Återigen visar det sig att religiösa företrädare inte är det minsta intresserade av vad saker faktiskt är, utan vill bara sätta passande namn på dem.
Först hette det att samlevnaden mellan två personer bara fick existera om det var mellan en man och en kvinna.
Nu är de redo att till och med separera det juridiska giftermålet med sitt eget krimskrams, precis som det rimligtvis ska vara, men håller fortfarande kvar vid ordet “äktenskap”. Det är som en liten treåring som är rädd att bli av med sin favoritleksak. De har gått hela vägen och accepterat att staten och kyrkan faktiskt inte är samma sak, men klarmrar sig fast vid minsta lilla sak.
Kyrkan borde visa att det faktiskt finns lite kärlek och tolerans inom kristendomen, och släppa den här bollen nu. Deras monopol på det här området är över, och ingen vill ge det tillbaka till dem. Förutom några kristdemokrater, varför man nu skulle bry sig om dem.
De har förlorat konceptet, så varför envisas de med att tjata om namn?
När man använder en cykel så cyklar man. När folk ska lova trohet till varandra i oöverskådlig tid, eller bara tycker “I’m really in love with you right now” om man är Dita von Teese, har man bröllop. Vi kanske ska kalla det för att bröllopa?
Artikel: SvD
Andra bloggar intressant om: Politik, alliansen, bröllop, religion, kärlek, äktenskap, giftermål.
October 2nd, 2008
Posted by
Daniel Brahneborg |
Uncategorized |
4 comments
Innehållet på http://lyricwiki.org/Loke_Nyberg:V.S.P. verkar inte alltid fungera, så här är en kopia. En fin sång som passar bra på bröllop. Finns att köpa på Lokes egen websida.
V.S.P
Jag är ganska bra på pingis och flipperspelens prins.
Jag har aldrig fått däng i Trivial Pursuit, så vitt jag minns.
Jag kan simma som en säl och jag kan teckna lite grann´.
Ein bisse deutch skulle jag också vilja påstå att jag kan.
Jag kan fritera mozarella, jag kan yla, gnälla, skälla nästan otäckt likt min storasysters hund.
Jag är bowlingbane-diva. På en dator kan jag skriva inte långt från elva tecken per sekund.
Ganska medelmåttiga egenskaper tycker säkert ni men då har jag inte nämnt det jag är överlägsen i.
Och på det här är jag unik jag är den ende av mitt slag för jag har insett sen en tid tillbaks att världens sämsta pojkvän…
ja, det är jag.
Jag kommer hem vid tre på natten när jag lovat komma tio
sitter klistrad framför TV-n när vi bestämt att gå på bio.
Jag är aldrig spontan, jag sover bort halva dan.
Och vill du ha en hemmakväll då vill jag ut på stan.
Och ska vi nån gång ut och äta vill jag gå på Burger King
men har vi en ledig dag bara du och jag då vill jag ingenting.
Jag är smutsig och lat, jag lagar urusel mat.
Jag kallar dig pedant och din kritik för jävla tjat.
Jag är tråkig tyst och dyster men jag flirtar med din lillasyster
talar vitt och vackert om mitt ex.
Jag fattar aldrig dina skämt och jag gör bort mig nästan jämt
och brukar plocka fram en serietidning om du vill ha sex.
Jag lånar dina pengar jag är nästan alltid pank
men snabb som fan att påpeka din blygaste skavank
det är mera regel att du gråter när vi ses än undantag.
Tacka fan för det jag menar världens sämsta pojkvän
det är jag.
Men nu undrar ni väl alla; varför gör jag som jag gör?
Varför är jag en sån apa? Varför har han sånt humör?
Men jag lovar mina vänner; när jag får mitt första pris
så ska jag avslöja historien bakom världens största gris.
Jag ska stå där högst på pallen med en folkölshatt på skallen
mellan glädjetårarna ska jag klämma fram;
Att jag vill dela denna ära med Dig mitt hjärtans kära
denna sorg, självförakt och skam.
För kom inte och påstå att jag inte gjort mitt bästa.
Jag klädde dig i guld och rosenblad.
Och fastän jag var sliten bet jag samman för det mesta
i nån barnslig tro att du skulle bli glad.
Men är man inte bäst på jorden är man inte nog för dig.
Det märktes i allt du gjorde allt du sa.
Så vill du svara på den fråga som i veckor har gnagt i mig;
Är det verkligen mig du vill ha?
När du sa att rosorna jag köpte dig var alldeles för röda
och sången som jag skrev till dig var alldeles för lång.
Mina kyssar var som vatten. Mina händer kalla, döda
det var jag som var för stor och inte du som var för trång.
Och på det sätt man blir behandlad blir man märkligt nog förvandlad.
Det vette fan eller Freud men det sker på nåt vis.
Så jag ska ta min guldmedalj och köra ner den i ditt svalg
för att du förvandlade mig från människa till gris.
Och sen gör jag mig redo för le grande finale
när jag svärande på tyska drar till närmsta flipperhall.
