kärleksbarn. Som tog droger.

Dagens “men för i helvete”-suck kommer från balansräkningen. För att det inte ska bli så rörigt får man avrunda siffrorna lite där. I vanliga fall avrundar man till tusental kronor, på normalt sätt. Den senaste specifikation jag hittar är hos www.fi.se, från år 2010. Det finns en spec markerad som “remissexemplar” från 2014, där de dessutom lagt till den intressanta meningen “Observera att summeringarna måste balansera även vid avrundning” (utan att på något sätt nämna hur det skulle gå till). Detta samtidigt som det i senaste årsredovisningen från Revisorsnämnden (som man kan tycka borde veta vad de gör) står “Till följd av avrundning kan differenser i summeringen förekomma”.

Med två saldon på 1400 och därmed en summa på 2800, kommer det alltså stå “Saldo1 – 1″, “Saldo2 – 1″ och “Summa – 3″. Vilket är helt ok.

Välkommen till Ekonomi, där 1+1=3. Ibland blir jag lite trött.

(Uppställningarna där man lägger på nya termer på delsummorna hela tiden, och därmed bryter mot betydelsen av “=”, orkar jag inte ens bry mig om längre.)

April 21st, 2015 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Shen Yun på Cirkus

För typ 35 år sedan var jag med familjen och såg kinesiska akrobater. Nu var den kinesiska gruppen Shen Yun i stan, och teorin var att det var samma gäng som nu var tillbaka. Så, vi skaffade biljetter, och begav oss ut till Cirkus.

Då visade det sig att dels grundades gruppen för bara 9 år sedan, och dels var de baserade i New York. Dessutom var det en dansgrupp, mer än akrobater. Å andra sidan är kinesisk dans och akrobatik uppenbarligen ungefär samma sak, och när de även fick in några budo-moves så blev det bra ändå. Många nummer baserades på effekten när flera personer gör (nästan) samma sak, men tyvärr var det absolut inte “Level: Japan” på precisionen. De där sista millisekunderna och centimetrarna gör en enorm skillnad. Damn you, Youtube.

Det var lite intressant att männen och kvinnorna nästan aldrig var på scen samtidigt, utan oftast turades om med sina nummer. Jag kanske bara inbillade mig, men jag tyckte ändå att det var skillnad både på musiken och dansstilarna. När männen var på scen var det hårdare musik och mer kraftfulla rörelser, medan kvinnorna hade mjukare musik och mer fokus på att vara graciösa. Vigt och distinkt i båda fallen, men ändå gav de helt olika intryck. Intressant och trevlig motvikt till svenska könlöshetstramset.

Så kom ett nummer om någon som blev arresterad, baserat på sanna historier om att Falun Dafa var en förbjuden organisation i landet. Mer mellansnack om Dafa. Flera sångnummer där de, snällt nog iofs, visade texten på en gigantisk bakgrundsskärm, men där innehållet i samtliga var av typen “Nej, jag försöker inte värva dig till Dafa (ja, exakt citat), jag försöker bara berätta Sanningen för dig för att undvika en katastrof eftersom du annars inte kommer till himlen”. Dafuq? De kom nog upp i minst ett halvdussin mellansnack om att mycket av den traditionella kinesiska kulturen (vilket tydligen var identiskt med just Falun Dafa) är förbjuden i landet, och att de därför inte kan vara baserade där. Gnäll, gnäll. Dafa, Dafa. Och jo då, i ett litet frågeformulär som låg i några av programmen framgick att det hela var arrangerat av just svenska Falun Dafa.

Visst, jag förstår att det för kineserna själva måste suga rejält att få sitt kulturarv strypt, men att på det här sättet få politisk och religiös propaganda (ett ord som faktiskt var med i en av sångtexterna, myspysigt!) i huvudet intresserar mig inte det minsta. Jag kan ändå inte göra någonting åt det. Ingenting ändras ju av att jag sitter här på andra sidan planeten och är lite upprörd. Deras land, deras problem. Jag tycker det är synd, men jag engagerar mig inte i saker jag inte kan påverka.

Showen som helhet var vacker, imponerande, och även om jag saknade jonglörer lite grand så är jag glad att jag gick dit. Däremot kommer jag med största sannolikhet inte att se dem igen.

April 6th, 2015 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

|