Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Årets blodvärden

Jag fick precis resultatet av mitt senaste blodprov. Det var lite intressant.

Kolesterolvärdena hade ökat lite, men det bekommer mig inte. Däremot var apokvoten lite hög, 1.4. Den ska helst vara under 1.0. Förmodligen inget jätteproblem heller, men det är lite störande. Jag vet inte riktigt hur ska jag ska få ner det.

Sockret låg nästan exakt i mitten av det godkända intervallet, så någon diabetes har jag inte.

Däremot låg järnet nere i underkant på intervallet, vilket var lite mysko. Enligt den info jag hittade på nätet så får man järn från framför allt kött, fågel, leverpastej, samt spenat och broccoli. Det är liksom det jag lever på. C-vitamin hjälper upptaget av järn, vilket jag får från blomkål och spenat (igen).

Så hur tusan kan jag ha lågt järnvärde?

Tydligen finns det även saker som hämmar järnupptaget, som t.ex. mjölkprodukter, kål, kaffe, te, ägg, och kakao. Hoppsan. Det är ju andra halvan av det jag äter. Det är kalciumet i mjölken som ställer till med problem för järnet (dvs det är dumt att dricka mjölk till blodpudding), och mycket riktigt ligger jag där i överkanten av intervallet. Det känns som problemet är identifierat.

Att apokvoten är låg skiter jag därför i just nu, men järnet måste upp. Det uppenbara första steget blir därför att skära ner på grädden. Det borde märkas om järnvärdet blir bättre, så det är ju ingenting man behöver ta blodprov för.

May 29th, 2013 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 5 comments

SVT-programmet om socker och diabetes

Det var två saker som jag reagerade över med programmet om socker och diabetes som sändes häromdagen.

Det första var i inslaget om Indien. Där finns som bekant väldigt många vegetarianer. Enligt boken Vegomyten är det ganska vanligt att just vegetarianer har ett högre sötsug, förmodligen på grund av onödigt fettsnål mat. I kombination med allt billigare socker är en epidemi av övervikt och diabetes i så fall inte direkt någon överraskning. Det är lite ironiskt att det alltså kan vara en vilja att äta hälsosamt som gör att de blir sjuka och dör i förtid.

Det andra gällde Brasilien, där de odlade sockerrör. Det gjorde riktigt ont när speakern först säger att de odlingarna är bra för miljön eftersom de skulle leda till lägre koldioxidutsläpp, bara för att i nästa klipp höra hur det leder till skövlade skogar, minskad biologisk mångfald, och en massa annat dåligt.

Jag stör mig förresten också på att det alltid sägs att “fetma orsakar X”. Att det skulle kunna finnas en extern faktor som orsakar både fetma och X är det ingen som reflekterar över, annat än hos LCHF-are. Det var ju det där med korrelation kontra kausalitet, som vanligt.

April 6th, 2013 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Svart bälte i kostrådgivning

Under middagen med Ister igår kom vi in på sjukgymnastik, med ett litet filosofiskt sidospår om hur skönt det är att ha riktigt bra koll på det man pysslar med. Inte bara med nöd och näppa kunna ta sig runt i sin lilla värld, utan göra det med full kontroll och förståelse. Dvs det som händer någonstans runt 2-3 dan på den lista jag skrev om programmering för ett antal år sedan.

Boken “Zen och konsten att sköta en motorcykel” använder ordet “kvalitet” som särskiljare för ungefär samma sak, fast kanske mer om prylar än om aktiviteter. Det är svårt att definiera den där gränsen mellan slumpmässigt famlande och kirurgisk precision, annat än med just det ordet.

Det jobbiga är folk som tror att de tillhör den senare kategorin, men egentligen tillhör den första. Som EU-politikerna som jobbar med ekonomi, eller dietisterna på SLV. Eller de på avdelningen för mörk choklad på Anthon Berg.

Lite inspirerat av en kommentar från Mackan Andersson häromdagen beträffande syn, kom jag på en annan vinkel på det hela. Tänk dig att du kommer till ett nytt hus, och ska lära dig att ta dig runt i det. Mitt i natten, med igenmålade fönster. Du går in i möbler, in i väggar, slår ner saker, och kommer mest ingenstans.

