Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

De speciella

Efter att ha scannat bilder från skolkatalogerna från högstadiet och gymnasiet, insåg jag att även om alla skolor hade ganska gott om snyggingar som var och varannan kille trånade lite efter, fanns det alltid en som för min del stack ut lite extra. Lite mer hjärna, lite mer hjärta, lite trevligare, och därför med en lite extra stor plats i mitt hjärta. Vilket i och för sig aldrig ledde till någonting, men ändå. Det krävs ju intresse från båda håll.

Jag minns tydligt när jag hörde att en av dem skulle gifta sig, och jag omöjligen kunde känna något annat än glädje. Jag ville att hon skulle ha ett bra liv, och även om jag själv kanske hellre hade velat att hon skulle dela det med mig, så var det bättre för henne att hon delade det med någon annan. Då var det ju bara dumt att vara svartsjuk. Jag blev nästan förvånad själv över reaktionen.

Även nu, långt senare, minns jag dem alla med värme. Det hände aldrig någonting, och eftersom verkligheten aldrig är lika bra som drömmen, är nog världen bättre om det aldrig kommer hända något heller. Men det gör inget.

Jag vet åtminstone ett par stycken som också hade någon sådan här speciell person, i många fall (kanske inklusive mina) på gränsen till tragiska. Alla visste att känslorna aldrig skulle besvaras, men personen ifråga slutade aldrig hoppas. Har kanske alla haft någon sådan drömperson, vid ett eller annat tillfälle?

March 18th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Andlighet och välgörenhet

Jag kom nyligen i kontakt med en organisation som framför allt ägnar sig åt välgörenhet av olika slag, med erbjudande att gå med. Jag avböjde av ett par olika skäl, trots trevliga människor och en intressant miljö. Framför allt var det två saker som störde mig.

Nummer ett är att organisationens värdegrund kommer från Gamla Testamentet. Till en början förmodligen för att rymma både kristna, judar och muslimer. Problemet är att GT inte är speciellt trevlig. Det är mord och hämnd åt både höger och vänster, från en Gud som är otroligt svartsjuk och visar en total brist på respekt och förtroende för människorna. Att kombinera det med välgörenhet går liksom inte ihop i min hjärna.

Nummer två är ett krav på andlighet. Toleransen för de tre religionerna ovan är sedan länge utökad till “vilken religion som helst”. Det var dock tvunget att vara någon form av religion. Som ateist var man uttryckligen inte accepterad. Som organisation står det dem självklart fritt att ha vilka krav de vill på sina medlemmar, men att behöva ljuga om och förneka någonting som är en så central del av hur jag tänker (jag tänkte skriva “mitt väsen”, vilket kanske skulle ha varit lite humoristiskt i sammanhanget), funkar inte. Inte för att religion var en stor grej, men det påpekades för tydligt för att kunna ignoreras.

Till en början gjorde det mig lite ledsen att det fanns en sådan klausul, men efterhand blev jag mest irriterad. Det finns nämligen alldeles för ofta en koppling mellan att vara religiös och att kunna idka välgörenhet. Som ateist ses man som en egoistisk typ, som “bara tror på sig själv”. Ungefär som en vänsterpartists nidbild av en moderat. Att i en sådan situation försöka visa att man ändå är kapabel att visa någon form av omtanke är ganska meningslöst, och brukar ge samma hjärntilt som för mig med Gamla Testamentet.

Jag kan omöjligen vara med i en organisation som på det här sättet ser mig som mindre värd.

Att moral och förmågan att visa omtanke och kärlek inte har någonting med religion att göra, tycker jag visades fint med den här bilden som jag hittade på Humanistbloggen.

Jag gillar helt enkelt verkligen inte religion, och de effekter som de har på människor.

Men, säger den uppmärksamma läsaren, varför stod jag då och sa att jag hade “fått min själ från Dharma” på Shorinjikempopassen? Det är en bra fråga, faktiskt.

Jag antar, så här i efterhand, att jag inte reagerade så starkt på det i och med att det var en väldigt opersonlig beskrivning. Det var ingen gubbe i skägg med Bodströmkomplex, utan Dharma kunde tolkas så löst som “naturen”. Dvs, det är universums uppbyggnad och samspel på olika nivåer (Gödel-Escher-Bach vibbar, ja) som ger upphov till mitt medvetande. Lagom abstrakt och flummigt, så det kan jag leva med. Det är när det börjar pratas om ett högre väsen som jag inte vill vara med längre.

