Basic personligt

“Äter du fortfarande så där extremt?”

Då och då får jag frågan om jag/vi fortfarande “äter så där extremt”, dvs LCHF. Jag tycker den frågan är lite konstig. På de LCHF-forum som jag har kollat in, är det ganska många som kör “Skaldeman fakir” av något slag sedan flera år tillbaka, dvs deras kost består av ungefär två saker: Kött och vatten. Möjligen lite extra smör, för att få upp fettinnehållet lite grand (nej, man får inte skörbjugg av en sådan diet). Eftersom jag inte är absurt överviktig eller har allvarlig diabetes ser jag ingen anledning till att vara så begränsad.

Kolhydrater

Så vad äter jag då? Till att börja med, minimalt med kolhydrater. Det innebär att brödfrukostarna är borta, liksom ris, pasta och potatis. Däremot blir det lite gröt ibland, och jag bryr mig inte det minsta om kolhydraterna i mjölkprodukter, eller de få gram jag får i mig från kaviaren. Det är framför allt spannmål (förutom gröten) och rotfrukter jag försöker hålla mig borta från.

Så vad är problemet? Kolhydrater kan i allt väsentligt ses som varianter på socker. De gör att blodsockret stiger, vilket måste motarbetas av insulin. Annars kan man dö, fråga vilken diabetiker som helst. Det här har flera dåliga effekter.

1. Man kan utveckla resistens mot insulinet, dvs få diabetes typ 2. Människan är ett rovdjur, och är helt enkelt inte skapad för det kontinuerliga flödet med kolhydrater som är vanligt i västvärlden.
2. Insulinet signalerar till muskler och fettceller att ta upp det höga blodsockret. Vad gör en fettcell när den får extra näring? Jo, den växer. Dvs, man blir fet. Motion kan förmodligen påverka hur stor andel som tas upp på vilket sätt, men det fungerar inte speciellt bra för att faktiskt bli av med det fett man redan har lagt på sig.
3. Kolhydrater, framför allt frukos, är cancercellernas favoritföda. Det betyder inte att man får cancer av att äta en frukt ibland, men om det är så att man har några cancerceller i kroppen är det ju lite onödigt att göda dem på det effektivast möjliga sättet. Med lite tur går det till och med att svälta bort cancer genom att helt nolla kolhydraterna, det har dykt upp sådana rapporter här och där.
4. Hjärt-/kärlsjukdomar är i princip linjärt kopplade till mängden kolhydrater man äter. Se t.ex. på USA, där de äter minimalt med fett och massvis med kolhydrater, och både är överviktiga och världsledande på alla möjliga sjukdomar.
5. Alzheimers kan orsakas av stora intag av kolhydrater.
6. När blodsockret sjunker, upplevs det som hunger, och kroppen skriker efter mat. Det är alltså inte lågt blodsocker man reagerar på, utan själva nedgången. Äter man väldigt kolhydratrik kost kan man alltså ha ganska högt blodsocker när man blir hungrig igen. Det blir lätt en väldigt ond cirkel.
7. De blodsockerdippar jag har upplevt på eftermiddagarna, som har krävt mycket jobb för att jag inte ska somna (vilket alltid misslyckas när jag har minsta möjlighet att däcka av en stund), är efter 20 år nästan helt borta.
8. Kolhydrater försämrar också kroppens upptag av vitaminer. Med ett minimalt kolhydratintag får man därför maximal nytta av den mat man äter.

Jag har både diabetes och cancer i släkten lite här och där, och jag vill nog helst inte ha något av dem. Båda sjukdomarna är ärftliga om jag har förstått rätt, så jag trivs bra med att göra det jag kan för att hålla dem på avstånd.

Fett

För att få tillräckligt med energi äter jag istället fett. Helst animaliskt, gärna mättat. Smör och fettkanter ftw.

Men fett blir man ju fet av? Ledsen att göra dig besviken, men nej.

