Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Ingen masterexamen

När jag började på min magisteruppsats för ungefär två år sedan, hade jag framför allt två alternativ. Antingen gjorde jag klart den så den blev godkänd före sista juni 2015, eller så gjorde jag en kandidatuppsats först. Efter en sådan skulle den magister jag började på 1989 vara körd, men skulle kunna byggas på till en magister eller master efteråt med lite fler kurser och ytterligare en uppsats. Där och då kändes det första alternativet mest lockande, så jag inte skulle behöva köra uppsats-racet fler gånger än nödvändigt. Få en treårig examen med fyra års kurser i ryggen? Nej tack.

Jag fick min magisterexamen, och fortsatte plocka kurser för att nå upp till en masterexamen. Det är ett år mer, så det var ett lagom steg uppåt. Kurser kom och gick, och nu till våren skulle det bara vara uppsatsen kvar. Eftersom jag gjort en “stor” (dvs 30 hp) uppsats skulle det nu räcka med en “liten” på 15 hp. Jag skulle tills dess ha tillräckligt med poäng, och tillräckligt stor andel både av de gamla och nya poängen inom datavetenskap på avancerad nivå. Lugna puckar. Då skulle jag ha nått taket inom universitetsvärldens grundutbildning, samma nivå som “master” internationellt, och som en civilingenjör. En magister är ett lite underligt mellanting.

Nu är det ansökningsperiod för vårterminen, så jag började söka runt på antagning.se för att hitta vilken kurskod jag skulle söka. Inga träffar, bara masteruppsatser på 30 hp. Kollade runt på några universitet, men hittade inga 15-poängare där heller. Mailade några lärare från tidigare kurser, och hamnade till slut hos en studievägledare som avslöjade att min plan inte fungerade. För att ta ut en masterexamen får man inte återanvända någonting från tidigare examen, och den går bara att nå från en kandidat. Eftersom en master är på 2 år, skulle det innebära totalt 6 års studier för en 5-årig examen. Min magister (= 4 år) räknades alltså som likvärdig med en kandidat (= 3 år). Det lämnas som en uppgift åt läsaren att gissa hur många svärord jag tänkte, nivån på min kränkthet osv, när jag fick reda på detta. En ledtråd kan fås genom att googla på “Grahams number”.

Lyckligtvis så finns andra vägar jag kan gå för att levla upp, men detaljerna kring det tänker jag vänta med att avslöja tills alla formalia är klara. Just nu känns det väldigt bra i alla fall.

October 5th, 2016 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

|