Sedan tänder någon lampan. Du ser plötsligt alla hinder och genvägar, och förstår varför det är onödigt att gå ett varv runt soffan för att komma till köket. Visst, det går att komma rätt till slut ändå, men på ett sätt som mest liknar folk med allvarliga tvångssyndrom. I bästa fall blir det bara pinsamt. I värsta fall orsakas allvarlig skada, som nedrivna dyrbara Mingvaser. Eller gör att LCHF-are får glukosdropp på sjukhuset, eller så används affärsdata som primär nyckel i en databas.

Problemet med just dietister och kostrådgivning i allmänhet, är att jag inte har sett någon som ens med bästa vilja skulle hamna högre än motsvarande 3-4 kyu. Att kost är mer komplicerat än bara kaloriräkning är ju uppenbart för de flesta. Först finns ju frågan om blodsocker och insulin, som är basen för LCHF. Anna Hallén skrev om CCK, som gav en ny dimension åt kroppens hantering av fett. Att SVT hade ett program om periodisk fasta som pratade mycket om IGF-1 var lite kul, eftersom det var en ganska central del i Gary Taubes bok “Good calories, bad calories”. Det finns fler hormon som jag inte kommer på just nu (just det, det fanns ämnen i chili som också påverkade mättnaden), och den fullständiga bilden är nog fortfarande inte helt utredd än.

Jag misstänker att det kommer ta ganska många år till innan det blir någon större förbättring på det här området.

March 30th, 2013 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Löjligt billig #LCHF-mat

Vissa saker önskar jag att jag hade upptäckt tidigare. Typ 20-25 år sedan.

Till att börja med LCHF, förstås. Det hade onekligen underlättat åren på universitetet. Inte behöva äta så ofta, slippa blodsockerfallen på eftermiddagarna, och så vidare. Och få lite skarpare hjärna, för den delen.

Som en uppföljning av det, önskar jag att jag hade upptäckt det smidiga med att laga mat i gryta i ugnen. Principen är väldigt enkel. Man tar en fet köttbit, typ högrev, nötlägg, lammbitar, karré med ben, eller vad man nu gillar. Grytkött är ofta billigt, och tar man bitarna med ben så får man både mer fett och en gnutta mumsig benmärg. Dessutom är de ofta mycket billigare, även om man tar hänsyn till bortfallet med benen. Hel kyckling funkar också.

En hel bit högrev kan man behöva dela i ett par bitar, annat kött kan läggas i som det är. Lägg till någon burk krossade tomater, kanske lite (eller mycket) rödvin, massa lök av någon sort, kanske lite champinjoner, och kanske några bönor. Kanske lite rotfrukter för fylligheten, och slutligen kryddor efter behag och humör. Typ vitlök, timjan, eller chili. Eller indisk currypasta, det funkar också. Ta ingredienslistan från ditt favoritrecept på pulled pork, chili con carne eller boeuf bourguignon som startpunkt om inspirationen tryter, men skippa mjölet. Det hela kommer redas ihop bra ändå. Strunta dessutom i allt vad tillagningsordning heter, det är inte relevant.

Ner med allt det här i en gryta, på med ett lock, och in i ugnen på 90-100 grader. Inget behöver förstekas eller något sådant tramsigt, det är bara slöseri med tid. Tänk dig så långt från japanska kökets sashimi eller franska kökets korslagda persiljekvistar som möjligt.

Sedan går man till jobbet, eller vad man nu gör på dagarna. Eftersom värmen är så låg och kommer från alla håll, riskerar man inte att något bränner fast i botten. På grund av locket så stannar nästan att vätska kvar i grytan, så risken för uttorkning är minimal. Det känns lite mysko att stå och göra middagsmat innan klockan ens är sju på morgonen för att sedan gå hemifrån med en påslagen spis, men det är smällar man får ta. Belöningen kommer när man kommer hem på kvällen, och hela lägenheten doftar mat.

Om grytan står i ugnen 10 eller 14 timmar innan man tar ut den spelar ingen egentlig roll. Ibland har jag låtit den stå någon timme utan lock på slutet, för att koka ihop lite. Plocka ut benen (enkelt om det är nötlägg, men ett jävla evighetspill om det är kyckling eftersom man då måste plocka ut varje liten ryggkota för sig), rör om, och ät. Ta lite sallad eller något annat till, om du tycker det är kul.