Och jag flipprar med ett medelmåttigt flipperess finess
men som världens sämsta dumpar jag dig via SMS.
För jag vill hellre leva medelmåttigt överlag
än med ditt sjukliga behov att den du älskar ska va svag.
Jag kommer komma över dig på bara någon dag
men jag kan aldrig glömma bort att hela världens sämsta pojkvän,
världens sämsta pojkvän,
världens sämsta pojkvän…
Det är jag!
Andra bloggar intressant om: musik, humor, bröllop, loke, världens sämsta pojkvän.
August 11th, 2008
Posted by
Daniel Brahneborg |
Uncategorized |
no comments
Dags för lite bilder från Ängelholmsresan.
Det var fullt på Hotel Lilton där bröllopet skulle vara, så jag hamnade på andra sidan centrum på Hotel Riverside. Rummet var litet, för att inte tala om badrummet. Som en studentkorridor med halva ytan, ungefär. Tyvärr var sängen för hård för min smak, så dagen efter hade jag rejäl ryggvärk. Inte direkt mitt förstahandsval om jag skulle komma tillbaka, tyvärr.
De flesta satt runt ett U-format bord under ett tält, och sedan var det några mindre bord utanför. Det var ganska fint väder större delen av kvällen, men både i början och på natten så regnade det rejält. Tält är bra.
Fördrinkarna bestod av diverse alkoläsk i en stor balja med frysta vattenballonger. Specialdricka för de som körde bil (fint illustrerat med en bil), och för barn (också illustrerat).
Som utlovat dök Pettson upp en stund för att prata med och läsa sagor för de barn som var där.
Även om de flesta har digitalkameror numera, så är det aldrig fel att lägga ut ett gäng engångskameror. 29 spänn hade tydligen de här kostat. Efter att ha fotat digitalt i ganska många år nu så var det direkt läskigt att använda dem. Man kunde ju varken zooma eller se resultatet efteråt. Som att fota “blint” på något sätt.
Varmrätten var kassler, med äppelmos och diverse blandad frukt. Frukt i och till mat fungerar mycket bättre än man kan tro.
Flera personer sjöng och spelade. Eftersom det fanns både döva och hörselskadade med i sällskapet fanns en teckenspråkstolk med, som mycket vackert och inlevelsefullt tolkade både Cecilia Lind och Amazing Grace.
Elinleticia hade själv broderat klänningen.
Vigsel avklarad. Lyckligare än så här vet jag inte om det är möjligt att vara.
Äntligen en lite mer realistisk tårtdekoration. Hur kul är det med två personer som står rakt upp och ner och ser allmänt uttråkade ut?
“Du förstår att du är gift nu, va?”
“Oh, crap!”
Eller vad de nu sa…
Den enormt duktige 17-årige Albin sjöng och underhöll. Bland annat en låt som hette “Världens sämsta pojkvän“, som han hade sjungit första gången han hade träffat sin nuvarande flickväns föräldrar. “Det visade sig att det bara var flickvännen och hennes pappa som hade humor, för mamman pratar inte med mig nu”, som han uttryckte det. Texten gick sjukt snabbt, så den stackars tolken fick slita som ett djur för att hinna med.
Han spelade även ett par låtar av en kille som heter Loke. Här med gitarren var det “Eldsjäl” (nedladdningsbar mp3-fil i länken).
Freddi hade hittat Albin när han satt och spelade på gatan i Lund någonstans, och redan innan kvällen var slut var han lovad minst två gig till. Jag kan bara ge honom mina fulla rekommendationer. Enormt duktig, rolig, och social. Han kan gå hur långt som helst.
De hade fixat en papperslykta som skulle flyga iväg, och i början gick det bra. Den fylldes fint med varm luft, och började protestera mot gravitationen.
Den hann tyvärr inte lyfta förrän den fastnade i trädet som stod precis bredvid…
Det var lite tal om att ringa brandkåren, men Freddi klättrade upp i trädet och fick loss den.
När Freddi fyllde 30 fick han en 30-årig Chivas Brothers i present. De som verkligen gillade whisky blev nu inbjudna att smaka på den, vilket blev ungefär ett dussin av de totalt 50-60 personer som var där. Vi var alla eniga om att den var helt makalös. Whisky blir roligare när den är myndig, men när den börjar närma sig medelåldern är den fantastisk. Mjuk, fyllig, ingen som helst äcklig spritsmak, utan bara lätt rökig njutning. Även med riktigt bra singel malts brukar jag behöva lite choklad eller nåt för att skölja ner den, men det behövdes inte här. Några droppar vatten i, så blev det perfekt.
Det blev mörkt i tältet, och eftersom den lampa som tolken hade fått ha bredvid sig ramlade i vattnet, fyllde Freddi fontänen med värmeljus istället. Enkelt och vackert.
Albins fot, storlek 49, kontra Elinleticias fot, storlek 35. Inte direkt lika stora.
Ja, det är fullt normalt att jämföra fotstorlekar på bröllop. Brukar inte alla göra det?