På 50-talet var det en kille som heter Ancel Keys, som publicerade en studie som visade att i länder med stor fettkonsumtion var folk feta och dog av hjärt-/kärlsjukdomar. Några andra studier i ämnet har inte gjorts. Livsmedelsverket publicerade för något år sedan en bunt studier som skulle stödja det här, men de pulveriserades omgående. Om något, visade de på det omvända. Ancels studie visade sig efter ett tag vara falsk, eftersom han medvetet bara tog med de länder som stödde hans hypotes. De förmodligen tiotusentals svenskar som har ätit LCHF-kost under kortare eller längre tid kan snarast visa att ett högt fettintag leder till viktnedgång. Några negativa effekter av en hög andel fett i kosten, finns helt enkelt inte. Däremot finns det massor med positiva effekter.

1. Det triggar fettcellerna att släppa på sitt innehåll, så att man som sagt går ner i vikt. Eller snarare, man får en mer balanserad mängd kroppsfett. Extremt underviktiga personer går upp i vikt lite grand med en fettrik kost, tills de når en hälsosammare nivå.
2. Det påverkar inte blodsockret, och triggar därför inte igång något insulin.
3. Det innehåller mycket näring och energi, vilket ger en långvarig mättnadskänsla. Att inte behöva äta med några få timmars mellanrum hela tiden är väldigt skönt.
4. Huden smörjs inifrån på något sätt, vilket gör att mitt mångåriga handkrämsmissbruk nu är över. Även lypsylberoendet har minskat rejält, liksom mina spruckna nagelband.
5. Kroppen har mer bränsle att slösa med, vilket gör att man fryser mindre.
6. Eftersom det hela tiden kommer fett som måste hanteras, hålls gallblåsan upptagen, och man förhindrar att det bildas gallstenar. Har mat ätit extremt fettsnålt bildas det stenar, som sedan skjuts ut när det kommer fettrik mat igen. Äter man hela tiden fettrik mat, hinner det aldrig bildas några stenar.

Margarin orkar jag inte ens ta upp. Förbjud eländet, bara. Rakt av.

Kalorier

Men om man äter fler kalorier än man gör av med så går man upp i vikt! Energiprincipen! Nej, inte det heller. Antalet felkällkor här är ganska många, framför allt eftersom kroppen inte är ett slutet system.

1. Protein, fett och kolhydrater behandlas helt olika när de tillgodogörs i kroppen, så hur mycket energi som utvinns när de eldas upp (vilket är det som kcal mäter), är inte speciellt relevant. Det är fyra helt olika kemiska processer.
2. Kroppen anpassar förbränningen efter hur mycket energi som finns tillhands. Bland annat kan kroppens temperatur ändras lite grand.
3. En okänd del går rakt igenom kroppen. Hört talas om gödsel, som ju är väldigt energirikt?
4. Protein, fett och kolhydrater mättar olika mycket, vilket gör att beroende på vad man äter, blir man efter varierande mängd tid olika hungrig.

Några gånger har jag fått protesten “men det är klart man går upp i vikt om man äter 10.000 kalorier och inte rör på sig”. Tja, om man inte rör på sig, så har man inget intresse av att äta så mycket. Om man nu inte har en allvarligt skadad metabolism på grund av lång tids kolhydratätande. Äter man mest fett, krävs det en omänsklig ansträngning för att få i sig så mycket. Vad skulle vitsen med det vara? Man äter tills man är mätt.

Frågan är inte om man går upp i vikt om man äter en viss mängd kalorier. Frågan är om man går upp i vikt om man äter tills man är mätt, för det är det enda som håller i längden.

I nummer 2/2010 av LCHF-magasinet stod förresten om en undersökning där en grupp studenter fick äta 500 extra kcal fett, och en annan grupp 500 kcal kolhydrater. Kolhydratgruppen gick upp i vikt 0.8 kg på 2 veckor, fettgruppen inget alls. Jag har själv frossat duktigt i fett sedan nyår, men krymper stadigt ändå.

Kolesterol

Men kolesterol är väl farligt i alla fall? Nej, faktiskt inte.

De personer som drabbas av hjärtinfarkt har vanligtvis lite lägre kolesterolvärden än friska personer i samma ålder. Däremot ska de inte vara larvigt varken höga eller låga, för då är troligen någonting fel någon annanstans. LCHF-ätare får i princip utan undantag bättre värden här, trots hög äggkonsumtion. Anledningen är helt enkelt att kroppen själv producerar runt 80% av kolesterolet, och anpassar det efter hur mycket man får i sig via kosten.