Poängen är att eftersom allt fett ligger kvar i grytan och blandas ihop med resten av vätskan, tas allt detta tillvara. Dessutom smälter allt brosk och liknande, som annars ju går till spillo. Det hela blir därför rejält mättande. Av 1.5-2 kg kött brukar det bli närmare 10 portioner. På grund av drygheten och det billiga köttet, hamnar man på ett portionspris på högst 20 spänn. För den mättnaden och näringen är det ganska svårslaget.

March 28th, 2013 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 5 comments

Faktabaserad debatt

Jag stör mig fruktansvärt på debatter där den ena sidan använder fakta (logos), och den andra sidan enbart ethos, både genom att försöka förhöja sitt eget och genom att attackera motståndarens.

I debatten mellan LCHF-folket och Livsmedelsverket har det här tillståndet varat i flera år. Rena förtalskampanjer mot Annika Dahlqvist, Paulun och Rössner som kör med varianter på “lchf-are är lite dumma i huvudet”, och nu senast Andreas Eenfeldt som blev kallad för lögnare av SLV’s dietist i en debatt om smör vs margarin i skolorna. Dietisten körde på slutet med påståendet att LCHF-are inte bryr sig om typen av fett, men det är ju precis det vi gör! När faktakunskapen ligger på så låg nivå undrar man ju hur bra koll de har på annat. Samtidigt som Andreas och andra publicerar länkar till studie efter studie som visar att det är kolhydrater och inte fett man blir fet av, och att mättat fett är helt ofarligt till skillnad från fett med hög halt av omega-6. Några fakta från SLV kommer aldrig, förutom frasen “det finns hundratusentals studier”. På deras blogg får kritiska och ifrågasättande kommentarer bara svaret “tack för din kommentar”, en länk till den sida som bara upprepar felaktigheterna igen, eller så ignoreras de helt. Inte så oväntat är det stendött i kommentarsfältet där numera. Slutsatsen från något dussin procent av Sveriges befolkning är, förmodligen helt korrekt, att SLV är ute och cyklar, och struntar fullständigt i deras råd.

En lite oväntad spelare på ethos-sidan dök upp idag, nämligen Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle. Massor av folk argumenterade med fakta, men bemöttes bara med “kul att ni bryr er”, “vi har politikerna bakom oss”, och liknande dravel. De försökte inte ens. Vi som tycker att fakta är värt mer än argument av typen “du är dum” kan inte dra någon annan slutsats än att även RNS är ute och cyklar, och ska ignoreras eller läggas ner. Motståndarnas alla kommentarer var både skrämmande och lärorika, för övrigt.

FRA försöker visserligen köra faktabaserat, men “skydda svenska trupper i Afghanistan” kan ju knappast anses seriöst längre. Apropå saker som bör läggas ned.

Annat kul exempel: Pär Ström publicerar bok med något hundratal exempel där män diskrimineras i svensk lag och på andra ställen. Ett typiskt svar från feministhåll, i det här fallet tidningen “Feministiskt Perspektiv”, innehåller bland annat ordet “tröttsamt”. Några faktabaserade argument som t.ex. att det finns lika många lagar som diskriminerar kvinnor (det gör det inte) eller liknande, lyser med sin frånvaro. Det kommer enbart personangrepp av olika slag. Att det inte gör någonting med den här diskrimineringen mot män eftersom det finns fler VD’ar och nobelpristagare som är män, är ju inte relevant.

Konflikten mellan evolution och “intelligent” design (seriöst, de flesta djur och växter är så korkat uppbyggda att om det nu finns en designer av dem, hoppas jag att vederbörande sitter i ett hörn och gråter av skam) är även den av samma typ. Alla fakta på ena sidan, “du är dum” på andra.

Inom datavetenskapen är det mycket enklare. Är algoritm A eller B snabbast på data av typ X? Vi testar, mäter, och kommer fram till ett entydigt svar. Åtminstone så länge som förutsättningarna hålls någorlunda konstanta. Men annars? Det blir ju ingen match om respektive lag bara håller sig på sin egen planhalva. Eller spelar varsin sport, kanske är en bättre liknelse.

“Du är offside, du befann dig på fel sida om någon-jäkla-linje!”

