Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Från Dropbox till BitTorrentSync

För ungefär två år sedan började jag använda Dropbox. Först för att få tillgång till foton som en annan person hade tagit, och därefter dels för backup av diverse källkod och dokumentation, och dels för backup av foton jag tagit med mobilen. Det är ganska skönt att slippa bråka med sladdar, FileSync-program och annat trist. Så fort mobilen hittar ett wifi tuggar den en stund, och så ligger fotot i molnet och strax därefter på lokala disken på datorn hemma.

Eftersom allting lagras i molnet, kostar det pengar om man vill synka mer än ett par GB. Man får mer utrymme när man får andra att skaffa konton, men det hjälper inte så långt. Att det har blivit dags att lämna dem blev mer aktuellt när de började scanna filerna för upphovsrättsintrång. Jag gillar inte sånt.

Hos Wil Wheaton läste jag idag om BitTorrent Sync, som lät intressant. Där fungerar saker och ting ganska annorlunda.

  • Filer skickas direkt mellan klienterna, så synkar man bara till laptopen som ligger avstängd i ryggsäcken händer exakt ingenting.
  • Varje katalog som man vill synka, lever sitt eget liv. Istället för en gemensam baskatalog för allt, kan jag synka mobilfoton till laptopen och källkod till en katalog på filservern.
  • Självklart kan jag välja om katalogen ska delas ut med skrivrättigheter eller bara läsrättigheter, om jag vill skicka innehållet till någon annan.

Binärer finns för alla relevanta plattformar här. Dokumentationen är ingen höjdare, men det finns en någorlunda komplett pdf.

För att till att börja med ta över Dropbox-katalogen på Macen krävdes följande, när binären väl var installerad och startad.

  1. På “My Sync”-fliken, klicka på “+ Add Folder”.
  2. Klicka på “Generate”, för att skapa en ny nyckel.
  3. Välj Dropboxkatalogen, och klicka på Ok.

På Linuxservern var det lite struligare. Den tar-fil som finns på nedladdningssidan innehåller en binär och en licens-fil, så det packas lämpligen upp i en temporärkatalog, och så flyttar man binären till något bra ställe. Det är en ren gui-lös server, vilket gör att man måste ha en konfigurationsfil. En sådan skapas med “btsync --dump-sample-config“. Den intressanta delen ligger under “shared_folders“. Där finns “dir“, vilket i mitt fall är Dropbox-katalogen, och “secret“, som är katalogens nyckel. För att få den, väljer man katalogen i Mac-appen, och klickar på “Info”. Då finns dels en “Full access secret”, och dels en “Read only secret”. Eftersom filer ska synkas åt båda hållen, använde jag den första. Vill man ha en enkelriktad backup används den senare.

Sedan drar man igång det hela med “btsync --config /path/till/config-filen“. Helst från /etc/rc.local, eller vad man nu har för init-system.

På mobilsidan var det lite förvirrande. Appen har två flikar, “My Sync” och “Backup”. För foton börjar man på “Backup”-sidan, klickar på ikonen för att lägga till en katalog, och letar upp sina foton. Mina fanns under “/storage/sdcard0/DCIM/100MEDIA“. Under katalognamnet syns då ett mycket irriterande “0 devices online”. Man klickar på kugghjulet, väljer “Share folder”, och får då en QR-kod som man kan scanna, eller skicka via valfri app, t.ex. som mail till sig själv.

Sedan går man tillbaka till sin desktop-app, och väljer “+ Add folder” igen. Istället för “Generate”, kopierar man nu in den kod som man nyss mailade. Med Dropbox kopierades fotona till en underkatalog till dess baskatalog, men det går inte nu. Istället valde jag en ny katalog under “Pictures”. Efter att ha klickat “Ok” får mobilen kontakt med datorn, det står “1 devices online” (för det är jättesvårt att göra en if-sats om antalet är 1), det tuggas en stund, och efter att ha klickat i “Auto-start” under “Settings”, hålls allting synkroniserat.

