Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Kiropraktorerna är farliga

Aftonbladet har nu en artikel om att man kan bli skadad av att gå till en kiropraktor. Inte för att de baserar sin verksamhet på trams på ungefär samma nivå som homeopati, utan för att de inte har en licens. Så fint. En utbildnings längd har ingenting med dess innehåll att göra. Man kan studera åderlåtning i 100 år om man vill, det är fortfarande inget annan än ett sätt att döda folk på.

Meanwhile, i Storbritannien… Simon Singh skrev för ett tag sedan en bok om alternativmedicin, dvs behandlingar där det inte går att visa att de har någon effekt (behandlingar som har en bevisad effekt kallas skolmedicin, och fungerar bättre). En av de behandlingar han tog upp var just kiropraktik, och visade både genom att berätta om deras teoretiska bas (alla sjukdomar och besvär beror på kotor som har hamnat snett) och massor med fall där de snabba rycken runt halsen var den direkta anledningen till patientens snara död.

Resultatet blev en stämning från kiropraktorerna som tack vare de totalt sinnessjuka lagarna i det där landet både skulle ruinera Simon Singh själv och skulle göra britterna ännu räddare att avslöja bedragare. En kampanj pågår för att få till en ändring av den här lagen för att få tillbaka lite yttrandefrihet. Ni vet, en av de där grundbultarna i samhället som Piratpartiet kämpar för, och som gör att konceptet demokrati faktiskt är värt någonting. Oavsett politisk hemvist så ber jag er därför att klicka er iväg till den här kampanjen och skriva under. Lagar för att censurera och tysta medborgarna har en alldeles för otrevlig vana att importeras av andra länder.

Det är möjligt att de svenska kiropraktorerna är vettigare och mer kunniga än de brittiska (fast det verkar tveksamt), så om någon av dem ser det här får de gärna visa var de totalt tar avstånd både från kot-tramset och stämningen mot Simon Singh. Tills dess håller jag mig långt borta från dem, och rekommenderar att andra gör detsamma. Man har bara en kropp. Den ska man vara rädd om, och inte utsätta för första bästa behandling där det inte finns bevis för att den alls fungerar.

Tillägg: Mer info om kiropraktik på Humanistbloggen.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vetenskap, kiropraktik, homeopati, simon singh, piratpartiet, yttrandefrihet, censur.

February 16th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 6 comments

Facebook censurerar PZ Myers

För i helvete Facebook, har ni fel i hela huvudet nu? Jag försökte precis lägga in en länk till PZ Myers senaste blogginlägg när Rachel Maddow totalt massakerar Richard Cohen, en idiot som skriver böcker och annat om att “bota” folk från homosexualitet. Den statustext jag skrev först var så här:

Någon homosexuell här som vill “komma ut som straight”?
Jag är lite kär i Rachel Maddow nu.
Seriöst, världen behöver fler sådana här journalister.

När jag försökte posta det så blev det blockerat, med en kommentar om att innehållet var rapporterat som “olämpligt”. Jag försökte ändra till “h0m0″, ta bort ordet “straight” och lite annat, allt utan framgång. Till slut gick det bra när jag tog bort länken.

PZ Myers blogg, för de som inte har hittat den än, handlar om evolutionen, religion, sågning av värdelösa saker som homeopati, och diverse annat skoj. Sådant är tydligen för farligt för de stackars amerikanerna.

Uppdatering: Genom att ta bort slutet av url’en så att den bara blir “http://scienceblogs.com/pharyngula/2009/12/maddow_vs_cohen.php”, gick det bra att posta den. Fint jobbat. Tack @folin för tipset.

Läs även andra bloggares åsikter om internet, politik, sex, censur, pz myers, rachel maddow, richard cohen, homosexualitet, facebook.

December 10th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Kent med skygglappar

Rick hade en länk till moderaten Kent Persson, som var skeptisk till om Piratpartiet skulle komma in i EU-parlamentet. Många kommentarer blev det… Trots alla förklaringar på varför den ena efter den andra som både har röstat på moderaterna och i flera fall även varit med i partiet, går informationen inte fram. Kents enda reaktion är:

Dock verkar ju alla svar från er tyda på att ni uppenbarligen är mer nervösa för att inte (pp) tar sig in än vad jag trodde.

