Richard Gatarski skrev nyligen ett blogginlägg där han argumenterar för att man ska ta bort “Matematik” som kärnämne, minska antalet lektionstimmar, och ersätta det med något mer “användbart”. I en intervju med Skolvärlden sa han:
… dom flesta behöver bara 3 % av den matte dom fått lära sig (iofs en siffra huggen ur luften). Alltså, om man typ tvingats lära sig 100 mattesaker i skolan, så är det bara tre man har nytta av efteråt. Visst slöseri liksom. Då är det nog bättre att ta bort 96 saker och få tid att kunskapa om något vettigare i stället.
Att 96 + 3 inte blir 100 blir lite extra humor i sammanhanget, men ändå.
Jag blir bara ledsen när jag läser sådant här, för jag tycker det är direkt tragiskt med personer som tror att allting man lär sig i skolan är fakta som ska vara direkt användbara, helst i kassan på Ica. Egentligen behöver man ju då inte lära sig något annat än alfabetet, så man kan söka på wikipedia. Så är det självklart inte. Man går inte i skolan för att lära sig “kunskaper”.
Till att börja med så finns det ingen onödig kunskap. Alla fakta vi lär oss bidrar till att bygga upp en större och mer stabil mental bild av verkligheten. På det sättet blir det dels lättare att lära sig nya fakta, men det blir också lättare att förstå nya saker. Anledningen är att mer av det nya redan finns i skallen. Ta till exempel “koka vatten”. Att förstå vad som händer när vatten kokar är en ganska avancerad historia, som inkluderar både fysik och kemi (och lite annat, beroende på hur noga man vill vara). Om man sedan ska lära sig vad som händer när någon annan vätska kokar, är 99% av kunskapen redan där. Ju mer man kan, desto enklare blir det att lära sig mer.
Har man lärt sig tio huvudstäder så hjälper inte det för att lära sig namnet på den elfte, men man har förmodligen en lite större förståelse av konceptet “huvudstad” än innan.
När jag gick på universitetet i Umeå så var det någon som undrade varför Datavetenskapliga linjen började med så mycket matte (50%). Svaret från en av lärarna var ungefär “för att ni ska lära er att tänka”. Det låter knäppt, men är i grunden ganska enkelt. Matematik rör sig i en abstrakt värld, liksom programmering. För att bli en bra programmerare är det därför nödvändigt att utan problem kunna röra sig i den här abstrakta världen, och ett av de enklaste sätten att få folk att göra det mentala hoppet är att lära dem massor med matte. Inte för att man har användning av matten i sig, utan för att lära sig byta ut allt man vet om den fysiska världen (gravitation, massors tröghet osv), och föra resonemang och röra sig runt i en abstrakt värld, definierad av helt egna regler. Om man lär sig abstrakt tänkande enbart med hjälp av programmering, är risken stor att man fastnar i ett visst programmeringsspråks syntax. Jag har flera vänner som hamnade i den fällan.
Att kunna tänka abstrakt är naturligtvis ingenting som bara programmerare behöver, det har alla nytta av. De som tror att de bara “behöver” 3% (dvs 3 saker av 100, för er som skolkade på mattelektionerna) av den matte de lärde sig i grundskolan, har bara inte förstått hur den ska användas.
Det är inte konstigare än att det är bra för barn att lära sig krypa när de är små, något som bara vissa typer av soldater har någon faktisk nytta av. Det finns inga normala vuxna som har “nytta” av att kunna krypa, men det betyder inte att det är ett slöseri med tid att göra det som liten.
Med tanke på hur konstigt folk hanterar sin ekonomi så skulle å andra sidan många både behövt ha lärt sig mer matte, och dessutom behövt få lära sig hur den ska appliceras i det dagliga livet. Ett av mina favoritexempel är en sak jag har fått från Cornucopia, nämligen folk som skaffar amorteringsfria bostadslån. Visserligen kan det vara lite klurigt att räkna ut exakt hur mycket högre totalkostnaden blir, men det borde vara uppenbart för alla att den blir det.