Vill man synka foton från två mobiler, eller som i mitt fall både från mobilen och surfplattan, måste de synkas till varsin katalog på datorn. Att byta destinationskatalog går inte, så vill man ha filerna någon annanstans måste den först tas bort, och så får man börja om från början med “Share folder”.

Det är lite mer att tänka på, och kräver lite mer planering kring vad man egentligen vill kopiera vart, men det känns helt klart som ett stort steg framåt.

April 15th, 2014 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 4 comments

Lanzarote – internet

För att inte behöva vara helt utan internet i en vecka (Teh Horrorz) så hade jag med mig min mobila lilla GSM-router, nu med ett spanskt simkort som jag hade köpt i förväg från Holiday Phone. De hade dels en variant för röstsamtal där man kunde lägga till datatrafik, och dels ett rent dataabonnemang. Tyvärr kunde man bara fylla på mer data på det förra, så det blev ett sådant. Aktiveringen av datatrafiken skulle dock göras genom att man slog en stjärna-fyrkant-kod, vilket ju var lite svårt med en apparat utan tangentbord. Ett samtal till spanska kundtjänsten löste det hela, så sedan var det bara att surfa på. Sätter man ett sådant där simkort i en vanlig mobil får man mycket billigare vidarekoppling av röstsamtal, men det är ju ändå inte en tjänst som jag brukar använda.

Visserligen har jag också ett simkort från Fogg, men de har ingen täckning i Spanien än.

Hotellet hade gratis wifi över hela området, som på sätt och vis fungerade ganska bra, men att man var tvungen att knappa in ett användarnamn och lösenord minst en gång per dag blev snabbt irriterande. Kan de inte bara ha ett normal WPA-lösenord istället? Dessutom gjorde det där tramset att den lilla ChromeCast som vi hade tagit med oss inte gick att använda, trots wifit och en ledig HDMI-kontakt på TV’n.

Att ha internet via hotellet som grund och mobila routern som backup när man rörde sig en bit bort eller hamnade i wifi-skugga var super. Det gick att twittra och instagramma på plats, kolla upp kvällens vin i Vivino, logga på FourSquare för att enkelt kunna svara på “var åt vi i förrgår egentligen?”, mäta avståndet till människo-Playa Blanca med hjälp av RunKeeper, och slutligen nästan hitta en geocache. Tyvärr var min mobil inte tillräckligt exakt, och den enda ledtråd som fanns var typ “under en sten”, när området bestod av en kilometerlång jävla klippstrand, så det vara bara att ge upp. Men ändå. Principen.

I abonnemanget ingick 550 MB. När det var någon MB kvar så skulle man få ett SMS om det, så man enkelt kunde fylla på mer. Att läsa (och skriva) SMS gick att göra med en app via mobilen, så den biten var inga problem. SMS’et om att datat var slut kom precis när vi hade satt oss på planet hem. Jag kände mig lite nöjd med den tajmingen, faktiskt.

Edit: La till bild med screenshot av sms’et.

November 30th, 2013 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Bra grejer

Senaste tiden har jag hittat flera “grejer” som jag är galet nöjd med.

Bankdroid

Det första är appen Bankdroid. Till en början använde jag den bara för de gemensamma kontona hos Coop och Ica, för att vara säker på att det alltid fanns pengar där. Nu senast upptäckte jag att den ju faktiskt dessutom kan hålla koll på kontona både hos SEB och ett antal andra ställen där man kan lagra pengar, liksom CSN.

Å ena sidan verkar den lagra inloggningskoderna i klartext, men å andra sidan är det bara readonlyaccess med dem ändå. Låter man appen kolla saldona automatiskt då och då får man ganska snabbt reda på om någon affär har dragit summan dubbelt, eller att man har fått lite ränta på något sparkonto.

Tink

Jag började lyssna på Economistapodden med Isabella Löwengrip och Pingis Hadenius (vilket ledde till att jag även köpte boken, så kan det gå), som i ett av avsnitten tipsade om Tink. Det är en ny (svensk) webtjänst som likt Bankdroid kollar av ens bankkonton med jämna mellanrum. Sedan kategoriserar den alla transaktioner, så man får en bas till en budget och stenkoll på vilka inkomster och utgifter man har. Händer det något “oväntat” så piper mobilen till. Appen till Android ligger någon månad fram i tiden, men det mesta finns även i webinterfacet. Att de sedan har snabb support på twitter gör det bara ännu bättre.