“Det är ok, för jag har lagt ut en kåk i spader och hjärter.”

Finns det ens några debatter där båda sidorna använder sig av fakta, eller varför blir det alltid så här snett? Blir inte diskussioner mer intressanta utan den här sneda polariseringen? Speciellt i situationer där debatten påverkar andra människor, som till exempel drogpolitiken, är det ju extra viktigt att hålla ordning på vad som är fakta och vad som är åsikter.

October 16th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 5 comments

Om gräsbete och hjärnan

Bloggade precis lite om varför gräsbeteskött är bra för hjärnan, på min “Spannmålsfri Söndag“-blogg.

Förutom det som står där, så tror jag personligen att om man dessutom är i ketos och har en kropp och hjärna som plockar all energi från fett, blir det ju ännu viktigare att man äter bra och naturliga fetter. Hur proportionerna då ska se ut mellan mättade, omättade och fleromättade fetter ska se ut, och hur stor andel som ska vara långa respektiva korta, återstår att se. Däremot känns det givet att “mättat fett är farligt” är rent trams.

January 20th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Spannmålsfri söndag

Eftersom jag inte tror på vegetarisk mat, tänkte jag lansera min egen version av att äta lite nyttigare och mer miljövänligt: spannmålsfri söndag.

Det hela grundar sig i konceptet Peak Oil. Enligt de siffror och grafer jag har sett, hittas sedan ett antal år tillbaka hela tiden mindre mängd ny olja, som i sin tur blir dyrare och svårare att få upp. Mängden upptagen olja är därför numera långsamt sjunkande. Samtidigt ökar förbrukningen av olja, framför allt i de länder som nu exporterar olja. Om ett par decennier, kommer det därför förmodligen inte finnas någon olja kvar att importera för oss andra.

Vad har det här att göra med spannmål? Jo, spannmål kräver stora mängder fossilt bränsle för att produceras. Dels ska det sås, gödslas och skördas, men dessutom krävs olja för att skapa gödslet (googla t.ex. på NPK, dvs kväve – fosfor – kalcium). Utan fossilt bränsle, finns därför inget spannmål. Även om det då skulle finnas lite olja kvar i Saudiarabien, är det inte ett jättebra land att odla spannmål i. Alltså kan man lika gärna redan nu börja fundera på vad man ska äta istället. Övergången kommer gå långsamt, men att föda upp en hållbar djurstam som är tillräckligt stor är inte gjort på en pisskvart.

Dessutom finns det hälsoskäl att låta bli att äta spannmål. Till att börja med slipper man blodsockerhöjningen (som sedan ger otrevligt blodsockerfall) och den efterföljande insulinutsöndringen (som stimulerar fettinlagring och annat som inte är så önskvärt), men det verkar även finnas ett gäng sjukdomar kopplade till just spannmål. Homo sapiens har ätit djur i ett par miljoner hundra tusen år och spannmål i kanske tio tusen, du kan ju fundera själv på vad vi evolutionärt är bäst anpassade för.

Det går att äta ägg, kött, fisk och kyckling istället. Inga problem. Lägg till ett undvikande av socker och ett begränsande av rotfrukter och ersätt den återstående energin med bra fetter, så har man ungefär LCHF. Inget konstigt. Ren och högst normal mat.

Problemet är dock det där med kött och kyckling, och därmed också mjölkprodukter och ägg. De äter nämligen också spannmål, eftersom de då växer mycket snabbare än om de äter gräs och insekter, som ju är deras mer normala föda (läs den där meningen igen, och fundera på vad det därför kan tänkas göra med människor). Finns det inget spannmål till oss, finns inte heller något spannmål till djuren. Alltså får man börja leta upp produkter från gräsbetesdjur istället, och det är här det börjar bli intressant. Djur som äter rätt föda mår nämligen bättre och ger godare och nyttigare kött, med högre fetthalt med bättre omega-balans.

Nötkött från gräsbetesdjur är någorlunda enkelt att få tag i. Själva har vi köpt kött från Karlsson & Elner som levererar till dörren i Stockholm, och blev supernöjda. Det finns fler ställen, det är bara att googla. Det var till och med billigare än motsvarande delar skulle ha varit i affären.

