Följande, mycket vackra och fina mail, dök upp i mailboxen häromdagen. Men jag förstår inte varför hon tycker att jag är märklig.
Hej Du kommer formodligen Att vara Mycket forvanad over Att mitt brev. Och dar jag kund Hitta din e-postadress. En av dessa dagar jag var registrerat en sajt fran bekanta. Och idag till mig fran Honom, med det har kommit hanvisningen din adress. Dar var det sagt, med Att vi er Harmoniska par. och jag HAR BESLUTAT Att skriva till er detta brev. Mitt namn Svetlana, jag ar 28 ar. Min Tillvaxt pa 168 sm, min vikt pa 52 kg. I den lugna, romantiska flicka. Jag vill Mota i livet Nuvarande karlek. Enligt min mening, pa alla Olika Nationaliteter ockuperar Var planet. I varlden finns det uniqu person, som jag kan finna lycka och familj vila. min drom, Att det Skapa familj, Att Lamna i aktenskapet for Marklig mannen, Att foda barn. Och Tillsammans med den alskade person som stravar efter Att var fora fram med det barn som de blev de mest Markliga personer. Egentligen var jag Mycket blygsam flickor och sarbar. For mig Som Inte tycker om nar folk Att tala infor en, och bakom Ett tillbaka
En annan ar helt. Och jag tror, att fran borjan av vart med dig av bekantskap. Vi maste Vara rattvisa mot varandra. Som Den forsta bokstaven, vill jag Skicka bilden. Jag hoppas Att tycka om dig. Om du var Intresserad av mitt brev. Och du Liksom jag vill mota den Nuvarande Karlek i livet. Att jag tror Att vi med dig att det ar Nodvandigt Att borja var med er bekantskap. Vem vet, det ar mojligt Att vi Verkligen ar harmonisk med dig. Ocksa vi Skall Skapa De basta i varlden ett par.
Vanligen svara bara pa min personliga e-post: xxxxxxxxxx@rocketmail.com
Jag vantar svar pa ditt, Svetlana.
PS: Jag Skall Sanda er mer en mina bilder i foljande skrivelse.
Av 19 kommentarer, eller 20 med den som Anders skrev men som inte finns synlig än, är exakt samtliga helt och hållet hövliga. Några pekar på liknande saker, men det var fascinerande många olika argument som kommentatorerna hade för att själva vara pirater. Exakt ingen kallade Matilda för idiot.
Till skillnad då från en viss Dick och en viss Åsa, för att ta två exempel i närtid. Det är lite intressant. Vi gillar nämligen både varandra, internet, kreativitet och en massa annat.
Här är några bilder från Chokladfestivalen. En del bilder är tagna av mig (han till vänster), en del av Anders (han till höger).
I år var det som sagt på Cloetta Center, dit det var en del kö. Min förutseende bror hade köpt biljetter i förskott, och i den kassan var det exakt noll personer. När jag nu för en gångs skull hade biljetten med mig, kom vi in hur snabbt och smidigt som helst.
Ben & Jerry var där. De har ju en sort eller två med lite choklad i.
Anthon Berg, de där som kan göra enormt god choklad fylld med marsipan och alkoholiserad frukt men är totalt värdelösa på mörk choklad, hade en liten chokladprovning för de yngre deltagarna. De ska böjas i tid, det som krokigt ska bli.
Det var en del whisky och dylikt på plats, och en av utställarna hade gjort en ganska käck karta över en massa olika sorter.
Chocovic, de som har “Origen Unico”-kakorna, kommer med två nya sorter nu i mars. Tyvärr hann de inte fram innan festivalen.
Jan Hedh var där och blåste socker.
Nedanför scenen lagades det mat. En av rätterna var någon kräftsoppa. Med choklad i, så klart.
De som säljer Amedei har nu börjat med ett nytt märke, Amano. De har som ambition att ha en tekniskt väldigt bra choklad, utan att för den skull vara det minsta tråkig. Lite kul att alla tre sorterna är på Criollobönan.
Självklart fanns en chokladfontän. Det var väl ingen som hade väntat sig något annat?
Steffo var konferencier, som vanligt, och landshövding Björn Eriksson invigde, också som vanligt. Steffo hade en teori om att mata Björn med en massa tårta innan han skulle tala, för att få ner ljudvolymen till mer rimliga nivåer. Det lyckades inte.
Systrarna Kanold, som har varit där alla år, hade i år praliner med Mackmyrawhisky. De var goda, även om de smakade mindre än jag hade förväntat mig.
x
De hade också ett gäng andra praliner, t.ex. med havtorn och kanel. Det var inte riktigt den enda sorten på den här bilden som jag köpte, kan man väl sammanfatta det hela med.
Utsikt från lunchserveringen.
Lunchen var för övrigt en buffé, där, man som sagt kunde ta kakaopanerad lax, kakaopanerad kyckling, och chokladkryddad Beef Bourguignon. Hur gott som helst. 80 spänn, inklusive dricka, sallad, och kaffe efteråt. Det var inte så svårt att hitta en liten chokladbit att skölja ner kaffet med, så det gjorde inget att det inte ingick.
Väl hemma så visade sig dagens byte vara av en inte alldeles oansenlig storlek. Tur att jag har en stor ryggsäck.
Väl hemma i Stockholm försökte jag göra sådan där kakaopanerad kyckling. Lustigt nog smakade den inte speciellt mycket choklad, men det kan både bero på att jag var ganska snål/försiktig, och att jag använde en mesig kakaosort. Med ett tjockare lager Valrhonakakao bör det bli bättre. Vackert blev det i alla fall.
Sisådär, då är jag och brorsan tillbaka från årets besök på Linköpings chokladfestival. Den här gången kom jag faktiskt ihåg att ta med mig min biljett, så att jag slapp få den skickad via MMS, vilket har hänt lite för många gånger hittills. Att ha en färdig biljett gjorde också att man kunde gå in genom dörren där det var noll personer i kö, istället för de två andra, där det var ungefär en miljard människor i kö.
I går morse hade jag en liten fundering på att ta min laptop i väskan där jag hade packat kläder och sånt, men eftersom den blev knökfull så fick ryggsäcken följa med ändå. Det kändes lite meningslöst, men jag hade en liten misstanke om att det inte var så dumt.
I år var festivalen i Cloetta Center, vilket var mindre än jag hade väntat. Det var lite trångt, men det var trots allt lättare att röra sig mellan utställarna nu. De hade också rensat lite, så i år slapp man Bang & Olufsen och andra irrelevanta företag. Lite bröd, ost och vin fanns också, men det var inte så att det störde.
Vi började med ett varv runt utställarna, hälsade på en del utställare som brukar vara där, shoppade lite, och sedan var det dags för lunch. Tidigare år så har chokladfaktorn på maten varit högst marginell, med på sin höjd lite vit choklad i såsen. Totalt värdelöst. I år var det klart bättre. Det var en buffé där man fick ta lite vad man ville, och där fanns lax rullad i kakao, kycklingfilé rullad i kakao, båda med rödvinssås, samt Beef Bourguignon kryddad med en icke försumbar andel Valrhonachoklad. Det fanns också en potatisgratäng smaksatt med vit choklad, men den var slut just då. Riktigt gott var det i alla fall.
Efteråt tog vi lite Clynelish-whisky med en bit apelsinkryddad mörk choklad till, och fyllde på pralinförrådet. På vägen hem var väskan lite tung, och efter att ha packat upp den visade det sig att jag hade råkat få med mig åtta normala kakor, en burk kakao, 1 kg kakor tänkta för matlagning och bakning i stora 40 gram-bitar, 1 kg pellets för att kunna slänga ner en grabbnäve i chili con carne, ovanpå pannkakor, i kanelbullar, på panerad kyckling osv, 22 stycken praliner, samt en liten påse pulver till drickchoklad. Totalt 4 kg. Jag var inte så missnöjd med att ha tagit med min ryggsäck, kan man väl uttrycka det som.
Jaha, då är man tillbaka i kaffeträsket. Jag har knappt druckit något kaffe alls på flera år, sedan jag började dricka grönt te smaksatt med frukt och bär. Sedan åker man till Barcelona, chefen provar espresso från en Nespresso-maskin, och nu idag dök det upp en miniversion här på kontoret.