Skillnaden mellan Bankdroid och Tink är att den förra är fokuserad på aktuellt saldo, och den senare på transaktioner. Jag har provat ett par olika program för att hålla reda på utgifter tidigare, men de har alltid krävt alldeles för mycket manuellt meckande.

Visserligen så är economistas primära målgrupp kvinnor i åldern 18-25, men boken fick mig i alla fall att rycka upp mig lite, lösa ett lån, avsluta ett bortglömt konto, och allmänt bli lite mer ekonomiskt aktiv.

Uber

Av en händelse fick jag ett rabattkod värd 200 kr på taxitjänsten Uber, så jag reggade mig och la in mitt kortnummer. När man sedan behöver åka, drar man igång deras app. Med GPS’en får man upp sin position med en plopp på en karta, som man sedan kan flytta runt om det behövs. Det syns direkt hur många minuter bort närmaste bil är. “Tap”, så är taxin på väg. Man får då en bild på chauffören, liksom bilens märke, modell och registreringsnummer. Chauffören får se bilden på kunden, så man hälsas med ett “Hej Daniel”, istället för “Var det ni som beställt?”. Stor skillnad i trevlighet. När man kommer fram, tackar man för sig, och så är det bra så. Kortet debiteras automatiskt, och både belopp, sträcka och resväg syns sedan på webben.

Bilarna är alltid svarta, omärkta, och av modeller som Audi A8 och Mercedes S-klass. Det är som att ha sin egna privata limousin, men till en lite rimligare kostnad. Jag åker inte taxi speciellt ofta, så när jag väl gör det kan jag ju lika gärna åka bekvämt.

I Sverige finns de bara i Fjollträsk, än så länge. Reggar du dig från länken ovan får vi båda 70 kronors rabatt på nästa resa.

Nexus 7

Jag tröttnade på min Huawei Mediapad som både hade dålig batteritid och tvärkraschade när jag försökte köra Instagram, så nyss-ish fick jag årets modell av Nexus 7 (tack älskling). Full HD-upplösning, batteri som räcker hur länge som helst, och precis lagom stor. Plötsligt har det blivit enkelt och smidigt att läsa böcker, eftersom jag mellan kapitlen enkelt kan bläddra igenom twitterflödet, kolla om det kommit något trevligt mail, kolla på IMDB vad tusan den där skådisen hette och hade varit med i, och allt vad det nu är. Laptopen som jag förut alltid hade tillhands är nu mycket mer stationär.

Det enda minuset med den är att den inte har något sim-kort, men det har jag löst med en separat mobilrouter som översätter mellan 3G/4G och WiFi. I den har jag sim-kort från Fogg i de länder de har täckning, eller ett tillfälligt från Holiday Phone. De senare har jag förvisso inte hunnit testa än, men jag jobbar på det.

Trello

Jag har letat TODO-appar hur länge som helst. Nu senaste provade jag Googles egna “Keep”, men dess främsta syfte verkar vara att bränna slut på mobilens batteri på så kort tid som möjligt. Det är den å andra sidan väldigt duktig på.

För ett nytt projekt på jobbet så har vi börjat använda Trello, som både finns för webb och Android. Man definierar själv vilka faser saker kan ligga i, kan låta varje uppgift ha egna listor med checkboxar, och en massa annat. Som en vägg med postit-lappar.

Det tog inte speciellt lång tid innan jag hade fixat en separat vägg delad med sambon, och en privat för egna saker. Vissa större projekt kanske behöver en egen vägg i sin tur, men det är ju lätt ordnat i så fall.

