Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Plex

Att kunna ladda ner film och tv-serier från internet är kul. Att se dem på en liten datormonitor, not so much. För ganska många år sedan var lösningen att koppla två sladdar, en för bild och en för ljud, mellan datorn och tv’n. Det är ok med en stationär dator, men har man en laptop eller vill komma åt sambons filer, blir det en massa trasslande med sladdar fram och tillbaka.

Nästa steg blev då att lagra filerna på en Linux-server, så slapp man frågan om vem som hade laddat ned vad. Med en liten mediaspelare typ WDTV, eller Apple TV om man är på det humöret, blev även ens vanliga dator fri. Numera pratar allting HDMI, så det bara behövs en sladd istället för två. Det funkade bra ganska länge, tills WDTV’n inte bara tappade kontakten till servern då och då, utan även totalhängde sig ibland så det enda som hjälpte var en full powercycle. Exemplar nummer två betedde sig likadant. En Apple TV löser ungefär samma problem, men hanterar färre filformat. Det är osäkert hur stor roll det spelar i praktiken.

Linux-servern hade nu blivit utbytt mot en Synology DS414 (“4” = 4 diskar, “14” = modellen kom 2014), vilket gjorde att saker flöt på bättre. Att konfigurera upp en Sambaserver i Linux var visst inte så enkelt.

Vi tröttnade till slut på WDTV’n och dess hängningar och lät en hallonpaj få bli tv-dator. Synologyn fick server-delen av Plex, och hallonpajen körde klienten. Med en liten flirc-plopp som låtsas vara ett usb-tangentbord gick det att fortsätta använda WDTV’ns fjärrkontroll. Plex tar över hela hallonpajen, så för att kunna fortsätta ha en att leka med köpte jag en till, och satte båda i ett fint chassi (förevigad hos Instagram).

Hallonpajer vill ha 2A, och efter att ha jagat runt lägenheten efter tillräckligt bra USB-adaptrar gav jag upp och köpte en grej med 6 portar från r-pi.se. Egentligen borde jag köpa en till för att ha med på semestrar.

Öppnar man uPNP i sin router kommer man åt filerna i Plex även utifrån. Det finns klienter för mobiler och surfplattor (om man har betalkonto), så man kan strömma musik till sin telefon eller vad man nu vill göra. Plex vill ha en primär användare, och sedan kan man lägga till fler personer i samma hushåll som kan ha sina egna inställningar. Dessutom kan man lägga till gästkonton, om man vill dela med sig filer till andra. En kul grej var autentiseringen mot servern. Istället för att behöva skriva in ens lösenord, som för tv-appar är ganska bökigt, visar klienten en kod som man skriver in på webinterfacet mot servern. Mycket smidigt.

För att inte behöva skicka onödigt mycket data över nätet kan Plex-servern koda om filerna i realtid beroende på vad det är för klient. Det var dock lite jobbigare än vad DS414 klarade av, och eftersom den dessutom började bli full byttes den ut mot en större och snabbare DS1815 (2015 års modell, 8 diskar internt plus 2 gånger 5 = 10 diskar i separata expansionslådor). Som bonus kan den även fungera som TimeMachine-server, så vi kan få våra datorer backupade utan att böka med glappande USB-kontakter. Det finns NAS-servrar från andra tillverkare som också kan köra Plex, men alla som har en åsikt i frågan verkar vara överens om att Synology är bäst.

Jag hade hoppats att 8 TB-diskar skulle hinna komma tills det var dags att shoppa, men sådan tur hade jag inte. Seagate har en “Archive”-variant, men de verkar vara allmänt värdelösa. Undvik dem. Istället blev det 4 diskar på 6 TB, som i Raid 6 (dvs checksummor på två diskar) ger ungefär 11 TB. Sedan är det bara att lägga till en eller två diskar i taget, så bygger Synologyn om raiden utan att ens behöva gå offline. Med hotswap dessutom. Det är fortfarande bara 2 diskar som används för checksumma, så man får 100% utväxling på de nya diskarna. Lagom till att vi har fyllt 33 TB vill man nog uppgradera NAS-burken ändå, så kan man börja om med nya diskar där. Det hade gått att behålla de tidigare diskarna och bara köpa fler till den nya servern, men då hade vi slagit i taket ganska snart igen. Dessutom kan den gamla servern nu få fortsatt liv på annan adress.

Lagom till att jag konstaterade att jag inte hade något mer att byta ut just på den här fronten dök Pine 64 upp. För halva priset av en hallonpaj får man där högre fart och 4K-video istället för “bara” 1080p, dessutom med lägre strömförbrukning. Förhoppningsvis i alla fall, den ligger nu på Kickstarter med beräknad leverans några månader framåt i tiden. Inte för att det finns någon tv i hushållet som klarar mer än 1080p, men ändå. Principen.

December 12th, 2015 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

|