Nu gäller det bara att hitta en bra pulversort som man trivs med. Dags att springa iväg och köpa ett testkit med några av varje sort. Så här spontant lutar det åt “Livanto” med styrka 6 av 10. Det raketbränsle som skulle finnas i skåpet känns lite överkurs för min del.
Nej, de går inte att säga nej till, de är för goda. Dessutom måste jag anpassa min chokladshopping för att passa till kaffe också, men det är ett mindre problem.
Jag har upptäckt ett hål i min MP3-samling. 1987 släppte Eric Gadd sin första singel “Ett Ensamt Hjerta”. Totalt underbar, men det ska inte vara den fjantinga live-versionen, utan den med radioklippet i början. Är det någon som har den i digital form?
Den finns på exakt inga webshoppar alls såvitt jag kan se. Stor tacksamhet utlovas. Möjligen också en kram, inte helt olik den som Sheldon gav i förrförra inlägget.
Idag (som i “torsdag”, det var den 14:e förra året) är det ett år sedan större delen av familjen satt hela dagen hos mormor, på det som blev hennes sista dag.
Det här första året har varit lite konstigt. Varje storhelg och varje födelsedag har det ju varit en person för lite.
Nya saker har hänt, som man hade velat berätta för henne, och mycket som man är glad att hon slapp. Fanns massor med gamla saker som man efteråt insåg att man aldrig sa, men som praktiken kanske aldrig spelade någon roll.
I morgon ska mamma och jag återuppta pepparkaksbaket. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att hedra och minnas henne.
Återigen visar det sig att religiösa företrädare inte är det minsta intresserade av vad saker faktiskt är, utan vill bara sätta passande namn på dem.
Först hette det att samlevnaden mellan två personer bara fick existera om det var mellan en man och en kvinna.
Nu är de redo att till och med separera det juridiska giftermålet med sitt eget krimskrams, precis som det rimligtvis ska vara, men håller fortfarande kvar vid ordet “äktenskap”. Det är som en liten treåring som är rädd att bli av med sin favoritleksak. De har gått hela vägen och accepterat att staten och kyrkan faktiskt inte är samma sak, men klarmrar sig fast vid minsta lilla sak.
Kyrkan borde visa att det faktiskt finns lite kärlek och tolerans inom kristendomen, och släppa den här bollen nu. Deras monopol på det här området är över, och ingen vill ge det tillbaka till dem. Förutom några kristdemokrater, varför man nu skulle bry sig om dem.
De har förlorat konceptet, så varför envisas de med att tjata om namn?
När man använder en cykel så cyklar man. När folk ska lova trohet till varandra i oöverskådlig tid, eller bara tycker “I’m really in love with you right now” om man är Dita von Teese, har man bröllop. Vi kanske ska kalla det för att bröllopa?
Mymlan ville spela kärlekslåtar, och via Emma kom turen nu till mig.
När det var Blogges tur så skrev han att kärlek var “sorg, vemod, tårar, längtan och ångest mer än något annat”. Jag kan inte mer än hålla med, för kärlek är för mig inte “dig vill jag vara tillsammans med” utan “dig vill jag verkligen inte vara utan”, vilket är något helt annat.
Den första (och enda) låt jag kom att tänka på var därför The Brazilian med Genesis, även om det självklart är mest på grund av personen (en makalöst vacker, snäll och intelligent asiatiska, big surprise) och diverse känslor och händelser precis innan låten dök upp i min freestyle en eftermiddag. Där och då insåg jag nämligen att hon var för alltid förlorad, åtminstone för mig. Den ger mig fortfarande rysningar, 22 år senare.
Jag är en ärketeknisk programmerare, som även gillar att laga mat och äta choklad. Jag skriver om lite allt möjligt, även om det ibland också dyker upp väldigt tekniska saker på engelska på min tekniska blogg.
När jag inte sitter framför datorn så tränar jag Shorinjikempo eller tittar på alldeles för många TV-serier.
Min mailadress är 'basic' på samma domän som den här bloggen, fast utan 'blogg'.