Dvs: mättat fett och ägg ger inte höga kolesterolvärden, och höga kolesterolvärden ger inte högre risk för hjärt-/kärlsjukdomar. Statiner, som folk äter i parti och minut, verkar dessutom inte bara vara onödiga, de ger också massor med otrevliga bieffekter som värk och annat.

LCHF

Sammantaget finns några andra effekter som LCHF-ätare märker av.

1. Finnar försvinner nästan helt.
2. Hjärnan funkar ofta snäppet bättre.
3. Nattsömnen blir ofta bättre.
4. Allergier försvinner.
5. Kvinnor blir tydligen lättare gravida, även om det är någonting som jag personligen inte har någon erfarenhet av.

Den enda stora nackdelen jag har hittat än så länge är att mina hojbyxor har blivit för stora, så nästa säsong måste jag köpa nya som sitter bättre. Det är en smäll jag är beredd att ta.

Svaret på frågan i rubriken, blir därför “tills vidare, eller tills det kommer någon studie som otvetydigt visar att en viss form/mängd av kolhydrater är ofarligt/fördelaktigt”. Försöker man hålla sig till gräsbetande djur, som t.ex. från Karlsson & Elner där vi köpte en kvarts nöt i våras, får man dessutom i sig både bra fetter och rätt proportioner av Omega-3/6. Med ett minimum av transporter och besprutningar, och maximalt miljövänligt (jag rekommenderar boken “Vegomyten” för de som tror att vegetarisk kost är bättre än att äta kött). Både jag och miljön mår bättre, så varför skulle jag äta på något radikalt annorlunda sätt?

Liten brasklapp: Jag tränar i praktiken ingenting, sedan nästan ett år tillbaka. Om man inte tränar på elitnivå så ska fettdrift räcka bra, men jag har ingen personlig erfarenhet av det. När jag åt LCHF för två år sedan tränade jag förvisso Shorinjikempo väldigt intensivt utan problem (inklusive en gradering och flera läger), men då hade jag mycket sämre koll på vad jag egentligen åt.

August 26th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 8 comments

Fjantig kalorijakt

Aftonbladet envisas med sina artiklar om hur man kan jaga kalorier. I vanliga fall är de ju bara att ignorera, men den här gången blev det så makalöst fånigt.

Dressing. Grönsaker är toppen på alla sätt. Men dressingen är ofta en energibomb. En matsked vinägrett innehåller cirka 100 kcal.

Dressingar är oftast baserade på olja, det där som alltid hävdas är nyttigt.

Pasta med gräddiga såser. Se upp! En portion innehåller ofta 800 kcal.

Jaha? Ett normalt dagligt intag ligger ju runt 2000 kcal, vilket gör att de där 800 är ganska lagom.

Majonnäs. Den goda majonnäsen har ofta smugit sig in i aiolin eller hamburgerdressingen. Försök välja en tomatsås eller sås gjord på yoghurt.

Som “monopol” uttryckte det: “Tro f**n det, aioli utan majonnäs blir Vitlök.”

Köttfärs och korv. En portion köttbullar utan tillbehör innehåller cirka 300 kcal. Samma mängd omalt kött cirka 200 kcal.

Så om man maler köttet så tillkommer helt automagiskt 100 kcal? Jo, men tjena.

Friterad kyckling. Väljer du stekt eller grillad kyckling får du bara i dig hälften så mycket energi.

Och blir bara hälften så mätt.

Pommes frites. Varning, varning. Väljer du kokt potatis får du äta tre gånger så mycket.

Man “får” äta? Enligt vem, mer exakt? Baserat på exakt vilken vetenskap?

Problemet med kalorijakt kommer man ju inte undan. Om man inte äter tills man blir mätt, så är man fortfarande hungrig efteråt. Dessutom gör fettsnål mat, vilket är det som oftast rekommenderas i de här sammanhangen, att man blir hungrig snart igen.

Det där med att “fett är farligt” är en hypotes som kommer från Ancel Keys, från en undersökning han gjorde på 50-talet. Han visade en fin graf där de som åt mer fett hade högre risk att dö i hjärt-/kärlsjukdomar. Problemet är att han hoppade över det mesta av datat, just för att få en fin linje. Tar man med alla andra länder, får man… tada! Inget som helst samband överhuvudtaget. Inklusive det där med kolesterol, där finns inget samband heller. Mer än att de som har lite högre värden när de blir gamla har mindre sjukdomsrisk. Några andra undersökningar som har visat på fettets farlighet finns inte. Tja, ett par stycken, men för varje sådan finns 10 andra som visar på dess nyttighet.

