Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Allt är evolutionens fel

Det är ju faktiskt inte så konstigt att det finns så stort motstånd mot evolutionen, även om det inte är på långa vägar så tragiskt här i Sverige som i USA. Det är ju evolutionen, eller snarare bieffekter av den, som är orsaken till allt hemskt i världen.

Jag läste nyligen i “Illusionen om Gud” av Richard Dawkins att människor ser ut som “unga apor”. Något i evolutionstrycket hos människor gör tydligen att vi dras till de som ser unga ut, troligen för att det ökar sannolikheten att hinna få många barn innan partnern dör. Som alltid när det gäller biologiska system så finns även här en viss variation. Några dras till de som är äldre (hej Anna Nicole), och andra dras till de som är alldeles för unga (ur ett reproduktionshänseende).

Det som gör att vi kan leva länge tillsammans med våra föräldrar och av dem lära oss mer än vad andra arter hinner, har därför som bieffekt att några personer längst ut på bell-skalan hamnar under rubriken “pedofiler”. Så synd då. Penicillin och Twitter är roligare än att bo i ett träd.

Som barn behöver vi sedan till att börja med lyda våra föräldrar, eftersom vi inte kan göra en tillräckligt bra riskbedömning av vad det skulle leda till om vi sprang ut på egen hand. Vi har också nytta av att öva oss på att föra dialog med oss själva och ha låtsaskamrater, för att bygga upp vår identitet. Att lära sig skillnaden på vad man själv vill, gör och tycker, och vad andra människor vill, gör och tycker, är viktigt för att vi ska fungera tillsammans. Det är väl bra?

Nackdelen med det här är en tvåstegsraket. Ganska många kommer aldrig riktigt ur det här stadiet, vilket ger en bra grogrund för religioner. Både kristendom och islam har i nästa sten en väldigt irriterande tendens att få dess anhängare att tycka att de själva har rätt, i varje enskilt ämne. Med bibeltexter som upprepade gånger säger att icketroende ska dödas, har man därmed lagt upp fältet för terrorism.

Oavsett om man tycker att någon viss religion kan ha vissa positiva sidor, så kan man ju lugnt konstatera att antalet ateistiska terrorister är klart begränsat. Framför allt är antalet organiserade ateistiska terrorister väldigt få.

Den nedlåtande och allmänt osmakliga “vi måste övervaka allt och alla” passar även den fint in på religionernas domäner. Kan Gud övervaka alla 24/7, så kan ju staten också få göra det. Det är ju för allas eget bästa, så att alla kommer till himlen. Det är precis samma “håll dig på mattan”-tänk.

Så. Evolutionen leder både till pedofili och via religionen till både terrorism och övervakning. Samtidigt som USA använder samma sorts religion som gav upphov till terrorismen, för att försöka motarbeta den.

Man kan ju bli evolutionsmotståndare för mindre.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vetenskap, religion, föräldrar, sex, evolution, terrorism, kristendom, islam, övervakning.

December 10th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 58 comments

Dopbilder

I november var jag ju på dop av min systerson Filip, där jag fick leka med brorsans kamera. Jag fick nyss veta att de bilderna nu finns på nätet på hans sajt. De blev någorlunda ok, tycker jag. Bilden på Håkan blev förvånansvärt bra.

Däremot insåg jag snabbt två saker. Jag gillar att lära mig saker, så det är enbart positivt.

Till att börja med tar Anders och jag väldigt annorlunda bilder. De flesta bilder behöver jag inte titta på många sekunder innan jag vet vem som har varit fotograf, även om jag inte kommer ihåg varje enskild bild. Lite lustigt ändå, hur olika stil på bilder man kan ha, även som amatörer. Anders bilder är mer “levande”, på något sätt.

Dessutom blev det smärtsamt tydligt att högt ISO inte hjälper när man har ljusa fönster i bild. Kontrasten blir alldeles för dålig, och det är för lätt att allting bara blir halvgrått och trist. En redig blixt med en omnibounce är ett krav om man ska ta vettiga inomhusbilder. Som budgetalternativ fungerar som bekant en rejäl bit smörgåspapper i en rund båge framför blixten, men det viktiga är mest att man har någonting alls.

Om man nu inte har så bra koll att man kan ta bra bilder ändå, med hjälp av byte av vinklar, beskärning och annat. Men det var ju där min talang brast lite, som sagt.

Kul kamera, hur som helst. Det var en häftig känsla att ha ett verktyg som både gör precis det man vill, och på ett diskret sett visar att det finns massor med ytterligare resurser om man skulle vilja göra något mer avancerat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .

December 29th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 3 comments

Årets pepparkaksbak

Efter uppehållet förra året var det nu dags att dra igång pepparkaksbakandet igen. Någon ordning på torpet får det faktiskt vara. Köpta pepparkakor fungerar helt enkelt inte när man är uppvuxen på de här. Det kanske låter snobbigt, men det är sant. De här spelar i en helt egen division, tack vare två mycket speciella recept.

Det tog några telefonsamtal hit och dit, men det slutade med att jag skulle vara hos mamma och baka. Med fulla kalendrar så blev det inbokat igår. En sats “fina” och en dubbel sats “gubbar” brukar ta två hela dagar, men i år hade jag dragit ner till hälften. Alltså tog vi ut varsin semesterdag. En av mammas kollegor hade blivit mycket förvirrad över det hela. Ta semester, för att baka pepparkakor? Med sin son (som visst är närmare 40…)? Va?

Förra helgen gjorde jag de två degarna (recept kommer i senare inlägg), som har fått stå i kylen och mogna ihop lite grand. Det är två olika recept där bara mjölet och kryddorna är de samma, fast kryddorna är i helt olika mängder. Ljuset hör till, så man känner att det börjar bli jul. Kaveln är en inte helt billig teflonbelagd historia. En träkavel fungerar till den gubbdegen (den mörka), men till findegen hjälper det med bättre verktyg, eftersom den är ungefär lika lättarbetad som ljummet smör. Jag har brutit ihop och gett upp, fast då var jag inte så gammal.

Gubbdegen är för övrigt från någon gång på slutet av 1800-talet, och är helt oförändrad sedan dess. Findegen är ingen som vet när den dök upp, men den har funnits med i familjen åtminstone sedan 50-talet.

För att få koll på vad man håller på med och för att mjuka upp degen lite, gör jag alltid rullar först, precis som de man kan köpa i affären.

Findegen innan gräddning.

Findegen efter gräddning. Ja, de är roligast när de är riktigt lövtunna, så att de nästan smälter i munnen.

Av den ljusa degen (ja, det på första bilden var all deg) blev det närmare 450 kakor. När mamma var liten gav en full findeg, dvs dubbla mängden, mellan 300 och 400 kakor. Någon gång när jag var tonåring lyckades jag pressa upp det till 500. Samma mängd skulle nu ha gett 900. Sa jag att jag gillar när de är tunna?

Undertecknad i full färd med gubbdegen. Självklart har man förkläde på sig i köket. Maten blir godare då. Det jag har på mig är ett jag fick för några år sedan, med texten “knapsu” i stora bokstäver.

Några vanliga gubbar, och några minikakor för att täcka upp mellanrummen. Då blir det inte så många utbak, så det går lite fortare. De har blivit standard att ha till glögg, för man kan ta 1, eller 7, eller 18 utan att det märks så mycket.

Min ranson av gubbarna, ungefär 100 stycken. Plus fyra noshörningar. :)

Som synes är de här mycket tjockare, för då blir de godast. Lite åt skånepepparkakor, fast inte lika extrema. Dels kan man ha dem till kaffet som vanligt, men de fungerar lika bra som ostmackor. Med lite blåmögelost och ett gott rödvin till blir det en helt annan sak. Eftersom de här är ganska hårt kryddade så blir de inte överröstade av osten och vinet, utan de balanserar varandra perfekt.

Självklart måste man även hålla reda på hur många man har bakat, och att det delas ut rättvist till de berörda. Med en siffertokig bagare och en lika siffertokig mamma som skötte “bokföringen” kunde man kanske inte vänta sig något annat. Sammanlagt blev dagens produktion 750 kakor för familjen att dela på, efter 8 timmars bakning. Efteråt luktade det en aning pepparkakor i huset.

Mormor var synnerligen närvarande hela dagen. Kanske inte så konstigt.

Andra bloggar om: mat, föräldrar, barn, pepparkakor, jul, traditioner.

November 15th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 9 comments

Mördare är ok

Jaha, nu verkar det vara dags för pedofiljakt igen. En av dumskallarna tycker “som förälder måste man få rätt att veta om en pedofil flyttar in bredvid”.

Nej, det måste man inte alls, av massor med skäl.