October 3rd, 2013 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Lågt i tak

Dagens tema verkar vara åsisktsfrihet…

Ta en person som av något skäl har en lite annorlunda åsikt än den som är officiellt PK. Personen kanske har erfarenheter som inte riktigt stämmer med den gängse världsbilden, eller har dragit andra slutsatser. Av olika skäl är området ifråga svårt att diskutera, för det är så pass infekterat från alla håll. Alla tycker att de har ett representativt urval av tillgängligt data, och har tolkat det på rätt sätt. Ändå blir slutsatserna så pass olika att det blir omöjligt att hitta något acceptabelt mellanläge. Eller ens en gnutta förståelse för de andras slutsatser.

Tänk på “man blir fet av att äta en fettrik kost”, till exempel, bara för att göra det lite mer konkret. Eller något helt annat, antalet saker som slutar i skyttegravskrig är inte direkt få numera. Eller fildelning. Eller invandring. Det gamla kriget mellan “vi” och “emacs” var ju en västanfläkt i jämförelse. Eller bristen av förståelse för folk som gillar vit choklad, någonting som jag själv nog har varit skyldig till. Sorry about that.

Trots skillnaderna mellan de olika ståndpunkterna vill personen ändå kunna diskutera det hela med någon. Antingen för att helt enkelt dela med sig av någon ny insikt som är rolig eller intressant, för att få hjälp att hitta hål i resonemangen (enligt samhället är ju personens åsikt “fel”, och det kan ju vara kul att försöka förstå exakt varför), eller för att få ett vidare perspektiv på det hela, som förklarar varför datat kunde tolkas så olika (är ljus en vågform eller en partikel?). Samtidigt gör stigmatiseringen av ämnet att en sådan diskussion förmodligen skulle medföra en oacceptabelt hög social kostnad. Förlorade vänner, förlorad älskling, förlorat jobb, de tänkbara sociala straffen är många. Eller varför inte den eviga klassikern förlöjligande.

Ett par alternativ finns i det här läget.

  1. Personen tar diskussionen öppet, antingen på nätet eller AFK, och tar den eventuella smällen. Det krävs att man är rejält hårdhudad för att klara av en sådan sak.
  2. Personen tar skydd på Flashback, vilket kanske inte heller är så lyckat. Även om sannolikheten är stor att hitta en frände där, finns det nog även där gott om folk som har andra åsikter, och inte direkt är diskreta med att framföra dem.
  3. Personen håller tyst, vilket förmodligen inte är så hälsosamt i längden.
  4. ?

Under tiden som alternativen kontempleras hittas fler texter och videos som ytterligare stärker personen i tron att den avvikande åsikten trots allt är rätt. Inte bara det, de ger också ännu fler förklaringar och datapunkter som drar personen allt längre bort från PK-åsikten. I och med detta blir det samtidigt ännu svårare att diskutera ämnet med någon. Det som började med en tanke på nivån “Gud kanske inte är allsmäktig”, har nu övergått till motsvarande full ateism. Varje steg mot ett bredare perspektiv och nya aspekter, ökar lusten till diskussion. Tyvärr ökar också den sociala kostnaden. Eller risken för en oacceptabelt hög social kostnad, kanske är mer korrekt uttryckt.

Både folk på Twitter och Facebook, liksom utbildade journalister som trots allt borde veta bättre, är precis lika bra på sociala drev mot oliktänkande. Det som hade kunnat bli en intressant diskussion om varför människor tror på en gud, eller vad ateism leder till för konkreta och bevisade effekter, blir istället en SVT Debatt-katastrof där båda sidor bara säger att den andra sidan har fel.

Istället håller sig de oliktänkande anonyma, eller ännu oftare helt tysta. Inte för att de tror att de egentligen har fel, utan av rädsla. Detta oavsett hur mycket halmgubbe eller rena lögner som skrivs.

Eftersom logiska argument inte fungerar, eller enbart bemöts med personangrepp, är det inte heller så konstigt att de gånger som en sådan här person faktiskt blir tillräckligt pressad eller provocerad att bemöta någonting, hamnar det på en låg nivå. PK-folket är så övertygade om sin egen överlägsenhet och att de har rätt, att sakliga argument aldrig bemöts. Det blir bara “du har fel, eftersom du är dum och har fel”. Vilket så klart bara resulterar i att de får “nej, DU är dum” tillbaka. Väldigt konstruktivt.