För att se vad som händer om man drar ner på fettet är det bara att titta på USA. De ligger på i snitt 11% numera, efter att helt och hållet ha gått på fettmyten. Vad har hänt? Jo, folk blir inte mätta. Alltså äter de kolhydrater istället, som dessutom är billigare. Blodsockret går upp, blodsockret går ner, och så är man hungrig igen. Om det är snabba eller långsamma kolhydrater gör mindre skillnad, det är fortfarande sockerkedjor som måste tas om hand av insulin. Insulin som dessutom signalerar “fettinlagring”. Till slut orkar inte kroppen ta hand om alla kolhydrater och utvecklar diabetes. Även cancer lever bäst på kolhydrater, framför allt fruktos.

Resultatet? En fetmaepidemi utan motstycke, och stadigt klättrande siffror för folk med diabetes och andra sjukdomar. Det är alltså dit som dagens dietister vill att Sverige också ska komma.

Alternativet är att äta mindre kolhydrater och mer fett, framför allt animaliskt. Det mättar bättre, och ger ett mer stabilt blodsocker. Vilket är precis den metod som samtliga av de kändisar som just Aftonbladet har skrivit om, har använt. Jag gjorde en liten överslagsräkning, och kom fram till att jag äter ungefär 60% fett, räknat på energin. Jag mår hur bra som helst, med ett stadigt minskande midjemått. Livsmedelsverket förespråkar något som närmast blir 60% kolhydrater, vilket är “balanserat”. Men 60% fett är tydligen “extremt”.

August 17th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 6 comments

Blodvärden

Efter ett drygt halvår med LCHF-kost av varierande strikthet gick jag nyligen till den lokala vårdcentralen för att kolla mina blodfetter. Under den här tiden har jag ätit minst 2 ägg om dagen, ofta 4. Vispgrädde köps i halvlitersförpackning, säkert 1-2 per vecka. Det 1.8 kg paket med koncentrerat smör (100% fetthalt, dvs fritt från mjölkprotein som blir svarta prickar i stekpannan) som vi köpte i våras är snart slut. De stavar med 100g vitlökssmör som säljs i affären har gått åt hårt. Äggröran steks alltid i det överblivna fettet från bacon eller fläsk. Majonnäsburkarna överlever kanske 2 veckor i bästa fall.

Det som har dragit upp kolhydratkonsumtionen är framför allt att jag ofta äter havregrynsgröt på morgnarna, och kanske lite mycket kaviar. Huruvida det är bra LCHF att äta en strutglass till lunch var och varannan dag nu på semestern är jag också lite tveksam till. Men det är gott.

Enligt Livsmedelsverket borde jag med den här fettkonsumtionen vid det här laget vara i det närmaste död. Det är jag inte. Istället har jag, föga förvånande, värden som ligger precis där de ska. Något enstaka värde var några tiondelar högre än vad jag hade föredragit, men det var ändå inget som gav något skäl att oroa sig. Dessutom fungerar som sagt min hjärna lite bättre nu, och saker som torra händer och trasiga nagelband är ett minne blott. Och så har mc-byxorna blivit för stora runt midjan, men det vet jag inte om det räknas som något bra.

För att få ta det här provet var jag tvungen att prata med en läkare först, men det var inte så farligt. Det räckte bra att säga att jag ville hålla koll på värdena så att de inte sprang iväg någonstans. Att det finns både diabetes och hjärt-/kärlproblem här och där i släkten gör det också lite extra intressant för mig att bevaka värdena.

Det är lite synd att jag aldrig kom iväg för att ta de här proverna innan vi började äta LCHF igen, men med några årliga kontroller framöver så går det ju ändå att få en bra bild av hur kroppen reagerar. Det ickeoptimala värde jag hade kanske är på väg åt rätt håll. 40 år med relativt fettsnål kolhydratkost kompenseras ju inte bort på några få månader.

