Basic personligt

Daniel Brahneborgs blogg

Om LCHF i Humanistbloggen

Jag har Humanistbloggen i min rss-läsare, och nu senast dök det upp ett inlägg om Annika Dahlqvists så kallade “diabetes”. Förutom det som Andreas Eenfeldt redan har skrivit, vill jag komplettera med några saker. Jag skrev det först som en kommentar på den bloggen, men det blev så långt att jag tycker att det passar bättre som ett eget inlägg. Det här är alltså ett svar på Patriks kommentar.

Problemet är att Patrik har lite felaktiga premisser från första början. De tre punkterna:

1. Kosthållningen ifråga är dokumenterad sedan William Banting, för 150 år sedan. Massor med diabetiker har kunnat dra ner på sina mediciner, och fått bättre mätvärden och bättre hälsa. De som protesterade mot Annika var dietisterna, inte diabetikerna.

2. Det fett som mössen fick var (enligt citat i Aftonbladet) härdat fett. Knappast sådant som LCHF-are äter. Det är som att säga att man inte ska äta biff från gräsbeteskor, eftersom man kan bli sjuk av billigt producerad varmkorv.

3. LCHF är sedan flera år tillbaka godkänd som diabeteskost i Sverige, och allt fler studier antyder att det är en bättre kost än att peppra kroppen full med insulintriggande kolhydrater. Alltså är den inte “sannolikt” fel, och därför finns ingen anledning att ge några andra råd.

I vilket fall som helst är Annikas situation inget annat än en anekdot, och därför inte på något sätt förtjänar varken någon tidningsartikel eller några skadeglada blogginlägg. Om det nu är intressant att just Annika svarade dåligt på sockertestet, varför kom inte samma flod med blogginlägg när Andreas publicerade samma resultat?

Men visst är det intressant när någon som starkt propagerar för någonting, visar sig ha fel. Att undvika lite skadeglädje där är nog svårt. Framför allt bör man då fundera över vad det var som gjorde att man trodde på personen ifråga, så man kan lära sig någonting till nästa gång. Det är ett gott syfte, absolut. Bortsett då från att det inte var så i det här fallet.

Och ja, jag har också diabetes i släkten. En person som gjorde allting “rätt”, vilket slutade med skenande diabetes, övervikt, cancer och död. Jag håller mig tryggt till LCHF-kost, och har precis som alla andra LCHF-are bra blodvärden.

En debatt om forskningsrönen när det gäller mat, skulle vara väldigt välkommet. Ancel Keys fuskade och ljög, ändå tas hans resultat fortfarande som sanning, 50 år senare. De studier som säger sig testa lågkolhydratkost, ligger aldrig under 30% kh, när LCHF ligger på kanske 5%. Studier som visar att fett är farligt, håller aldrig isär olika typer av fett, vilket gör att det inte går att veta om det är avokadon, smöret eller margarinet som är farligt. Osv. Den här oviljan att studera mat från ett mer objektivt håll är synnerligen intressant, och kanske mer i linje med humanistbloggen i övrigt.

Eller uttryckt på ett annat sätt, varför försvinner alla “skeptikers” skepsism när det pratas om fett? Varför är då Livsmedelsverkets ord en lag som inte får ifrågasättas? Dietister som hör talas om LCHF reagerar precis likadant som om påven skulle hamna i en diskussion om bisexuella polyrelationer.

August 23rd, 2011 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Andlighet och välgörenhet

Jag kom nyligen i kontakt med en organisation som framför allt ägnar sig åt välgörenhet av olika slag, med erbjudande att gå med. Jag avböjde av ett par olika skäl, trots trevliga människor och en intressant miljö. Framför allt var det två saker som störde mig.

Nummer ett är att organisationens värdegrund kommer från Gamla Testamentet. Till en början förmodligen för att rymma både kristna, judar och muslimer. Problemet är att GT inte är speciellt trevlig. Det är mord och hämnd åt både höger och vänster, från en Gud som är otroligt svartsjuk och visar en total brist på respekt och förtroende för människorna. Att kombinera det med välgörenhet går liksom inte ihop i min hjärna.