Jo, det är nog det vi är nervösa för. Inte för att vi inte längre har en demokrati, eller kan kommunicera utan statlig avlyssning. Och en miljon andra saker som alliansen är ansvarig för.

När han sedan fortsätter så här, blir det bara äckligt.

Det är givetvis så att vi lyssnar till vad väljarna tycker. Politik och partier har ingen framtid om man inte är i samklang med samhället och dess utveckling.

Hur kan man vara så blind och döv, och totalt oförmögen att faktiskt höra vad folk säger?

Andra bloggar om: Politik, övervakning, bodströmsamhället, censur, bloggosfären, alliansen, internet, kent persson, piratpartiet, moderaterna.

December 11th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 3 comments

Motivation att gå med i Piratpartiet

Det finns många anledningar både för att rösta och för att gå med i Piratpartiet. Så läste jag hos mcsarcne:

Jag klickar på länken, men tvekar till. Vem får veta det här, kan det här skada mig…?

Så långt hinner tanken.
Sen hör jag mig själv.

Jösses.

Har jag blivit så begränsad i tanken att jag tvekar så är det HÖG TID att gå med i just piratpartiet. Just för att tanken behöver få vara fri.
…och det har väldigt lite med fildelning att göra.

Precis.

Jag ska nog dela ut valblanketter nästa val också, och det ska bli skönt att veta att många fler lär veta vilka vi är för några, och på frågan vad vi står för så lär det korta “rätten till privat kommunikation” räcka mycket längre än förra valet. Det är nästan så att man fysiskt hör polletterna trilla ner hos folk nu. Rassel, rassel. Coolt.

Andra bloggar om: blogg, Politik, övervakning, censur, bloggosfären, internet.

December 9th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 3 comments

Politik utan religion

Alltså, ska inte kyrkan och staten vara skilda åt i det här landet? Jag trodde det, så att vi kunde ha demokratiskt valda personer och inte kristna präster som skulle bestämma vilka lagar som skulle gälla här.

Att den nya norska lagen som gör det förbjudet att köpa sexuella tjänster även utanför Norge är en ren “vi måste skicka en signal om fin, kristen moral”-historia som skiter fullständigt i de prostituerade, visar sig redan i början av artikeln. Fremskrittspartiets Solveig Horne:

Vi anser att det här gör det värre för flickorna. De kommer att gå under jorden.

De svenska reaktionerna är så fulla av förakt och nedlåtenhet att det är direkt pinsamt. Nej, pinsamt är fel ord. Osmakligt, snarare. Riktigt jäkla osmakligt.

Lena Olsson, vänsterpartiets rättspolitiska talesperson:

Vi moderna länder måste sätta ned fötterna.

Ja, Thailand är ju inte speciellt modernt. De har väl inte ens el än? Kan de ens läsa? Har de överhuvudtaget ett språk?

Att Thomas Bodström skulle vara positivt var ju ingen överraskning. Att han inte har några vettiga argument var inte heller någon överraskning. Jag menar, vad menar han med det här?

Sexbrott hänger ihop med människohandel.

Först “sexbrott”. I Thailand är prostitution inte ett brott. Alltså är det inte ett sexbrott. Och vaddå “människohandel”? Varifrån hade han tänkt att de prostituerade i Thailand skulle komma från? Norge? Eller är det en del av den kriminella verksamhet som får sina intäkter av fildelning, där folk skickar filer utan betalning mellan varandra? Seriöst, vad pratar han om?

Att skippa kravet på dubbel straffbarhet är olämpligt på alla möjliga sätt. Det finns ju ingen anledning till att det ska skippas bara för saker som Thomas Bodström inte gillar. När dörren väl är öppen är det ju bara att baxa igenom vad som helst. Dessutom måste det ju även gälla åt andra hållet. Det blir jättecharmigt med de fina morallagar som vissa mulimska länder har. Eller polska kvinnor som kommer till Sverige för att göra abort, som Flavian påpekar.

Jag gillar verkligen inte morallagar, eller folk som inte tänker igenom vad deras förslag får för konsekvens. Kombinationen är en katastrof.

Andra bloggar om: Politik, censur, sex, moral, religion, thomas bodström, prostitution, norge, lena olsson.

