Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Fasövergångar

När jag läste kemi på gymnasiet och kom in på ämnens tillstånd (fast, flytande, gas, plasma), så påpekade läraren att det som egentligen var intressant där, var övergångarna. Is vid minus 20 och vid minus 30 grader är ganska lika, så sådant är ganska trist. Det är mycket roligare att titta på hur ämnen ändrar på sig precis när de byter tillstånd. Framför allt kanske när ämnen går från flytande till fast.

Det där har visat sig vara en synnerligen universell princip. Allting som är intressant, händer i övergångar.

En av mina favoritkonstruktioner i program, statemaskiner, bygger på precis det här. Tillstånden i sig är nästan oväsentliga, all kod ligger istället just i hanteringen av övergångarna.

Alla filmer och böcker som är någorlunda intressanta för mig, handlar om saker som ändras. Klassiska exemplet är nog Rain Man. Den handlar inte om Rain Man, utan om Tom Cruise, eftersom det är han som blir en annorlunda person än i början. Är ändringarna för små eller för subtila, som i Caprica, tappar jag intresset.

Så hamnade jag igår på Fotomässan tillsammans med Mia, där David Bicho pratade om ljussättning, ett område som har varit en stor vit fläck på kartan för mig. Det första han då säger, är att det inte handlar om varken de ljusa eller mörka partierna, utan om området däremellan. Var de ligger, och hur skarpa de är. (Plus en del annat, men som inte är relevant just nu.) Man kan ju lugnt uttrycka det som att en och annan pollett föll på plats där, att det kändes enkelt att kunna relatera till det, och få en massa idéer på saker att testa. Att jag sedan förmodligen inte kommer realisera så många av dem, och att resultaten kanske ändå inte kommer bli så bra, är en annan sak. Teori och praktik är bara samma sak i teorin, inte i praktiken.

Även mat är ju bäst precis i övergångarna. Till exempel fisk, framför allt lax, när den är bara ett par sekunder från att bli helt klar, och fortfarande är yttepyttelite mjuk i mitten. Inte undra på att det kliar lite att köpa en Sous Vide/Crock-pot, där det där tillståndet varar mycket längre.

Eller hojåkning. Köra rakt fram är ganska tråkigt. Övergången mellan “väg rakt fram” och “väg åt sidan”: fun fun fun.

Ja, jag tycker det är häftigt när enstaka ord och fraser så totalt kan ändra hur man tänker på någonting. Som “encapsulate the concept that varies” när det gäller programmering, “gener har individer” när det gäller biologi, och för foto nu kanske “ljussättning handlar om skuggkanter”. När övergången väl har skett, kan man aldrig komma tillbaka. Världen blir lite tydligare, och man förstår lite mer. Och efter hand lite tråkigare igen (om än långsamt, jag är ingen “Typ A” direkt), tills det är dags för nästa mentala hopp. Handlar kunskapsövergången som nu om just övergångar, blir jag så klart extra lycklig. Övergångar PLUS meta? Whee! *klappar händerna som en liten flicka som har fått en ponny*

“Hej, jag heter Daniel. Jag är övergångsjunkie.”

November 26th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Fotokurs 1, träff 5

På kursens femte träff pratade vi om färgtemperaturer och vitbalansinställningar. Automatisk vitbalans fungerar vanligen väldigt bra, om inte motivet nästan helt har samma färg. Om man fotar i raw istället för jpeg, är det å andra sidan bara att justera i efterhand.

Sedan kom vi in på histogram, exponeringskompensation och bracketing. Eftersom digitala kameror har mycket sämre dynamik än analoga kameror, blir det desto viktigare att se till att exponeringen är någorlunda rätt. Att bara titta i displayen är därför inte så bra. Det är bättre att kolla på histogrammet, och se till att det inte är intryckt åt ena sidan.

Även här kan dock raw-filer hjälpa till lite, då de innehåller fler signalnivåer än jpeg. Med jpeg har man 8 bitar per röd, grön och blå. Med raw har man 10-12, vissa dyrare kameror har 14. Mellanformatskameror som Phase One har 16. När det är nästan helt svart behöver då inte kameran välja på bara 0 eller 1 (upp till 255, för full ljusstyrka), utan har 256 nivåer däremellan att välja på.

Även om husen i bilden nedan ser väldigt mörka ut, så finns det gott om detaljer om man drar upp ljuset några steg.

Ok, det blir ganska mycket brus, men i den här storleken är det inget som märks ändå.

Som avslutning gick vi igenom Low Key och High Key, där motivet är så mörkt respektive så ljust som möjligt, men utan att vara utfrätt åt något håll.

Jag och flickvännen såg något avsnitt av Äkta Människor, och i avsnitt två besöker en av personerna klubben “Hubot Heaven”. Efter att ha åkt tåg till Karlberg varje dag i flera års tid var det inte så svårt att känna igen att de var under brofästet på St Eriksbron, på Vasastansidan, så vi åkte dit för att kolla läget. Nej, det fanns (väldigt oväntat) ingen hubot-klubb där. Däremot fick jag en ganska schysst low key-bild.

Bilden gillades av de andra, även om den hade blivit bättre om man hade ljusat upp området runt killarna lite grand.

March 29th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Fotokurs 1, träff 4

På den fjärde träffen pratade vi om objektiv och olika typer av ljus.

Snabba zoomobjektiv är dyra och tunga. Det är praktiskt att slippa knata så mycket fram och tillbaka, men priset är att det inte kommer in så mycket ljus, så att man får långa slutartider eller måste använda högt iso, och inte kan få kort skärpedjup. Fasta gluggar är mycket billigare, liksom Sigma och Tamron i jämförelse med originalen från Canon och Nikon. T.ex. tar Tamron 7700 för sitt 70-200 f/2.8, när de från Canon och Nikon ligger på nästan det tredubbla.

Därefter pratade vi om mjukt ljus kontra hårt, starkt kontra svagt, och effekten på färgåtergivningen. Vi fick leka lite med en softbox, en rejäl fotolampa och en stor reflexskärm, vilket gav en hel del bra bilder. Det gjorde det också tydligt att guld verkligen ger ett rejält mycket gulare ljus än silver. Vi pratade även lite om ljusets riktning, och vad det hade för effekt. Då jag fotade med min 20 mm-glugg och motivet var porträtt, ser personerna ganska konstiga ut. Jag tänker därför inte publicera någon av bilderna här.

Veckans uppgift var att fota någonting där budskapet förstärktes av ljuset. Det gick inte alls, men jag hittade en gammal bild från helgen då vi bodde på Grand Hotell här i stan. Precis utanför höll de på att gräva upp gatan, så det låg en bunt gatstenar i en hög. Det skarpa ljuset passade bra till de hårda stenarna. Jag visste ju vad bilden föreställde, men det var flera på kursen som påpekade att det var lite svårt att se hur stora stenarna var.

March 27th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Fotokurs 1, träff 3

Den tredje träffen handlade om fokus.

En stor bländare, dvs litet f-tal, ger kort skärpedjup. Dessutom blir skärpedjupet kortare ju närmare objektet är. Omvänt så ger en liten bländare och långt avstånd ett långt skärpedjup, men eftersom öppningen är liten, krävs det mycket ljus.

Sedan gick vi igenom de olika fokusmetoderna, framför allt One Shot och Servo. Servo är framför allt användbart när objektet rör sig mot eller bort från kameran. Kombinationsläget där kameran automatiskt växlar mellan dessa verkar fungera relativt dåligt, så det är bättre att välja läge explicit.

Vi pratade lite om kamerans fokuspunkter. Visserligen kan man ju alltid fokusera med centrumpunkten och sedan vrida kameran, men det funkar dåligt när man t.ex. fotograferar macro, eftersom vridningen ändrar avståndet mellan sensorn och objektet. Med ett skärpedjup på kanske någon mm, har det här en stor effekt.

Om man använder spotmätning, dvs ljusmätning som ger mest betydelse till en viss punkt, är det just den valda fokuspunkten som används som centrum. Själv använder jag nästan alltid matrixmätning, och spotmätning i de fall då det är väldigt stora kontraster i det jag vill fotografera. fast det går ju alltid att justera med exponeringskompensationen.

Veckans övning var att fotografera ett par skor, och försöka få någon historia av det hela. Jag köpte min GX1 den här veckan, så jag plockade fram ett par skor som jag hade till jobbet en dag när jag skulle iväg på middag i kostym och sånt. Väl framme, började sulorna gå sönder. Innan middagen fick jag därför ta på mig de öppna sandaler som jag brukar ha på kontoret, och köpa ett par nya skor. Kändes jättebra att gå omkring i kostym och sandaler… Så mycket story blev det tyvärr inte av bilden däremot.

March 26th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Bilder med Lumix GX1 och 20 mm f/1.7

Efter gårdagens kurs på Fotografiska Museet, gick vi upp till fiket och käkade. Där fanns några skålar med kakor, som inte gick att motstå att fotografera. I bakgrunden syns (nåja) kassörskan som håller på att hälla upp vin åt oss. Fina bokisar blev det i alla fall. ISO 640, bländare f/1.7, slutartid 1/60 s.

P1000172.jpg

Efteråt tog vi några nattbilder, där diverse betongfundament utmed hamnkanten fick agera stativ. Först, Gamla Stan. ISO 160, bländare f/4.5, slutartid 5.0 s.

P1000178.jpg

Bilden ovan tänkte jag även visa i 100% inzoomning. Alldeles tillräckligt skarpt för att vara en kamera i jackficksstorlek, tycker jag. De där stjärnorna runt de starkaste lamporna tyckte jag var riktigt läckra. Frågan är vad de där vänster-nedåt-höger-mönstren är för någonting. Skakoskärpa? I så fall orsakad av vad? Slutargardinen? Lite oroväckande, i så fall.

P1000178-2.jpg

Jag tog även några bilder ut mot Djurgården. Till att börja med var det något roligt ljusfenomen på himlen, men dessutom dök det upp en rad med stjärnor precis nedanför. Är det Vintergatan? ISO 160, bländare f/1.7, slutartid 4.0 s.

P1000182.jpg

Sammantaget är jag nöjd som tusan. Det är kul med snabba gluggar, speciellt när de varken är stora eller dyra.

March 15th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 4 comments

Fotokurs 1, träff 2

Fotokursens andra träff handlade om komposition. Även om det är mycket att tänka på, så antar jag att det viktigaste sitter i ryggmärgen efter ett tag. Det som togs upp var följande.

  • Val av vad som ska synas.
  • Placering av huvudmotivet (centrerat, 1/3 till sidan, nära, beskuret i kanten).
  • Tredjedelsregeln, som inte nödvändigtvis betyder att motivet ska ligga på en jämn tredjedel, utan mer att det ska vara fördelat över två tredjedelar av bildytan.
  • Linjer – ögat ser dem även om de inte finns.
    • Horisontella – lugn.
    • Vertikala – styrka.
    • Diagonala – förändring.
  • Rörelseriktning, framför allt vart folk tittar.
  • Form (cirkel – harmonisk, kvadrat – tung, triangel – stabil om spetsen är uppåt, instabil om spetsen är nedåt).
  • Perspektiv (fågel – motivet blir sårbart, grod – motivet blir starkt).
  • Förgrund och bakgrund – ger djup.
  • Färger (två skalor: blå – kall, gul – varm, grön – passiv, röd – aktiv).
  • Blickfång (avvikande ljushet eller färg, ögonkontakt).

En bra grundregel verkar vara att om man har ett spännande och aktivt motiv ska kompositionen vara lugn, och med ett lugnt motiv behöver kompositionen vara mer dramatisk.

Veckans övning var en bild med lugn komposition, och en med dramatisk.

Den första bilden, menad att vara dramatisk, tog jag på Södra Station. Det är massor med olika typer av linjer och mycket diagonalt. Kvinnans gula väska som fint matchar skyltarna till vänster tänkte jag inte ens på när jag tog bilden, och så här i efterhand borde jag ha bett henne flytta närmare kameran en bit för att få en fin gul (instabil) triangel. Av någon anledning är jag skeptisk till att hon skulle ha gjort det, dock. Det går å andra sidan säkert att göra i Photoshop, vad vet jag.

Kommentarerna från kursdeltagarna var lite roliga, för förutom linjerna så var det någon som påpekade att bilden kändes väldigt lugn, eftersom det var så folktomt.

Den “lugna” bilden tog jag på Espresso House (lite oväntat) i Sickla. Det såg så rent ut med bara en liten mugg, och några hyfsat horisontella linjer i bakgrunden. Å andra sidan är bakgrunden knallröd, en väldigt “aktiv” färg. Så även där blev kommentarerna lite blandade.

Lite senare, även detta i Sickla, såg jag ett stort skyltfönster. Stort, rektangulärt, stabilt och lugnt. Fast, med kvinnan i kanten, som dessutom är vänd ut ur bilden, blir den allt annat än lugn. Den mest passande kommentaren var nog “händelserik”, på grund av allt annat som kom med. Inte undra på att jag hade svårt att placera den på “lugn – dramatisk”-skalan.

March 14th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Fotokurs 1, träff 1

Efter mycket velande började jag och flickvännen till slut på en fotokurs, med Emma Svensson från Rockfoto som lärare.

Första träffen handlade mest om bländare, slutartid och ISO. En av de mest minnesvärda poängerna var att varje bild hade sin egen “bästa” slutartid. Att bilder blir tråkiga med för kort eller för lång slutartid hade jag visserligen märkt, men det här var en ny synvinkel på det hela.

När det gäller bländarsteg har jag alltid tänkt 5.6, 4, 2.8, och 1.8. Det är fel, för efter 2.8 kommer faktiskt 2.0, och sedan 1.4. Förmodligen är det här på grund av Olympuskameran jag hade när jag började fota. Frågan är i så fall varför den hade 1.8 istället för 2.0. Är det ickelinjär ljuskänslighet på analog film?

Mellan varje kurstillfälle så ska vi få en fotouppgift, baserat på det vi pratat om innan. I början av varje träff ska vi sedan gå igenom allas bilder för att ge feedback.

Veckans uppgift var att ta minst två bilder, en för att frysa en rörelse (mha kort slutartid) och en för att fånga en rörelse. Om man ville så kunde man även ta en tredje, för att öva på panorering. Nästföljande helg tillbringades på isbanan i Luleå fotograferandes skridskoåkare av alla åldrar, så att hitta motiv att öva på var inte så svårt.

Den första bilden, i ett försök att fånga en rörelse, togs från taxin på väg från flygplatsen. Inte för att det blev så mycket till motiv, men ändå. Det syns i alla fall att någonting rör sig, även om det kanske blev lite för indirekt för att riktigt fungera.

Att frysa skridskoåkarna var inte så svårt. Det var så pass ljust att man kunde använda hur kort slutartid som helst. En glugg med fler millimetrar hade däremot varit bra, men platsen i väskan tog slut, så jag fick nöja mig med lilla Nifty Fifty.

Att panorera med de som åkte var mycket roligare, även om de flesta åkte så pass långsamt att det blev meningslöst. Den här bilden är faktiskt mest intressant av de här tre, för här lärde jag mig någonting jag knappt har tänkt på förut. Trots minsta möjliga ISO gjorde den långa slutartiden (1/40s eller nåt) att bländaren trycktes ner mot gluggens minimum 22. Inte bra. Dels så tappar man lite skärpa i bländarens ändlägen, och dels så riskerar man att bilden blir överexponerad eftersom kameran har slut på saker att kompensera med. Om man ska ha riktigt bra resultat en sådan här dag behöver man ett gråfilter för att få ner mängden ljus.

Det är förresten nästan larvigt hur svårt det är att vrida kroppen och kameran i precis rätt fart för att få en skarp bild.

Inte direkt några fotografiska mästerverk kanske, men det var inte det som var poängen heller.

Nästa inlägg handlar om komposition.

February 24th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Namibia: kasserade bilder

Självklart var det ju ganska många bilder från Namibia som blev riktigt dåliga, av olika skäl. Så, varför inte posta några av dem? Det är säkert någon som kan lära sig något av dem, misstänker jag.

Så här kan det bli när man fotar på frihand utan blixt, och utan att låta kameran vila på det staket som faktiskt fanns precis bredvid.

IMG_2905.jpg

Eller så har man för få millimetrar på objektivet, eller glömmer helt enkelt att zooma in med det objektiv man har.

IMG_2931.jpg

Eller så har man för många millimetrar, så att man inte får någon djupkänsla.

IMG_2942.jpg

Det är visst också bra att se till att det inte finns saker i förgrunden som skymmer det man ska ta kort på.

IMG_2971.jpg

IMG_3371.jpg

Speciellt inte när kameran dessutom fokuserar på det i förgrunden, istället för motivet som är lite längre bort.

IMG_4191.jpg

IMG_3031.jpg

Ska man fota djur, är det dessutom bra med en jävligt kort slutartid, eftersom eländena inte alltid har vett att stå still.

IMG_4017.jpg

IMG_3126.jpg

IMG_3411.jpg

Att fota genom en bilruta kan visserligen fungera, men inte om det till att börja med ösregnar, och man dessutom sitter i en bil som åker ganska fort.

IMG_3822.jpg

Landskapsbilder med fokus på helt ställe fungerar tydligen inte heller. Att exponeringen blev helt puckad gjorde inte saken bättre.

IMG_4452.jpg

Det är ganska skönt att veta att de sammanlagt motsvarande över 6 filmrullar som jag anser är skräp, ändå inte har kostat mig någonting. I och för sig hade jag ju inte tagit 45 rullar i så fall, men då hade jag ju inte heller fått ens en bråkdel av de bilder som jag nu är ganska nöjd med.

January 9th, 2011 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 3 comments

Canon 70-200 f/4 IS jämfört med f/2.8 IS II

I våras köpte jag en Canon 70-200 f/4 USM L IS, dvs en telezoom med fast bländare över hela intervallet, tyst och exakt autofokusmotor (“USM”) och bildstabilisering (“IS”). Eftersom det är ett “L”-objektiv har Canon använt extra bra glas och vädertätat alltihop. Plus, i och för sig, justerat upp prislappen en bit. Nåja, det må väl vara hänt.

Gluggen är skarp så det är rent fånigt, vilket gör att man glatt kan beskära bilderna rejält men ändå ha kvar gott om detaljer. Som den här bilden av en Koribustard, t.ex. Originalet är 3-4 ggr så stort i båda riktningarna. Jag är hur nöjd som helst.

IMG_3350.jpg

Men ändå… för ungefär ett år sedan kom en uppgradering av 2.8-versionen av samma objektiv. Det väger dubbelt så mycket (1,5 kg) som mitt, och kostade då 24.000 spänn. Nu är det nere på precis under 20, men det hjälper ju inte. Lilla plånboken kryper ihop i ett litet hörn och ber om nåd, så det har fått ligga kvar som en framtida dröm. Med 2.8 som största bländare finns mer utrymme för en brännsviddsförlängare, eftersom sådana har otyget att äta ett bländarsteg eller två. Med en 1.4x-förlängare skulle jag då hamna på närmare 300 mm och bländare 4, istället för mitt nuvarande 200 mm. Alternativt kan jag använda en hälften så lång slutartid, och därmed få bättre skärpa på saker som rör på sig, som t.ex. pärlhönan som ungefär stod lika still som hackspetten hos Kalle Anka på julafton.

IMG_3413.jpg

I ett tillfälligt utbrott av självplågeri surfade jag iväg till photozone.de, som har massor med stenhårda objektivtester. Jag tog fram graferna på 2.8-gluggen, och jämförde dem med motsvarande för min 4-glugg. Växlar man mellan Resolution-graferna så blir man helt olycklig. Staplarna för 2.8-gluggen är märkbart högre än de för 4-gluggen.

Då påpekade alltid lika skarpa Mia en viktig sak: De är för olika bländare. Hoppsan. Det är helt normalt att skärpan går upp när man bländar ner lite grand. Då blir situationen en helt annan. På 70 mm så toppar 4-gluggen på 2399 vad-fan-det-nu-är-för-enhet, medan 2.8-gluggen har 2530. Ju högre dess bättre. Visserligen ligger mitt favorithatobjektiv 18-200 på 2406 i mitten med 200 mm, men å andra sidan är där kantskärpan 1803 jämfört med 4-gluggens 2235 och 2.8-gluggens 2437. Man kan alltså utnyttja dubbla upplösningen med 2.8-gluggen jämfört med 18-200′an. En sådan skillnad får vem som helst att studsa till, så alla som har testat de här 70-200-gluggarna är helt lyriska.

Nu var det å andra sidan lejonens tandsten som vi skulle fota, så minst lika viktigt är hur de beter sig på 200 mm. Där toppar helt plötsligt 4-gluggen på 2501, medan 2.8-gluggen bara når upp till 2499. Inte så stor skillnad, men ändå. Däremot är kantskärpan snäppet bättre på 2.8-gluggen, men inte jättemycket (2359 mot 2306 på f/5.6).

Ett byte till 2.8-gluggen skulle alltså i praktiken inte innebära någon större förbättring i skärpa. Inte något som skulle motivera en extrakostnad på 12 tusen spänn i alla fall. Att man som sagt kan använda halva slutartiden och att den kromatiska aberrationen (färgblödning, det som billiga objektiv är groteskt dåliga på) är maximalt 0.2 pixlar istället för 0.75, försöker jag att bortse från just nu.

Kommer jag att uppgradera min 4-glugg förr eller senare? Absolut.

Är 2.8-gluggen värd skillnaden i pris jämför med 4-gluggen? Tja, kanske. Att den i praktiken är helt fri från färgblödning är en stor fördel.

I vilket fall som helst så gör det ju ingenting att uppgraderingsbehovet har mildrats lite, eftersom skillnaden ju faktiskt inte är så jättestor.

December 26th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Midsommarafton på Skansen

Igår kände vi för att vara unika, och åkte till Skansen för att fota djur och kanske lite folk. Smart tänkt. Kön vid huvudingången sträckte sig vid tvåtiden i dubbla rader förbi parkeringen utanför Cirkus, så vi gick bort till ingången med linbanan. Där var den lite kortare, men det tog ändå bortåt 45 minuter innan vi kom in. Strategiskt tips: Kom dit tidigare på dagen.

Det går inte att låta bli att ta kort på paddelankor.

Den här blev inte riktigt så skarp som den borde ha varit, men den blev cool ändå.

En vit blomma, som säkert har ett namn.

Terminator?

Ett gäng påfåglar skrek och flög omkring. Mindre än en minut efter att en av dem hade flugit från huset på ena sidan till den andra, kom en kille förbi och frågade sin pappa om de kunde flyga. Yup, och det ser ganska lustigt ut med deras enorma stjärtfjädrar.

Sälen såg mest ut att ligga och softa.

Visenten var inte heller direkt ihjälstressad.

Gässen höll sig i grupp, så det var ytterst få bilder där de inte såg ut att nästan sitta ihop.

Bland kanadagässen fanns en liten familj, med en jättesöt liten ullboll som gick omkring och utforskade. Föräldrarna gick bredvid och höll noga utkik.

Borta vid akvariet fanns några krontranor. Det blev jättefint med solen som lyste från sidan, men sedan var det det där med att inte klippa av fötter hela tiden.

Apropå att hålla utkik… Surikater är för jävla gulliga.

Avslutningsvis en liten modelektion. Alltså, om det är så att man vill ha en vit och tunn klänning på sommaren, så är det inte jättebra med svarta trosor. Om det nu inte är precis den här effekten man är ute efter, förstås.

June 26th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 7 comments

« Äldre |