Nummer två är ett krav på andlighet. Toleransen för de tre religionerna ovan är sedan länge utökad till “vilken religion som helst”. Det var dock tvunget att vara någon form av religion. Som ateist var man uttryckligen inte accepterad. Som organisation står det dem självklart fritt att ha vilka krav de vill på sina medlemmar, men att behöva ljuga om och förneka någonting som är en så central del av hur jag tänker (jag tänkte skriva “mitt väsen”, vilket kanske skulle ha varit lite humoristiskt i sammanhanget), funkar inte. Inte för att religion var en stor grej, men det påpekades för tydligt för att kunna ignoreras.

Till en början gjorde det mig lite ledsen att det fanns en sådan klausul, men efterhand blev jag mest irriterad. Det finns nämligen alldeles för ofta en koppling mellan att vara religiös och att kunna idka välgörenhet. Som ateist ses man som en egoistisk typ, som “bara tror på sig själv”. Ungefär som en vänsterpartists nidbild av en moderat. Att i en sådan situation försöka visa att man ändå är kapabel att visa någon form av omtanke är ganska meningslöst, och brukar ge samma hjärntilt som för mig med Gamla Testamentet.

Jag kan omöjligen vara med i en organisation som på det här sättet ser mig som mindre värd.

Att moral och förmågan att visa omtanke och kärlek inte har någonting med religion att göra, tycker jag visades fint med den här bilden som jag hittade på Humanistbloggen.

Jag gillar helt enkelt verkligen inte religion, och de effekter som de har på människor.

Men, säger den uppmärksamma läsaren, varför stod jag då och sa att jag hade “fått min själ från Dharma” på Shorinjikempopassen? Det är en bra fråga, faktiskt.

Jag antar, så här i efterhand, att jag inte reagerade så starkt på det i och med att det var en väldigt opersonlig beskrivning. Det var ingen gubbe i skägg med Bodströmkomplex, utan Dharma kunde tolkas så löst som “naturen”. Dvs, det är universums uppbyggnad och samspel på olika nivåer (Gödel-Escher-Bach vibbar, ja) som ger upphov till mitt medvetande. Lagom abstrakt och flummigt, så det kan jag leva med. Det är när det börjar pratas om ett högre väsen som jag inte vill vara med längre.

September 3rd, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 5 comments

Det där med bevis

Det är uppenbarligen inte så lätt att hantera konceptet “bevis” för folk i allmänhet, förmodligen för att vetenskapens syn på det ordet är lite speciell. Nu senast fick jag höra att det inte fanns några bevis för att allting i världen gick att förklara med naturvetenskap. Därmed är vetenskapen också en “tro”, jidder, jidder.

Svårigheten är ju att naturvetenskapen aldrig bevisar att någonting är sant, eftersom det inte går. Vetenskapen kan bara bevisa att saker är falska. Oavsett hur många vita snöflingor man har sett, så kan man inte förutsätta att alla snöflingor för alltid kommer att vara vita. Rätt vad det är kanske det kommer en grön flinga. Eller en bil från sidan i en vanligtvis tom korsning.

Det man istället vill ha är enklast möjliga förklaringsmodell, som inkluderar de observationer vi har gjort hittills. Om den dessutom förutspår nya observationer, som t.ex. ljusets krökning när det passerar solen (som användes för att bekräfta allmänna relativitetsteorin), eller energinivåerna i vätekärnan (som användes för att bekräfta Big Bang-modellen, enligt Simon Singh), så visar det att modellen nog är rätt. Ända tills det finns någon observation som visar att den är fel (eller snarare ej komplett), så klart. En modell som gör förutsägelser som visar sig vara korrekta, är självklart starkare än en modell som bara förklarar det vi har sett hittills. Ungefär där faller religionernas trovärdighet, eftersom de inte har kunnat förutse någonting överhuvudtaget, oavsett vad Carola påstår.