Så, dels har man nytta av bra mycket mer matematik i vardagen än vad många tror, och dels så gör resten att vår mentala mappning av världen blir bättre.
Däremot behöver matematikundervisningen i Sverige bli mycket bättre, där har Richard helt rätt. Man behöver i början få se en tydligare koppling till verkligheten, så att det blir lättare att göra det här hoppet till den abstrakta världen. Studenter kommer ju till KTH utan att kunna mer än de fyra räknesätten, enligt flera artiklar i Ny Teknik förra året. Personligen tror jag att det beror till stor del just på det här “vad ska jag med just det HÄR till”-tänket. Antingen så visar det sig senare, eller så har du blivit bättre på att tänka abstrakt. Det är en win-win-situation, så länge som man får tillräckligt många exempel på det förra, för att sluta oroa sig.
Att “matte” inte anses coolt och därför ska tas bort, är helt fel lösning på problemet. Matte behövs, och behöver därför få en bättre image. Som den marknadsförare Richard är borde det vara en trevlig utmaning. När Festis ansågs o-coolt, paketerades drycken om och fick lite ball marknadsföring. Drycken i sig är densamma. Det är snarare något sådant som behövs. Matten behövs, men behöver lite ny paketering och reklam. Innehållet behöver inte förändras för det.
Som rabiat reklamhatare, som installerar Firefox med Adblock som absolut första åtgärd, måste jag ändå sprida videon från Burger King som Hanna Dunér på SvD nyss skrev om.
Det här är coolt på hur många sätt som helst. Möten är mycket mer intressanta än megafoner.
Det dök upp ett brev från Daglivs i brevlådan häromdagen, med en liten rabattkupong. Jag skummade igenom texten, och såg ordet “twitter”. Huh? Men jo då, de finns nu på Twitter, där de dels skriver om en del av de aktuella erbjudanden de har, men även är direkt ondskefulla och postar bilder på chokladhyllan, paket med giantiska björnbär och annat. Ondska, I tell you!
Dessutom, vilket jag insåg gjorde enormt stor skillnad, så följer de faktiskt massor med folk själva, och svarar de som har ställt frågor om sortiment och vad det nu är. De är alltså “med”, de använder det inte bara som en ny sorts megafon. Mycket sympatiskt.
Häromdagen kom ett av de mest meningslösa spam jag har sett. Först texten:
Hejsan!
Vi vill bjuda in dig/er till ett av våra största evenemang för året- XXXX ON TOUR.
Vi gör det tillsammans med marknadens största och mest aktuella leverantörer under temat Lönsamma affärer.
Gå in på www.xxxxontour.nu och anmäl dig/er : )
See you there!
Sedan låg det med en bild, med följande text:
Besök ett av vårens mest attraktiva evenemang med fokus på lönsamma affärer. Under en eftermiddag och kväll kan du besöka en mässa full av värdefulla kontakter, ta del av de tjänster som vi kan addera till din IT-affär, lyssna på intressanta seminarier om det senaste inom ditt gebit samt boka in tid för personliga samtal med nordens största distributör XXXX och marknadens största IT-tillverkare.
Att datumen stod som vägskyltar, där Göteborg och Malmö stod som pilar åt höger och Stockholm som en pil åt vänster, trots att de är datum med bara någon veckas mellanrum, gör det hela bara ännu mer förvirrande.
Är det bara jag som inte förstår för fem öre varför jag skulle gå dit? Jag känner mig bara lockad att ta fram en buzzword-bingo bricka för att se om jag kan få full pott.
Jag hatar verkligen Cap Geminis skitfjantiga “together – free your energiez”-reklam på Spotify. Engelsk slogan när resten är svenskt? Är inte sådant olagligt? Jag känner mig kränkt, det räcker väl för en ny lag?
Att hon som läser texten dessutom överdriver “energiez” (det stavas så, med hennes uttal) gör det inte bättre.
Nog för att reklamen ger bra poäng på min buzzwordbingobricka, men det hjälper inte direkt.
