Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Julevangelium enligt Jan Björklund

Å ena sidan skulle jag vilja skriva en parodi på julevangeliet, med tanke på dagens dumhet om att “barn ska lära sig varför vi firar jul”. Blogge gick igenom varenda grej i den svenska jultraditionen, och härledde det fint till traditioner som fanns här uppe långt innan kristendomen började göra sitt intåg, uppblandat med saker från Tyskland, Turkiet och allt vad det är. Lite med avstamp i de sakerna skulle jag vilja få ihop en remixad variant av det kristna julevangeliet.

Självklart fanns alltså en julgran på taket på stallet så att de vise männen skulle hitta dit. Väl framme bjöds de på risgrynsgröt, sill och nubbe. Maria bad Josef rengöra fisken de skulle äta till middag, men eftersom han var en man och därmed totalt inkompetent enligt modern svensk radikalfeminism, råkade han använda det lut som de i vanliga fall tvättade kläder i. Men det blev ju gott ändå, i alla fall om man åt gröna ärtor till.

Anledningen till att de bodde i ett stall var för övrigt för att Lucia, dottern i familjen som ägde gården, en tidig morgon hade råkat tända eld på sitt eget hår och strax därefter dött av skadorna. Huset var därför fullt med folk som var på hennes begravning, ätandes de traditionellt judiska kakorna “pepparkakor”.

Å andra sidan insåg jag snart att jag inte riktigt hade tillräckligt med talang för att sy ihop en hel historia av det, men jag antar att poängen går fram ändå.

Folk som inte kan skilja på kausalitet och korrelation tycker jag straffar ut sig från all form av debatt, och jag får nog lägga till folk som definierar “traditionellt” som “så som vi gjorde i min familj under några år i min barndom”.

December 16th, 2013 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Julklappar till vuxna

Varje år kommer diskussionen huruvida folk köper julklappar till andra vuxna.

Varning, om du är yngre än sisådär fem år ska du inte läsa nästa mening.

De borde ju rimligtvis veta att tomten inte finns, så what’s the point?

Välkomna tillbaka.

Jag har nog alltid köpt till släkt och vänner oavsett ålder. Ibland bara till några stycken och ibland till flera, beroende på humör och ekonomi. För mig handlar det inte om att byta pengar med varandra, vilket nettoeffekten ibland kan bli.

Snarare försöker jag ha som målsättning en tanke typ “jag noterade någon form av behov eller problem, ibland kanske inte ens medvetet hos mottagaren förrän efteråt, varvid jag visar lite omtanke genom att ge någon pryl eller upplevelse för att göra mottagarens liv lite enklare eller bättre, på något sätt”. Det är en helt annan sak, och har ju ingenting med pengar att göra.

Det bästa är förstås när man lyckas hitta någonting som även har en koppling till mig själv, något som de flesta i min släkt är ganska bra på. Det där att hålla reda på vem man har fått vad av, är därför sällan något problem.

Med det perspektivet är ju det ekonomiska värdet helt irrelevant, så länge som det är på en rimlig nivå för givaren. Ibland blir det helt enkelt mer, och ibland blir det mindre.

Dessutom blir personernas åldrar helt ointressanta. Personer som är äldre än fem år har ju också aspekter av sina liv som kan göras lite enklare. De kanske själva mycket väl har ekonomiska medel att åtgärda det på egen hand, men de kanske inte riktigt får tummen ur, eller saknar kunskaper för att göra ett bra val. Jag är bra på att välja ut vissa saker, andra personer är bättre på att välja ut annat. Den delen, givandet av ens kunskap, erfarenhet och tid, är i min värld värd enormt mycket mer än vad den eventuella fysiska saken råkar ha för prislapp.

I verkligheten hamnar man kanske ganska långt ifrån det där idealet, men jag tycker det är en bra sak att sikta på i alla fall.

December 2nd, 2013 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Julbord 2011

Ok, det här inlägget kanske är lite sent, men ändå.

Inför julen 2011 var jag på tre olika julbord, av ganska olika stil. Det är hög tid att recensera dem lite, om inte annat för mitt eget minnes skull.