July 28th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 6 comments

Je ne parle pas français

Det var ju visserligen inte mer än väntat att det skulle inträffa förr eller senare, men ändå.

I helgen var vi som sagt på Skansen. Strax innan hemgång så hamnade jag mitt emot en kille i en ganska trång passage, varvid han stannade till och vred sig lite åt sidan så att jag skulle kunna passera först. Min vana trogen fick han ett “mercy bo cope”, med så stark amerikansk brytning jag kunde uppbringa. Varvid killen svarar på franska, eftersom han var fransman. Hoppsan. Min franska är numera en aning rostig, ungefär i klass med säkerheten i Microsoft Explorer 6 eller internetförståelsen hos en genomsnittslig riksdagspolitiker, så jag uppfattade tyvärr aldrig vad han faktiskt sa.

Tror jag ska övergå till ett svenskt “tack” hädanefter.

June 29th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Midsommarafton på Skansen

Igår kände vi för att vara unika, och åkte till Skansen för att fota djur och kanske lite folk. Smart tänkt. Kön vid huvudingången sträckte sig vid tvåtiden i dubbla rader förbi parkeringen utanför Cirkus, så vi gick bort till ingången med linbanan. Där var den lite kortare, men det tog ändå bortåt 45 minuter innan vi kom in. Strategiskt tips: Kom dit tidigare på dagen.

Det går inte att låta bli att ta kort på paddelankor.

Den här blev inte riktigt så skarp som den borde ha varit, men den blev cool ändå.

En vit blomma, som säkert har ett namn.

Terminator?

Ett gäng påfåglar skrek och flög omkring. Mindre än en minut efter att en av dem hade flugit från huset på ena sidan till den andra, kom en kille förbi och frågade sin pappa om de kunde flyga. Yup, och det ser ganska lustigt ut med deras enorma stjärtfjädrar.

Sälen såg mest ut att ligga och softa.

Visenten var inte heller direkt ihjälstressad.

Gässen höll sig i grupp, så det var ytterst få bilder där de inte såg ut att nästan sitta ihop.

Bland kanadagässen fanns en liten familj, med en jättesöt liten ullboll som gick omkring och utforskade. Föräldrarna gick bredvid och höll noga utkik.

Borta vid akvariet fanns några krontranor. Det blev jättefint med solen som lyste från sidan, men sedan var det det där med att inte klippa av fötter hela tiden.

Apropå att hålla utkik… Surikater är för jävla gulliga.

Avslutningsvis en liten modelektion. Alltså, om det är så att man vill ha en vit och tunn klänning på sommaren, så är det inte jättebra med svarta trosor. Om det nu inte är precis den här effekten man är ute efter, förstås.

June 26th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 7 comments

“Raps & Smör”

På Ica idag så föll min blick på en flaska som det stod “Raps & Smör” på. Eftersom jag är lite petig med vilket fett jag får i mig blev jag lite nyfiken. Vid en närmare observation stod det “flytande blandning av raps & smörolja”, fast “flytande blandning av” och “olja” var knappt hälften så stort som “raps & smör”. Fult.

En titt i ingredienslistan: rapsolja 70%, vatten, smörolja 8%, salt, härdad rapsolja 1,4%, emulgeringsmedel, och lite annat skräp. Väldigt fult. Den där flaskan kommer inte komma i närheten av ett kylskåp som jag har någon kontroll över, den saken är klar.

Själv köper jag numera bara Arlas “koncentrerat smör” från Daglivs och ren kokosolja. Smöret är underbart, och kokosoljan fantastisk. Det är skoj att steka i smör som inte ger ifrån sig en massa bränt protein när det blir varmt, och stekytan när man steker i den helt smakfria kokosoljan kan komma från vilken uppslagsbok som helst på “maillardreaktion“. Fantastiskt brun och vacker.

Att inte vara fettskrämd gör att jag kan äta massa goda animaliska fetter, och veta att det bara gör mig mätt, ger mig stabilt blodsocker, förbättrar mina kolesterolvärden (vad de nu ligger på, jag ska kolla upp dem vilken dag som helst, mest bara “för att”), förmodligen minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, alzheimers och cancer, och, vilket är minst lika viktigt, drar fram alla goda smakämnen i maten. Att fettet då kostar några kronor mer än margarin och vegetabiliska oljor vars omega-3 inte ens kan tillgodogöras av människor, gör faktiskt ingenting.