  1. Om man nu är dömd för någonting, så när straffet väl är avtjänat, så är man en fri man igen. Livstids förskjutning från samhället, som i USA där de som någon gång har blivit dömda inte får rösta igen, är lite för medeltida för min smak.
  2. Det är lite lustigt med den här besattheten av just pedofiler. De är inte många som begår sexbrott mot barn.
  3. Det enda “brott” de kan ha begått är att den andra personen var yngre än 15 år gammal. Att denna tonåring både var könsmogen, hade egen sexdrift och var helt villig, spelar ingen roll.
  4. Som flera andra har påpekat så många gånger tidigare, så är det skillnad på att ha den sexuella läggningen pedofili, ha den sexuella läggningen hebefili, och att begå sexbrott mot barn. Framför allt mellan de två senaste, som inte ens rör samma grupper av personer.
  5. Alla andra typer av brottslingar då? Det är hemskt om det flyttar in en person i kvarteret som någon gång i livet har petat en person som är yngre än 15 år mellan benen, men tydligen helt ok med en psykopatisk mördare. Det är fullt med upprop och namnlistor för att veta om det bor dömda sexbrottslingar i närheten, men var är listorna om andra brott? Är jag med i en bostadsförening är jag också glad om det inte bor en person där som är dömd för förskingring, som t.ex. en Skandiachef. (Ja, jag vet att den här punkten står i konflikt med punkt 1… messerschmidt där).
  6. En massa annat som jag har glömt eller inte kommit på än.

Det tjatas något sinnessjukt om “tänk på barnen”, yadda yadda. Jaha, blir de gladare, tryggare och lyckligare av att skrämmas med hot om saker som ändå aldrig kommer hända?

Andra bloggar om: Politik, moral, sex, säkerhet, barn, föräldrar.

November 12th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | no comments

Mat för gravida

Som man utan egna barn är jag strängt förbjuden att säga att de kilometerlånga listor med förbjuden mat för gravida kvinnor är totalt sinnessjuka och borde avskaffas på grund av sin egen orimlighet, även om jag nu tycker det. När barn nu varken får ligga på mage eller rygg känns det på något sätt som att det har gått lite för långt.

Men om en person som både är kvinna och har egna barn säger samma sak, är det mer ok då? Och i så fall, varför gör det en så stor skillnad på vem som säger det? Att det är absurt med oändliga förbudslistor säger väl sig självt, oavsett anledningen till de saker som står där?

Tack Marie Söderqvist, jag började bli rädd att samtliga mammor numera har fel i huvudet och helt tappar sin egen tankeförmåga. Ungefär som när folk kommer i närheten av en dator, då försvinner också 99% av deras IQ. Vad som händer med nyblivna mammor i närheten av en dator vill jag inte tänka på. Fast där får de säkert inte vara, för då orsakar nog de enorma elektromagnetiska fälten från hårddisken att de får bröstcancer.

Eller nåt. Jag måste sluta läsa kvällstidningar.

Sedan finns det mammor med hjärna, personer som behåller sin IQ även i närheten av elektriska föremål, och i vissa fall överlappar till och med de här grupperna varandra. Men det är en annan sak, eftersom de grupperna är så små.

Andra bloggar om: mat, lax, jordgubbar, statistik, barn, föräldrar, vetenskap, religion.

August 27th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 3 comments

Linda är mamma

Sisådär, då är Linda mamma nu.

Tillåt mig därmed vara den första i bloggosfären att säga: Hej Antwan, och välkommen till världen!

Uppdaterad 14:38 med länk (“nu”) till Lindas eget inlägg.

Andra bloggar om: bloggosfären, föräldrar, barn.

August 20th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 3 comments

Öga för öga

Det finns ett fall då jag tycker att “öga för öga, tand för tand” är lämpligt, och det är hjärndöda idioter som lämnar barn och hundar instängda i bilen när solen skiner. Det händer varenda sommar.

Låt dem själva sitta instängda lika länge, så får de se hur kul det är. Fastbundna, så de inte kan öppna fönstren, självklart. Där får de sitta tills de kräks och svimmar av värmeslag.

Sedan kan de fundera på hur kul barnet hade, som är mycket känsligare för värme.

Eller det kanske ska göras preventivt, som en del av körkortsutbildningen? Självupplevda saker minns man ju bättre. Eventuellt får det en minskande effekt på antalet personer med körkort och därmed bilåkandet, och det är ju kanske inte helt dumt.

****

Själv undrar jag, när jag läser om medlemmarna i den gigantiska och internationella föreningen Föräldrar Utan Hjärnceller, över kraven på adoptivföräldrar. Att skaffa barn på genom att ha sex får varenda mupp göra, men om man vill adoptera barn som annars hade dött, så måste man leva något superperfekt och heterosexuellt Stepford Wives-liv. Förmodligen lagom kristet också, för säkerhets skull. Jag får inte ihop det. Inte för att jag på något sätt vill ha statlig kontroll över vilka som skulle få sexa med varandra, men jag tycker den enorma skillnaden är underlig.

Andra bloggar om: sex, barn, adoption, föräldrar.

July 24th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | one comment

|