Det som var klart bäst var buffén på Shogun, även om det inte är något traditionellt svenskt julbord. Varandes en av de bästa japanska restaurangerna i Stockholm fanns det gott om sushi, sashimi, entrecôte och pilgrimsmusslor i olika varianter, och en hel massa annat. Både kalla och varma rätter, och sedan en liten sukiyaki efteråt. Både smakrikt och trevligt. Jag har varit där med lite varierande sällskap i 5-6 år i sträck nu, och ser ingen anledning att bryta den traditionen. Elitnivå.

Som nummer två kom Långholmens världshus, som jobbet bjöd på. Med rejält med sill, lax, skinka och vilt var det inga som helst problem att äta sig mätt även som lchf-are. Man struntade i kastrullen med potatis och åt av allting annat, ungefär. Riktigt gott, fräscht, och med brett utbud. Varmrätterna inskränkte sig tyvärr till typ köttbullar och prinskorv och något mer, så dem brydde jag mig överhuvudtaget inte om. Det fick bli lite egentillverkat chokladgodis efteråt istället. Tidigare år har vi (med jobbet) varit på Edsbacka Krog, och den nivån känns inte som att någon annan kan komma upp i, varken förr eller senare. Tyvärr. Bortsett från Edsbacka så var dock Långholmen helt ok, om än ingenting jag skulle betala ur egen ficka.

Årets tredje julbord var på medeltidskrogen Sjätte Tunnan. Första gången jag var där, för tre år sedan, var jag helt överväldigad. Helt fantastisk mat, med ett gigantiskt utbud. Andra året hade de bytt kock, och rätterna var inte riktigt lika exceptionella längre. Även om gycklarna kändes lite bekanta, så var det inget som störde. Men nu… enormt tunnsått, både bland kallskuret och varmt. De hade en finsk kålrotslåda, vilket var en glad överraskning, men annars kändes det mest som att de hade glömt hälften av faten i köket. Gott, absolut, och schysst mjöd. Men vi fick alla ändå en liten “vad det här allt?”-känsla. När samma gycklare dessutom drar samma skämt, sjunger samma sånger och gör samma grejer för tredje året i rad, blev det lite tröttsamt. Det kommer förmodligen inte bli något mer besök där på ett tag. Att de hade kaffe redan första året kan jag möjligen förlåta dem. Men nu fanns även gafflar, och möjligen också potatis. Det gjorde att det inte gick att lita på att de andra recepten var speciellt genuina, vilket förtog hela poängen med att gå dit.

Till nästa år hoppas jag kunna hitta någon ersättare för Sjätte Tunnan, dvs en Riktigt Jävla Bra buffé med traditionell svensk julmat. Jag vill tappa hakan och ramla av stolen, och efteråt skriva kärleksdikter till kocken. Koka skinka och köpa en burk Abbas sill kan jag göra hemma, jag förväntar mig någonting lite mer avancerat än så. Några förslag?

January 26th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 6 comments

Vörtbröd med Manitoba Cream

Förra året gjorde jag vörtbröd, vilket blev ganska bra. I år var det så dags igen. Jag gjorde inte riktigt likadant, så resultatet blev fascinerande annorlunda.

Först, ett halv paket jäst, en flaska Carnegie Porter 3,5%, och 5 hg rågsikt.

DPP-600-0066

Det fick stå i kylen under natten, varvid det blev rejält kletigt, trådigt och fint.

IMG_0662

Sedan skulle man ha i 4 hg mjöl till, ½ msk salt, 75 gram smält smör, 1 dl (150 g) sirap, 1 msk stött fänkål, ½-1 dl russin och 1 msk rivet pomeransskal. Russinen hoppade jag över eftersom jag inte gillar dem, och pomeransskalen glömde jag ärligt talat bort. Där ser man.

Självklart skulle resten av mjölet också varit rågsikt, men jag tänkte lite fel och trodde att det skulle vara vanligt vetemjöl. Därför, precis lika självklart, blev det Manitoba Cream. Det mjölet, för de som inte känner till det, är ungefär som Vetemjöl Special Special Plus Moms. Den kräver rejält med knådning, så dels fick min Assistent jobba i säkert 20 minuter, och dels knådade jag den en stund för hand efteråt. Den blev lite seg till slut.

