Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Goda nyheter om Ipred

Två goda Ipred-relaterade nyheter på en gång!

  1. Regeringen skjuter upp godkännandet av Ipred-missfostret. Har de faktiskt lyssnat, och förstått att den inte är så problemfri som förespråkarna påstår?
  2. Några svenskar lovar att sluta göra film. Innan man investerar 29 miljoner i en produkt så måste man vara säker på att kunna få tillbaka de pengarna. Har de provat att sälja den i ett format som folk vill ha? Om den nu är så himla bra kan jag faktiskt tänka mig att betala ett par tior för en DRM-fri avi-fil. Helst nedladdad via BitTorrent, så hjälper jag dessutom till med bandbredden. Det är den produkt jag vill ha, och det pris jag kan tänka mig betala. Vill de ha mina pengar? Nope. De kan välja mellan att få “noll pengar” eller “lite pengar”. Alternativet “mycket pengar” är inte med på skalan.

Andra bloggare som inte heller kommer sakna dessa herrar: Lutz, Latito, esggold, Grandmaster, Arrelius, Yatzy, Jonathan Rieder Lundkvist.

Artiklar: Aftonbladet, Aftonbladet 2, SvD 1, SvD 2, IDG.

Andra bloggar om: Politik, film, fildelning, drm, ekonomi, ipred.

November 26th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 4 comments

Ungdomarna bär upp filmbranschen

Ja visst, ibland kan det vara kul med publikreaktioner när man ser på film. När publiken alltså reagerar på det som händer på filmen, inte “tjena kalle, nej du stör inte, för jag sitter bara på bio, hur e läget?”. Som på premiären av Aliens (tvåan), när Ripley kommer ut i lastarutrustning. Jag förstår inte att Rigoletto överlevde det vrålet.

Där har Nils Petter Sundgren helt rätt. Samtidigt undviker jag, liksom väldigt många andra, biografer just på grund av “tjena kalle”-folket. Det behövs inte så många för att brutalt kasta en tillbaka från den fantasivärld som filmen har byggt upp, till en popcornstinkande verklighet. Några gillar sånt, andra gör det inte. Därför skulle jag med tacksamhet gå på föreställningar där det var en publik som var där för själva filmen. Om de dessutom kunde plocka bort “alla som gillar film är banditer, mördare och förtjänar inte att leva”-tramset i början, vore det ännu bättre. Och inte lägga så stor del av biljettpriset på advokatkostnader, DRM och annat meningslöst. Jag betalar pengar för att se en film, inte för att bli förolämpad, hotad, utpressad och för att få defekta varor. Jag är lite konstig, jag vet.

Jag ber också lite grand om ursäkt för att jag, precis som Josh påpekar, liksom många andra ramlat in på villospåret “fildelning” när det gäller Ipred. Å andra sidan, om fler inser att det inte är något problem, behöver problemet inte heller lösas. Därmed behövs ingen Ipred, och ännu mindre någon privat poliskår. Nils Petter Sundgren ger förresten lite extra ammunition till oss pirater i den där artikeln. På något sätt måste man ju hålla med om att han vet ett och annat om film. På slutet kommer nämligen det här guldkornet:

Det är i första hand ungdomspubliken som bär upp filmbranschen. Men trognast är faktiskt de äldre, kring trettio.

Nu ska vi se, vilka var det främst som fildelade nu igen? Jo, ungdomar och vuxna upp till trettioårsåldern. Finns det alltså personer som har en sådan total brist på hjärnkapacitet att de tror att befolkningen i de här åldrarna är uppdelade i följande tre grupper? På riktigt?

  1. De som inte gillar film.
  2. De som gillar film, och bara laddar hem över nätet för att de är snåla.
  3. De som gillar film, och bara går på bio för att de är så moraliskt fina och siktar på högt betyg i kristdemokraternas nya version av Ordning Och Uppförande?

Andra bloggar intressant om: Politik, bloggosfären, moral, film, fildelning, drm, nils petter sundgren, ipred.

