Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Rostfri stekpanna for the win

Jag har under lite för många år gått och suktat efter en Demeyere-stekpanna. Dels eftersom de ser så udda ut, och dels eftersom de ju på grund av sitt tämligen höga pris ju måste vara extremt bra. Av det jag har kunnat läsa om den sortens stekpannor så är de allmänt svåra att hantera, funkar bara för vissa saker, och en massa andra saker som gjorde att det inte längre kändes så lockande. För relativt länge sedan (i höstas?) hittade jag en rostfri stekpanna från Nordiq, som redan från början hade en helt annan prislapp, och då dessutom fanns till extrapris. Ändå har jag inte riktigt vågat använda den, mer än att ge (förvisso en fantastisk) stekyta åt en köttbit då och då. I med köttet, vänta lite, peta då och då jätteförsiktigt tills det helt har lossnat från pannan, vänd, repeat, klar. Bara den stekytan har nästan varit värd prislappen.

Så råkade jag snubbla förbi Anders Johanssons blogginlägg om en sådan där Demeyere-stekpanna, och bestämde mig för att testa lite mer. Blodpudding har tenderat att fastna i de flesta stekpannor jag har haft, förutom när de var helt nya. Även en hyfsat ny titanpanna blir lite upprörd. Nordiq-pannan bara flinade. Noll fastbränt. Lök plus korvbitar plus äggröra, inte heller några problem. Dessutom blir äggröran mjuk och fluffig på ett sätt jag inte varit med om förut. Efter alla år med stekpannor med beläggningar av titan och/eller keramik så känns det jättekonstigt att steka på en sådant här material, men det gick snabbt över. Rolig leksak.

När jag matade på ett dussin omgångar med både högrev, bacon och diverse annat till en chili, blev det förvisso massa skräp i botten. Å andra sidan var det bara att röra försiktigt med en diskborste under varmt vatten och avsluta med en vända Fix Universal, så blev den blank och fin igen. Även korv med ost i blir den sur på, något som titanpannan klarar utan större problem.

Det jag också har reagerat på är att den är vansinnigt långsam. Det tar femtioelva evigheter innan den blir varm och smöret har bubblat klart. Men, det betyder också att den är lika långsam åt andra hållet. Andra stekpannor kallnar märkbart när man fyller dem lite för mycket, och så står allting och kokar och blir tråkigt. Icke den här, den bara fräser på med ett “you silly human” och låtsas som ingenting.

Behovet av en Demeyere har därmed försvunnit, åtminstone tills den här dör. Om den nu alls gör det, vilket verkar tveksamt. Attans? Buhu?

September 13th, 2015 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Boken “Det sötaste vi har” av Ann Fernholm

Efter att ha vunnit Ann Fernholms bok “Det sötaste vi har” som en av Kostfondens månadsgivare, läste jag idag äntligen klart den. Jag konstaterar att nej, den här boken behöver man nog inte läsa.

Eller ja, förmodligen vill du läsa den om du har barn, för att få veta hur socker och olika typer av spannmål påverkar barnens tarmar, tänder, hormonnivåer och risker för övervikt, diabetes, cancer, ALS och andra problem. Kanske också om du är gravid, eftersom mammans matvanor har en stor effekt på barnets framtida hormoner, allergier och immunförsvar och annat.

Personer som själva vet med sig att de äter för mycket socker, är rejält överviktiga, och börjar känna av artros och galopperande synfel kanske också vill ta en titt i boken för att få lite bakgrund till hur de där sakerna hänger ihop.

Eller så tror du att fett i allmänhet och mättat fett i synnerhet, liksom kolesterol, är farligt, och är istället noga med att få i dig de där “nyttiga” fibrerna. Då har du fel, för att citera Hans Rosling.

Personer som jobbar på Livsmedelsverket bör oavsett ovanstående inte läsa den, för deras egna mentala hälsa. Det skulle inte vara så kul att få veta hur många saker man har haft fel om, exakt varför man har haft fel, och hur många personer, både vuxna och barn, som man har gett onödigt lidande och kanske till och med död. Jag skulle aldrig klara av en sådan smäll i alla fall.

Jag vill också utfärda en varning angående de första kapitlen om några experiment som gjordes för att ta reda på vad socker egentligen hade för effekt. Se till att ha många tuber tandkräm hemma, det kommer behövas.

Bokens referenslista på slutet är nästan 50 sidor lång, så det är inget flummigt eget fantiserande direkt. Dessutom görs det tydlig skillnad på vad som gäller för att förebygga problem, och vad som behövs för att hantera sjukdomar och symptom när de väl uppstår. Samma tydlighet finns för olika sorters kolhydrater.

September 6th, 2015 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

|