IMG_0669

En och en halv timme senare var det dags att göra limpor. Jag rundrev dem så mycket jag kunde, vilket var ganska lätt med en så bra deg. Det blev fyra limpor sammanlagt, eftersom jag dubblerade satsen.

IMG_0718

Brödet jäste en del, och fick sedan stå i ugnen i 45 minuter i 175°. Nu visade sig nästa effekt av Manitoban. Limporna blev ungefär dubbelt så höga som förra året, då de ändå blev ganska bra.

IMG_0803

Dessutom fick den fantastiska hål.

IMG_0815

Tyvärr blev det ju dessutom för lite råg, så brödet har inte den råg-stuns som det ska ha. Men, det borde gå att fixa genom att helt enkelt använda vanligt fint rågmjöl till fördegen.

Brödet är inte provsmakat än, men det luktar gott i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om jul, bröd, bakning, vörtbröd, manitoba cream.

December 24th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Mammas vörtbröd

Mamma gjorde vörtbröd när jag var liten, och i julas ville hon att jag skulle göra dem.

Först tog jag en halvliter Carnegie Porter. Det råkade bli starkölsvarianten, men det gjorde ingenting. Ett paket jäst, och 4 hg rågsikt. Sedan fick det stå i en kall kyl över natten.

Vörtbröd - fördeg

Nästa morgon såg det ut så här.

vörtbröd - jäst fördeg

I med 4-5 hg mer mjöl, ½ msk salt, 75 gram smält smör, 1 dl (150 g) sirap, 1 msk stött fänkål, och ½ dl russin. I originalreceptet står det 1 dl russin, men det blev bara en halv eftersom russin är äckligt. Dessutom ska det vara 1 msk rivet pomeransskal, men det hittade jag inte. Sammanlagt blev det nog 13-14 dl mjöl. När det hade stått och gått några minuter såg det närmast ut som chokladmousse.

vörtbröd - deg

Sedan fick den jäsa till dubbel storlek, som vanligt. Vete fan hur lång tid det tog.

vörtbröd - jäst deg

Degen är lagom till två limpor. För att få en bra yta sträckte jag ovansidan, och pulade in kanterna på undersidan ett par gånger. Det gör också att de håller formen lite bättre.

vörtbröd - limpor

Efter någon timme eller två under en handduk hade de jäst upp lite grand.

vörtbröd - jästa limpor

De fick stå i ungen och gräddas i 175 grader. I receptet stod 1 timme, men de lät ihåliga efter 45 minuter, så då tog jag ut dem.

vörtbröd - gräddat

För att de skulle få behålla maximalt med fukt fick de kallna inlindade i flera lager handdukar.

vörtbröd - i handduk

De luktade “rätt” och fick godkänt, så jag är fullt nöjd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .

January 3rd, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | one comment

Sheldon får en julklapp

Tack vare brorsan fick jag reda på att den bästa scenen ur julavsnittet av Big Bang Theory nu finns på Youtube.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , .

December 27th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | no comments

Språk

I julhelgen fick jag ett sms från Mia, som skulle äta “kål- och morotslåda”. Jag tyckte det var lite intressant, för själv hade jag kallat det för “kålrots- och morotslåda”. Det är ju kålrot i den, inte kål.

Som den tekniker jag är, så såg jag namnet som regexpet “(kålrots|morots)låda”. I och med att slutet är gemensamt, så funkar ju faktiskt också “(kål|mo)rotslåda”, vilket om man läser ut det blir det som stod i sms’et.

Så här blir jag efter bara en veckas semester. Eller tre dagar, för att vara exakt. Fatta hur ohanterlig jag blir efter flera veckor.

Det räckte förresten med en enda jul med en finsk fru för att jag skulle bli beroende av den där lådan, men i år blev det ingen. Får försöka klara mig ett år till.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .

December 27th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 4 comments

Julbord på Edsbacka anno 2008

Vi körde en favorit i repris i år, eftersom inget annat julbord har varit ens i närheten av Edsbacka förra året.

Massor med god mat med rena och bra smaker, alltid rent och snyggt, alltid sekundsnabb service, och notan tar den snälla chefen.