En klassiker, speciellt i diskussioner med personer som tar bibeln alldeles för bokstavligt, är ju evolutionen. Det är inte det att det finns några bevis för den, men med alla de observationer vi kan göra, som t.ex. att jämföra hur stor del av DNA som delas mellan olika organismer och på det sättet rita upp ett släktträd, gör att det inte finns någon annan modell som är ens i närheten av att vara lika sannolik.

När det gäller koldioxiddebatten så kan man ju konstatera att den globala temperaturens utveckling är lite olika, beroende på vem man frågar. Däremot verkar de flesta överens om att den det senaste årtioendet har stått still. Jag tror också att även den där meterologen som har gråtit i tidningarna över att hans barn aldrig skulle få åka skidor, har kunnat göra det alldeles tillräckligt den här vintern. Inte för att det är något bevis åt något håll, men sannolikheten att temperaturen skulle öka 2 istället för 3 grader för att jag köper en bil som släpper ut något milligram mindre koldioxid per mil mindre än grannens, när det ändå gick släpptes ut mer än motsvarande tusentals mils körning när bilen tillverkades, är ju totalt noll.

Nu har det varit extra kallt och mycket snö, och lika säkert som ett spam-mail om Viagra, dyker det då upp typer som säger att jo då, om temperaturen ökar, vilket ju skulle ge översvämningar överallt, så skulle ändå vintrarna plötsligt bli kallare. Rimligen skulle det balansera upp de varmare somrarna och därmed ge en oförändrad medeltemperatur, men logik och matematik verkar inte vara de värsta koldioxidhysterikernas starkaste gren.

För att få några bevis angående fildelningens effekter, skulle man nog behöva skapa ett till jordklot, och på det ena, på något magiskt sätt, hålla alla varianter på fildelning borta. Hur man skulle göra det utan att totalt rasera hela internet och beslagta både datorer och lagringsmedier i parti och minut vet jag inte riktigt. Däremot kan man ju konstatera att till och med branschernas egna siffror visar att de går bra, utom kanske just de som säljer miljöfarliga plastbitar.

Nästa område där bevisandet verkar lite obefintligt, är LCHF-kost. Där är det å andra sidan lite enklare. Att skapa ett nytt jordklot är svårt, men vem som helst kan ju byta ut kolhydraterna mot fett i någon månad och se vad som händer.

I inget av de här fallen kan vi tala om att något är bevisat, utom möjligen att fildelning (tyvärr) inte leder till svensk filmindustris omedelbara död. Däremot når man efter ett tag punkten “till visshet gränsande sannolikhet”, vilket inte är så dåligt. Tills dess, så klart, som någon visar att teorin obevekligen är felaktig (som homeopati), eller kommer med en ny teori som ger bättre förutsägelser.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, religion, mat, politik, fildelning, lchf.

February 6th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Olika sorters tro

När jag gör misstaget att börja diskutera naturvetenskap med religiösa personer, får jag förr eller senare alltid någon kommentar om att vi helt enkelt skulle tro på olika saker. De tror på Gud, och jag tror på naturvetenskapen. Sådant gör mig alltid lika irriterad, för jämförelsen är helt absurd.

Religion, framför allt kristendom, handlar om att tro på fakta. Världen skapades på sex dagar, och sedan var den allsmäktige Guden så trött att han var tvungen att lägga sig på soffan och pilla sig i naveln hela nästa dag. Åska är Tor som slår med sin hammare (jag vet att Tor inte tillhör kristendomen, men sagor är sagor). Sjukdomar är onda andar eller straff för synder som antingen personen själv eller någon förfader begick. Inget av detta får frågasättas. När kartan och verkligheten skiljer sig åt, som t.ex. när listan på indikationer på att evolutionen är mer korrekt än kristendomens skapelseberättelse, är det verkligheten som har fel. De riktigt desperata försöker ibland få delar ur Big Bang att passa ihop med skapelseberättelsen, men det går aldrig speciellt bra. Att då ändra i bibeln så att växter och djur dyker upp i rätt ordning är inte riktigt ett realistiskt alternativ. River försökte det i ett avsnitt av Firefly, med dålig framgång.