November 25th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | one comment

Vi är inte emot upphovsrätt

Kan någon förklara vad Bo-Erik Gyberg är ute efter i dagens SvD?

Dels så är det inte så mycket som stämmer med Ricks historia över upphovsrätten (del 1, del 2), och dels så är det ju fortfarande ingen som har argumenterat för “ett internet fritt från upphovsrättsligt skydd”. Det blir himla mycket enklare att föra en diskussion om fildelning i allmänhet och Ipred i synnerhet om antipiraterna faktiskt bemöter de argument vi har och inte hittar på direkta lögner. Visserligen beror det förmodligen på att de inte har några riktiga argument och inte kan bemöta motståndarnas, men det hela börjar bli lite tjatigt.

Det är inte helt lätt att jämföra de två beskrivningarna. Bo-Eriks beskrivning fokuserar nämligen väldigt mycket på den ekonomiska sidan för tryckerierna, medan Rick fokuserar mer på rätten att slippa bli censurerad. Dessutom är det inte så många årtal som är speciellt lika. Jag gillar däremot skillnaden på det här stycket av Bo-Erik:

Först med den franska revolutionens upphovsrättslag 1793 kom den verkliga explosionen av tryckta ord. Envåldshärskarens kontroll av konsten med hjälp av makt och pengar ersattes av upphovspersonens äganderätt till sina verk.

och de här styckena av Rick:

Ordet copyright härstammar från en intern mekanism inom boktryckargillet. Medlemmarna i gillet kom överens simsemellan om vem som hade rätt att trycka (”kopiera”) vilka manus, och detta fördes in i en stor liggare hos London Company of Stationers. Inte nog med att de hade ett monopol som grupp, alltså; de hade dessutom en kartell inom monopolet. [...]

För att åstadkomma detta [=undvika kopior med dålig kvalitet] menade monopolisterna att det borde finnas ett naturligt ägande till något man skrivit, som skulle tillkomma författaren av ett verk. Ett ägande som förbjuder andra att trycka samma verk. Och om det är ett ägande, så kan detta ägande också köpas och säljas.

Ett annat kul stycke av Bo-Erik. På vilket sätt skiljer sig det från hur bokförlag och musikförlag beter sig nu?

Att försöka leva på sitt författarskap blev utsiktslöst. Utbudet av böcker blev begränsat till det som tryckarna lätt trodde sig kunna sälja.

På sätt och vis är “vi måste stoppa fildelningen”-folket lite kul. De tjatar sig blå om hur kreativa de är. De tjatar sig lika blå över att de måste tjäna pengar. Ändå orkar de inte lyfta ett finger för att utnyttja något av sin kreativitet för att faktiskt kunna tjäna de där pengarna, utan kommer gnällande till politiker för att stämma livet ur en hel befolkning. Tja, kul, och kul… Kul som i “det är charmigt att vilja avskaffa yttrandefriheten och hota demokratin”.

Andra bloggar intressant om: Politik, övervakning, censur, fildelning, böcker, ekonomi, teknik, internet, Ipred, upphovsrätt.

November 16th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 3 comments

Demokrati enligt Bodström

Thomas Bodström får ursäkta, men jag får lite frossbrytningar när han säger att några hot mot ett par fotbollsdomare är ett “hot mot demokratin“.

Att få all telefontrafik, sms och internettrafik skickad till en statlig myndighet utan insyn, som upprepade gånger har gjort sig skyldiga mot övertramp, är ett hot mot demokratin.

Att privata intressen får statliga sanktioner att starta polisverksamhet, är ett hot mot demokratin.

Att mediebolag utåt påstår sig hålla en öppen diskussion, men ändå i tysthet censurerar bloggar som inte är helt politiskt korrekta, är kanske inte fullt ett hot mot demokratin, men åtminstone ett steg åt fel håll.

Att någon vuxen människa blir sur när några andra vuxna människor sparkar boll… det är mest bara patetiskt.

Andra bloggar intressant om: Politik, bodströmsamhället, censur, internet, säkerhet, ipred, fra, thomas bodström.

November 15th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | no comments

Niklas drar fel slutsats

Det är synd att Niklas Strömstedt drog helt fel slutsats igår. Han insåg ju själv hur trevligt det är att sprida musik man gillar. När det dessutom är artister som inte säljs så mycket längre, är ju den ekonomiska skadan obefintlig.