Även andra djur går att få tag i, även om det ibland krävs lite kontakter. Mjölkprodukter då? Hjordnäras saker är helt från gräsbetesdjur, men finns inte på så många ställen (dock på Daglivs i Stockholm, bland annat). Det finns säkert fler. Hjordnära har dock inget smör, men det går ju enkelt att göra själv av deras grädde.

Gräsbetande kycklingar och ägg har jag dock sämre koll på, men tips emottages tacksamt. Tydligen har Bosarp sådana kycklingar, vilka säljs lite överallt.

Med fler djur som är ute i naturen och gör sina behov, återförs mer näring tillbaka till naturen, och därmed minskar kraven på ytterligare gödsling. I en värld där konstgödsel inte längre kan produceras, är det här en bra sak.

Som resultat mår jorden bättre, djuren mår bättre, och vi människor mår bättre. Bra, eller hur?

Edit: Homo sapiens har tydligen bara funnits i 200-250 tusen år, även om det var lite oklart från wikipediasidan hur långt bakåt vårt matsmältningssystem har funnits. Lade till Bosarp.

January 7th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 6 comments

Hjärna utan kolhydrater

Två gånger den här veckan har det twittrats om att “hjärnan MÅSTE ha kolhydrater”. Ena gången följt av “HJÄRNAN”, så att man inte skulle tro att det var vilken liten fånig kroppsdel som helst. Andra gången med en variant på “tänk på BARNEN”.

Om man äter tallriksmodellkost med en stor andel kolhydrater, kommer hjärnan drivas av glukos. Alla kolhydrater, oavsett sort, bryts nämligen ner till någon form av socker innan kroppen kan ta hand om det. Så långt är det (någorlunda) rätt.

Om man äter en ketogen diet, dvs en kost med väldigt begränsat med kolhydrater, t.ex. LCHF, hamnar kroppen i ett tillstånd som kallas ketos. Den börjar då producera ketonkroppar från fettet, både det fett man äter och kroppens egna. Det är inte bara så att ketoner kan användas för att ge hjärnan energi, det funkar dessutom ofta lite bättre än glukos.

Själv har jag legat på max kanske 50 gram kolhydrater om dagen de senaste två åren, dvs 5-10 energiprocent (enstaka dagar undantagna). Hjärnan använder bra mycket större andel än så, och trots att jag enligt “hjärnan MÅSTE ha kolhydrater” därmed borde antingen vara i koma eller ha IQ fiskmås, jobbar jag med stor framgång som programmerare av en multitrådad SMS-server. Under dessa två år har jag löst massor av gamla problem vi har haft i flera år tidigare utan att komma på en bra lösning. Vissa problem behöver ju få ligga och mogna en stund, men det känns ändå som att en oproportionerlig del av sådana problem har blivit lösta under den här tiden. Dessutom slutförde jag nyligen NaNoWriMo (skriv en bok på minst 50 tusen ord) på 17 dagar, om några olika aspekter av just programmering (lite refaktorering och design patterns, framför allt). Varsågoda och skriv en bok själva på den tiden om det nu är så enkelt att det går att göra med en starkt handikappad hjärna. Drivna av de överlägsna kolhydraterna borde det ju gå på max två veckor. Anyone?

Det där med barnen, då? Tja, kroppen växer snabbare om man äter mer kolhydrater. För en framtida karriär som basketspelare så är nog en ketogen diet därför inte så bra, men fler exempel har jag svårt att komma på. Största Och Längsta Möjliga Kropp är för övrigt inte nödvändigtvis den mest optimala utvecklingen. Inuiter, det klassiska exemplet på folk som under långa perioder har ätit en ketogen kost, har också fått barn, som har vuxit upp till fungerande vuxna. Även utan vare sig spannmål eller lättmargarin, visst är det konstigt?

En sak är jag dock helt säker på. Om jag någon gång får tummen ur och drar iväg mig för att göra ett Mensa-test, så kommer jag dagarna innan dess försöka köra så mycket nollkolhydrat som det bara är möjligt. Choklad är lite för gott för att jag ska vilja köra så en längre tid, men det kunde vara värt det under en kort period för att bevisa en poäng.

January 5th, 2012 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Ancel Keys hade rätt #lchf

Hoppsan, det där var en rubrik som jag inte trodde att jag skulle använda i första taget.