Hur hamnade vi här, och hur kommer man bort från det? Ingen aning, tyvärr.

Och visst, jag är långt ifrån oskyldig själv. Om någon kommer och säger att homeopati (dvs kranvatten) hjälper mot någonting annat än sjukdomen “törst”, så kommer jag absolut ha svårt att ta dem på allvar. Att hitta gränsen mellan “men du är ju skogstokigt rubbad” och “intressant att din åsikt skiljer sig så mycket från min, ska vi ta reda på varför?” är inte alltid så lätt.

December 20th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Dropbox i Linux

Lite av en slump har jag ett dropboxkonto sedan i våras, om än ganska oanvänt. Under NaNoWriMo roade jag mig med att ha textfilen i dropboxkatalogen, så kunde jag enkelt byta dator att skriva på. Avsluta Scrivener på ena burken, starta på andra, fortsätt skriva. Dessutom var den praktisk när jag behövde kopiera lite routerconfig nyligen, och håller en kopia på mina mobilbilder.

Nu kändes det som att det var dags att dra igång Dropbox på linuxservern också, för att börja kunna ha automatisk backup på lite källkod och annat. Att bara köra “apt-get install dropbox” gick tyvärr inte, så jag surfade iväg till dropbox.com, och hittade en sida med nedladdningslänkar.

Att starta ”~/.dropbox-dist/dropboxd” gick inte på grund av syntaxfel. Å andra sidan var det ändå bara ett litet shellscript som inte gjorde så mycket, så jag drog igång binären direkt istället. Då bad den mig surfa in på en URL under dropbox.com, som i sin tur bad mig skriva in mitt lösenord igen.

Strax därefter skrev den ut att den hade kopplat upp sig mot mitt konto, och sedan var konfigureringen klar. Ett klick på en URL. Färdig. Inte en enda konfigfil att pilla i. Det går faktiskt inte att göra det enklare än så.

För att den skulle starta automatiskt la jag sedan till den till min Monit-konfig:

check process dropbox with pidfile /min/hemkatalog/.dropbox/dropbox.pid
start program = "/min/hemkatalog/.dropbox-dist/dropbox"

I och med detta kommer den startas automatiskt varje gång datorn bootar om, och startas om om den skulle dö.

Nu ska jag bara försöka bestämma mig för vilka 25 GB med saker som förtjänar att ligga synkade, och vilken apparat som ska ha vad.

December 12th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Grekisk telefonröstning

För tredje året i rad så stod vår mjukvara EMG för hanteringen av SMS-röster i den grekiska uttagningen till melodifestivalen. Jag skrev lite om det första året, men tydligen missade jag att skriva någonting förra gången.

I år hade de köpt en ny server, så vi hjälpte till att flytta över mjukvara och konfigurationsfiler. Vissa saker hade ändrats, så det har blivit en del pillande och testande fram och tillbaka. Till slut verkade allting fungera, med bra prestanda.

De hade avtal med tre operatörer. Den ena skulle använda en ny uppkoppling, men detaljerna var inte klara förrän i går morse. Lite småstrul senare så funkade även det, så 16.30 begav jag mig hemåt. Programmet skulle börja 21.00, så det kändes bra.

Halvvägs hemma så kollar jag läget i mailboxen, och ser att sms från den här tredje operatören plötsligt inte fungerar. Innehållet ser konstigt ut i logfilerna, och rösterna räknas inte. Skoj.

Det enda sättet att testa var att min kontakt i Grekland, som jag nu hade i en skypechat, fick skicka premium-sms för 5 kronor styck varje gång. Jag avslöjade att det var min ondskefulla plan för att ruinera den grekiska ekonomin (som om den behövde hjälp med det), men några kodändringar och konfigurationsändringar senare så gick allting igenom igen. Klockan närmade sig då halv åtta, så vi gick iväg och hämtade några grillspett från den grekiska restaurangen precis bredvid. Påminn mig förresten om att inte köpa hämtmat när det är kallt ute. Att ha en marginal på ett par timmar inför ett live-arrangemang är väl helt ok?

Programmet sändes på nätet, så jag la upp ett browserfönster på tv’n, samtidigt som datorskärmen täcktes av skypechatten, där nu hans kollegor hade gjort oss sällskap, ett browserfönster med realtidsinformation om rösterna, och ett fönster som visade status på servern.

Det märktes verkligen att Grekland är fattigt. Det var den tråkigaste budgetproduktion jag har sett. Lokal-TV på 80-talet, ungefär. Publiken bestod av ett par dussin människor, som tydligen dessutom satt i ett annat rum. Programlederskan fick namnet “isdrottningen” av grekerna i skypefönstret. Hennes enda reaktion efter de 6 låtarna var ett totalt känslokallt “bravo”. Tänk Teliapappans “du var jätteduktig”, fast utan någon inlevelse. Sanslöst.

När det var röstningsdags så kom det ungefär en tiondel av den trafikmängd vi hade klarat av, men det verkar till stor del ha berott på operatörerna. Svaren köades upp och skickades efter att omröstningen var klar, och det gick banne mig inte snabbt. Allting verkar ha hanterats korrekt i alla fall.

Vinnare blev en kille som verkar ha fått betalt efter hur länge han kunde hålla varje ton, ackompanjerad av rapparen “Stereo Mike”, samt några akrobater som hoppade upp och ned på ett pingisbord. Det känns inte som en högoddsare att säga att Grekland inte kommer avgå med segern i Tyskland senare i vår. Ändå blev det en utklassningsseger, där han fick lika många röster som de andra fem sammanlagt. Helt galet.

Men ändå. Att veta att det är min kod som körs när de där rösterna kommer in, är häftigt som fan.

March 3rd, 2011 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Mitt namn i en bok!

Den korta versionen:

Jag är med som “technical reviewer” i den nya “The Linux Programming Interface“!

Den långa versionen:

1976 träffade min mamma Håkan. Då och då umgicks vi med hans barndomskompisar, bland annat Janne. Janne i sin tur jobbade som programmerare på Paralog, med fritextdatabasen Trip. Den kördes i VMS, och från 1989 och några år framåt jobbade jag där för att stegvis flytta den från Pascal i VMS till C i Unix. 1990 eller 1991 fick jag gå en unixkurs, och som lärare hade vi en kille som hette Michael Kerrisk.

Många år senare hittade jag honom igen, varvid det visade sig att han höll på att skriva en bok om just Unix. Det skulle handla om systemprogrammering, dvs så nära operativsystemets kärna som det går att komma. Det var på den nivån jag hade jobbat med Trip, så jag fick några tidiga versioner av ett par kapitel för att korrekturläsa både text och programkod. Det blev några vändor fram och tillbaka.

Det gick några år till, Michael Kerrisk jobbade mycket med dokumentationen till Linux, och nu lite innan jul släpptes boken till slut. Drygt 1500 sidor, 2,3 kg. Först kommer ett “brief contents” på 3 sidor, och sedan en mer fullständig innehållslista på 19 sidor till. Massvis med tabeller och programlistningar.

Det snälla bokförlaget (no starch press) gick med på att skicka ett exemplar till alla som hade hjälpt till med boken, vilket inkluderade mig. Jag är även med i en “thanks to”-lista i förordet, vilket känns lagom bisarrt. Kul, men bisarrt.

Den innehåller verkligen hur mycket information som helst om hur man programmerar multitrådat, sockets, och allt vad det är. Av naturliga skäl har jag inte hunnit gräva så djupt i den än, så en mer fullständig sammanfattning och recension kommer så småningom. Dessutom har jag tyvärr ett halvdussin databöcker på min läslista redan.

January 22nd, 2011 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Guldfågeln vinner tillbaka mitt förtroende

Haha, undrar när jag ska lära mig att det man skriver på en blogg faktiskt går att hitta via sökmotorer? Jag har ju en bevakning på mitt eget namn, så då är det klart att företag också har det. Men, sedan är ju frågan vad man som företag gör med den där informationen, och där höjde sig just Guldfågeln en bit över mängden.