Mary Jensen brukar säga att hon önskade att Fredrik Reinfeldt gick ut och sa “oj, jag förstod inte vad det skulle få för effekter, vi drar tillbaka hela FRA-lagen och börjar från början”. Tänk om Niklas istället för att be om ursäkt, något som ändå inte kommer fungera för oss två miljoner andra som gör samma sak, hade gått ut och sagt “oj, jag förstod inte vad den här lagen skulle få för konsekvenser (jag reagerade nog likadant som Josh på de fyra monitorerna…), nu tar vi och kollar på de här med nya friska ögon för att se vad som egentligen händer, och om det faktiskt är ett problem”. Inse hur mycket positiv cred han skulle ha fått. Spaltkilometer med blogginlägg. Folk skulle lyssna på hans musik 24/7, för att se vilken skiva som var bäst, och sedan skulle en bra tajmad samlingsskiva slå alla rekord i jul.

Jag antar att hans musik är bra, eftersom han är relativt känd. Däremot har jag inte själv köpt någon skiva av honom, och jag tänker inte kolla runt på nätet för att se vad han har gjort för att se om något fångar mitt intresse. Han vill ju ge mig miljonböter i så fall.

Timbuktu har lite bättre koll, även om jag fortfarande verkligen inte gillar fildelningsavgifter. Den bästa kommentaren i den artikeln tycker jag är den här:

Hur ska vi få folk att VILJA betala för musik – eller någonting annat – på nätet? Vi borde lägga vår kraft på att förstå och utnyttja nätets kommersiella potential.

Precis. Internet är en reklamkanal. Problemet är att få folk att vilja betala, inte att tvinga dem till det. Tumme upp.

Artiklar: DN 1, DN 2,

Andra bloggar intressant om: Politik, fra, övervakning, censur, bloggosfären, reklam, moral, musik, fildelningavgift, nedladdningsavgift, fildelning, ekonomi, internet, Ipred, fra, niklas strömstedt, timbuktu.

November 14th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 3 comments

Valsedlar

För en massa år sedan så hittade jag till FFII när det var som mest bråk om mjukvarupatent. Att det skulle vara till skada för mig som programmerare var det nämligen ingen tvekan om. Samtidigt började det vara diskussioner om fildelning, DRM som strulade, det infördes meningslösa “barnporrfilter”, och en massa annat. Det blev tydligt att allt det här handlade om samma sak, nämligen kontrollen av information.

Tidigare i livet hade jag varit med i SSU och nästan alltid röstat till vänster. Efter Lex Uggla och massa andra idiotier gled jag raskt åt höger. Jag har för många liberala åsikter för att trivas till vänster.

Så dök Piratpartiet upp. Även om jag aldrig varit speciellt aktiv så kändes det ändå som att “komma hem”. Äntligen någon som fattar, och med en plattform som har en rimlig sannolikhet att göra skillnad. I valet 2006 var jag med och delade ut valsedlar, vilket ute i Vällingby mest var ganska förödmjukande. Då trodde alla att Piratpartiet bara ville ha gratis fildelning, eftersom de var snåla och lata. De som delade ut valsedlar för andra partier tittade ganska nedlåtande åt mitt håll, och reaktionen från de flesta väljare var ungefär “nej, jag vill rösta på ett riktigt parti”. Piratpartiet låg i samma grupp som Linda Rosings “Unika Partiet”.

Bortsett då från förstagångsväljarna, som inte tvekade en sekund med att ta en valsedel, eftersom de självklart skulle rösta pirat.

Varken i släkten eller på jobbet var det knappt någon som riktigt förstod varför jag tyckte att det här var så viktigt.

Efter FRA-affären, Ipred, och alla andra saker som har visat oss som kan någonting om teknik att de sittande politikerna inte har någon som helst aning om hur information fungerar och hur glatt de sviker medborgarna, kommer valen 2009 och 2010 bli väldigt annorlunda än 2006. Det går liksom inte att förstå de här problemen och samtidigt rösta på något annat.

Så, som om någon hade trott något annat:

Jag är pirat, jag kommer rösta på Piratpartiet, och jag har hopp att vi tillsammans kan skapa en trevligare och friare värld.