September 3rd, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 5 comments

Nu med flattr-knapp

Jag var ju också med på fikat med Maloki, Gun, Hanna, Mia* och Emma, där vi bland annat pratade om flattr. Så, varför inte lägga till en sådan knapp här också, nu när jag ju ändå har ett konto där?

Det som behövdes för att få igång det, var inte så himla mycket:

  1. Installera flattr-pluginen, och aktivera den.
  2. Gå till Settings – Flattr, och skriv in det numeriska användar-id’t hos Flattr, språk och lite annat.
  3. Jag valde att peta in php-koden manuellt i single.php, men man kan få det automatiskt om man vill.

Sedan klantade jag mig och skrev ett testinlägg där det bara stod “f1″ både i rubrik och innehåll. Det tyckte tydligen Flattr var lite för kort, så i knappen stod bara “Error” i rött. Ingenting i forumet verkade vara relevant, men när jag skrev ett längre inlägg så gick det bättre.

Inte så svårt, faktiskt.

Det känns absolut lite jantelagigt att inte ha en knapp. Jag kan ju inte sitta och bestämma att det jag skriver inte är värt ett klick ibland. Jag har några invites över, för den som vill ha. Det finns ju saker lite här och där att flattra numera. Och jo då, RSS/Ping har också en flattr-knapp sedan en liten tid tillbaka.

May 26th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Kärleksbrev

Följande, mycket vackra och fina mail, dök upp i mailboxen häromdagen. Men jag förstår inte varför hon tycker att jag är märklig.

Hej Du kommer formodligen Att vara Mycket forvanad over Att mitt brev. Och dar jag kund Hitta din e-postadress. En av dessa dagar jag var registrerat en sajt fran bekanta. Och idag till mig fran Honom, med det har kommit hanvisningen din adress. Dar var det sagt, med Att vi er Harmoniska par. och jag HAR BESLUTAT Att skriva till er detta brev. Mitt namn Svetlana, jag ar 28 ar. Min Tillvaxt pa 168 sm, min vikt pa 52 kg. I den lugna, romantiska flicka. Jag vill Mota i livet Nuvarande karlek. Enligt min mening, pa alla Olika Nationaliteter ockuperar Var planet. I varlden finns det uniqu person, som jag kan finna lycka och familj vila. min drom, Att det Skapa familj, Att Lamna i aktenskapet for Marklig mannen, Att foda barn. Och Tillsammans med den alskade person som stravar efter Att var fora fram med det barn som de blev de mest Markliga personer. Egentligen var jag Mycket blygsam flickor och sarbar. For mig Som Inte tycker om nar folk Att tala infor en, och bakom Ett tillbaka
En annan ar helt. Och jag tror, att fran borjan av vart med dig av bekantskap. Vi maste Vara rattvisa mot varandra. Som Den forsta bokstaven, vill jag Skicka bilden. Jag hoppas Att tycka om dig. Om du var Intresserad av mitt brev. Och du Liksom jag vill mota den Nuvarande Karlek i livet. Att jag tror Att vi med dig att det ar Nodvandigt Att borja var med er bekantskap. Vem vet, det ar mojligt Att vi Verkligen ar harmonisk med dig. Ocksa vi Skall Skapa De basta i varlden ett par.

Vanligen svara bara pa min personliga e-post:   xxxxxxxxxx@rocketmail.com

Jag vantar svar pa ditt, Svetlana.

PS: Jag Skall Sanda er mer en mina bilder i foljande skrivelse.

Svetik

Men det var ju en fin bild i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om internet, kärlek, spam.

October 30th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Trevliga pirater

Via Anders Widén såg jag Matilda Ernkrans blogginlägg om varför en småbarnsförälder vill vara med i Piratpartiet. Eller för fildelning, som hon hade missuppfattat det som.

Av 19 kommentarer, eller 20 med den som Anders skrev men som inte finns synlig än, är exakt samtliga helt och hållet hövliga. Några pekar på liknande saker, men det var fascinerande många olika argument som kommentatorerna hade för att själva vara pirater. Exakt ingen kallade Matilda för idiot.