June 24th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 15 comments

Backup hos varandra?

För något år sedan lyckades jag tappa Alldeles För Många Oersättliga Filer, framför allt nästan allt av runt 2 års foton. Det var inte jätteskoj.

Visserligen tar jag backup från min vanliga dator till min server, men eftersom de står i samma lägenhet så är det inte en så bra lösning. Med diskar på 1-2 TB som har överkomlig prislapp och internetanslutningar som faktiskt är lite fart på, skulle jag vilja göra så här:

1. Jag och Person X köper varsin disk. USB om det funkar i Linux (lite enklare hotswap), annars SATA som dessutom är lite billigare (per GB).
2. Konton skapas på respektive burk, för ssh-access med den nya hårdisken som loginbibliotek. Med chroot, så blir det ännu bättre.
3. Jag synkar mina saker till Person X, och Person X synkar till mig.
4. Ett konto hos dyndns.com gör att domännamnet kan ändras automatiskt när man får en ny IP-adress.
5. Med crontab kan backuper göras godtyckligt ofta, och med “rsync --bwlimit” kan man hålla nere bandbredden lite grand.

Så, är det någon här som har samma behov, och har lust att vara denna Person X?

June 23rd, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 4 comments

Bilder från kronprinsessbröllopet

I ett försök att vara så unika som möjligt så åkte jag, Mia och Anders till city igår. Jag ville testa mitt nya kamerahus (Canon 7D), Mia sin 100mm-glugg, och Anders sitt Namibia-kit.

I början hade jag en 17-40 vidvinkelzoom för att få överblicksbilder, men det blev snabbt astråkigt. Jag kan verkligen inte fota i stan med så kort brännvidd. Att “gå närmare” med vidvinkelgluggen vågar jag helt enkelt inte. Istället bytte jag till en 70-200 telezoom, vilket gjorde allting mycket roligare.

På väg genom Gamla Stan var det ganska många personer med kronor och tiaror av olika slag. Tyvärr blev bilden lite för suddig, eftersom han var på väg bort för snabbt.

Vi gick vidare bort mot Sergels Torg, där jag nog fick världens bästa bild på kortegen. Titta! Ett bakhjul!

Efter denna succé gick vi vidare mot Kungsträdgården, för att försöka hinna ikapp dem vid Nybroplan. Utanför NK stod helikopterflottiljens livgren, bland annat den här killen. En av dagens bättre bilder, tycker jag.

Att hinna till Nybroplan i tid blev omöjligt, så vi gick ner till Operan istället. I någon av de fototidningar jag har läst senaste tiden fanns ett tips om att fota publik och folksamlingar från sidan, med fokus på någon enstaka person en liten bit bort. Tycker det blev ganska bra.

Bakom oss kom några poliser på häst. Jag blev glatt förvånad när jag såg lillkillen när jag efteråt bläddrade igenom bilderna. Ibland måste man ha tur också.

Många hade tiaror, som sagt. En hatt är inget hinder för detta.

Sedan kom då brudparet ut. Tyvärr stod vi lite långt bort.

Inzoomat till 100% så ser man faktiskt att det verkligen är Victoria och Boxer-Robert. För att vara handhållet, med drygt 1,5 kg kamera i ena handen rakt uppsträckt (den andra höll jag ovanför displayen så jag kunde se vad tusan jag siktade på), och på 200 mm brännvidd, tycker jag att det är helt ok.

Vissa i publiken var annorlunda utsmyckade än andra. Det lönade sig att ta en extra sekund och låta kameran ligga still och kunna fokusera i lugn och ro innan man kastar sig på avtryckaren.

Vi började vandra tillbaka genom Gamla Stan, men inte heller här var vi helt ensamna. Äntligen en bild där mängden folk faktiskt syns.

Framåt Slussen fastnade brorsan på en bild också. Möjligtvis lite rörig bakgrund, men jag tycker att den funkar.

I början av dagen hade jag och Anders provat hattar, så när jag efteråt såg en ungefär likadan hatt “in the wild” var jag ju tvungen att kasta upp kameran. En aning tur med tajmingen.