Först Lendo, nu Cap Gemini. Plus Spotifys egen tjej som inte kan uttala “uppgradera” utan att svälja hälften av bokstäverna. Bättre reklam än så går väl att få tag på? Inte “vunnit Zara kupongen“-reklamen, alltså.
Jag börjar bli en aning trött på Lendos reklam på Spotify nu. De tycker att man ska ta ett nytt lån hos dem för att lösa sina andra lån, och med deras lägre ränta kunna “spara tusenlappar, varje månad”.
Ok. Säg att de kan erbjuda ett lån till 2 procentenheter lägre ränta än övriga banker (en helt orimligt hög siffra). Detta ska vara minst 2,000 kronor, vilket på ett år blir 24,000. Det här är 2% av 1,200,000. Har de 1 procentenhet lägre ränta, måste man upp i 2,4 miljoner för att kunna “spara tusenlappar”. Det enda som skulle kunna göra att man har ett sådant lån är för att man har köpt en bostad (annars ska man söka hjälp). I de fallen är sannolikheten ganska hög att man redan har ett bra lån, och att flytta över ett sådant lån på ett företag med ett så muppigt namn som “lendo” istället för ens vanliga bank känns… öh… korkat.
Jag funderar på att tagga det här inlägget “terrorism” för det är så det känns när jag hör den där bruden nu.
Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, reklam.
För några år sedan så var jag med i en testpanel som fick ha åsikter om allt möjligt, allt från Sony Ericsson P800 till en reklamkampanj som TV3 körde. Det var kul att se sakerna i verkligheten några månader senare, oftast i den version som vi hade valt som favorit.
En av produkterna var en fryst mikrofärdig burrito med några olika smaker. De var hyfsat goda, men brödet blev antingen snustorrt eller kletigt. Bröd som ligger tryckt mot något fuktigt har liksom svårt att hålla kvar sin struktur. Den dök heller aldrig upp i affärerna.
Förrän nu. Kind of. I går såg jag att det fanns färdig burritofyllning med bröd i en separat påse. På sant Ikeamanér fick man alltså montera sin burrito själv. Jag har inte hunnit testa om det blev bra, men det måste ju vara rejält mycket godare än de varianter som vi fick prova.
Det är alltid intressant att se branscher som när de har hittat på något dåligt faktiskt lyssnar på sina kunder och erbjuder någonting bättre.
Det är synd att Niklas Strömstedt drog helt fel slutsats igår. Han insåg ju själv hur trevligt det är att sprida musik man gillar. När det dessutom är artister som inte säljs så mycket längre, är ju den ekonomiska skadan obefintlig.
Mary Jensen brukar säga att hon önskade att Fredrik Reinfeldt gick ut och sa “oj, jag förstod inte vad det skulle få för effekter, vi drar tillbaka hela FRA-lagen och börjar från början”. Tänk om Niklas istället för att be om ursäkt, något som ändå inte kommer fungera för oss två miljoner andra som gör samma sak, hade gått ut och sagt “oj, jag förstod inte vad den här lagen skulle få för konsekvenser (jag reagerade nog likadant som Josh på de fyra monitorerna…), nu tar vi och kollar på de här med nya friska ögon för att se vad som egentligen händer, och om det faktiskt är ett problem”. Inse hur mycket positiv cred han skulle ha fått. Spaltkilometer med blogginlägg. Folk skulle lyssna på hans musik 24/7, för att se vilken skiva som var bäst, och sedan skulle en bra tajmad samlingsskiva slå alla rekord i jul.
Jag antar att hans musik är bra, eftersom han är relativt känd. Däremot har jag inte själv köpt någon skiva av honom, och jag tänker inte kolla runt på nätet för att se vad han har gjort för att se om något fångar mitt intresse. Han vill ju ge mig miljonböter i så fall.
Timbuktu har lite bättre koll, även om jag fortfarande verkligen inte gillar fildelningsavgifter. Den bästa kommentaren i den artikeln tycker jag är den här:
Hur ska vi få folk att VILJA betala för musik – eller någonting annat – på nätet? Vi borde lägga vår kraft på att förstå och utnyttja nätets kommersiella potential.