November 23rd, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | no comments

Valsedlar

För en massa år sedan så hittade jag till FFII när det var som mest bråk om mjukvarupatent. Att det skulle vara till skada för mig som programmerare var det nämligen ingen tvekan om. Samtidigt började det vara diskussioner om fildelning, DRM som strulade, det infördes meningslösa “barnporrfilter”, och en massa annat. Det blev tydligt att allt det här handlade om samma sak, nämligen kontrollen av information.

Tidigare i livet hade jag varit med i SSU och nästan alltid röstat till vänster. Efter Lex Uggla och massa andra idiotier gled jag raskt åt höger. Jag har för många liberala åsikter för att trivas till vänster.

Så dök Piratpartiet upp. Även om jag aldrig varit speciellt aktiv så kändes det ändå som att “komma hem”. Äntligen någon som fattar, och med en plattform som har en rimlig sannolikhet att göra skillnad. I valet 2006 var jag med och delade ut valsedlar, vilket ute i Vällingby mest var ganska förödmjukande. Då trodde alla att Piratpartiet bara ville ha gratis fildelning, eftersom de var snåla och lata. De som delade ut valsedlar för andra partier tittade ganska nedlåtande åt mitt håll, och reaktionen från de flesta väljare var ungefär “nej, jag vill rösta på ett riktigt parti”. Piratpartiet låg i samma grupp som Linda Rosings “Unika Partiet”.

Bortsett då från förstagångsväljarna, som inte tvekade en sekund med att ta en valsedel, eftersom de självklart skulle rösta pirat.

Varken i släkten eller på jobbet var det knappt någon som riktigt förstod varför jag tyckte att det här var så viktigt.

Efter FRA-affären, Ipred, och alla andra saker som har visat oss som kan någonting om teknik att de sittande politikerna inte har någon som helst aning om hur information fungerar och hur glatt de sviker medborgarna, kommer valen 2009 och 2010 bli väldigt annorlunda än 2006. Det går liksom inte att förstå de här problemen och samtidigt rösta på något annat.

Så, som om någon hade trott något annat:

Jag är pirat, jag kommer rösta på Piratpartiet, och jag har hopp att vi tillsammans kan skapa en trevligare och friare värld.

Andra pirater: Rick, Emma.

Andra bloggar om: Politik, fra, övervakning, bodströmsamhället, censur, bloggosfären, alliansen, vällingby, musik, film, fildelning, programmering, drm, teknik, internet, .

November 5th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 9 comments

Lite bra och lite dåligt

Jag upphör aldrig att bli imponerad över vissa personers totala brist på slutledningsförmåga.

När folk slutar köpa film och musik på plastbitar utan istället laddar hem det över nätet, eftersom det både är smidigare, snabbare och mer miljövänligt, måste ju mediabranschen göra någonting. Jag förstår bara inte hur de tänker. Folk vill inte köpa plastbitar. Alltså går man ut och säger att man har ett helt nytt “motdrag mot piratkopiering”, nämligen att sälja musik och film på plastbitar. Kreativt, verkligen.

Fast vissa saker var ju bra. Det var bra att det var MicroSD, som med lite adaptrar fungerar i allting utom SonyEricssons apparater. Det var perfekt att det är DRM-fria MP3-filer på 320kb/s. Priset på en dryg hundring var ganska lagom, under förutsättning att minneskortet på 1 GB faktiskt var fullt. Det borde betyda ungefär 200 låtar, dvs drygt 50 öre per låt. Det är lagom, det kan jag absolut tänka mig att betala.

Ok för att det var artister från de fyra stora skivbolagen, men läser man pressreleasen så ser man att det bara är totalt 40 artister. Det var ju kanske mindre bra. Sannolikheten är dessutom ganska hög att det bara är ett “album” per minneskort och resten annat (fast noter vore najs), vilket gör priset lite orimligt igen. Och med så lite musik per minneskort så får man fickan full med plastbitar på ett par kvadratmillimeter som inte väger mer än ett genomsnittsligt dammkorn. Jättesmidigt att hålla reda på.

Ändå är det så lätt att göra rätt, speciellt om man vill få in folk i affärerna igen.