Till skillnad då från en viss Dick och en viss Åsa, för att ta två exempel i närtid. Det är lite intressant. Vi gillar nämligen både varandra, internet, kreativitet och en massa annat.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, kärlek, anders widen, matilda ernkrans, piratpartiet.

April 23rd, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 9 comments

Pirater är som vaniljsås

När jag tittar in på en av Piratpartiets sidor för medlemsstatistik och ser rusningen av nya medlemmar idag, och sedan tänker på Anna Troberg och hennes XtremeCreator-projekt, inser jag att pirater är som vaniljsås.

Är man snäll så får man kärlek tillbaka. Eller choklad. Eller blommor till sin fru, eller vad det nu må vara.

Är man våldsam, vilket dagens dom får räknas som, så framstår vi som hårda och oresonliga. Som spikar, som Lisa Magnusson uttrycker det.

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, internet, politik, the pirate bay, kärlek, piratpartiet, brainiac, anna troberg, vaniljsås.

April 17th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 4 comments

Bilder från Chokladfestivalen

Här är några bilder från Chokladfestivalen. En del bilder är tagna av mig (han till vänster), en del av Anders (han till höger).

I år var det som sagt på Cloetta Center, dit det var en del kö. Min förutseende bror hade köpt biljetter i förskott, och i den kassan var det exakt noll personer. När jag nu för en gångs skull hade biljetten med mig, kom vi in hur snabbt och smidigt som helst.

Ben & Jerry var där. De har ju en sort eller två med lite choklad i.

Anthon Berg, de där som kan göra enormt god choklad fylld med marsipan och alkoholiserad frukt men är totalt värdelösa på mörk choklad, hade en liten chokladprovning för de yngre deltagarna. De ska böjas i tid, det som krokigt ska bli.

Det var en del whisky och dylikt på plats, och en av utställarna hade gjort en ganska käck karta över en massa olika sorter.

Chocovic, de som har “Origen Unico”-kakorna, kommer med två nya sorter nu i mars. Tyvärr hann de inte fram innan festivalen.

Jan Hedh var där och blåste socker.

Nedanför scenen lagades det mat. En av rätterna var någon kräftsoppa. Med choklad i, så klart.

De som säljer Amedei har nu börjat med ett nytt märke, Amano. De har som ambition att ha en tekniskt väldigt bra choklad, utan att för den skull vara det minsta tråkig. Lite kul att alla tre sorterna är på Criollobönan.

Självklart fanns en chokladfontän. Det var väl ingen som hade väntat sig något annat?

Steffo var konferencier, som vanligt, och landshövding Björn Eriksson invigde, också som vanligt. Steffo hade en teori om att mata Björn med en massa tårta innan han skulle tala, för att få ner ljudvolymen till mer rimliga nivåer. Det lyckades inte.

Systrarna Kanold, som har varit där alla år, hade i år praliner med Mackmyrawhisky. De var goda, även om de smakade mindre än jag hade förväntat mig.

x

De hade också ett gäng andra praliner, t.ex. med havtorn och kanel. Det var inte riktigt den enda sorten på den här bilden som jag köpte, kan man väl sammanfatta det hela med.

Utsikt från lunchserveringen.

Lunchen var för övrigt en buffé, där, man som sagt kunde ta kakaopanerad lax, kakaopanerad kyckling, och chokladkryddad Beef Bourguignon. Hur gott som helst. 80 spänn, inklusive dricka, sallad, och kaffe efteråt. Det var inte så svårt att hitta en liten chokladbit att skölja ner kaffet med, så det gjorde inget att det inte ingick.

Väl hemma så visade sig dagens byte vara av en inte alldeles oansenlig storlek. Tur att jag har en stor ryggsäck.

Väl hemma i Stockholm försökte jag göra sådan där kakaopanerad kyckling. Lustigt nog smakade den inte speciellt mycket choklad, men det kan både bero på att jag var ganska snål/försiktig, och att jag använde en mesig kakaosort. Med ett tjockare lager Valrhonakakao bör det bli bättre. Vackert blev det i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om mat, bär, choklad, kärlek, linköping, chokladfestival, steffo törnqvist, björn eriksson, cloetta center, havtorn.