Det hade surrat några getingar runt bordet när de upptäckte all äppelmos och annat skoj. När vi hade ätit tårta så blev det ganska mörkt, de med småbarn började bege sig hemåt, och vi andra satte oss för att dricka whisky. Strax efteråt började det att störtregna, så resten av natten fram till klockan tre satt vi och tjattrade, Albin sjöng och spelade lite mer, och vi hade allmänt trevligt.
Tårtan som blev över var vid det laget helt bortglömd. På morgonen såg den ut så här..
På vägen till tåget såg jag den sedan den här statyn. Undrar om det finns någon manlig version i andra änden av parken?
På det hela taget var det nog det trevligaste, mest kärleksfulla och unika bröllop jag har varit på. Jag var inte ens ensam om att träffa brudparet första gången i verkligheten den dagen. Någon av de som höll tal sa att Freddi var galen, Elinleticia var galen, men tillsammans var de nästan en normal person. Det var ganska bra formulerat.
Andra bloggar om: bröllop, teckenspråk, ängelholm.
August 10th, 2008
Posted by
Daniel Brahneborg |
Uncategorized |
no comments
Jag var ju som sagt på bröllop i går, vilket var hur kul som helst. Mer om det senare, med lite bilder och en och annan film.
Elinleticia är ju döv (med CI), och det var ett par andra personer som tecknade där, så jag hade tänkt ta tillfället i akt att träna lite på mitt eget teckenspråk. Det var några år sedan, så det var mycket som hade hunnit försvinna. Något tecknande blev det dock inte förrän efter tillräckliga mängder alkoholhaltiga drycker hade intagits. Det är som tyska, det går också bättre efter några öl. Just teckenspråk fungerade bättre efter lite 30-årig whisky. Nåväl. Efter middag och vigsel så sprang jag på Elinleticia, och tecknade någonting. Sedan utpelade sig ungefär följande:
Elinleticia: Ja just det, du kunde ju teckna, det hade jag glömt.
Jag, på teckenspråk: Ja, men jag har glömt väldigt mycket.
Elinleticia flinar, och svarar: Jaha, du har bara lärt dig sådana meningar.
Huh? Va?
Sedan blev hon ivägdragen någonstans, så vi kom inte längre just då, och senare på kvällen glömde jag fråga vad som hände.
Idag när jag hade checkat ut och väntade på att tåget skulle komma, gick jag tillbaka för att hjälpa till att städa undan lite. Jag frågade vad hon trodde att jag hade sagt egentligen.
“Du är snygg och sexig”.
Till en tjejkompis, första gången man träffar henne i verkligheten, på hennes bröllopsdag… Bra jobbat. Fint.
Som tur var så är hon som hon är så det gick bra ändå. Senare på kvällen så förstod hon bättre vad jag sa, men det var som sagt efter whiskyn (och lagom uppblandat med svenska från båda håll). A coincidence? I think not.
Seriöst, jag måste vara lite mer noga med hur jag vänder händerna, hur många fingrar jag pekar med, och vad jag har för ansiktsuttryck. Det kan tydligen bli väldigt fel annars.
Andra bloggar om: teckenspråk, bröllop, humor.
August 9th, 2008
Posted by
Daniel Brahneborg |
Uncategorized |
2 comments
I morgon bitti struntar jag i nollåttandet, och åker ner till Skåne på bröllop, mellan Elinleticia och Freddi. Det är inte alltid man får gå på bröllop, så det ska bli kul.
Elinleticia träffade jag för två år sedan eller något sådant hos en tjej som kallade sig för Askungen på sin blogg, där hon hade skrivit något inlägg om cochleaimplantat. Vi fortsatte prata om allt möjligt, och i våras blev jag så bjuden dit ner. Det faktum att vi ännu inte har träffats i verkligheten känns nästan helt irrelevant för mig, men har gett en del underliga blickar och kommentarer från folk som inte är lika störda som oss “internet natives”. Sedan får vi se hur mycket teckenspråk jag kommer ihåg…
Bara för att jag inte kommer komma åt något internet (nej, jag har ingen smidig laptop och 3G-dongel än) så kommer bergis hela FRA-lagen avskaffas i morgon, FRA läggas ned, DRM och mjukvarupatent förbjudas, och Jessica Alba maila mig och fråga om vi ska äta middag i morgon kväll här i Stockholm för att sedan tillbringa natten på hennes hotellrum. Varvid jag inte kommer kunna svara henne, eller blogga om de intressanta nyheterna.
Nåja. Får hoppas att SJ fungerar, att vädret är vettigt där nere i morgon, och att de blir lyckliga resten av livet tillsammans. Resten får ordna sig en annan dag.
Som den uppmärksamme läsaren nu har kunnat konstatera så är det inte bara hög värme som får min hjärna att sluta fungera. Trötthet har ungefär samma effekt, varvid jag börjar svamla osammanhängade…
Andra bloggar om: bröllop, skåne, jessica alba, fra, drm, teckenspråk, cochleaimplantat.
August 7th, 2008
Posted by
Daniel Brahneborg |
Uncategorized |
one comment
|