  1. Sätt ett pris som faktiskt motsvarar det folk är redo att betala. En tia för ett album börjar vara på rätt nivå. Kanske en hundring för artistens samlade verk, om det är minst något dussin album. Tvåhundra för David Bowie och andra där man måste köpa en ny 1 TB-disk för att få plats med allt, eller om det är en massa liveversioner, Garageband-filer, osv. Då blir det “ofarligt” att testa nya artister, och hör man några bra låtar så är det lätt att ge lite pengar.
  2. Sluta vara så hårdvarufixerade, och låt folk plugga in sin egen mp3-spelare och för över musiken dit. Det är ändå där musiken hamnar till slut ändå.
  3. Sälj en kaffe till folk medan de väntar, eller släng ut små kopieringsterminaler vid borden på de fik som redan finns, så kan folk dra sina Visakort och ladda ner några album medan de ägnar en timme åt att orka äta upp de gigantiska muffins som alltid finns. En liten display och en usbkontakt kostar inga pengar, speciellt inte om det inte kräver en massa anställda.

På sätt och vis kändes det lite konstigt att skriva det här inlägget, och gnälla över musikbranschens senaste idioti när hela den västerländska ekonomin håller på att rasa ihop. Nu efteråt så inser jag att det ju handlar om samma sak. Precis som Rick skrev i sin historia om “Bonke” så måste folk i allmänhet och USA i synnerhet lära sig sakers rätta värde. Som jag tolkar det så innebär det, förutom justerade priser på hus och annat, även att värdet på patent och andra Inbillade Prylar plockas ner några tiopotenser (eller till noll, i de flesta fall). Att sälja ett album för en tia när man redan har fått förtjänsten från kundens på hans överprissatta Kaffe Latte, är ju bara ett steg åt det hållet.

Andra bloggar intressant om: Politik, datorer, musik, film, fildelning, drm, ekonomi, teknik.

October 18th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | no comments

XKCD tar strid mot DRM

Världens bästa tecknade serie, åtminstone för oss som inte får helt tom blick och besvärat försöker gå någon annanstans så fort det dyker upp ett roten-ur tecken, tog idag rejäl strid mot DRM-tramset. Rubriken är “Steal This Comic”, och under bilden finns en fin permalink till den, så att man can plocka in den på andra sajter. Som på den här bloggen t.ex.

Så nej, DRM är inte ett “nödvändigt ont” för att man ska kunna försörja sig som kreatör.

Steal This Comic

Andra bloggar om: musik, fildelning, drm, xkcd.

October 13th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | no comments

Uppåt för skivförsäljningen

Den uppmärksamme läsaren kunde i morse i Metro se en liten tvåradersnotis högst upp på en sida att skivförsäljningen nu är på väg upp igen. Det var inte ens värt en riktig artikel, utan stod uppe i marginalen.

Men hur kan det vara sant? Fildelningen har ju knappast minskat, och Pirate Bay är lika mycket online som alltid.

Den minskade försäljning av meningslösa plastbitar som har skett senaste åren kanske inte alls bara beror på fildelningen? Nää… så kan det ju inte vara. För det skulle ju betyda att det har stiftats massor med lagar och påhitt för att lösa ett problem som inte finns, och mediabranschen ska ha spenderat absurda mängder pengar (de där som kunderna har betalat, i tron att det skulle gå till några upphovsmän) på DRM-trams som ändå inte fungerar.

Andra bloggar om: musik, fildelning, drm.

September 26th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | no comments

Välkommen till framtiden

Så trött man blir när man läser att det kan dröja till år 2014 innan det börjar bli ordning på HDTV i Sverige, med sändningar i mpeg4. De nuvarande boxarna kör ju värdelösa mpeg2, som både tar för mycket plats och kräver för hård komprimering.

Att massa människor har köpt “hd-klara” tv-apparater säger dessutom ingenting. Det enda det betyder är att de klarar av att ta emot signalen. Sedan står det dem fritt att skala ner den till vad som helst. Nu senaste året har det börjat komma apparater med lite vettig upplösning, men det är fortfarande långt kvar innan 1020p är standard.

Nej, jag har varken skaffat hd-apparat, box eller nåt annat. Framför allt för att det är så extremt sällan som tv’n faktiskt används. Varför ska jag lägga ut tusentals kronor bara för att tydligare se finnarna på deltagarna i Idol när de sjunger falskt och får psykbryt? Seriöst?