Precis. Internet är en reklamkanal. Problemet är att få folk att viljabetala, inte att tvinga dem till det. Tumme upp.
Såg just inslaget om Ipred i Aktuellt. Lite synd att de lät både Anna (heter du Troberg eller Torberg? asch, jag får kalla det Torobergo (lite japansk touch, va?) hädanefter, för att vara på säkra sidan) och Rick fokusera på “privata intressen ska inte leka polis”, när det finns så mycket mer att ta upp. Det är en bra poäng, men lite slöseri att låta båda säga samma sak.
Riktigt bra av Anna att säga att hon hoppades att Eva Dahlgren skulle lära sig mer och se ett större perspektiv på frågan. Vackert. Vi vill att de ska förstå. De vill att vi ska betala. Skillnaden i intellektuell nivå är så stor att det är pinsamt.
Eva körde samma missförstånd som vanligt. De ska inte jaga de som fildelar, bara de som piratkopierar. Huh? Även hon trodde att valen var 1) Ipred, 2) totalt avskaffande av upphovsrätten. I det valet förstår jag att man väljer Ipred. Självklart gör man det. Synd bara att det inte har något mer verkligheten att göra. Läs lagförslaget, kära artister. Läs vad Ifpi vill göra. Läs vad de har gjort i alla andra länder. Ta reda på fakta, så kan vi fortsätta att diskutera sedan.
Reportern frågade om det var ok om hon laddade ner en låt för eget bruk, varvid Eva direkt svarade att “ja, om du betalar 9 kronor”. Huh igen? Snacka om att inte vilja anpassa sig till vad marknaden vill ha. Moderna superhits ska alltså ha exakt samma pris som en låt som spelades in för 50 år sedan, och som har gått med vinst för länge sedan? Var är logiken bakom det, mer än att det bevisar att priset på musik och film på nätet är rent hittepå?
Framåt slutet sa hon någonting i stil med att hon “blir riktigt orolig för den yngre generationen …”. Spontant tänkte jag där “ja, det blir jag också”, och undrade vad det hade tagit åt henne. Var vi överens om någonting? Huh igen? Njae. Jag är orolig för att den yngre generationen varken skulle ha vettig tillgång till den kultur som finns, som t.ex. de klipp som Niklas Strömstedt postade fram tills idag. Det finns massor med bra musik som håller än, men som inte går att köpa, och som därför riskerar att glömmas bort. Det ger inte direkt ett rikare kulturliv att ge folk böter för att de delar med sig av saker som ändå inte går att köpa. Jag är också orolig för att den yngre generationen inte ska få använda de instrument och verktyg som finns idag för att skapa sin egen musik eller andra konstyttringar. Som Anders Mildner skrev tidigare idag så baseras all konst på imitation på olika sätt. Idag görs det bara med andra verktyg.
Någonstans där var vi i och för sig överens, för det var just möjligheten att skapa egna verk som Eva också var orolig för. De skulle ju inte kunna få betalt. Hon kanske ska ta ett snack med Piratförlaget (vad sjutton hände med det inlägget???).
Jag kräks snart på riktigt nästa gång jag hör att upphovsmän måste få bestämma över vem, när, var och hur man ska få komma åt deras verk, 100 år efter de skapades, som om det vore någon självklar naturlag. Lyssna på Sting: “If you love somebody [ditt verk], set them free”. Sedan föredrar jag fortsättningen “if they come back, love them forever. If they don’t, hunt them down and kill them”. Men jag är som jag är också.
Jag är en ärketeknisk programmerare, som även gillar att laga mat och äta choklad. Jag skriver om lite allt möjligt, även om det ibland också dyker upp väldigt tekniska saker på engelska på min tekniska blogg.
När jag inte sitter framför datorn så tränar jag Shorinjikempo eller tittar på alldeles för många TV-serier.
Min mailadress är 'basic' på samma domän som den här bloggen, fast utan 'blogg'.