Naturvetenskap är precis tvärtom. Det man “tror på” är en modell, ett sätt att se på världen och genom observationer och slutledningar gradvis öka sin förståelse för hur allting fungerar. När kartan och verkligheten skiljer sig åt, ritar man om kartan. När Newtons lagar om kraft och acceleration inte riktigt höll för hastigheter nära ljusets, kom Einstein och justerade dem. Hade Newton levat idag är jag helt övertygad om att han skulle ha gillat det. Det är en metod som har hittat fungerande botemedel till massor av sjukdomar och gjort livet i största allmänhet väldigt mycket trevligare och roligare. Antalet praktiska bevis för dess effektivitet syns och används varje dag.

Vartefter vi kan observera mer och mer av världen, oavsett om det gäller att göra mer noggranna analyser av DNA och elementarpartiklar eller se längre bort i universum, så är det helt naturligt att vi kommer se fenomen och samband som vi aldrig hade kunnat ana. Som ateist och naturvetenskapare tar man då till sig det, lär sig mer, och får en större och tydligare bild av världen. Som starkt religiös gör de flesta precis tvärtom. Alla fakta som inte stämmer med ens världsbild ignoreras, allt för att man ska få leva i sin lilla bubbla. En bubbla, som relativt sett bara blir mindre och mindre, vartefter naturvetenskapens värld blir större.

Sedan, när de sitter i sin inskränkta bubbla och argumenterar för dödsstraff på homosexuella (män alltså, bibeln nämner aldrig homosexualitet hos kvinnor eftersom de ju ändå inte har någon egen sexdrift), att “intelligent design” ska läras ut i skolan som vetenskap, eller mördar abortläkare, har de mage att säga att vi ska våga ta steget och lägga vårt liv i Guds händer. Va? Nej, tack. Eller som nu senast, kidnappar barn från Haiti trots att deras föräldrar fortfarande lever, för att de ska få komma till en “kärleksfull kristen hemmiljö”.

En del ateister, kanske till och med de flesta, har en ganska fri attityd och tycker att folk får “tro på vad de vill”. Så snäll är inte jag. Framför allt när det gäller indoktrinering av barn, eller när normala människor blir bestraffade för att ha gjort någonting “syndigt”. Olika religioner, framför allt kristendomen, har gjort så mycket ont under hundratals år, att jag skulle bli väldigt glad om den gick att utrota på något sätt. Andra förtryckande och begränsande religioner, såsom islam, får gärna försvinna samtidigt. Steget från vad en enskild person tror på för Gud till något som orsakar skada på tredje man, är alldeles för kort.

Att därför jämföra en process som har gett oss alla bekvämligheter och oändligt mycket bättre hälsa i det moderna samhället med tusentals år gamla sagor, påhittade i en tid då några bättre förklaringar inte fanns, och som har resulterat i otaliga krig och miljontals dödade, tycker jag inte är något annat än direkt osmakligt.

Läs även andra bloggares åsikter om religion, vetenskap, kristendom, islam.

February 2nd, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 5 comments

En förlåtande och kärleksfull Gud

I en kommentar på ett inlägg om evolutionen skrev Göran:

Till slut så handlar kristendomen om att ta bort ångest inte att ge ångest. Budskapet är att bibelns Gud är en förlåtande och kärleksfull Gud.

Jag blev lite för upprörd av den kommentaren, så den får här ett eget inlägg.

Punkt 1, ångest. Så kristendomen skulle ta bort ångest, mer än den ger? Nej, knappast.