Det enda som kan vara lite kul att se är tv-serier, och de finns både i vettig upplösning och utan problem med bandbredd på ett helt annat ställe. Avsnitt kan ses när man har tid. Man kan spola framåt och bakåt. Man kan ladda hem flera avsnitt samtidigt. Utan DRM-skador. Hur bra som helst. Och långt tidigare än år 2014.

Andra bloggar intressant om: tv, fildelning, drm, pirate bay, hdtv.

September 24th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 8 comments

Ge upp med DRM någon gång

Ibland är svaret på ett problem så nära till hands att det är direkt pinsamt.

För femtioelfte gången så försöker sig musikbranschen på att hitta på ännu en ny variant på DRM. Målet är att få filer som ska kunna spelas upp var och hur som helst. Tyvärr är det ju så att själva poängen med DRM är att göra saker som inte går att spelar upp hur som helst, så man undrar lite grand vilka piller de åt när de hittade på det här. Problemet nu är att Apple inte vill vara med. Buhu, buhu.

Dagens nästa nyhet från musikbranschen är att ett antal musikbolag håller på att samarbeta om att sälja musik på MicroSD-kort (IDG, Slashdot). Filerna är i DRM-fritt MP3-format, på 320 kbit/s, och med adapters för USB och lite annat. Najs. Med ett pris på 15 dollar för ett album så är det dessutom nästan på rätt nivå. Inte för att man någonsin skulle gå omkring med väskan full av små SD-kort, men det kan ju vara ett smidigt sätt att köpa skivor när man är ute på stan och inte har tillräckligt med plats i sin vanliga MP3-spelare.

Musikbranschens problem är inte fildelning, utan att de är giriga, paranoida, korkade och blinda. Med ursäkt till alla personer som är giriga, paranoida, korkade och blinda. Jag menade inte att förolämpa er.

Andra bloggar om: musik, fildelning, drm.

September 22nd, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | no comments

FRA vs DRM

Det är slående hur mycket diskussionerna om FRA-lagen påminner om de om DRM tidigare.

Enligt förespråkarna så är det någonting som vi måste ha. Alternativet är totalt kaos, terrorism, konkurser, och i största allmänhet en situation som är så hemsk att det inte ens går att föreställa sig.

Men, säger vi motståndare, de bryter ju mot ett helt gäng med existerande lagar och rättigheter som är till för att skydda oss medborgare. Dessutom har världen fungerat helt ok även utan de här dumheterna. För att göra saken ännu sämre så har det redan skett upprepade lagbrott när de inbillar sig att de inte berörs av samma regler som vi vanliga dödliga. Ingvar Svensson är rejält ute och cyklar, det är inte vi bloggare som har hybris.

All historia, alla fakta, all teknisk kunskap, och alla rationella argument finns hos motståndarna. Förespråkarna blir bara desperata, och provar den ena lögnen efter den andra, helst sådana som står i strid med varandra. Hur var det nu med soldaterna i Afghanistan, var de relevanta eller inte? Och hur var det nu, var det inte omöjligt att tjäna pengar på att sälja DRM-fria MP3-filer?

När det gäller FRA-lagen kan förespråkarna helt enkelt inte föreställa sig ett alternativ utan massavlyssning, och när det gäller DRM kan förespråkarna inte tänka sig något alternativ där mediabolagen inte godtyckligt kan bestämma vem som ska få lyssna på vad, vid vilken tidpunkt, och med vilken utrustning. De är båda så besatta av kontroll att det förmodligen kan klassas som psykisk sjukdom. Tyvärr får de inte den vård de behöver, utan får istället vara med och stifta lagar som gör livet sämre för alla. Det är inte så kul.

På DRM-fronten har det gått lite längre, och där börjar även mediabolagen sakta inse att de kanske är inne på fel spår. Fint, det tog bara 12 år eller så. När det gäller FRA är det däremot ingen som har lust att vänta i 8-10 år till på att poletten ska trilla ner hos de som bestämmer.

Andra bloggar intressant om: Politik, fra, övervakning, bodströmsamhället, bloggosfären, signalspaning, musik, film, fildelning, drm.

August 6th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | no comments

|