Andra pirater: Rick, Emma.

Andra bloggar om: Politik, fra, övervakning, bodströmsamhället, censur, bloggosfären, alliansen, vällingby, musik, film, fildelning, programmering, drm, teknik, internet, .

November 5th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 9 comments

Fler riksdagssvar

Senaste tiden har det kommit några fler svar på mitt mail om IPRED1 (här är de första). (Långt inlägg… summering på slutet.)

Anders Wallner svarade åt Miljöpartiet, och skrev att de kommer rösta nej, bland annat för att “Att upphovsrättsinnehavare (eller deras företrädare) får möjlighet att kräva internetoperatörerna på personuppgifter om användare som misstänks ha begått upphovsrättsbrott anser vi vara ett för stort ingrepp i den personliga integriteten”. Bra!

Dessutom fick jag liknande svar från Gunvor Ericsson, plus det här fullständiga guldkornet:

[politik handlar om att] göra en bedömning utifrån vad som är bra för samhället som helhet utifrån den ideologi vi har som parti.

Inte bra för Per Gessle. Inte bra för Colin Nutley. Bra för samhället som helhet. Det är inte ofta man ser sådana uttalanden från politiker.

Från Socialdemokraterna fick jag ett gemensamt svar från deras “(S)var Direkt”. Det enda negativa de kunde säga var att “regeringen har slarvat med beskrivningen av hur den nya lagen kan komma att påverka den personliga integriteten”. På slutet fanns en klassisk dumhet:

Balansen mellan en lagstiftning som faktiskt skyddar upphovsrätten men inte kränker enskilda människors integritet måste därför finnas även i den nya lagen.

Det där kan betyda precis vad som helst. Av erfarenhet blir jag väldigt skeptisk när det sägs att lagar ska “skydda” upphovsrätten, för det betyder alltid total avlyssning, loggning och analys av alla svenskars internettrafik. Antingen har vi privat kommunikation, eller också finns det ett skydd som är mer effektivt än ingenting alls. Det finns inga mellanlägen. Det finns ingen balans. Det är det enda eller det andra. Internet bygger på det första. Social samvaro kräver det första. Mänsklig livskvalitet kräver det första. Det andra ger en fasciststat som får samtliga historiska exempel (undvek jag Godwins lag där?) att se ut som Disneyfierade hallonbåtar. Hur kan det på något som helst sätt vara svårt att välja rätt?

Börje Vestlund (s) svarade själv, med huvudpunkterna att det inte var ok att ladda ned vad som helst på nätet och att det var ok att strunta i integriteten för att lösa och förebygga brott. Han verkar tro att Ipred1 handlar om att “jaga och kriminalisera en hel ungdomsgeneration” å ena sidan och “tillåta att konstnärer, författare, filmmakare, låtskrivare etc att svälta ihjäl” å den andra. Så eftersom de stora mediabolagen har försökt låtsas om att internet inte finns i nu snart 15 år, ska vi låta dem slumpmässigt ruinera vanligt folks liv. Att han slutar med “upphovsrätthavarna måste också hitta nya former” betyder ju ingenting, när alla politiker så glatt visar att de gärna stiftar lagar som gör att de här nya formerna inte behövs.

Christina Axelsson svarade från Socialdemokraterna i Stockholm. Hon hänvisade bland annat till regeringsformen, kapitel 2, § 19, som säger “Författare, konstnärer och fotografer äger rätt till sina verk enligt bestämmelser som meddelas i lag. Lag (1976:871).” Någon som har texten i 1976:871 tillhands? Frågan är ju vad “rätt till sina verk” innebär. Enligt mediebolagen är det tydligen något helt annat än vad deras kunder tycker. Enligt Christina innebar det dessutom “indirekt ersättningsrätten”, vilket känns otroligt förvirrat.

Jill-Marie Linder svarade åt Vänsterpartiet, med några uttalanden från Alice Åström. Jag blev lite kär i Alice i FRA-debatten i våras, men nu måste jag backa lite. De vill inte ha den här lagen, men jag blir lite tveksam till deras motivationer.

Lagen är ett slag i luften och löser lika lite som den gamla lagstiftningen.

Vad, mer exakt, är det som ska “lösas”? Egentligen? Folk spenderar fortfarande pengar på film och musik. Att enstaka småbolag går under är ju inget att hetsa upp sig över, för det händer ju i alla branscher. Per Agerman citerade Lars-Johan Jarnheimer i en strålande artikel i Affärsvärlden igår: “I den här debatten glömmer man bort att 60 procent av Sveriges befolkning inte har några pengar kvar när månaden är slut.” För att nya företag och branschen ska kunna uppstå måste de gamla dö.

Det här drabbar framför allt en hel ungdomsgeneration. Hundratals ungdomar riskerar att stå inför domstol varje år med regeringens förslag, säger Alice Åström.

Om man med “ungdomar” menar personer mellan 5 och 50 år, och med “hundratals” menar 2,2 miljoner, så stämmer den där meningen med verkligheten.

Istället borde regeringen lägga sitt krut på att ta fram alternativa lösningar för att satsa på film- och musikbranschen. Till exempel kan man tillåta fildelning för icke-kommersiellt bruk och bygga upp digitala bibliotek för film och musik med ersättningssystem till upphovsmännen.

Nej, regeringen ska inte alls “ta fram alternativa lösningar”. Det var det mest korkade sörja jag har sett. Om film- och musikbranschen vill tjäna pengar så får de banne mig se till att hitta på sina egna affärsmodeller, som är anpassade efter dagens verklighet. Visserligen ska icke-kommersiell fildelning självklart tillåtas, men allt det där med ersättningssystem har så många egna problem att de kan skrotas med en gång.

Från Moderaterna svarade sedan Mats Gerdau. Han förstod problemen med att en IP-adress inte kan knytas till en viss person, och var tveksam till varför just vissa branscher skulle ha större befogenheter än andra. Som så många andra blandar han tyvärr ihop upphovsrätt med äganderätt:

Ingen ska olovligen kunna ta det jag skapat eller det jag äger.

Med tanke på “vi ska inte (använda polisen) för att jag en hel ungdomsgeneration” så är det svårt att inte misstolka en annan mening:

Ett grundkrav för en lagstiftning är att den är robust och träffsäker och också i verkligheten omfattar hela befolkningen.

Trevligt hur som helst att se att han förstår att det inte är så lyckat med en lag “som de kunniga kan kringgå och de okunniga fastnar i”.

Även Betty Malmberg (m) tyckte att det fanns oklarheter i lagförslaget och att det inte var rimligt att den gick så långt.

Precis när statistiken alltså såg bra ut för moderaterna, kommer ett svar från Ulrika Karlsson. Redan i början såg man att de inte vet vad de pratar om.

Musiker, författare, filmskapare och alla andra rättighetsinnehavare ska ha rätt att förfoga över sitt eget material; det vill säga att de själva ska få avgöra var, när och hur deras verk ska mångfaldigas och/eller spridas.

Sedan gick det bara utför, både med den tekniska kunskapen och minnet av vilka “bevis” som domstolarna hittills har accepterat.

Det förslag som nu diskuteras reglerar inte frågan om personen bakom denna IP-adress faktiskt har begått ett upphovsrättsligt intrång eller inte. För att någon person juridiskt sett ska kunna bli skadeståndsskyldig måste frågan avgöras vid en ny domstolsprövning. Om en sådan skadeståndsprocess blir aktuell måste rättighetsinnehavaren visa att det faktiskt var just abonnenten och ingen annan som gjorde intrånget.

Regeringen tycker att klippta linor för fildelare inte är rimligt, men det måste finnas möjlighet att “skydda sin immateriella äganderätt”. Immateriella ÄGANDERÄTT? Som sagt, vi är långt bortom upphovsrätten här. Att det inte handlar om att kunna få cred för den musik eller film man har skapat är tydligt. Det är inte ens frågan om att de ska kunna få pengar vid varje enskilt tillfälle som någon lyssnar på en låt, tittar på en film, eller kopierar den från ett lagringsmedium till ett annat. De vill ha full kontroll. Man får bara ha det här operativsystemet, det här programmet för att spela upp filerna, på så här många datorer per hushåll, jidder, jidder. Är det ok om jag sitter i underkläderna när jag lyssnar på musiken hemma, eller känner sig låtskrivaren kränkt då? Vi kanske ska lagstifta om att upphovsmän får fjärrstyra datorernas webcams, som alltså måste bli obligatoriska, för att säkerställa att man har rätt sorts kläder på sig? Slipstvång för klassisk musik, och säckiga byxor om man lyssnar på hiphop? Snacka jobbigt om man har en stor och varierad playlist.

Hans Wallmark (m) betonar proportionaliteten. Tyvärr verkar inte han heller ha observerat hur mediebolagen har hanterat möjligheten “att på olika sätt göra sin sak tydlig” i andra länder, och har också fallit i fällan att tro att det är regeringens uppgift att hitta på affärsmodeller åt just olika typer av upphovsmän.

Staffan Danielsson (c) svarade att han också tycker att avstängt internet är orimligt, och kommer jobba för mildare åtgärder.

Lennart Petterson (c) skrev ett långt svar. Han börjar med att lista tre parter:

  1. De som har upphovsrätten.
  2. De som delar ut verket.
  3. De som laddar ner verket.

Till att börja med är ju nummer 2 och 3 numera samma sak, och det är mest tragiskt att det är skillnad på 1 och 2.

Han jämför sedan med att spela in från radion, då upphovsmännen fick betalt från Sveriges Radio, medan de nu inte fick någonting. Jo, de har möjligheten att sälja vad tusan som helst på egen hand, vilket många artister har börjat göra.

Jag undrar hur han tror att det egentligen ser ut på nätet, när han skriver:

Det andra är att få hem musiken på ett legalt sätt. Jag utgår ifrån att det finns legala sidor. Man väljer alltså själv om man vill riskera att bli granskad. [...] Jag köper alltså inga argument om att det är ett hot mot den personliga integriteten.

Nej, det finns ofta inga legala “sidor” för mycket av den musik som folk lyssnar på. Dessutom är priserna där så absurt fel att det bara är löjligt. Jag undrar också hur man ska kunna välja att bli granskad. Ska operatörerna bara avlyssna och logga trafiken till de trafikstråk som går till de olagliga sajterna? De där som ligger under toppdomänen .illegal alltså?

Han påpekar också proportionaliteten, och att “Självklart ska ett skadestånd stå i relation till den verkliga skadan man har åsamkat”. Bra, eftersom det ännu inte har gått att bevisa någon verklig skada överhuvudtaget. Varsågod, här är de noll kronor som min fildelning har orsakat. Slit dem med hälsan. Synd bara att det inte står så. Han slutar bra:

Det är förmodligen inte värt att riskera böter, när det kanske bara kostar någon tia att följa lagstiftningen.

Nej, absolut. En tia för ett album, en film eller två för en säsong av en TV-serie låter helt rimligt. Synd bara att det inte är dit bolagen vill gå. På tunnelbanan fanns en annons för en film som på DVD kostade 199:-, och på BluRay 319:-. Över trehundra spänn, för en liten film? På en skiva som man inte kan rippa för att kunna se den på sin laptop, ta backup i händelse av stöld, kladdiga fingrar eller barn som leker frisbee. Man blir inte så förvånad över att BluRay-försäljningen står helt still, och att folk vänder sig till alternativa distributionssätt.

Sammanlagt 15 svar hittills, de flesta både långa och utförliga, även om några var standardsvar till alla som hade mailat om det här. Riktigt bra, faktiskt.

Summering:

  • Piratpartiet fattar, och hade röstat rätt om de satt i riksdagen. Ingen är direkt förvånad.
  • Miljöpartiet fattar, och kommer rösta rätt. De röstar även rätt om mjukvarupatent och annat. Om de inte var så besatta av etanol och koldioxid hade jag gillat dem. :)
  • Vänsterpartiet röstar rätt, men jag är inte övertygad om att de gör det av rätt skäl. De verkar vilja ha en lösning som inte kan existera.
  • Resten fattar inte. Antingen är de naiva eller bara tekniskt okunniga, och tror att det enda man kan använda internet till är att läsa Aftonbladet och se på barnporr.

Andra bloggar om: politik, övervakning, bodströmsamhället, censur, musik, film, fildelning, ekonomi, teknik, internet, IPRED, IPRED1.

November 4th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 7 comments

« Äldre |