På vägen hem stannade Mia och jag till och fotade lite lammöron och rosbuskar. Här ekade Scott Kelbys röst om att ta sig ner till blommornas höjd och inte fota uppifrån.

Sammanlagt blev det ungefär 300 bilder (fler än Mia, för första gången någonsin), med plats för 50 bilder kvar på kortet (8 GB). Jag behöver helt klart minst ett kort till, för det där känns som lite för liten marginal. Kameran är jag mycket nöjd med, den är precis lagom snabb, avancerad och tung för min smak. Jag kan göra allt jag vill med den, och det finns gott om utrymme att växa och lära sig mer. Telezoomen älskar jag, men vidvinkelzoomen får nog stanna inomhus tills jag lär mig hur jag ska använda den.

Inte för att det blev några närbilder på varken Victoria eller Madeleine (varför fick inte JAG ta den här bilden, t.ex?), men jag är ohyggligt nöjd ändå.

June 20th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 4 comments

Interphone + GPS + passagerare = #fail

I höstas bytte jag ut min Cardo Scala Rider Q2 mot en Interphone F4, på grund av problem med blutoothkopplingen till mobilen. Interphone är väldigt mycket duktigare, och kräver inte att man ständigt parar om apparaten med mobilen, så jag var nöjd och glad. Tills i lördags.

Tja, eller tills i mars eller så när det visade sig att ena luren var död, men det var lätt åtgärdat genom att lämna in den på service. Garanti ftw.

I lördags skulle vi iväg några stycken på utflykt till Sigtuna. Jag och sambon åkte först på hojen, och de andra bakom i bil. Jag knappade in adressen till restaurangen i mobilens GPS, aktiverade dialogläget med sambon, och började köra. Minutrarna gick, men det kom aldrig några körinstruktioner från GPS’en.

Då visade det sig att dialogläget tar prioritet, så GPS-instruktionerna kommer aldrig fram. Stänger man av dialogläget så funkar det precis som det ska. Jätteskoj.

Cardon gjorde tvärtom, vilket var ofantligt mycket trevligare. Då kunde man sitta i dialogläget hela tiden, och då och då bli avbruten av ett “sväng höger om 300 meter” då och då. Tyvärr slutade telefonkontakten fungera helt och hållet efter en timme, men ändå.

Sista biten fick jag därför stänga av kommunikationen med sambon, för att kunna höra vad GPS’en hade att säga. Det här ser jag som ett rejält konstruktionsfel, men knappast något som jag lär kunna få några pengar tillbaka för efter nästan ett år.

Nu har det dykt upp en Scala Rider G4, med ett par ändringar. Framför allt är blutoothversionen ändrad från 2.0 till 2.1, vilket visar att de faktiskt har gjort någonting på den fronten. Sedan klarar den kommunikation över längre avstånd, men det spelar ju ingen roll så länge man sitter på samma hoj. Å andra sidan är den inte gratis, och jag kan inte hålla på och köpa nya komsystem hela tiden. Det är bara jäkligt störande att aldrig få något som faktiskt fungerar som det ska, utan bara strular på det ena eller andra sättet.

Rekommendationen blir därför, just nu:

1. Om du kör ensam och bara vill ha koppling till mobil och GPS, köp en Scala Q2 eller G4.
2. Om du har en Nokia, köp istället en Interphone F4.
3. Om du vill kunna prata med din passagerare eller kompisen på en annan hoj, prova Scala G4.

Att kunna snacka samtidigt som man kör är faktiskt väldigt trevligt. Speciellt för mig som är så obotligt snacksalig. *host*

June 14th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Försvaret söker folk utan egna åsikter

Den här veckan har Försvarsmakten haft en reklamkampanj för att rekrytera folk. Det är en massa uttalanden typ “Din/Ditt X tycker inte att Y. Klarar du av att ha en egen åsikt?”. Det framgår tydligt när man har sett flera av dessa, att den “rätta” åsikten är tvärtom mot vad mamma, kusinen, kompisen osv tycker. De personer som har samtliga dessa korrekta åsikter, är de som de vill rekrytera.

Det hela blir lite komiskt.

Om man är en person som gillar att tänka själv och ha egna åsikter, är militären uppenbarligen inte direkt det bästa valet.

June 11th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments