Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Till Kanada

Idag var det så dags att åka till Kanada en vecka, å jobbets vägnar. Montreal, närmare bestämt. Hittills har det varit en blandad upplevelse.

De har ju inte vett att använda europeiska kontakter här borta, så igår kilade jag in på Kjell & c/o för att köpa en liten adapter. Tydligen klarar både datorer och telefoner att drivas på allt över 100V, vilket jag inte visste. I min oändliga visdom beslöt jag mig för att prova datorkontakten i adaptern innan jag var på andra sidan jordklotet, varpå jag snabbt upptäckte att spåren på sidorna för jordade kontakter var alldeles för stora. Adaptern var alltså oanvändbar. Tillbaka till Kjell i förmiddags. Provar annat exemplar, men får samma problem. Provar annan modell. Samma problem. Killen föreslår att jag ska snickra ihop en egen kabel. Jo men tjena, när man är på väg ut till Arlanda. Väl ute på Arlanda lyckas en kille hitta typ 4 olika modeller innan han slutligen hittar en där Apple-kabeln fungerar. Tack, Apple.

För övrigt finns en nedgång till Arlanda Express precis vid hållplatsen för Buss 1, när man kommer från Fridhemsplan. #win Som kompensation var incheckningen i andra änden av terminalen, så det blev någon kilometers promenad ändå. #murphy

I säkerhetskontrollen på Arlanda fick jag inte bara ta av mig bältet och tömma byxfickorna, utan även efter att ha blivit klämd på mer än en gång, visa att min lypsyl faktiskt var en lypsyl och inte ett fruktansvärt terroristvapen. Det är tydligen lätt att kapa och spränga plan med hjälp av en par cm lång cylinder. Veckans #wtf för min del.

Precis bredvid där jag checkade in så var det incheckning till Thailand. Hälften av resenärerna var knappt 1.50 långa och smala thailändskor, och andra hälften 1.80 långa svenskar, med en omkrets över genomsnittet. De flesta med thailändskt utseende pratade visserligen klockren svenska (oväntat många var pappa+mamma+dotter), men kontrasten blev så påtaglig.

Det skulle vara mat både på planet till Paris och det till Montreal. Nåja. “Maten” på första planet bestod av en liten fralla (åt inte jag lchf?) med ungefär en halv tesked laxröra. Inte så mättande, nej. Klockan var bortåt sju svensk tid innan det kom någon mat på Montrealplanet, så vid det laget var man lite hungrig. Till detta serverades Pepsi Max som enda cola-derivat. Stackars folk.

På flygplatsen i Paris, Charles de Gaulle (varför heter inte Arlanda “Stockholm Fredrik Reinfeldt”, eller “Stockholm Mona Sahlin” kanske?) hade de en jättefin hörna med dubbla eluttag vid 6-8 sittplatser med insynsskydd. Perfekt för att ladda laptopbatteriet. Tyvärr kostade internet massa eurosar, så det struntade jag i. Man kan ju alltid se lite tv-serie under tiden.

Av stolsgrannarna på Montrealplanet fick jag några tips på bra lokal mat och några restauranger som jag borde titta till. En rätt beskrevs som “very fat (strålande!) and high cholesterol (vilket ju inte är ett problem)”. Jag nöjde mig med att le och svara att fett var bra. Gatan som hotellet och kontoret ligger på är tydligen fullt med bra restauranger (“and a strip joint” – mannen bredvid på planet – “shut up!” – hans fru), så det känns som ett lyckat val.

Just det, Kanada har precis som USA några ja/nej-frågor som man ska svara på. Tyvärr var de inte alls lika roliga som amerikanarnas. Här var det typ “har du med dig någon mat?” och “har du med dig pengar för mer än vad-det-nu-var?”, och inte de mer givande “planerar du att begå terroristdåd?” och “planerar du att kidnappa en amerikansk medborgare?”. Det senare låter ju som mycket allvarligare brott att motarbeta.

Väl på hotellet så är tjejen i receptionen i det närmaste en dubbelgångare till Sandra Oh. Distraherande.

Efter en snabb koll att det inte kostade flera hundra spänn i extra roomservicetillägg sitter jag nu och mumsar på en baconburgare. Baconet är väldigt krispigt och avrunnet (morr!), men man fick i alla fall lite fet och fin majonnäs bredvid. Baconet gör mig lite orolig inför morgondagens frukost, men det kan nog lösa sig med fettintaget ändå.

May 30th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | one comment

Är Eva Lundgren galen?

Jag blev helt matt när jag läste om Eva Lundgrens senaste artikel (via Pär Ström). Det är sanslöst att man kan sitta och ha ett sådant oresonligt hat mot halva befolkningen.

Enligt nyheterna tycks även många män vilja syssla med sex med barn, sex med rituella inslag av våld och annan förnedring.

Kollektiv skuld. Dessutom mot totala fantasifoster. Och hon har fortfarande ett jobb? Hur gick det till?

Som tur var så finns det även kvinnor som Ingrid Carlqvist, som med lite verklig statistik visar hur det egentligen ligger till. Våld av män och kvinnor inom en relation, är precis lika vanligt, möjligen att kvinnorna ligger lite över.

Självklart ska män och kvinnor har samma möjligheter att göra vad de vill. Men den här sinnessjuka genushetsen, som dessutom inte har något med verkligheten att göra, gör mig bara irriterad.

Läs även andra bloggares åsikter om moral, eva lundgren, ingrid carlqvist.

February 3rd, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Nej, jag skäms inte

Jag började nyligen följa Karin Friberg på Twitter, och hamnade därifrån på hennes inlägg “Män som älskar kvinnor (och barn)“.

Jag försökte belysa det felaktiga i hennes logik med en kommentar på twitter, men jag skulle nog vilja fördjupa mig lite eftersom jag inte tror att poängen gick fram.

Nej, jag har inte dåligt samvete för det andra män gör.

Jag springer inte omkring och har dåligt samvete eller tycker att jag behöver be om ursäkt eller ta avstånd från eventuella mord och annat som vikingarna gjorde heller, som jag också är släkt med.

Att skuldbelägga en hel grupp baserat på vad några enstaka individer gör, är dessutom en mycket farlig väg. Byt ut “män” mot valfri religiös gruppering och någon passande brottsrubrik, så förstår du vad jag menar. Judar är ju giriga och försnillar pengar, muslimer slår sina fruar och barn, … Sicken kärleksfull och trevlig värld vi hamnade i där, helt plötsligt.

Sedan hoppar vi över till Brå, för att se på deras statistik. Välj t.ex. Misshandel, och sedan flickor/pojkar/kvinnor/män. Hoppsan, det är dubbelt så många brått mot pojkar/män som mot flickor/kvinnor. Dessutom såg jag nyligen (ok, ett år sedan) en artikel om att det är kvinnors våld som är på väg upp, mer än mäns. Det ber inte Karin om ursäkt för.

Jag ser inte nån ursäkt från Karin för att det var vita människor som närapå utrotade indianerna. Varför skäms hon inte över det? Hon tillhör ju också det vita släktet.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggosfären, twitter, misshandel, karin friberg, rasism, kollektiv bestraffning.

September 23rd, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 8 comments

McGangBang vs McWhitey

Jag såg det här hos Des Bons Vins, och måste bara föra det vidare. Remixkultur, ni vet.

Folk har börjat beställa McGangBang, dvs en dubbel cheesburgare med en kycklingburgare i mitten. Huruvida kycklingburgaren ska ha eget bröd verkar variera. Missa inte filmerna när folk beställer den.

Det presenteras även en McWhitey, där det är en fiskburgare mellan två kycklingfiléer. “This shit is healthy as fuck”. Det får ju inte bara vara svarta killar som får vara med på sådana här äventyr. Politiskt korrekt, jajamensan.

Det coola är att i dagens “upphovsrätten måste stärkas in absurdum”-mentalitet så tycker faktiskt McDonalds att den här “uppfinningen” är helt ok. Även på Burger King verkar det gå att beställa någonting dylikt. Att kalla det för ett kreativt skapande, “standing on the shoulders of giants” (även om man nog blir ganska stor om man äter för många sådana här), är däremot kanske att överdriva.

Min egen erfarenhet på området, och då pratar vi alltså om specialbeställda hamburgare och inte sexuellt experimenterande, inskränker sig till när jag och några kompisar i Göteborg var på just Burger King, i början av sommaren 1993.

Vi: “Vi vill ha varsin Whopper meal med extra jalapeno.”

Burger King: “Tyvärr, vi har ingen jalapeno.”

Vi: “Inget problem, det har vi”. Varvid någon tog fram en burk inlagda jalapeno som vi hade varit och köpt precis innan.

De tog burken, stoppade i några chilis i varje burgare, varpå vi fick tillbaka burken. Jag tror inte ens att de tog extra betalt för det.

Släktskapet med en “Tom-macka” är tydligt, även om de är uppfunna oberoende av varandra.

Läs även andra bloggares åsikter om humor, mat, sex, moral, mcgangbang, whopgangbang, mcwhitey, hamburgare.

March 15th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | no comments

Näthat

Ja, det är verkligen jobbigt med allt det här näthatet överallt. Det är uppenbarligen en hård och ondskefull värld där ute på the interwebz. Tur att Beatrice Ask och “andra vuxna” nu fick igenom Ipred, så att det kan bli lite ordning igen bland oss snåljåpar som vägrar öppna plånboken.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, Politik, bloggosfären, moral, statistik, fildelning, vetenskap, choklad, ekonomi, internet, the pirate bay, pirate bay.

February 27th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 2 comments

Obotlig problemlösare

Jag är en programmerare i själ och hjärta, med ett begär efter problem att lösa och den kick de ger när man har klarat av den, värre än vilken narkoman som helst. Däremot får jag inte fysiska abstinensbesvär, men väl psykiska. Som tur var behöver jag inte ta så många veckors semester i taget.

Det här blev lite extra tydligt när jag fick se Pertys kommentarCopyriot:

Sen en annan grej, har själv funderat en hel del på hur man skulle kunna förenkla för “kreatörer” att låta “fans” hjälpa till genom bidrag på ett lätt sätt.
Tänkte mig för ett tag sedan skapa en portal där man som bidragsgivare skulle kunna lägga in stående överföringar och disponera dessa på ett sätt som man väljer fonder idag.

Kanske jag lägger 300:-/månaden för att låta 10% gå till Timbuktu, 56% till Röda korset och slutligen 34% till nån annan.

Jag tror det finns otroligt mycket praktiska problem men tanken känns bra. Men en an huvudpoängerna måste vara att den organisation som sköter det hela måste vara toktransparent så att alla transaktioner syns och det måste troligtvis finnas trovärdiga personer eller organisationer bakom.

Det tog ju inte så många sekunder innan huvudet var fullt med idéer om teknikval, juridiska frågor, affärsmodeller, användningsfall, gränsdragningar och allt möjligt annat. Det är inte så att jag saknar saker att göra, men jag kan helt enkelt inte låta bli att gå igång på skojiga problem. När det är någonting som skulle göra hela fildelningsdiskussionen irrelevant blir det ännu bättre.

Och ja, jag tycker det är kul att kunna ta en kommentar på en annan blogg och få den att handla om mig, mig, mig.

Andra bloggar om: moral, musik, film, fildelning, programmering, ekonomi, teknik, internet.

January 7th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | one comment

Karl Sigfrid vill bli arbetslös

Jag tappade hakan fullständigt när jag såg Karl Sigfrids inlägg idag om partilinjer.

Samtidigt går det i många enskilda frågor att hitta några stycken alliansledamöter som har en avvikande mening. Utan partilinje – eller med en partilinje som inte följs – skulle det snarare vara regel än undantag att oppositionen styr, med en hoppande majoritet bestående av olika alliansledamöter.

Det här är ju bara sant om alliansen lägger så dumma förslag att det omöjligen kan vara någon från oppositionen kan rösta för dem. Att samtliga 171 personer skulle rösta nej till allt av ren trots, låter snarast som fyraåringar på dagis.

Om dessutom alla partier alltid röstar efter en gemensam linje, blir ju hela röstningsförfarandet meningslöst. Riksdagen är plötsligt helt onödig, och ett rent slöseri med pengar. Allt makt har hamnat hos regeringen, som kan göra precis vad de vill. Vilket de med glädje gör, trots protester från alla håll. Sisådär, då har vi sparat in 171 riksdagsledamotslöner. Någon som behöver fler lärare eller sjuksköterskor?

Det låter också orimligt och helt vansinnigt att det ska krävas 178 personer för att komma fram till en gemensam partilinje, speciellt när de påstår sig vara grundade i någon form av ideologi. Något annat gör det ju omöjligt att rösta, eftersom besluten annars kan bli hur som helst. T.ex. kan ett parti som hävdar liberala värderingar införa statlig massavlyssning, eller en statligt sanktionerad utpressningsverksamhet. Vi drar ner det till något dussin, till varsin ministerpost. Det blir för likt en diktatur annars, och det skulle kanske se illa ut. Se där, åtminstone 150 riksdagslöner till. De pengarna kan säkert användas till något.

Jag kan hävda att just mina intresseområden är så viktiga att jag inte behöver följa de överenskomna reglerna, men vad hindrar då andra – centerpartister mot kärnkraft, folkpartister mot vårdnadsbidrag eller kristdemokrater för en konservativ familjepolitik – från att göra detsamma?

Hallå, det är därför vi har fler partier än två, och allmänna val där man kan rösta på partier med olika inriktning. Det är för att de som hamnar i riksdagen ska representera folkets vilja. Det kallas demokrati. Känns sånt jobbigt?

Jag är helt fascinerad. Eller bedrövad, kanske. Jag vet, jag är lite naiv ibland. Men så här illa trodde jag inte att det var.

Andra bloggar om: Politik, alliansen, moral, karl sigfrid, partilinje, partipiska, ipred, demokrati.

December 11th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 7 comments

Distribuerad video

Det är ju inte bara så att digital-tv gör videoinspelandet mycket besvärligare, dessutom har det ju tillkommit möjligheter att på ett enkelt sätt se de program som någon annan har spelat in. Vissa program kanske man glömde bort att de gick, vissa går på en kanal som man även om man betalar för den kanske inte orkar leta upp, eller så orkar man inte köpa all utrustning som behövs för att spela in digitalt med vettig kvalitet.

Eftersom de oftast sänds på tv-kanaler som man har betalat för, gör det ju faktiskt ingen skillnad om det är jag själv som spelar in programmet eller om jag får en kopia av någon annan. Det hela blir som en billig och distribuerad Tivo.

Om programmet är bra, som t.ex. tv-serien Big Bang Theory (är inte den på väg till Sverige nu?), kommer man förmodligen att prata om det med vännerna och kollegorna, kanske blogga om det, kanske nämna det i sin facebookstatus, eller vad man nu känner för. Fler blir intresserade, och fler ser det på de tv-kanaler som visar det. Att bli omtalad och omskriven är ju sällan något negativt.

Teknikutvecklingen har därmed gjort att man slipper köpa VHS-band som en galning, och med hjälp av lite RSS och BitTorrent riskerar man aldrig att missa något avsnitt av sina favoritserier. Som tittare blir det billigare och smidigare, och för tv-bolagen blir det enklare att nå en större publik.

På något sätt så ska det här även betyda att man är en omoralisk tjuv som stjäl maten från Per Gessles bord, men jag har inte riktigt förstått hur den kopplingen ser ut.

Kan alla nu istället acceptera att fildelningen finns och inte är skadlig, så vi kan ägna tiden åt något mer produktivt?

Andra bloggar intressant om: Politik, moral, datorer, tv, film, musik, fildelning, ekonomi, teknik, internet, VHS.

November 27th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 3 comments

Svenska filmare suger

Jag läste det där brevet från Tomas Alfredsson, John Nordling och Carl Molinder igen, och det som slog mig var hur otroligt mycket de nedvärderar sig själva. Texten kan reduceras ner till “vi suger på allt”.
Vi börjar uppifrån.

Det tar kanske trettio sekunder att med en dator lägga all denna möda och alla dessa investerade pengar på ett USB-minne som får plats i en byxficka. Från denna kopia, kan man alstra nya kopior och från dessa kopior, ännu fler i all oändlighet.

Dvs: De hatar ny teknik och förstår inte på något som helst sätt vad man ska med det till. Utveckling är per definition dåligt. Att gå ut och vara så öppet teknikfientlig visar bara på en enorm brist på fantasi, nyfikenhet och öppet sinne. Jag trodde alla tre egenskaper krävdes för att kunna göra en bra film.

Vår produkt är inte bara kostsam och svår att framställa, den är minst sagt känslig i sin mest fysiska form.

Den här meningen var jag tvungen att ha med bara för att den är så fånig. “Känslig i sin mest fysiska form”? Vad är den “fysiska formen” på en film, hur kan den vara mer eller mindre fysisk, och på vilket sätt är den “känslig”? Va? Sånt makalöst kulturelitsvammel att man tappar andan.

Filmen har sålts till över femtio länder vilket placerar Låt den rätte komma in bland tidernas största svenska filmexporter. Det här händer en gång på hundra och det handlar till stor del om tur och timing, men mest om gediget arbete och kunnande från alla vi fyrahundra som varit med och gjort filmen.

Dvs: Det är bara en film av hundra som går att sälja ordentligt utomlands. Det är ganska dåligt. Om Volvo bara hade kunnat sälja en av hundra bilmodeller utomlands med god vinst hade de gått i konkurs för länge sedan. Om den här filmen såldes bra för att skaparna jobbade så bra, måste det betyda att de medvetet slarvar och klantar sig när de gör de övriga nittionio. Det är inte direkt någonting jag skulle skriva i min CV, direkt. “Vart hundrade program jag har jobbat på har gått att använda, visst är jag duktig!”. Knappast.

Alternativt kan det tolkas som att det bara är de här fyra hundra personerna som kan göra bra film. Fine, då avskedar vi resten av de som jobbar inom svensk filmindustri, och låter de här göra samtliga nya filmer för tid och evighet. Det blir ju jättebra. Nu ska vi se, hur var det man stavade till H-Y-B-R-I-S?

En sluten kopia gjordes tillgänglig för piratkopiering på Pirate Bay och andra liknande sajter.

Dvs: Det var en läcka inom filmbranschen själv som släppte ut filmen på nätet. Det vet man, men man vägrar erkänna det, och vill hellre kunna få intäkter genom att skicka utpressningsbrev kors och tvärs.

Filmen finns idag tillgänglig för vem som helst att titta på utan att betala för sig [anm: min svenskalärare hade gett mig IG om jag hade använt så dålig grammatik]. Det borde stå klart för vem som helst att detta är en katastrof för oss.

Bortsett från att det bara är något dussin personer på den där torrenten, och kanske något hundratal sammanlagt med de andra. Deras försäljning kan alltså maximalt vara påverkad med något tusental exemplar om varje person faktiskt hade köpt filmen istället. Eftersom det här var en “katastrof” måste det vara en betydande del av den beräknade försäljningen. Hade de räknat med 10.000 sålda exemplar, för 1000-2000 kronor styck för att få ihop sin budget? Uppenbarligen är det en dålig film, om så få är intresserade.

Oavsett hur mycket internationella framgångar [anm: hur STOR framgång heter det, har de ingen koll alls?] vår film kan komma att få så räcker det inte för att filmen ska gå runt ekonomiskt. En mycket liten del av dessa pengar kommer oss tillgodo.

Det här är intressant. De erkänner alltså att de är extremt dåliga på att förhandla sina avtal, trots att filmen var så pass dyr. Skulle jag investera 28 miljoner i de här killarna? Inte en chans. Möjligen 28 kronor.

Och om det nu inte gav några pengar, vad skulle filmen utomlands att göra då? Det låter bara onödigt.

Trots att vi arbetar med fantasier, är vår verklighet lika ekonomiskt krass som för vilken industri som helst. [...] Vi är en del av en svensk filmindustri och vi lever under samma premisser som alla andra industrialister – utom att vi skall finna oss i att det vi producerar ensamt står oskyddat för stöld.

De arbetar med fantasier, och mer än för någon annan bransch så är produkten beroende på kreativitet. De erkänner att de är som vilken industri som helst, men ändå är det politikerna som ska hitta på en fungerande affärsmodell åt dem. Kommer man i någon annan bransch och säger “hej, jag har en idé, men jag vet inte vilken min målgrupp är eller hur produkten ska säljas” till en riskkapitalist kan jag lova att han inte slänger 28 miljoner i huvudet på en. Jag har provat. Man går snarare 28 kronor back eftersom man måste muta honom med en kaffe för att han ska vilja lyssna på en.

Sverige har Europas sämsta lagstiftning på området och följaktligen de största problemen med piratkopiering.

Tydligen är de lika datoranalfabeter som Jan Guillou, för annars hade de vetat att de andra ländernas lagstiftningar inte har gjort flasklock för fildelningen. Mer än möjligen ökat den, eftersom fler hör talas om hur enkelt det är att få tag på gratis film och musik. Kanske inte världens bästa sak att påpeka när man vill uttala sig om lagstiftning som rör just datorer.

Om detta tillstånd fortsätter, kommer vi inte att kunna försörja oss på vårt arbete.

Fildelning har funnits i 10 år nu. De är tydligen inte arbetslösa än. Om de skulle bli arbetslösa vore det knappast fildelningens fel.

Vi undrar varför vi inte åtnjuter samma rättsliga skydd som övriga delar av näringslivet och varför ni som är partiledare och ministrar inte öppet tar ställning för att skydda upphovsrätten?

Dvs: De har inte läst en bokstav om vad Ipred egentligen handlar om. Eller så tror de på allvar att upphovsrätten är så helig och underbar att den är värd att avskaffa privat kommunikation för. Den nivån på självgodhet brukar snarast förtjäna ett besök av trevliga män i vita rockar, som lånar ut en fin långärmad tröja.

Den här arroganta sörjan var alltså det bästa de kunde få ihop, trots att tydligen hela deras framtid som filmare är i fara?

Läsvärt:

Oskydliga kan drabbas“, “Säkerhet, rättssäkerhet, osäkerhet“.

Andra bloggar intressant om: Politik, övervakning, bloggosfären, moral, film, fildelning, ekonomi, teknik, internet, Ipred.

November 26th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 9 comments

Miljön är en religion

På framsidan av dagens Metro stod att ungefär hälften av svenskarna hade dåligt samvete när de gjorde någonting som ansågs vara dåligt för mlijön.

Jeez.

Har svenskar något inbyggt behov av att må dåligt, eller vad är det frågan om? Nu när vi inte behöver ha ångest över att klara förhöret med prästen så att vi kan vår katekes, så hittar vi på något annat som är lika fånigt? Det finns ju inte fler bevis för växthushypotesen än för Guds existens.

En typisk sak att ha dåligt semvete för är ju att köra bil som drivs av bensin eller diesel. Då får folk jättedåligt samvete, voi, voi. Trots att från ett koldioxidperspektiv så är etanol inte speciellt mycket bättre, eftersom produktionen av etanolet inte är gratis.

Vilket å andra sidan inte spelar någon roll, eftersom koldioxiden inte verkar göra varken till eller från. Det är ju dumt att göra slut på en ändlig naturresurs som olja, men det är ju en helt annan diskussion. Synd bara att varken politikerna eller biltillverkarna verkar bry sig, utan är helt fixerade på sin koldioxid. Just det, köp gärna en ny Sodastream. Undrar vad den trycker in för ämne i vattnet? Jag tror det börjar med “kol” och slutar med “dioxid”, men jag vill inte avslöja svaret helt.

Däremot har folk gärna dåligt samvete för att de laddar ner musik över internet, istället för att transportera sig till en affär och där köpa en plastbit som har kostat ganska mycket fysiska resurser att tillverka. Trots att det senare är ett direkt slöseri med naturresurser, och det förra bara leder till att artisten kan få ett nytt fan, som kanske pratar om skivan på lunchen med sina kollegor. Jag får liksom inte ihop hur man kan vara jätteoroad för miljön, och samtidigt tycka att fildelning är dåligt.

Sedan springer folk och har dåligt samvete för att de inte sopsorterar som om det inte fanns någon morgondag. Det allra bästa är folk som ägnar en massa tid, diskmedel och vatten åt att rengöra någonting för återvinning, som tillsammans med extra transporter och annat gör att det sammanlagt går åt mer resurser än att tillverka en helt ny pryl.

Meningsfullt, verkligen.

För säkerhets skull så ska man som man dessutom ha dåligt samvete och “känna ansvar” för “våldet mot kvinnor”. Tänka sig, det har jag inte heller, lika lite som jag har dåligt samvete för att andra personer rånar banker, stjäl, kör på folk med sin bil, eller vad det nu är. Om folk är idioter så är det inte mitt fel, och jag tänker inte för en sekund känna något ansvar för det. Jag kan inte rädda världen genom att försöka få folk att leva på det sätt som jag tycker är rätt, och ingenting blir bättre över att jag går omkring och har dåligt samvete för att jag existerar.

Sorry, det här blev rörigt. Jag är hungrig. Behöver mat.

Andra bloggar om: Politik, moral, vetenskap, miljö.

November 26th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | one comment

« Äldre |