  • Homosexuella har alltid tvingats under jorden, med bibeln som referens till att de ska förföljas och dödas. Nu de senaste åren har en del präster, i alla fall i Sverige, lugnat ner sig lite. Det har dock ingenting med kristendomen att göra, utan en allmänt ökad acceptans i samhället.
  • I USA är det total hysteri angående att ha sex innan man är gift, något som kommer direkt från kristendomens sexualfixering.
  • I bland annat Bohuslän har folk haft enorm ångest av något så fånigt som att arbeta på söndagar.
  • Allt prat om tämligen normala saker som betraktas som “synd” gör inget annat än ge folk ångest, eftersom de då riskerar att hamna i helvetet.
  • Kristendomen påstår sig sedan lindra ångest över när folk dör, eftersom de som är “snälla” då skulle komma till himlen där de får det bättre. Ändå är det just kristna som är starkast emot abort. Fostret kan inte ha gjort något ont, och därför bör ha en direktlinje till himlen. Det kan omöjligen vara något negativt, ändå är det de krista som är mest rabiata. De tror uppenbarligen inte på sin egen himmel.
  • Samma sak gäller folk som är på väg att dö i någon sjukdom som ger enorma smärtor sista tiden innan döden. Vettiga människor tycker då att dödshjälp är något bra eftersom det minskar deras lidande, men återigen skapar de krista mer ångest både hos den sjuka och dennes familj, genom att tycka att det är bättre att personen ligger i smärtor som kanske inte ens går att lindra, än att stillsamt få somna in och komma till himlen några veckor tidigare.

Punkt 2, förlåtande. Nej, inte direkt.

  • Exemplen från gamla testamentet är hur många som helst. När Noa byggde sin båt så fixade Gud ett massmord på hela världens befolkning för att de inte var tillräckligt gudfruktiga. Sedan har Gud dödat hela familjer, släkter, städer och länder, oftast för att de hade varit “syndiga”.
  • Lots hustru dödades för att hon tittade åt fel håll.
  • Alla former av synder, oavsett antal och storlek, bestraffas med att personen ska få lida i helvetet i evighet.
  • Att alla får förlåtelse för vad som helst om de säger “oh, sorry” efteråt, gör hela konceptet meningslöst.

Punkt 3, kärleksfull. Nej, knappast.

  • De enda som får ta del av den här kärleken är de som avsäger sig allt eget tänkande samt svär evig trohet. De flesta människor jag känner är mer kärleksfulla än så, och kräver inte den sortens motprestation. Få mammor slutar älska sina barn och tycker att de ska få brinna i evighet om de låter bli att städa sitt rum en dag, men den typen av villkorlig och lättflyktig kärlek är den som kristendomens gud ägnar sig åt.
  • Påven tycker fortfarande att kondomer ska förbjudas, vilket har lett till miljontals sjuka och döda i aids i Afrika.
  • På Irland tycker de inte att våldtagna 12-åriga flickor ska få göra abort, trots alla problem, risker och minskade möjligheter beträffande utbildning och annat som det ger den blivande mamman. Återigen baserat på kristendomen.

Det enda positiva kristendomen kan tänkas göra är att säga åt folk som ska dö att de får det bättre sedan, eller trösta överlevande offer med frasen “Gud har en mening med det som hände”. Inte i något fall finns något konkret. I andra vågskålen står miljontals döda i sjukdomar och religiöst baserade krig, samt förmodligen miljontals förstörda liv på andra sätt.

Tack, men jag är fortfarande ateist.

Läs även andra bloggares åsikter om religion, kristendom.

January 6th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 34 comments

Diskussion om fria viljan

Mitt inlägg “Allt är evolutionens fel” råkade bli startpunkten för en diskussion om den fria viljan, kompatibiliteten mellan Big Bang och skapelseberättelsen, och lite annat.

Det är underligt hur stark tron är hos vissa på är att det måste finnas en “andlig dimension” eller något liknande.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, religionevolution, kristendom.

December 22nd, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Allt är evolutionens fel

Det är ju faktiskt inte så konstigt att det finns så stort motstånd mot evolutionen, även om det inte är på långa vägar så tragiskt här i Sverige som i USA. Det är ju evolutionen, eller snarare bieffekter av den, som är orsaken till allt hemskt i världen.

Jag läste nyligen i “Illusionen om Gud” av Richard Dawkins att människor ser ut som “unga apor”. Något i evolutionstrycket hos människor gör tydligen att vi dras till de som ser unga ut, troligen för att det ökar sannolikheten att hinna få många barn innan partnern dör. Som alltid när det gäller biologiska system så finns även här en viss variation. Några dras till de som är äldre (hej Anna Nicole), och andra dras till de som är alldeles för unga (ur ett reproduktionshänseende).

Det som gör att vi kan leva länge tillsammans med våra föräldrar och av dem lära oss mer än vad andra arter hinner, har därför som bieffekt att några personer längst ut på bell-skalan hamnar under rubriken “pedofiler”. Så synd då. Penicillin och Twitter är roligare än att bo i ett träd.

Som barn behöver vi sedan till att börja med lyda våra föräldrar, eftersom vi inte kan göra en tillräckligt bra riskbedömning av vad det skulle leda till om vi sprang ut på egen hand. Vi har också nytta av att öva oss på att föra dialog med oss själva och ha låtsaskamrater, för att bygga upp vår identitet. Att lära sig skillnaden på vad man själv vill, gör och tycker, och vad andra människor vill, gör och tycker, är viktigt för att vi ska fungera tillsammans. Det är väl bra?

Nackdelen med det här är en tvåstegsraket. Ganska många kommer aldrig riktigt ur det här stadiet, vilket ger en bra grogrund för religioner. Både kristendom och islam har i nästa sten en väldigt irriterande tendens att få dess anhängare att tycka att de själva har rätt, i varje enskilt ämne. Med bibeltexter som upprepade gånger säger att icketroende ska dödas, har man därmed lagt upp fältet för terrorism.

Oavsett om man tycker att någon viss religion kan ha vissa positiva sidor, så kan man ju lugnt konstatera att antalet ateistiska terrorister är klart begränsat. Framför allt är antalet organiserade ateistiska terrorister väldigt få.

Den nedlåtande och allmänt osmakliga “vi måste övervaka allt och alla” passar även den fint in på religionernas domäner. Kan Gud övervaka alla 24/7, så kan ju staten också få göra det. Det är ju för allas eget bästa, så att alla kommer till himlen. Det är precis samma “håll dig på mattan”-tänk.

Så. Evolutionen leder både till pedofili och via religionen till både terrorism och övervakning. Samtidigt som USA använder samma sorts religion som gav upphov till terrorismen, för att försöka motarbeta den.

Man kan ju bli evolutionsmotståndare för mindre.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vetenskap, religion, föräldrar, sex, evolution, terrorism, kristendom, islam, övervakning.

December 10th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 58 comments

Måste gälla på nätet

Jag råkade hamna på Sanna Raymans artikel om Göran Hägglunds tal i Almedalen.

Sanna visade tydligt var hon stod redan i början:

Hägglund gick ut hårt genom att göra det som snart sagt ingen annan i svensk politik vågar göra just nu, det vill säga att försvara upphovsrätten och hårt kritisera dem som förespråkar legalisering av olaglig fildelning.

Som ingen vågar? Vågar? Det är inte möjligen så att de flesta andra har insett att det inte fungerar att låta “försvaret av upphovsrätten” gälla som alibi för att avskaffa rätten till privat kommunkation?

Det “vilket äntligen ger en signal om att man kan inte gå hur långt som helst från budskapet i Bibeln” som någon skriver i kommentarerna under, är mest bara tragiskt. Religion är konstigt.

I en annan kommentar står “Samma lagar måste gälla på internet som annars”, och där någonstans blir jag förvirrad. Den meningen används nämligen av båda sidor. Till viss del så har ju piraterna rätt. Oavsett om mitt telefonsamtal går över vanlig tråd eller internet, ska staten ge blanka fan i vad jag säger. Det blir väldigt otrevligt annars. Men så kommer man till det där med att äganderätten också ska gälla på nätet, och då blir jag bara trött. Nätet är inte en fysisk värld. Det finns ingen skillnad på små och stora saker. Allting finns i potentiellt oändligt antal kopior. Att försöka skohorna in koncept från en annan miljö, är bara meningslöst.

Alla fildelningsmotståndare vet hur många saker som är helt annorlunda på nätet. Det kostar inte mer pengar att skicka ett stort mail än ett kort. Man kan sudda ut och skriva om en text hur många gånger som helst, utan att det blir kladdigt. Allting ligger bara ett enstaka klick bort, det är inte svårare att gå till en japansk tidning än en svensk. Till och med Göran Hägglund vet det här, vågar jag påstå. Ändå är det vissa regler som ska gälla på nätet, trots att de är baserade på en fysisk verklighet. Som t.ex. äganderätten som är baserade på fördelning av knappa resurser. På nätet finns ingen knapphet, så äganderätten är irrelevant. Det är ingen som påstår att en viss del av luften är “hans”, för det finns hur mycket som helst. Däremot går det att ta betalt för en bra paketering av luften, det är bara att fråga vilken dykare som helst. Satan i gatan vad det inte är gratis.

Men visst, vill han säga att det ska vara fängelsestraff på att genom trolleri dela ut fiskar och bröd till sina medmänniskor, trots det enorma bakslag det måste ha gett de lokala fiskarna och bagerierna, så fine. Fler och fler inser det absurda i det, även om de är religiösa och vill rösta kristet. Med lite tur så åker de då under 4%, så vi kan få tillbaka lite separation mellan kyrka och stat igen. Det vore bra.

Läs även andra bloggares åsikter om kristdemokraterna, göran hägglund, fildelning, upphovsrätt, sanna rayman, svd, religion, kristendom.

July 3rd, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Katolska valar

Nackdelen med att läsa många olika bloggar är att ibland så hamnar vissa inlägg lite för nära varandra.

Som Ninas kommentar hos Joshen om katolicismens pragmatism, som i min RSS-läsare följdes av Mickey J Barczyk som funderade över höger och vänster.

Effekten blev lite speciell.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, bloggosfären, sex, religion, katolicism.

March 10th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 3 comments

Dopbilder

I november var jag ju på dop av min systerson Filip, där jag fick leka med brorsans kamera. Jag fick nyss veta att de bilderna nu finns på nätet på hans sajt. De blev någorlunda ok, tycker jag. Bilden på Håkan blev förvånansvärt bra.

Däremot insåg jag snabbt två saker. Jag gillar att lära mig saker, så det är enbart positivt.

Till att börja med tar Anders och jag väldigt annorlunda bilder. De flesta bilder behöver jag inte titta på många sekunder innan jag vet vem som har varit fotograf, även om jag inte kommer ihåg varje enskild bild. Lite lustigt ändå, hur olika stil på bilder man kan ha, även som amatörer. Anders bilder är mer “levande”, på något sätt.

Dessutom blev det smärtsamt tydligt att högt ISO inte hjälper när man har ljusa fönster i bild. Kontrasten blir alldeles för dålig, och det är för lätt att allting bara blir halvgrått och trist. En redig blixt med en omnibounce är ett krav om man ska ta vettiga inomhusbilder. Som budgetalternativ fungerar som bekant en rejäl bit smörgåspapper i en rund båge framför blixten, men det viktiga är mest att man har någonting alls.

Om man nu inte har så bra koll att man kan ta bra bilder ändå, med hjälp av byte av vinklar, beskärning och annat. Men det var ju där min talang brast lite, som sagt.

Kul kamera, hur som helst. Det var en häftig känsla att ha ett verktyg som både gör precis det man vill, och på ett diskret sett visar att det finns massor med ytterligare resurser om man skulle vilja göra något mer avancerat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .

December 29th, 2008 Posted by Daniel Brahneborg | Uncategorized | 3 comments

« Äldre |