Missa inte lutfisken, som man får beställa separat. Den är en höjdare. Med ett lätt rödvin, tack så hemskt mycket. Hur kan folk fortfarande tro “fisk ⇒ vitt vin, kött ⇒ rött vin”? År 2008? Skärpning.

Tydligen var både köttbullarna och risgrynsgröten också riktigt bra, men när det var dags för de varma sakerna fick jag ge upp och gick över på några chokladpraliner istället. Det gick bra det med.

Jag pratade lite julbord med taxichauffören på vägen hem, och hon sa att det var kul att köra folk just från Edsbacka, eftersom alla var så nöjda. Det verkade inte vara så många andra ställen som hade en så påtaglig effekt.

Andra bloggar om: mat, jul, choklad, edsbacka krog, julbord.

December 18th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 5 comments

Lussebullar

Hur man bakar lussebullar:

  1. Vispa ihop en fördeg.
  2. Bestäm att gå på julmarknad med en bloggkompis.
  3. Sitt kvar på fiket på centralen eftersom det vägrar sluta regna.
  4. Följ med till bloggkompisens kompisar för att äta älg.
  5. Vänta för länge nästa dag med att plocka ut degen, så att den jäser utanför byttan den ligger i och kladdar ner kylskåpet.
  6. Blanda ihop alla ingredienser i köksmaskinen, och låt den gå en liten stund.
  7. Upptäck att det är för mycket deg för maskinen, skrapa ihop allt mjöl som har klämts utanför och ligger på bänken och andra ställen på maskinen, och jobba ihop degen för hand.
  8. Vänta på att degen ska jäsa en andra gång, forma bullar, jäs igen, pensla med ägg, och grädda.
  9. Ta inte kort på bullarna, för att inte dra på dig Emmas vrede och orsaka sorg för Ister.

Andra bloggar om: mat, jul, lussebullar, bakning.

December 8th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | no comments

Recept på pepparkakor

Jag funderade ganska länge innan jag bestämde mig för att skriva det här inlägget. Familjens pepparkaksrecept har gått i arv i en bra bit över 100 år och är nu inne på sin fjärde generation, fortfarande intakta. Både jag och mormor varit lite restriktiva med att ge ut recepten. eftersom det är kul att kunna bjuda på någonting väldigt unikt.

Det finns flera skäl till att jag nu publicerar dem.

  1. Backup. Det var lite för besvärligt att hitta recepten i år, och jag vill inte riskera att de försvinner.
  2. Hur gärna jag än vill, kan jag inte bjuda alla trevliga och intelligenta människor som läser det jag skriver och lämnar insiktsfulla kommentarer. Ni får helt enkelt baka era egna kakor och tänka på mig när ni äter dem.
  3. Det är lite svårt att sitta och argumentera för att information ska vara fri och att det är utförandet som gör skillnad, och sedan hålla recepten hemliga. Det funkar inte.
  4. Christer Lingström publicerade alla sina julmatsrecept i en läcker bok. Allting på julbordet på Edsbacka Krog är direkt från den boken. Varenda litet tillbehör är “rätt”. Kan vilken krog som helst därför ta de recepten och servera samma saker? Ja. Skulle det vara lika gott, och ha samma precision? Inte en suck. Att tycka att mina recept är coolare och förtjänar mer hemlighetsmakeri än Christers är bara fånigt.

Om du provar något av recepten får du jättegärna maila lite bilder och berätta hur det gick.

Fina pepparkakor

De “fina” pepparkakorna är ljusa, milda, och ska bakas så tunna som möjligt. De passar som kaffebröd. I början borde man få ut minst 300-400 stycken. Själv får jag ut 800-900, beroende på hur disciplinerad jag är. Exakt ingen, inklusive massor med människor som innan har sagt “jag gillar verkligen inte pepparkakor”, kan motstå dem, oavsett ålder.

350 smör (använder du margarin kan du sluta läsa nu, och köpa blåvita pepparkakor på Konsum)
400 g socker
3 dl ljus sirap (140 gram)
1 msk ingefära
1 msk kanel
1 msk nejlika
3 dl vispgrädde (40%, inget Kelda 20%-trams)
1,5 kg vetemjöl
1 msk bikarbonat

Smält smöret. Nej, inte margarinet. Smöret. Häll socker, sirap, ingefära, kanel och nejlika i bunken. Häll i smöret, och rör om.