Inom LCHF-kretsar sägs det ofta att anledningen till folks fetträdsla är att Ancel Keys fuskade med sitt data, och bara tog med de punkter som stödde hans hypotes. Sanningen är långt mer komplicerad än så.

Med tanke på hur många variabler som kan ställa till med problem i det där datat, är min personliga tolkning av den där genomgången att det inte går att dra några som helst slutsatser angående förväntad livstid (det enda som egentligen är intressant) baserat på andelen fett, protein och kolhydrater man äter. Inga. Som. Helst.

Om man vill veta huruvida det är nyttigast med en kost med mestadels fett eller mestadels kolhydrater får man helt enkelt vända sig till andra studier. Eller prova själv, och se hur man mår. Markant ökad livskvalitet kan vara värt några års förkortad livstid, om det nu skulle visa sig finnas någon sådan koppling. Själv är jag tveksam.

Ancel Keys hypotes var att ett högt fettintag ger högt kolesterolvärde, som i sin tur ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom. Båda de stegen är förmodligen falska. Sorry, Ancel. Ät ditt bacon och var glad. Det är lätt att vara glad när man är mätt, helt enkelt.

Däremot insåg han, vilket tvärtom är helt rätt, att mängden kolesterol man äter, inte har någon som helst effekt på kolesterolet i blodet. Kroppen producerar nämligen 90% av kolesterolet själv. Äter man mer, tillverkar kroppen helt enkelt lite mindre, för att hålla nivån där den behöver vara. Alltså kan man även äta så många ägg man har lust och råd med. Bra, va?

December 22nd, 2011 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

HIV och diabetes #lchf

På radion i morse pratade de om att personer som får bromsmediciner mot HIV dör tidigare än andra, delvis på grund av diabetes. Den fras som fick mig att reagera var att de “hade högt insulin, ett förstadium till diabetes”. För oss som har läst om LCHF ett tag är ju det här ingenting konstigt. Diabetes innebär att kroppens egna insulin antingen finns i för liten mängd, eller inte är tillräckligt effektivt i att hantera ett höjt blodsocker, som i sin tur orsakas av att äta (snabba) kolhydrater. Kroppen producerar mer och mer insulin, vilket gör att man går upp i vikt eftersom det är en av huvuduppgifterna för insulin, och till slut räcker inte det heller, utan blodsockret sticker iväg uppåt och man måste ta extra insulin för att få ner det igen.

Att de nu säger att högt insulin är ett förstadium till diabetes, antyder ju att så länge som man kan hålla insulinnivåerna låga, så minimerar man risken att drabbas av diabetes. Hur gör man det? Jo, genom att titta i vilken GI-tabell som helst, och hålla sig till de livsmedel som ligger så lågt som möjligt. Protein behöver man något gram per kg kroppsvikt per dag, även om det inte har GI noll. Fett har GI-värde exakt noll, och påverkar inte blodsockret eller insulinet alls. Även ovanjordsgrönsaker, för de som tycker att det är kul att äta sånt, har vanligtvis väldigt låg kolhydratnivå, påverkar därför inte blodsockret så mycket, och håller insulinet lågt.

Men vänta nu, det här låter bekant. Ja, det är samma 150 år gamla LCHF-diet som vanligt. Som om det behövdes ännu fler anledningar att få större del av energin från fett än från kolhydrater. Vi äter så för att det är hälsosamt, helt enkelt.

Självklart kan de där bromsmedicinerna kanske bråka med bukspottskörteln och göra insulinproduktionen förvirrad, men det är ändå inte utan att man blir lite nyfiken på om HIV-patienter får några kostråd, och i så fall vad. Så fort det rör sig om kostråd brukar dietister kallas in, som i sin tur alltför ofta verkar tycka att allting under 50 energiprocent kh är på gränsen till livsfarligt (“men hjärnan behöver ju kh!” *panik* varpå lchf-aren slår dietisten i huvudet med en stor käpp som det står “ketoner” på). Undantag finns, men de är få.

I det här läget kanske det är för tidigt för att finnas några vettiga studier, men visst skulle det vara intressant att undersöka hur LCHF skulle påverka personer som äter bromsmediciner?

November 11th, 2011 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 4 comments

« Äldre |