Jag blev ju lite sur igår över den lilla ersättning jag fick för den oätliga kycklingen jag hade köpt, och när man nu har en blogg att skriva i så tenderar sådant att resultera i ett blogginlägg. Jag hade tänkt ringa dem idag, men har varit lite för upptagen hittills.

Så nu för en stund sedan ringer ett okänt nummer på min mobil. Det visar sig vara en kille på Guldfågeln, som hade sett mitt blogginlägg och letat upp mitt mobilnummer på nätet. Han hade kollat upp mitt ärende, pratat med henne som jag pratade med förut, och upptäckt att det hade skett ett missförstånd. Hon hade uppfattat det som att jag hade köpt kycklinglår, vilket ju är en helt annan sak, med ett helt annat pris. Ersättningsbeloppet för kycklinglårfilé låg klart högre, så att det utan problem skulle täcka ett nytt paket. En ny check är på väg, och Daniel är glad igen. Självklart förtjänar de nu därför en positiv bloggpost. Man kan ju inte bara klaga på företag som gör fel, man måste berömma de som beter sig bra också.

Det vanligaste användningsområdet för de här lårfiléerna hemma hos oss är som frukost. 3 stycken brukar räcka till 2 personer. 4 filéer, om jag vet att det kommer dröja tills nästa måltid. Jag steker dem, choppade i små bitar tillsammans med en grovt hackad lök, i en rejäl klick smör. När det är klart, häller jag i 4 ägg, blandade med en stor matsked smetana eller vispgrädde, och rör runt tills äggen är klara. Kanske några körsbärstomater eller gurkskivor till. Sedan är man mätt långt inpå eftermiddagen.

January 11th, 2011 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 4 comments

Modern shopping

Fan vad jag gillar min Desire HD. Eller snarare Android, eller moderna mobiltelefoner i största allmänhet, kanske.

Jag och Mia satt på Espresso House på Västerlånggatan och bestämde oss för att äntligen köpa ett par Audio Pro LV2, som vi hade gått och suktat efter i flera månader. Så, var låg närmaste affär som hade dem?

Upp med Prisjakt-appen i mobilen. Sök på “lv2″, som snabbt hittade högtalarna i sin databas. Fram med listan med affärer som sålde dem, men gatuadresser runt hela Sverige blev man ju inte så glad av. Alltså upp med en karta över affärerna. Efter exakt ingen tid alls visste den var jag var någonstans, med imponerande precision. Utan GPS. Det verkar som om GSM-supporten för GPS börjar bli riktigt bra. Jag zoomade in lagom mycket, och hade snart ett par affärer att välja mellan. Med ett litet tryck på deras ikoner på kartan dök namn, adress och telefonnummer upp.

Visserligen gjorde vi en liten omväg här, och jag lyckades klanta mig lite grand, men därefter blev det ett snabbt “Hej, hur länge har ni öppet idag?”, och en liten tunnelbanetur.

Det är bara så… vackert. Jag gillar teknik. Och högtalarna? Hur bra som helst.

December 27th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Skaffade en Desire HD

Det verkade som om Nexus S inte skulle komma till Sverige förrän om flera månader, och nu började jag faktiskt bli lite för trött på min Nokia. Visserligen går det att surfa på den, men skärmen är så liten att det egentligen inte är så kul. Det går att twittra, men det tar en evighet att starta programmet. Det finns en mobilapp för Wordpress som faktiskt finns för Nokia, men inte för den modellen.

Så, idag tröttnade jag, och köpte en HTC Desire HD. Hoppsan så mycket smidigare allting blev. Som att jag nu kan mobilblogga, t.ex. Det enda riktigt skumma är att jag varken kommer åt Twitter eller min egen server via wlanet, utan måste köra över 3g. Dessutom har jag inte lyckats koppla ihop twitterkonton med poster i adressboken, vilket väl borde gå?

Uppdatering: Det här var tänkt att postas i natt, men tydligen missade jag att ändra publiceringsstatus till “Published”. Så kan det gå.

December 19th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | one comment

« Äldre |