Uppdatering: Eventuellt kan man ha i sockret och sirapen i kastrullen med smöret, för så står det i flera andra recept. Låt det i så fall svalna lite grand. Om man inte har superfärska kryddor kan man dessutom öka de mängderna lite grand.

Förmodligen kan man ha i grädden som den är, men jag brukar vispa den först.

Sist blandar man bikarbonat med lite mjöl, har i det i bunken, och sist resten av mjölet.

Kör i maskin i 10-15 minuter, så allting blandas ordentligt. Med några minuter extra tid här så blir kakorna lite lättare att baka ut, och blir lite krispigare när de är klara. Degen ska vara så att den precis inte fastnar på fingrarna när du trycker på den, men den får absolut inte vara torr.

Låt stå i kyl ett par dagar eller upp till två-tre veckor. Dela upp i 6-8 delar, och massera till rullar.

Kavla ut tunt och ta ut relativt små figurer. Grädda i 175 grader i 5-7 minuter.

Eftersom det är så lite kryddor, behövs fettet för att få fram smaken. Så försök inte göra “nyttiga” pepparkakor med smalare grädde, mindre smör eller nåt sånt fånigt. Det här är njutning, inte “fett är farligt”-hälsokost. Sa jag att du inte får använda margarin?

Gubbar

Gubbarna ska göras mycket tjockare. Med samma mängd mjöl som findegen, ska det bli absolut högst 300 stycken. Blir tjocka, krispiga och smakrika. Kan ätas till kaffet, med skivad ost, eller allra bäst med blåmögelost och rödvin. Det här är pepparkakor för vuxna.

3 hg farinsocker
3 dl mörk sirap (450 gram)
3 dl kaffegrädde (10-15%)
2 msk ingefära
2 msk kanel
2 msk nejlika
1,1-1,2 kg vetemjöl
2 msk bikarbonat

Blanda socker, sirap, grädde, kryddorna och rör om. Ta 3 msk av varje krydda om de är kvar från förra året, annars blir kakorna lätt lite för mesiga.

Blanda i bikarbonat och mjöl och låt gå minst 15 minuter. Degen ska fastna rejält på fingrarna, men får inte vara en smet. Blir du orolig för att den är för kletig är det rätt, så länge som den inte är direkt rinnig.

Låt stå, och gör 5-6 rullar.

Kavla ut lite tjockare än findegen, men lite tunnare än fryst smördeg, och ta ut lite större figurer. Grädda i 150-160 grader i 8-10 minuter. De kan gärna ligga kvar på plåten några minuter efteråt, så att de hinner torka och inte bli sega.

Tips

Några tips, efter att ha bakat de här degarna varje jul i 35 år…

Ungefär en tredjedels rulle, eller möjligen en halv för gubbdegen, är lagom att ta i taget. Med mer så blir det ohanterligt, och allting går bara sönder och blir ojämnt. Dessutom gör det att det blir lätt att se att man får ut lagom många. Börja gärna med mindre bitar om du är ovan.

All deg som inte kavlas ut måste ligga kvar i kylen, även resten av den aktuella rullen. Jag skämtar inte.

Ju mindre mjöl i degen, desto kletigare blir degarna. Det är bra, för då kan man vara frikostig med mjölet när man bakar ut, så att det inte fastnar på bordet eller i kaveln.

Vänd degen ofta, för att undvika att den fastnar i bordet. Annars blir det omöjligt att få upp figurerna.

Låt dem kallna på ett bord så de hinner torka, och plocka sedan ner i täta plåtburkar.

Är det pilligt? Ja. Tar det hur många timmar som helst om man bakar en full sats? Ja. Är det värt det? Absolut.

Uppdaterat 2012-11-17: Jag ändrade upp tiderna från 5 minuter till 15, eftersom det för båda degarna ger ett bättre resultat.

Andra bloggar intressant om: mat, peppparkakor, recept, jul.

November 17th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 19 comments

|