March 11th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 2 comments

Choklad, choklad, choklad

Sisådär, då är jag och brorsan tillbaka från årets besök på Linköpings chokladfestival. Den här gången kom jag faktiskt ihåg att ta med mig min biljett, så att jag slapp få den skickad via MMS, vilket har hänt lite för många gånger hittills. Att ha en färdig biljett gjorde också att man kunde gå in genom dörren där det var noll personer i kö, istället för de två andra, där det var ungefär en miljard människor i kö.

I går morse hade jag en liten fundering på att ta min laptop i väskan där jag hade packat kläder och sånt, men eftersom den blev knökfull så fick ryggsäcken följa med ändå. Det kändes lite meningslöst, men jag hade en liten misstanke om att det inte var så dumt.

I år var festivalen i Cloetta Center, vilket var mindre än jag hade väntat. Det var lite trångt, men det var trots allt lättare att röra sig mellan utställarna nu. De hade också rensat lite, så i år slapp man Bang & Olufsen och andra irrelevanta företag. Lite bröd, ost och vin fanns också, men det var inte så att det störde.

Vi började med ett varv runt utställarna, hälsade på en del utställare som brukar vara där, shoppade lite, och sedan var det dags för lunch. Tidigare år så har chokladfaktorn på maten varit högst marginell, med på sin höjd lite vit choklad i såsen. Totalt värdelöst. I år var det klart bättre. Det var en buffé där man fick ta lite vad man ville, och där fanns lax rullad i kakao, kycklingfilé rullad i kakao, båda med rödvinssås, samt Beef Bourguignon kryddad med en icke försumbar andel Valrhonachoklad. Det fanns också en potatisgratäng smaksatt med vit choklad, men den var slut just då. Riktigt gott var det i alla fall.

Efteråt tog vi lite Clynelish-whisky med en bit apelsinkryddad mörk choklad till, och fyllde på pralinförrådet. På vägen hem var väskan lite tung, och efter att ha packat upp den visade det sig att jag hade råkat få med mig åtta normala kakor, en burk kakao, 1 kg kakor tänkta för matlagning och bakning i stora 40 gram-bitar, 1 kg pellets för att kunna slänga ner en grabbnäve i chili con carne, ovanpå pannkakor, i kanelbullar, på panerad kyckling osv, 22 stycken praliner, samt en liten påse pulver till drickchoklad. Totalt 4 kg. Jag var inte så missnöjd med att ha tagit med min ryggsäck, kan man väl uttrycka det som.

Kvällens middag blir klassikern panerad kyckling med massa chokladpellets ovanpå, med basilikakryddad creme fraiche. Äta mat utan choklad idag känns liksom fel.

Läs även andra bloggares åsikter om choklad, kärlek, mat.

February 28th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 4 comments

Tillbaka i kaffeträsket

Jaha, då är man tillbaka i kaffeträsket. Jag har knappt druckit något kaffe alls på flera år, sedan jag började dricka grönt te smaksatt med frukt och bär. Sedan åker man till Barcelona, chefen provar espresso från en Nespresso-maskin, och nu idag dök det upp en miniversion här på kontoret.

Nu gäller det bara att hitta en bra pulversort som man trivs med. Dags att springa iväg och köpa ett testkit med några av varje sort. Så här spontant lutar det åt “Livanto” med styrka 6 av 10. Det raketbränsle som skulle finnas i skåpet känns lite överkurs för min del.

Nej, de går inte att säga nej till, de är för goda. Dessutom måste jag anpassa min chokladshopping för att passa till kaffe också, men det är ett mindre problem.

Läs även andra bloggares åsikter om mat, kärlek, choklad, nespresso, kaffe, espresso.

February 26th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | one comment

Sökes: Eric Gadd – Ett Ensamt Hjerta

Jag har upptäckt ett hål i min MP3-samling. 1987 släppte Eric Gadd sin första singel “Ett Ensamt Hjerta”. Totalt underbar, men det ska inte vara den fjantinga live-versionen, utan den med radioklippet i början. Är det någon som har den i digital form?

Den finns på exakt inga webshoppar alls såvitt jag kan se. Stor tacksamhet utlovas. Möjligen också en kram, inte helt olik den som Sheldon gav i förrförra inlägget.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , .

December 28th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | one comment

« Äldre |